You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
2<br />
06
| <strong>Fältbiologen</strong> / 006<br />
Lajvet ”Dragonbane” i Älvdalen visar vägen. De har byggt om en skogsmaskin<br />
till drake, och inspirerat flera svenska skogsbolag till att överväga<br />
ett byte från konventionella maskiner till drakar.<br />
Detta är något som vi påpekat i flera år,<br />
säger Bartolomeus Mephistopheles, <strong>Fältbiologerna</strong>s<br />
Drakmästare. Drakarna är<br />
perfekta för ett modernt ekologiskt skogsbruk.<br />
Träden de fäller med sina käkar flyger de sedan<br />
ut ur skogen i stora knippen. Inga stora hjulspår<br />
över kalhyggen längre. Tack vare flygförmågan<br />
är det även möjligt att selektivt avverka träd på<br />
olika platser som nått mogen ålder, och på så sätt<br />
bevara en flerskiktad skog. Hyggesbränningar<br />
är heller inga problem för våra drakar. De drivs<br />
till och med på förnybar energi, några getter i<br />
veckan är allt som krävs för att hålla en drake av<br />
standardklass pigg och kry.<br />
<strong>Fältbiologerna</strong> har fött upp drakar sedan<br />
de rödlistades som starkt hotade efter de stora<br />
Drakkrigen år 1048 e.kr. Det är dock först på<br />
senare tid som samhället blivit tolerant nog för att<br />
verksamheten ska kunna föras i det öppna. Sedan<br />
några år tillbaka driver <strong>Fältbiologerna</strong> kampanjen<br />
”Skogsdrake 2000” där pengar samlas in för att<br />
man ska kunna erbjuda skogsbolagen att köpa in<br />
en drake för att testa.<br />
– Många tror att drakarna kommer att ta jobben<br />
från skogsarbetarna, fortsätter Bartolomeus, och<br />
är därför negativa. Men faktum är att sedan<br />
skogsbruket effektiviserades och automatiserades<br />
har folk blivit av med arbeten. Vid en storskalig<br />
satsning på drakar däremot, så kommer många<br />
nya arbetstillfällen skapas, inte minst som<br />
drakskötare på drakfarmerna.<br />
Bilden är hämtad från www.dragonbane.org<br />
Varrnens rennsko 10<br />
Kidsen köpte skog i Nicaragua.<br />
FSC 14<br />
Skogens miljömärkning.<br />
Indisk skog 17<br />
När träden återvände.<br />
Infusion 22<br />
DIY drugs. Straight outta nature.<br />
Lajvare 24<br />
Gillar också skogen.<br />
Alltid i <strong>Fältbiologen</strong><br />
Molnet 4<br />
Försvinnande fåglar, hispiga hundar och vår värld.<br />
Aktionen 5<br />
Tyskar tar till taken.<br />
Tips och Notiser 6<br />
Brev Från Det Kungliga Majestätet Hans Höghet<br />
Landsfadern Folkets Beskyddare Sveriges Konung.<br />
Lovebombing 7<br />
Svampens mästare.<br />
Hotspot 8<br />
<strong>Fältbiologerna</strong>s eget naturreservat.<br />
Debatt 9<br />
Illegal avverkning och elektricitet.<br />
FÄLTBIOLOGEN<br />
är <strong>Fältbiologerna</strong>s medlemstidning som utkommer med fyra nummer per<br />
år och distribueras gratis till alla medlemmar. Skolor och andra intresserade<br />
kan prenumerera genom att sätta in 250 kr på postgiro 77 64 82-2. Märk<br />
talongen ”Prenumeration på <strong>Fältbiologen</strong>”. Tidningen <strong>Fältbiologen</strong><br />
produceras av en ideellt arbetande redaktion. Redaktionen tar sig rätten att<br />
redigera inkomna texter. För icke beställt material ansvaras ej.<br />
REDAKTIONEN<br />
E-post till redaktionen: redaktionen@faltbiologerna.se, OBS! Om det gäller<br />
prenumerationsärenden, kontakta föreningens kansli: info@faltbiologerna.se.<br />
Adress (from 1 juli): <strong>Fältbiologen</strong>, Box 8002, 800 08 Gävle.<br />
Politikerna 27<br />
Slipade slipsar svarar på skogsfrågor.<br />
Thomas 30<br />
På spaning efter demokrati.<br />
Minifältis 28<br />
Drakfest.<br />
Kultur 31<br />
Två år i ett träd, miljökabaré.<br />
Vi vet allt 32<br />
...om miljömål och skumt vatten.<br />
Krönika 33<br />
Canadasnack.<br />
På stan 33<br />
Dejeligt laand utn skoog.<br />
Aktuellt 34<br />
Det är sommar! Ut på läger, ängar,<br />
mossor, skogar, kansliet.<br />
Redaktion: Erik Abel, Daniel Avenäs, Lars Axelsson, Lisa Behrenfeldt,<br />
Albin Brönmark, Anna Hagvärn, Charlotte Hanström, Aron Hejdström,<br />
Miriam Löwenstein, Claes Petterson och Anna Woxner.<br />
Ansvarig utgivare: Erik Abel<br />
redaktionen@faltbiologerna.se<br />
OMSLAG<br />
Fram: Claes Pettersson<br />
Bak: Lars Axelsson<br />
TRYCKINFO<br />
Tryck: Risbergs Information & Media AB<br />
Upplaga: 5000 exemplar<br />
10<br />
30<br />
innehåll<br />
17<br />
<strong>Fältbiologen</strong> / 006 |
eddan & molnet aktionsbilden<br />
INTERNATIONELL<br />
SKOGSKAMP<br />
Att hitta knappnålslavar är värt 10 poäng i en tävling jag<br />
haft med skolklasser i skogen. Knappnålslavar är bara<br />
ett par millimeter stora och sitter som pyttesmå nålar<br />
på barken. Det är inte så att man lägger märke till dom. Om<br />
man inte letar.<br />
13-åringarna från en förort söder om Stockholm har<br />
garanterat aldrig hört talas om knappnålslavar. ”Lisa, kom<br />
hit och kolla är det dom här?!?” Då handlar det om att få<br />
dem att upptäcka en del av skogen, att få dem att titta så noga<br />
på träden att de märker att de finns där. En pytteliten del av<br />
mångfalden. En av alla de arter som behöver träden. I Sverige<br />
har vi 35 inhemska trädslag. I regnskogen räknar man med att<br />
det finns ungefär 50 000 olika sorters träd.<br />
Skogen är otroligt användbar. Bra till så mycket att många<br />
verkar ha förträngt att träden gör mest nytta när de bara står<br />
kvar. Den finns där så väldig och självklar att det är först<br />
när skogen har försvunnit som alla verkligen fattar att det<br />
var trädens rötter som band jorden och vattnet. Att det var i<br />
trädens kronor fågelsången och lövsuset var. Att träden kräver<br />
ett tålamod som människor ofta saknar. Man kan inte hugga<br />
ner skogen och förvänta sig att den ska finnas till förfogande<br />
nästa år igen, och att allt det som levde där innan fortfarande<br />
ska vara kvar. På Island, på Skottland och på många andra<br />
håll i världen med skogsbrist har det en gång funnits skog.<br />
Innan den höggs ner för att användas till annat. Man kan<br />
se sig omkring och inse att trä är fantastiskt användbart. Att<br />
skogsbolagen växer över världen och tjänar pengar på träden<br />
och inte på vad som blir lämnat kvar. Vi behöver fortsätta att<br />
