Strålskyddsnytt nr. 1-2006 - the Centre for Radiation Protection ...
Strålskyddsnytt nr. 1-2006 - the Centre for Radiation Protection ...
Strålskyddsnytt nr. 1-2006 - the Centre for Radiation Protection ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Cesium-137 i svamp, bär och vilt<br />
Halterna av Cs-137 har varit och<br />
är <strong>for</strong>tfarande betydligt högre<br />
i skogens produkter än i jordbruksprodukter.<br />
De kan <strong>for</strong>tfarande<br />
vara relativt höga i svamp,<br />
skogsbär och vilt och sjunker<br />
långsamt.<br />
Svamp<br />
Skogsekosystemet har som regel lägre<br />
halter av mineralnäring än åkermarken<br />
inom samma område och marken<br />
är vanligen skiktad där de översta<br />
centimetrarna innehåller mycket organisk<br />
substans. Det är från detta skikt<br />
som mineralnäring tas upp av olika<br />
svamparter som bildar ett fi nfördelat<br />
nätverk av svampmycel. I princip tas<br />
mineralnäring upp av svampmycelet<br />
och i mykorrhizabildningen sker<br />
en överföring av mineralnäring från<br />
svampmycelet i utbyte med fotosyntesprodukter<br />
från de gröna växterna.<br />
Slutresultatet blir att Cs-137 halterna<br />
i svamp blir betydligt högre än<br />
i andra produkter från skogen som i<br />
bär och växter, vilka betas av älg och<br />
rådjur. Förutom att svamparna har<br />
höga Cs-137 halter uppvisar de också<br />
stora variationer i halter, dels mellan<br />
arter vilket man kan förvänta sig, men<br />
även inom samma art och till och med<br />
inom samma individ. Halterna av Cs-<br />
137 överstiger ofta försäljningsgränsvärdet<br />
på 1500 Bq per kg (färskvikt).<br />
Som svampplockare kan det vara bra<br />
att veta att svampar med relativt låga<br />
halter växer på näringsrika marker<br />
t.ex. i närheten av åkermark. Svampar<br />
som bildar mykorrhiza med träd eller<br />
andra växter har ofta högre halter än<br />
förna-nedbrytande svampar.<br />
Kan man då äta svamp från de<br />
värst drabbade områdena i Sverige?<br />
Jag tycker att man skall <strong>for</strong>tsätta att<br />
plocka svamp – det är en utmärkt rekreation<br />
och det troliga är att man<br />
mår mycket bättre i svampskogen än<br />
i vardagsstressen. Dessutom fi nns det<br />
många goda matsvampar. Ta reda på<br />
vilka svamparter som har låga halter,<br />
kommunens miljökontor har ofta in<strong>for</strong>mation,<br />
och vilka som innehåller<br />
mycket Cs-137. Storkonsumenter av<br />
svamp kan undvika arter med högst<br />
halter av Cs-137 exempelvis sandsopp<br />
och rynkad tofsskivling. Om svampen<br />
förvälls och kokvattnet hälls bort försvinner<br />
också 80-90 procent av Cs-<br />
137 aktiviteten.<br />
Potentiellt kan svamp vara den<br />
viktigaste transportören av Cs-137 till<br />
människan. Man har det i <strong>for</strong>na Sovjet<br />
funnit ett antal personer som uppvisar<br />
mycket högt kroppsinnehåll av Cs-137<br />
och det gemensamma för dessa personer<br />
är att de har ätit stora mängder<br />
svamp. Cs-137 halterna kan där inom<br />
de värst kontaminerade områdena<br />
vara upp mot 1 miljon Bq per kg.<br />
Bär<br />
Av våra vanliga skogsbär växer ofta<br />
skogshallon och smultron på relativt<br />
näringsrika marker, blåbär och lingon<br />
på frisk skogsmark medan hjortron<br />
och tranbär växer på näringsfattiga<br />
mossmarker. Man kan förutse att<br />
hjortron och tranbär uppvisar högre<br />
Cs-137 halter än blåbär och lingon,<br />
vilket också stämmer med de mätningar<br />
som skett. I ett försöksområde<br />
i Heby kommun relativt nära Uppsala<br />
var nedfallet av Cs-137 mellan 30 000<br />
och 40 000 Bq per kvadratmeter. Relativt<br />
normala halter för blåbär och<br />
lingon har varit under 300 Bq per kg<br />
(färskvikt), medan hjortron som regel<br />
hade betydligt högre halter, omkring<br />
1 000 Bq per kg.<br />
I jämförelse med svamp har Cs-137<br />
halterna varit betydligt lägre i bär, i<br />
snitt ungefär tio gånger lägre, även om<br />
variationen mellan arter kan vara stor.<br />
Med undantag av trägna hjortronplockare<br />
i norra Jämtland eller södra<br />
Lappland där Cs-137 beläggningen<br />
är relativt hög överför skogsbär relativt<br />
liten Cs-137 aktivitet till dem som<br />
plockar bär. Men å andra sidan hjortron<br />
är gott.<br />
Älg<br />
Älgen är det viktigaste jaktbara vilt<br />
som kan vara transportör av Cs-137<br />
till människa. Dessutom är älgjakten<br />
en av de viktigaste rekreationskällorna<br />
speciellt i Norrland där Cs-137 beläggningen<br />
är högst. En stor älgtjur kan ge<br />
minst 200 kg kött och med 1 000 Bq<br />
per kg av Cs-137 innebär det totalt<br />
200 000 Bq som skall tas till vara.<br />
Cs-137 halterna i älgar från Heby<br />
kommun uppvisade ett medelvärde<br />
på 750 Bq per kg från 1986 till 1994.<br />
Cs-137 halterna har sedan minskat till<br />
omkring 400 Bq per kg. Ett bakslag<br />
kom 1997 då medelvärdet var nästan<br />
750 Bq per kg igen. De höga halterna<br />
av Cs-137 orsakades troligen av att<br />
älgarna hade ett stort intag av svamp,<br />
framförallt sandsopp som är den<br />
svampart bland de ätbara svamparna<br />
som uppvisade de högsta halterna av<br />
Cs-137 under hösten 1977. Cs-137 halterna<br />
i älgar från t.ex. Gävle kommun<br />
har varit ungefär dubbelt så höga som<br />
i Heby kommun. Generellt gäller att<br />
halterna av Cs-137 i vilt är ungefär desamma<br />
som i skogsbär, men med stor<br />
variation mellan arter.<br />
I slutet av 1980-talet sköts det omkring<br />
130 000 älgar med en medelvikt<br />
av 100 kg rent kött – totalt omkring<br />
13 miljoner kg. Medelälgen i Sverige<br />
Halten av Cs-137 i älgar i Heby kommun 1986-2004<br />
1/<strong>2006</strong> <strong>Strålskyddsnytt</strong><br />
<br />
Forts. på sid 31<br />
25
Change language