använda oss av träden, men från och med nu måste det ske på<br />
ett sätt som inte är på bekostnad av skogen. Ingenstans ska<br />
skogsbolagen tillåtas att skövla utan att möta motstånd.<br />
I det här numret berättar vi om människor som har upptäckt<br />
skogen bakom träden, och som på olika sätt tagit saken i<br />
egna händer. Till exempel finns det ett regnskogsreservat i<br />
Montverde i Centralamerika som ägs av barn från 30 olika<br />
länder, en granskog i norra Värmland som räddats av <strong>Fältbiologerna</strong><br />
och berget Kadavakurichi i Indien runt vilket det<br />
åter är grönt.<br />
På en orienteringsträning har jag en gång frågat vad det helt<br />
vita på kartan var. Och insett att det var en i sammanhanget<br />
oerhört dum fråga. Det som inte markerats som något annat<br />
på kartan är skog. Skogen är normaltillståndet. Kan du ens<br />
föreställa dig en värld utan skog?<br />
| <strong>Fältbiologen</strong> / 006<br />
Lisa Behrenfeldt<br />
redaktionen<br />
Det går att rädda världen<br />
I våras släpptes ”Den globala fabriken”. En rapport som<br />
bevisar att företag påverkas av konsumentaktioner,<br />
fackligt arbete och medias uppmärksamhet. Den<br />
tar upp flera exempel på hur företag pressats att ta<br />
större ansvar för miljön och anställda. Det finns även<br />
förslag på olika sätt man kan få företagsjättarna att<br />
bli snällare.<br />
Mats Wingborg som sammanställt rapporten tror<br />
att fler kommer bli engagerade av att se faktiska<br />
resultat. Bakom rapporten står organisationer som<br />
SwedWatch, Fair Trade Center och Rena Kläder.<br />
Sverige förlorar fåglar<br />
En genomgång som Sveriges Ornitologiska Förening<br />
gjort, baserat på BirdLife Internationals rapporter från<br />
olika länder, visar att 46 procent av Sveriges fågelarter<br />
minskar i antal. I inget annat europeiskt land är läget<br />
lika allvarligt.<br />
Fåglarna minskar i alla miljöer, men en av de största<br />
skillnaderna mot övriga Europa ser man i skogen.<br />
Skogsvårdslagen fungerar inte i praktiken, man tar<br />
inte hänsyn till att miljömålet ska vara jämställt med<br />
produktionsmålet, och en alldeles för liten del av den<br />
produktiva skogen är skyddad som reservat.<br />
Hundjakt på jakthund<br />
Organisationen Lammproducenterna vill att<br />
fårägare ska ha rätt att skjuta tamhundar som river<br />
får. En undersökning som organisationen nyligen<br />
gjort visar att hundar river får betydligt oftare än<br />
vargar och andra rovdjur. Flest får rivs inte som<br />
man tidigare trott av sällskapshundar, utan av<br />
jakthundar, speciellt under höstjakten.<br />
Som Lammproducenterna själva säger, ska de ha<br />
nolltolerans mot vilda rovdjur ska de väl i rimlighetens<br />
namn ha det mot tama också?<br />
text och bild: Mattias Lundblad<br />
Skicka era bästa aktionsbilder till: redaktionen@faltbiologerna.se<br />
I samband med Vattenfalls bolagsstämma på Chinateatern i Stockholm den 27 april,<br />
protesterade aktivister från den tyska miljöskyddsorganisationen Robin Wood mot hur bolaget<br />
driver sin verksamhet i Tyskland. Vattenfall har ansökt om att fortsätta driften av det farliga<br />
kärnkraftverket Brunsbüttel i närheten av Hamburg. De driver också fyra brunkolskraftverk<br />
och lika många brunkolsdagbrott i östra Tyskland, vilket ödelägger naturskyddsområden och<br />
tvingar människor att flytta från sina byar.<br />
Aktivisterna ville belysa detta genom att hänga en banderoll med sitt budskap från taket<br />
på Berns Salonger strax intill Chinateatern. Hotellets ägare svarade med att vägra låta de<br />
aktivister som befann sig på taket passera inne i hotellet på nervägen. Efter förhandling mellan<br />
polisen och ägaren löste sig det hela så småningom.<br />
<strong>Fältbiologen</strong> / 006 |
tips och notiser<br />
Vakta en växt<br />
Vad är floraväktarna?<br />
– Som floraväktare besöker man med en viss<br />
regelbundenhet lokaler med hotade arter. Man<br />
räknar till exempel antalet blommande plantor<br />
och observerar eventuella förändringar i miljön<br />
på växtplatsen, berättar Margareta Edqvist som<br />
är Svenska Botaniska Föreningens samordnare för<br />
projektet. Uppgifterna rapporteras sen till bland<br />
annat ArtDatabanken och Länsstyrelsen.<br />
Floraväktarna är ett ideellt nätverk av personer<br />
som övervakar lokaler med hotade växter. Projektet<br />
drogs igång 1987 av ArtDatabanken och WWF och<br />
varje år besöks tusentals växtplatser av Floraväktare<br />
i hela landet.<br />
– Floraväktarnas rapporter är ett sätt att öka<br />
kunskaperna om tillståndet för hotade växter i<br />
Sverige och att kunna sätta press på att restaureringsåtgärder<br />
vidtas vid behov. Än så länge är det<br />
framförallt lokaler med kärlväxter som man besöker<br />
6 | <strong>Fältbiologen</strong> / 006<br />
men på några ställen är bevakning av rödlistade<br />
mossor och lavar också på gång.<br />
Hur ska jag göra om jag vill bli floraväktare?<br />
– Då kan du ta kontakt med mig (margareta.<br />
edqvist@telia.com) så lotsar jag vidare till den som<br />
är regionansvarig i ditt län. Av denna får du sen<br />
information om lämpliga växtlokaler i din närhet.<br />
Det behövs fler floraväktare och alla är välkomna<br />
att hjälpa till!<br />
Mer information om Floraväktarna finns på<br />
www.artdata.slu.se/floravaktare.asp<br />
Myrlejonslända eller spetshörnad barkskinnbaggeslarv?<br />
Även solen har sina fläckar, även <strong>Fältbiologen</strong>s redaktion<br />
begår sina misstag. Det var ingen myrlejonslända på bilden<br />
i listan med läskiga rovdjur i nummer 3-4/2005. Det råkade<br />
istället bli världens förmodligen först publicerade foto på<br />
det troligen enda funna exemplaret av den spetshörnade<br />
barkskinnbaggens larv. Den kanske har hittats i Finland<br />
en gång förut, men ingen vet säkert. Vi tackar alla våra<br />
uppmärksamma läsare som skrivit, ringt och faxat för att<br />
påtala vårt misstag.<br />
Gröna Mål<br />
FIFA world Cup 2006 blir miljövänligt. Det hävdar tyska<br />
Green Goal som är en del i FN: s miljöprogram.<br />
– Miljöproblem kommer att ha en central plats i tävlingen,<br />
säger Eric Falt, ansvarig för Green Goals initiativ.<br />
– Problem som klimatförändringar har börjat uppmärksammas<br />
inom sportevenemang, berättar Falt.<br />
En tävling som FIFA med 3,2 miljoner besökare, transporter<br />
och konstruktion och underhåll av stadion bildar ca 100 000<br />
ton koldioxid. Men inte i år, inte i Tyskland. Green Goal<br />
säger att de ska minska utsläppen, med bland annat elsparande<br />
högteknologi, billiga och miljövänliga transporter.<br />
Dessutom bombas fansen med information. Kortfilmer för<br />
bättre miljö kommer att visas före varje match på enorma<br />
storbildsskärmar. Det kommer finnas 300 frivilliga för att<br />
ge utbildning i miljömässiga tankesätt och mål.<br />
Andra åtgärder som planeras är att vattna arenorna med<br />
regnvatten och ta bort vattnet helt från urinoarerna. Skräp<br />
ska tas om hand och det kommer finnas en depositionsavgift<br />
på drickamuggar.<br />
Boktips – mångfotingar<br />
Vill du lära känna knottrig spökfoting, fyrkantsfåfoting,<br />
sumpkejsarfoting, och de hundraåtta andra<br />
nordiska arterna av mångfotingar? Då har du tur, för<br />
nu har bandet Mångfotingar kommit ut, nummer två<br />
i Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna, Sveriges<br />
största bokprojekt. Alla kända flercelliga arter i Norden<br />
ska beskrivas, och det kommer att fylla över hundra<br />
band – en hel Bokhyllan Billy. Om du vill veta mer, gå<br />
in på www.nationalnyckeln.se<br />
Här berättar vi i varje nummer om<br />
personer som fascineras av en särskild<br />
del av naturen.<br />
Om jag själv var en svamp skulle jag nog vilja vara en<br />
ticka. De växer högt upp i träd och har bra utsikt.<br />
Dessutom är det inte så många som plockar dem, och<br />
många lever mer än ett år.<br />
11-åriga Kajsa Markström tycker om att vara ute i naturen.<br />
Det mesta är spännande; djur växter och bara att vara ute. Fast<br />
extra intresserad är hon av svampar.<br />
– Det började med att mamma gick en svampkurs och att vi<br />
började plocka svamp med familjen, säger hon och förklarar<br />
varför just svampar är så intressant.<br />
Hon tror att det kan bero på att många av dem går att äta.<br />
Kajsa kan inte namnen på alla svampar man kan se i skogen,<br />
men vet däremot hur man ser vilka som är ätbara.<br />
– Såna som har rör under går att äta, fast alla är inte goda. De<br />
som har skåror eller ränder under kan däremot vara giftiga.<br />
Kajsa tycker att kantareller är de finaste svamparna, med sin<br />
gula färg. Men de är ändå inte riktigt de bästa.<br />
– Karl Johan är min favorit, dom är goda att äta och roliga<br />
att hitta eftersom de är så stora. Men, ofta är dom för stora och<br />
då har insekter redan hunnit hitta dom.<br />
Men det är inte bara ätbara svampar som väcker Kajsas<br />
intresse, hon berättar också att hon gjort skålar av tickor. De<br />
är ganska lätta att gröpa ur eftersom de inte är så hårda.<br />
Hennes bästa svampminne är sen i höstas. Då var de ute<br />
med familjen och plockade på ett fint ställe, just vid en sjö.<br />
Hon erkänner att en av de bästa sakerna med svamp är just<br />
att man får vara ute i naturen när man plockar dem. Och väl<br />
hemma går de ju att äta upp.<br />
– Det godaste är nog att äta stekt svamp på macka. Helst<br />
kantareller. ...<br />
text och bild: Erik Abel<br />
<strong>Fältbiologen</strong> / 006 |
hotspot debatt<br />
| <strong>Fältbiologen</strong> / 006<br />
Inte behöver du sticka till latinamerikanska djungler eller förvandla dig själv till ett mygghärdigt<br />
överlevnadsproffs för att uppleva lite häftig natur! Här vill <strong>Fältbiologen</strong> tipsa om platser i<br />
Norden med spännande djur, växter och landskap.<br />
Hjällstadskogen<br />
text: Lisa Behrenfeldt<br />
bild: Kristina Johansson<br />
– <strong>Fältbiologerna</strong>s naturreservat<br />
Två tranor flyger högljutt ropande över sjön. Det är vårsmå<br />
blad i björkriset när vi står i den blöta vitmossan vid<br />
Höksjön och konstaterar att ett stort hygge är uppbrutet<br />
i sydväst. Och att stora delar av det som liknar skog på andra<br />
sidan bara är en smal kantzon av träd som hjälpligt skymmer att<br />
skogen inte längre finns där bakom.<br />
För att komma till sjön har vi gått genom hela skogsskiftet.<br />
Marken knallgrön av mossa, mjuk och sviktande. Med packningen<br />
på ryggen blev de blöta stråken en hinderbana. Hoppade mellan<br />
tuvorna vid träden, klättrade över rotvältor, ryggsäcken fastnade<br />
i grangrenarna och Kristinas ena känga är vattenfylld efter ett<br />
felsteg. I Hjällstadskogen finns mycket av det som saknas i skogar<br />
som påverkats hårt av skogsbruket, men som många skogslevande<br />
arter är beroende av: senvuxna gamla granar, döda träd i olika<br />
nedbrytningsstadier och fuktiga sumpskogspartier.<br />
Hösten 2004 var jag i Hjällstadskogen senast. Jag stod på<br />
samma plats, där skogsskiftet slutar vid kanten av sjön, och lade<br />
märke till att inget hygge syntes därifrån. Då stod skogen som nu<br />
är borta fortfarande kvar på andra sidan.<br />
Hjällstadskogen kunde också ha varit avverkad. Om den<br />
inte hade upptäckts av Sebastian Kirppu vid en nyckelbiotopsinventering<br />
1997. Om inte <strong>Fältbiologerna</strong> kontaktats och lyckats<br />
stoppa att den avverkades 2002. Då hade det enda återstående av<br />
den senvuxna granskogen varit några enstaka lämnade träd som<br />
stått och svajat i vinden, mossan hade varit uttorkad och den<br />
tretåiga hackspetten hade fått försöka hitta sig en annan skog.<br />
Lika borta som den norska näverlaven och gammelgransskålen.<br />
Hjällstadskogen skulle ha sett ut just som skogen intill, den tvärs<br />
över vägen och den på andra sidan sjön. Den skulle inte ha varit<br />
någon skog längre med andra ord.<br />
Men Hjällstadskogen finns fortfarande kvar i Värmland, några<br />
mil norr om Torsby. Den består av ett långsmalt skogsbestånd som<br />
sträcker sig bort till Höksjön, ungefär en kilometer långt och 200<br />
meter brett, omgivet av myrar, hyggen och ungskog. Hela skogen<br />
är 24 hektar stor men skiftet är delat mellan två markägare.<br />
– 2002 var det södra skiftet avverkningsanmält, berättar<br />
Mirjam Lööf som då var fältbiologisekreterare i riksstyrelsen.<br />
När vi blev kontaktade av Sebastian Kirppu var läget akut. Det<br />
var avverkningar på gång i trakten och de hade redan börjat<br />
förröja på andra sidan vägen.<br />
Skogen var då nyckelbiotopsklassad, det vill säga bedömd att<br />
vara en viktig biotop för många hotade arter. Både Skogsstyrelsen<br />
och Länsstyrelsen höll också med om att Hjällstadskogen borde<br />
skyddas. Men av vem? På grund av sin storlek hamnade området<br />
i ett glapp – för stort för att bli biotopskydd men för litet för<br />
att prioriteras av Länsstyrelsen med otillräckliga resurser för<br />
reservatsbildning.<br />
– Först försökte vi resonera med markägaren och erbjöd henne<br />
att <strong>Fältbiologerna</strong> kunde köpa skogen, fortsättar Mirjam, men<br />
hon ville absolut avverka och var totalt ointresserad av att ha en<br />
dialog med oss. Det som till slut fick stopp på avverkningen var<br />
att vi lyckades skapa så mycket uppmärksamhet i lokalmedia<br />
att entreprenören som hade uppdraget att hugga skogen drog<br />
sig ur. Avverkningstillståndet gick ut och sen har den inte<br />
avverkningsanmälts igen.<br />
När jag nu står vid Höksjön för andra gången är det maj 2006<br />
och vi är här för att inviga naturreservatet Hjällstadskogen.<br />
<strong>Fältbiologerna</strong> har använt pengar från Urskog 2000 fonden till att<br />
köpa halva skogen, det norra skiftet, åt Länsstyrelsen som bildar<br />
ett reservat av den. I praktiken skyddas i och med detta också<br />
det tidigare avverkningsanmälda södra skiftet, då Skogsstyrelsen<br />
lovat att de ska bilda två biotopskydd av den halvan om den<br />
avverkningsanmäls igen.<br />
Så för att komma till vår bit av Höksjön behöver man även<br />
i fortsättningen klättra över omkullvälta träd och ducka under<br />
grangrenarna. De gamla träden står kvar i mossan, i tyst väntan<br />
på att skogarna runtomkring ska växa upp igen.<br />
Välkommen till Hjällstadskogen! – en skog räddad av <strong>Fältbiologerna</strong>.<br />
Vägbeskrivning finns på www.faltbiologerna.se ...<br />
Elektrifiera Sverige<br />
Det är glädjande att <strong>Fältbiologen</strong><br />
1/2006 ägnas åt den mycket<br />
viktiga energifrågan och våra<br />
strävanden mot ökad andel förnyelsebar<br />
energi. Men jag måste ställa mig frågande<br />
till den helhetsbild som målas upp.<br />
Sida upp och sida ned hackas det på<br />
vattenkraft och kärnkraft bara för att<br />
i nästa andetag nämna att kärnkraften<br />
står för ynka tre procent av världens<br />
energiförbrukning. Låt oss stanna vid det<br />
ett ögonblick och reflektera över vad det<br />
betyder: transportsektorn är ett mycket<br />
större problem än vad vår elförbrukning<br />
ens är i närheten av att vara!<br />
I dagsläget finns det inget effektivare<br />
och miljövänligare tillvägagångssätt att<br />
transportera energi än via elnätet. Etanol<br />
från Brasilien kommer inte ens närheten.<br />
Därför vore det mycket olyckligt om<br />
Förbjud handeln med stulet timmer<br />
Handeln med olagligt avverkat<br />
timmer omsätter idag miljardbelopp<br />
och står sannolikt för mer<br />
än tio procent av hela den internationella<br />
virkeshandeln. Trots att problemet är känt<br />
och väl dokumenterat så kan fortfarande<br />
stulna skogsprodukter importeras till EU<br />
helt lagligt, utan att den som är ansvarig<br />
riskerar påföljder.<br />
Nu utreder äntligen EU-kommissionen<br />
om man med en ny lagstiftning kan begära<br />
av europeiska företag att de tar sitt ansvar.<br />
Problemet är att skogsminister Ulrica<br />
Messing som är ansvarig för Sveriges<br />
hållning i frågan upprepade gånger flaggat<br />
för att hon inte vill se en sådan lösning,<br />
utan att frivilliga åtgärder i stället får<br />
räcka.<br />
Runt om i världen, i Ryssland,<br />
Amazonas, Centralafrika och Sydostasien<br />
har det gått så långt att de olagliga skogs<br />
avverkningarna på sina håll är vanligare<br />
än de lagliga. I vissa fall, som i Indonesien,<br />
kan så mycket som 80 procent vara i strid<br />
med de regler som gäller.<br />
Sverige och övriga EU bidrar till detta<br />
genom att importera stora mängder virke<br />
allmänheten får en uppfattning av att vi<br />
gör rätt i att “spara” el till förmån för biobränslen<br />
och etanol. Nej, snarare bör vi<br />
göra precis tvärtom, “elektrifiera Sverige<br />
mera” som någon uttryckte det.<br />
Billig el är idag en av de få konkurrensfördelar<br />
som svensk industri har kvar i<br />
förhållande till länder med lägre lönenivå<br />
än Sverige. En ökad svensk elproduktion<br />
(givetvis miljöanpassad) skulle kunna hålla<br />
elpriserna nere, få oljepriserna att verka<br />
relativt sett ännu högre och i den bästa<br />
av världar ge lokalproducerade livsmedel<br />
en bättre chans att konkurrera med mat<br />
transporterad kring halva jordklotet.<br />
Till sist, några viktiga poänger gällande<br />
elnätet och elproduktion som jag tycker<br />
det borde läggas större vikt vid i debatten<br />
kring energifrågan:<br />
utan att kontrollera hur det har tagits<br />
fram. EU tar till exempel emot 40 procent<br />
av Brasiliens export och 50 procent av<br />
Ghanas. Vi är den näst största importören<br />
av plywood från Asien och den störta av<br />
timmer från Ryssland. Bara Sverige, som<br />
är EU:s skogrikaste land, importerar över<br />
två miljoner kubikmeter från Ryssland<br />
varje år.<br />
Handeln med illegalt virke är utan<br />
tvekan ett världsomfattande problem<br />
som leder till miljöförstöring och förlust<br />
av biologisk mångfald. Den göder<br />
korruption och organiserad brottslighet<br />
och den kostar många miljarder i förlorade<br />
intäkter för redan fattiga länder. Genom<br />
det billiga timret destabiliseras också den<br />
internationella marknaden, seriösa företag<br />
kan inte konkurrera på lika villkor och<br />
det blir svårare att utveckla ett hållbart<br />
skogsbruk.<br />
Den goda nyheten är att fler och fler vill<br />
ta sitt ansvar för att få ett slut på detta.<br />
Den europeiska kommissionen utreder<br />
därför hur en ny lagstiftning skulle kunna<br />
förhindra företag i EU från att handla<br />
1. Vattenmagasin är idag den enda<br />
storskaliga energilagring som människan<br />
har lärt sig att hantera.<br />
2. Vindkraft och andra intermittenta<br />
förnyelsebara energikällor kan aldrig<br />
på egen hand ersätta kärnkraften, de är<br />
beroende av effektregleringskapacitet.<br />
Med andra ord, vill vi i Sverige ha<br />
ett stabilt elnät utan strömavbrott är<br />
vi mycket beroende av vår vattenkraft.<br />
Se inte det som ett problem utan se det<br />
som en möjlighet för andra intermittenta<br />
förnyelsebara energikällor att existera sida<br />
vid sida med vattenkraften.<br />
Mårten Grabbe<br />
med stulet timmer. I dag behöver inte<br />
företagen bevisa att virket de köper in<br />
är lagligt producerat vilket innebär att<br />
risken förstås finns att skogsprodukter på<br />
den europeiska marknaden kommer från<br />
skog som är olagligt avverkad.<br />
Greenpeace anser att Sverige måste ta<br />
sitt internationella ansvar och verka för att<br />
en ny lagstiftning genast tas i bruk. Det<br />
är omöjligt för de drabbade länderna att<br />
lösa detta på egen hand så länge som EU:s<br />
efterfrågan hela tiden ökar.<br />
Varje dag anländer lastbilar, tåg och<br />
fartyg fullastade med olagligt avverkat<br />
timmer till EU. Eftersom EU är en enda<br />
marknad kan vi inte längre skilja på<br />
Sveriges ansvar och andra medlemsstaters<br />
ansvar när det gäller denna handel. Så<br />
länge Sverige inte prioriterar frågan<br />
möjliggör vi för att världens skogar<br />
fortsätter att skövlas i en ohållbar takt.<br />
Anders Hellberg<br />
Greenpeace
Rädda regnskog<br />
Över hela Sverige samlades det pengar. Bösskramling, skolbasarer,<br />
kaninhoppningstävlingar, bit för bit räddades regnskogen. Men vad<br />
hände sen? Är den räddad nu?<br />
text: Anna Froster<br />
bild: Rachel Crandell och Berndt Kern<br />
– en åttiotalspryl ?<br />
Det är en grönhet som omsluter stigen på alla håll.<br />
Tusentals nyanser av grönt; klättrande, slingrande,<br />
skälvande grönt. Efter en stunds vandrande är alla<br />
tankar gröna. Snart är jag lika fuktig som skogen runt omkring.<br />
Gränserna mellan kropp och skog löses upp mer och mer. Ändå<br />
går det inte att sluta bli förvånad. Jag stöter till en trädgren och<br />
det flyger ut ett moln av svarta fjärilar, tittar in i ett hål och möter<br />
klotrunda nattdjursögon.<br />
Det är svårt att hålla jämna steg med Bin, den costaricanske<br />
parkvakten med korta, starka ben. Han går den två och en halv<br />
timmar långa promenaden in i Barnens regnskog varje dag.<br />
Sedan måste han hinna tillbaka innan mörkret och jaguarerna<br />
kommer.<br />
Bin trutar och grimaserar för att uttala ”Varrnens rennsko”.<br />
Han kan berätta historien om skolklassen i Fagervik, som<br />
började samla in pengar och skapade Centralamerikas största<br />
privatägda reservat. Första veckan efter sommarlovet 1987 visade<br />
lågstadieläraren Eha Kern bilder av djunglerna längs ekvatorn för<br />
sin tredjeklass. Hon berättade om apor, leoparder, sengångare.<br />
Om ormar som kan paralysera sina offer med ett enda bett. Om<br />
miljontals okända växter, några kanske kan bota cancer.<br />
Sedan berättade hon om hur fort de här skogarna försvinner. 70<br />
fotbollsplaner som huggs ner varje minut. Av fattiga människor<br />
som behöver ved, och stora företag som vill ha betesmark för att<br />
få kött till amerikanska och europeiska hamburgare.<br />
”Ånej, måste världen vara såhär..?”, skulle många ha tänkt.<br />
Men skolbarnen i Fagervik bestämde sig direkt. ”Såhär måste<br />
världen inte vara”.<br />
De kunde inte sluta tänka på regnskogarna och alla dess<br />
förunderliga invånare, som kanske skulle vara borta innan<br />
tredjeklassarna var tillräckligt stora för att ha en chans att se<br />
dem. De tittade upp i de stora tallarna på skolgården och tyckte<br />
sig se jaguarer ihopkrupna i de högsta grenarna, med sina långa<br />
svansar otåligt svängande. Det var på en musiklektion som<br />
pojken Roland Tiensuu fick iden.<br />
”Kan vi inte bara köpa regnskog?”, föreslog han.<br />
Lektionen stannade av. Det var en enkel idé, som alla förstod<br />
direkt. De vände sig till Eha.<br />
”Fröken, kan du hitta en skog åt oss att köpa?”<br />
Ett par dagar senare blev Eha presenterad för Sharon<br />
Kinsman, en amerikansk biolog som just kom från Monteverde i<br />
Costa Rica. Eha berättade om den omöjliga uppgift som hennes<br />
elever hade gett henne, och förväntade sig att Sharon skulle<br />
skratta, men istället blev hon allvarlig.<br />
”Snälla, köp min skog!”, bad hon.<br />
Ehas elever blev inte förvånade.<br />
”Vi visste att du skulle hitta en!”, sa de.<br />
Efter Sharons besök i klassen, med diabilder och bandspelare,<br />
kunde ingenting stoppa dem. De hade sett den gyllene paddan<br />
som lyser i mörkret. Sett quetzalen, mayaindianernas heliga fågel<br />
med sin nästan meterlånga stjärt som illgrönt svajade efter den.<br />
De hade hört vrålaporna skrika uppe i träd som är så höga att<br />
man inte vet var de slutar. De visste att träden snart skulle falla,<br />
och nu fanns ingen tid att förlora. Barnen bad Eha skriva upp<br />
deras idéer på tavlan.<br />
– Ponnyridning!<br />
– Vi kan samla gamla saker och sälja!<br />
– Regnskogsteater!<br />
– Vi kan tvätta folks hundar!<br />
– Tvätta folks hundar?<br />
Alla skrattade. Det kommer aldrig gå, sa någon, vem vill betala<br />
för det?<br />
– Lyssna nu, sa Eha, det finns inga dåliga idéer. Hon vände sig<br />
mot tavlan igen. Fanns det fler förslag?<br />
– Kaninhoppningstävling!<br />
– Kaninhoppningstävling? Eha vände sig frågande om.<br />
Allvarligt nu, man kan inte tvinga kaniner att hoppa.<br />
– Joho, vi har kaniner allihop, vi kan träna dem. Vi kan. Vi kan!<br />
Eha försökte föreställa sig människor som skulle ge pengar för<br />
att se barn dra kaniner över hinder.<br />
– Men fröken, det finns inga dåliga idéer.<br />
Så var det avgjort.<br />
Den stora tävlingsdagen kom och kaninerna var skinande<br />
nyborstade, med blomsterhalsband om halsen. Själva insåg de<br />
dock inte stundens allvar, ingen av dem hoppade ett enda hinder,<br />
en somnade. Men det blev ändå en stor inkomst till regnskogen.<br />
Tillsammans med teaterpjäser, basarer och uppträdanden med<br />
fula miner och skäggiga damer, blev det på ett par månader 1560<br />
kronor. Pengarna sändes med en check till Costa Rica. Några<br />
veckor senare kom ett brev med färgglada frimärken, och en<br />
karta över deras 35 hektar regnskog.<br />
Så föddes föreningen Barnens regnskog. Idag har barn från<br />
mer än trettio länder tillsammans köpt in över trehundra<br />
kvadratkilometer skog i Monteverde, och det har blivit<br />
Centralamerikas största privatägda reservat.<br />
Föreningen jobbar med bevarande, utbildning och<br />
återplantering i Costa Rica, Guatemala, Belize, Ecuador och<br />
Thailand. Det berättar Eha Kern, som fortfarande jobbar med<br />
10 | <strong>Fältbiologen</strong> / 006 <strong>Fältbiologen</strong> / 006 | 11
”Eha tänker på allt som finns att förändra i världen.<br />
– Man får helt enkelt välja en liten del, Barnens regnskog<br />
blev min del. Det var inte alls meningen men så blev det.<br />
Det är en droppe i havet, men en fin droppe.”<br />
att samla in pengar i Sverige. Hon har precis kommit hem från<br />
insamlingens tjugoårsjubileum, som firades med att plantera<br />
fruktträd, för att attrahera djur som tukaner och quetzaler.<br />
– Nästan alla de som var med från början var där, även de som<br />
börjar bli sjuttio-åttio år nu. Många barn förstås, till och med<br />
en grupp från Japan var med. En helt otrolig känsla, att stå där<br />
tillsammans, säger Eha.<br />
Fortfarande växer skogen i Monteverde, men idag kommer<br />
de flesta utländska bidragen från USA. Totalt kommer den allra<br />
största delen från costarikanska myndigheter.<br />
Vad det var som hände, bryr sig barn inte lika mycket om<br />
regnskog längre? frågar jag Dwight Crandell från Monteverdes<br />
Naturskyddsförening.<br />
– Alla ideella projekt har en födelse, ett klimax och en död,<br />
säger han och kliar sig i skägget. Entusiasmen som finns från<br />
början varar inte för alltid. De ursprungliga eldsjälarna försvinner<br />
förr eller senare och då måste organisationen förändras.<br />
Det handlar också om att biståndet från Väst minskade.<br />
– När barnen hade visat hur långt de var beredda att gå följde<br />
många regeringar efter och gav en hel del stöd till Barnens<br />
Regnskog. Senare under nittiotalet stabiliserades situationen<br />
i Costa Ricas grannländer. Flera krig tog slut och biståndet<br />
styrdes om för att bygga upp Guatemala och Nicaragua, berättar<br />
Dwight.<br />
Tillbaka hemma i Sverige märks inte så mycket av regnskogsskövlingen.<br />
Inte som i början av nittiotalet, då allting<br />
handlade om fotbollsplaner. Hur många som försvann i minuten<br />
och hur många man kanske skulle kunna rädda. Ett hav av grön<br />
djungel indelade i planer med mål och raka gränser. Nu pratas<br />
det inte om fotbollsplanerna, men betyder det att de inte skövlas<br />
lika snabbt längre?<br />
– Det är värre än någonsin, säger Eha. Många har nog en<br />
känsla av att det ordnade sig, att vi räddade regnskogarna.<br />
Maria Rydlund som jobbar med tropikskog på Svenska<br />
Naturskyddsföreningen upplever samma sak. Till exempel när<br />
hon jobbade mot att trädgårdsmöbler tillverkas av tropisk skog.<br />
– Det är helt klart att allmänheten tror att problemen är lösta<br />
i de tropiska skogarna. Dels efter bojkottkampanjerna och dels<br />
eftersom produkterna faktiskt finns i svenska butiker och ”skulle<br />
väl ändå inte säljas där om det var något problem?”.<br />
Hon talar om glappet mellan konsumenternas vilja och faktisk<br />
förändring.<br />
– Under åttiotalet fick bojkotten av tropiskt timmer stort<br />
genomslag här i Europa och USA, fortsätter Maria. Då var<br />
det naturligt att regnskogsfrågorna var i ropet. Ett exempel är<br />
Malaysias sista nomadfolk, penanerna, som fick symbolisera<br />
urbefolkningens förtvivlade kamp mot timmerindustrin.<br />
Genom bojkottskampanjerna fick man upp medvetandet här<br />
hos oss konsumenter men i praktiken skedde ingen förändring i<br />
områdena där skogen höggs.<br />
Hon säger att det delvis kan förklaras av att nationernas egen<br />
skogsindustri byggdes upp och tog över efter utländska företag.<br />
De kunde använda argumentet ”ni ska inte kritisera oss för att<br />
utnyttja våra skogsresurser precis som ni har gjort med era”. I<br />
efterhand skulle hon kanske önska att man arbetat ännu mer med<br />
att stärka nationernas egna miljörörelser för att inte miljörörelsen<br />
i Nord skulle helt ta över i debatten. Det fanns ett deltagande<br />
från Syd, med miljöorganisationer i spetsen, men det var sällsynt<br />
att penanerna själva kunde föra sin talan. Den fördes istället av<br />
en rad miljöorganisationer här, och därför fick penanerna aldrig<br />
tillfälle att bygga sin egen plattform.<br />
– Jag kom just tillbaka från Sabah och Sarawak och penanernas<br />
situation har snarare förvärrats än förbättrats, lägger hon till.<br />
De här erfarenheterna har fått både organisationer och<br />
biståndsmyndigheter att satsa mer på att stödja lokala grupper än<br />
att driva egna projekt. Inköp av mark kallar Maria för ”ett ganska<br />
förlegat koncept”.<br />
– Det kan finnas undantag om lokala aktörer uppmanar till<br />
att göra så, men ofta fungerar det inte för att långsiktigt bevara<br />
områden. Hon nämner att det i många nationalparker bedrivs mer<br />
illegal avverkning än i skogsområdena utanför dem. Människor<br />
får oftast inte bo i parkerna och kontrollen blir sämre.<br />
Niklas Pettersson som är tropikskogshandläggare på WWF<br />
bekräftar att det idag är mer ovanligt att organisationer och<br />
institutioner köper in mark. WWF satsar mer på att förbättra<br />
skyddet i redan existerande reservat, samtidigt som man försöker<br />
få stater att avsätta nya skyddade områden.<br />
– Sedan gäller det framför allt att hitta hållbara system för hur vi<br />
använder naturresurser, menar han. Erfarenheterna från tidigare<br />
arbete har gjort att vi hellre stödjer en långsiktig utveckling av<br />
myndigheter, företag och ursprungsbefolkningar. Det gäller att<br />
angripa de underliggande orsakerna som fattigdom och brist på<br />
långsiktigt tänkande.<br />
Däremot tycker Niklas Pettersson inte att engagemanget för<br />
regnskog har försvagats.<br />
– Vi ser fortfarande att tropikskogarna är ett angeläget<br />
ändamål för våra givare – de verkar vara lika engagerade i frågan<br />
som under de senaste decennierna.<br />
Han förutspår dock att yngre målgrupper i framtiden kommer<br />
att vara starkare engagerade i klimat- och energifrågorna, som<br />
inte har en lika tydlig koppling till skogens övverlevnad.<br />
Över Monteverde kommer skymningen mycket snabbt. Bin<br />
dricker kaffe och drar jaguarhistorier. Många gånger har han<br />
gått hem med ficklampan i beckmörkret, med något stort och<br />
ljudlöst smygande efter, alltid precis utanför ljuskäglan. Puman<br />
har han ännu inte mött, många tvivlar på att den finns där. Men<br />
Bin vet vad han har sett. Djupa klösmärken, högre upp än han<br />
kan nå. Någonstans därute finns också några av Costa Ricas<br />
få kvarvarande tapirer. Då och då hittar Bin spår i de stiglösa<br />
delarna av reservatet. Långt från alla mänskliga händer, och<br />
mycket långt från Fagervik. ...<br />
1 | <strong>Fältbiologen</strong> / 006 <strong>Fältbiologen</strong> / 006 | 1
Att märka<br />
skogen<br />
text: Mirjam Lööf<br />
bild: Anna Lönneborg<br />
Mirjam Lööf har i flera år suttit som <strong>Fältbiologerna</strong>s<br />
representant i det svenska FSCrådet. Här berättar hon<br />
om den internationella miljömärkningen för skogsbruket.<br />
Tycker inte du att trä är ett bra material? frågade en<br />
jägmästare mig en gång.<br />
Han såg på mig och flinade lömskt, som om han riktigt<br />
myste över att ha gillrat en så bra fälla. Både jag och han visste<br />
att ett svar som börjar med ”Jo, men…” skulle bli till fördel för<br />
honom när han skulle försvara det som han och hans kollegor i<br />
skogsindustrin håller på med. Jovisst. Trä är ett bra material. Det<br />
är synd att skogsbruket är så uselt, men det går faktiskt att ändra<br />
om man verkligen vill.<br />
Inom miljörörelsen på nittiotalet, innan FSC-märkningen hade<br />
kommit igång, tänkte man att det mest rimliga kanske skulle<br />
vara att förbjuda allt dåligt skogsbruk rakt av? Ett politiskt beslut<br />
bara pang, tjoff och problemen är väck. Som borttrollade. Visst<br />
kan man göra mycket av politik, mycket mer än idag, men kan vi<br />
verkligen sitta och vänta på att politikerna spottar upp sig och gör<br />
vad som krävs? De är rädda för att ta i frågan om skogen, därför<br />
att det är en stor ekonomisk fråga för Sverige. Vad de verkligen<br />
borde vara rädda för är att dåligt svenskt skogsbruk ska bli känt.<br />
Massor av svensk massa går till tyska tidningar. Tänk om deras<br />
läsare visste?<br />
Mycket riktigt; när miljörörelsen visade tyskarna hur det går<br />
till här i Sverige kom kraven på kalhyggesfritt papper som ett<br />
brev på posten. Tongivande tyska dagstidningar började ställa<br />
krav som fick den svenska skogsindustrin att darra. Då fattade<br />
både politikerna och skogsindustrin att det är bäst man sköter sig<br />
skapligt och undviker alltför hård kritik, annars kanske Sveriges<br />
skogsprodukter inte blir lika lättsålda i framtiden.<br />
Det är inte konstigt att någon form av miljö- och<br />
rättvisemärkning var ett attraktivt alternativ i detta läge. I en<br />
sådan lösning fanns något att vinna för de flesta inblandade.<br />
Miljörörelsen fick möjlighet att påverka skogsbruket. Politikerna<br />
kunde säga att en del av problemet skulle hanteras av marknaden.<br />
Skogsindustrin fick ett bra säljargument. Konsumenterna kunde<br />
få en ny möjlighet att påverka. I den stora dealen om skogen<br />
ingick att staten och skogsnäringen skulle dela ansvaret för de tio<br />
procent av skogen som enligt forksarna behövde undantas från<br />
skogsbruk. Fem procent av skogsmarken skulle alltså få statligt<br />
skydd och fem procent avsättas för naturvård frivilligt och utan<br />
ersättning.<br />
Det finns endast en miljö- och rättvisemärkning för skogsbruk<br />
i Sverige idag och den heter FSC, Forest Stewardship Council.<br />
Det är en internationell organisation som grundades i Toronto<br />
1993 av företrädare för miljöorganisationer, skogsbrukare,<br />
ursprungsbefolknings- och miljömärkningsorganisationer från<br />
25 olika länder.<br />
Sverige var det första landet i världen med en egen nationell<br />
standard. Idag bedrivs FSC-skogsbruk på ca 74 miljoner hektar i<br />
72 länder, ungefär en sjundedel finns i Sverige. Vi har alltså ett<br />
stort ansvar för att sköta våra skogar så att FSC:s varumärke inte<br />
fläckas, även ur ett globalt perspektiv.<br />
Det borde även ligga i de FSC-märkta skogsbrukarnas intresse<br />
att värna om sitt varumärke, eftersom tanken är att det ska löna<br />
sig att bedriva ansvarsfullt FSC-märkt skogsbruk. Visserligen<br />
finns det de som påstår att FSC-märkningen inte påverkar priset<br />
nämnvärt i positiv riktning, men å andra sidan är det ingen som<br />
kan säga hur marknaden hade sett ut utan någon märkning alls.<br />
Något som krånglar till saken ytterligare är att skogsägarna<br />
har skapat ytterligare ett märkningssystem med ett snarlikt<br />
namn, nämligen PEFC (Programme for the Endorsement of<br />
Forest Certification schemes). Denna märkning saknar stöd<br />
hos miljöorganisationerna av flera olika skäl. Inom PEFC är det<br />
1 | <strong>Fältbiologen</strong> / 006 <strong>Fältbiologen</strong> / 006 | 1
företagen som själva formulerar sin egen skogsbruksstandard<br />
medan det i FSC finns en demokratisk process där<br />
miljöorganisationer, fackförbund, sameorganisationer,<br />
entreprenörer och skogsbrukare har möjlighet att säga sitt.<br />
Många ideella naturvårdare framför kritik mot att<br />
det fuskas i skogen. Certifierare ska granska om företagen<br />
sköter sig och följer reglerna. De anlitas av skogsbrukarna<br />
som ett slags revisorer. De besöker inte alla områden i fält<br />
utan baserar sina utlåtanden på stickprovskontroller. De får<br />
dessutom sin lön från företaget de ska granska. Risken är då<br />
att om man klagar för mycket och granskar för hårt, så blir<br />
man inte anställd fler gånger. Fuskandet är mycket allvarligt<br />
eftersom miljöorganisationerna som är med och skapar de<br />
svenska FSC-reglerna, däribland <strong>Fältbiologerna</strong>, måste kunna<br />
veta säkert att de inte blir utnyttjade som falska alibin.<br />
FSC måste tåla att ifrågasättas. Det är en ändlös process av<br />
förhandlingar där ekonomi, miljö och sociala aspekter ska<br />
vägas ihop och det är självklart att det blir kompromisser hela<br />
tiden. Detta är något som alla inblandade är väl medvetna om,<br />
men det gäller också att veta var smärtgränsen går. Dagens<br />
mest brännande fråga är om gifter ska tillåtas i skogen. WWF<br />
kan gå med på det, men <strong>Fältbiologerna</strong>, Svenska Ornitologiska<br />
Föreningen och Svenska Naturskyddsföreningen säger<br />
nej. Om WWF kommer överens med facket och Skogsindustrierna<br />
kan de ro iland överenskommelsen utan de<br />
andra miljöorganisationerna. En sådan överenskommelse<br />
skulle bryta en tradition av brett förankrade beslut, vilket är<br />
en hörnsten för varumärket FSC. ...<br />
Alla de stora svenska skogsbolagen är FSC-märkta. När du ska<br />
hävda dig mot stora företag kan det vara bra att känna till FSC:s<br />
internationellt fastställda principer.<br />
1. Skogsbruket ska respektera alla tillämpliga lagar i landet där<br />
det äger rum, internationella avtal och överenskommelser som<br />
landet förbundit sig att följa samt överensstämma med alla FSCs<br />
Principer och Kriterier.<br />
2. Långsiktiga ägande- och nyttjanderätter till mark och skogsresurser<br />
ska vara klart definierade, dokumenterade och lagligt<br />
fastställda.<br />
3. Urbefolkningars lagliga eller hävdvunna rättigheter att äga,<br />
nyttja och sköta sina marker, territorier och resurser ska erkännas<br />
och respekteras.<br />
4. Skogsbruket ska bibehålla eller förstärka de lokala samhällenas<br />
och de anställdas sociala och ekonomiska välfärd.<br />
5. Skogsbruket ska uppmuntra effektivt nyttjande av skogens<br />
mångfald av produkter och värden för att säkerställa<br />
ekonomisk livskraft och ett vitt spektrum av miljömässiga och<br />
sociala nyttigheter.<br />
6. Skogsbruket ska bevara biologisk mångfald och därmed<br />
förbundna värden, vattenresurser, jordar samt unika och känsliga<br />
ekosystem och genom detta upprätthålla skogens ekologiska<br />
funktioner och integritet.<br />
7. En plan avpassad efter brukningsåtgärdernas omfattning och<br />
intensitet, ska upprättas, följas och àjourhållas. De långsiktiga<br />
skogsbruksmålen, och hur de nås, ska finnas klart angivna.<br />
8. Skogstillstånd, avkastning av skogsprodukter, leveransvägar och<br />
skötselåtgärder, och därvid förbundna sociala och miljömässiga<br />
konsekvenser, ska följas upp och utvärderas i former som anpassas<br />
efter brukningsåtgärdernas omfattning och intensitet.<br />
9. Urskogar, skogar av naturskogskaraktär och områden av stor<br />
miljömässig, social eller kulturell betydelse ska bevaras. Sådana<br />
områden får inte ersättas med trädplanteringar eller övergå i<br />
annan användning.<br />
10. Plantager ska planeras och skötas i överenskommelse med<br />
Principerna och Kriterierna 1-9, samt i enlighet med Kriterierna under<br />
Princip 10. Plantagerna kan bidra till att tillfredsställa världens<br />
behov av skogsprodukter och medföra social och ekonomisk nytta<br />
i olika avseenden, och de ska vara ett komplement till skötsel av<br />
naturliga skogar, och minska trycket mot dessa.<br />
Där torkan och solen ödelägger grödor och betesmarker är det<br />
svårt att finna framtidshopp. Trots det lyckades människorna<br />
runt Kadavakurichi vända utvecklingen och locka tillbaka vattnet<br />
till sitt land. Locka tillbaka möjligheterna och framtidstron.<br />
text: Aron Hejdström<br />
bild: Aron Hejdström och Nils Viklund<br />
16 | <strong>Fältbiologen</strong> / 006 <strong>Fältbiologen</strong> / 006 | 1
Januari 2003. Fälten under Kadavakurichi är uttorkade och det är oklart om jordvallarna som ska<br />
stoppa regnvattnet och leda ner det i jorden kommer att fungera.<br />
Nej, det är i städerna folk svälter, inte här på landet, här<br />
finns alltid mat, säger K.A. Chandra.<br />
Hon syftar på bönderna som odlar sina egna grödor<br />
och har sina egna boskap. De har alltid mat. Eller, de hade<br />
alltid mat. För några år sedan tvingade torkan och vattenbristen<br />
befolkning på knä.<br />
– De flesta problem vi har beror på att att vi inte har utnyttjat<br />
naturen på ett hållbart sätt. Människor flyttade härifrån för att<br />
de inte längre kunde överleva på det lilla jorden gav, säger P.M.<br />
Mohan.<br />
Kadavakurichi – Tigerberget, ligger mitt i den Sydindiska<br />
delstaten Tamil Nadu och reser sig 450 meter över ett vidsträckt<br />
slättlandskap. En gång var berget och dess omgivningar täckta<br />
av djup, artrik skog där tigrar och elefanter patrullerade och där<br />
människor var sällsynta. För ungefär fyrahundra år sedan kom<br />
de första människorna till området och efter svedjebruk kunde<br />
de leva gott på den bördiga marken. Med två odlingssäsonger<br />
varje år och nära till skog och betesmark var livet lätt. Det är det<br />
inte längre.<br />
När jag kom till Kadavakurichi första gången möttes jag av röd<br />
sprucken jord och människor som kämpade i ett desperat läge.<br />
Ett sargat berg reste sig över missbrukade jordar men hukade<br />
samtidigt under ett övermäktigt tryck från befolkningen. Jorden<br />
var döende och människorna insåg det. Men kan man klandra<br />
rovdrift när det står mot överlevnad?<br />
När jag återvände tre år senare kände jag knappt igen mig.<br />
Miljökämparna Chandra och Mohan hade stannat och efter ett<br />
varmt välkomnande var de snart långt inne i berättelsen. Stolta<br />
ville de visa upp allt nytt, de växtbeklädda dammvallarna, det<br />
nya träningscentret och de gröna fälten. Deras gröna land.<br />
Men det började med riset. Gott och användbart i matlagningen<br />
och därtill en statusprodukt från städerna. Det<br />
dröjde inte länge innan ris fanns i varje kök och bönderna<br />
började ersätta sina traditionella odlingar av ”millets” och ”ragi”<br />
med risfält. Men risodlingarna drog oändliga mängder vatten,<br />
mycket mer än vad som fanns. Samtidigt som riset började<br />
odlas, för drygt 15 år sedan, introducerades också guava och<br />
kokospalmer. Dessa odlades för försäljning och skulle generera<br />
en inkomst. Som del i en framväxande penningekonomi<br />
December 2005. För första gången på flera år klarar fälten två odlingssäsonger per år. Vattnet börjar<br />
komma tillbaka till de öppna brunnarna.<br />
blev behovet av pengar större och större även på den indiska<br />
landsbygden. Pengar ersatte byteshandel men krävdes också för<br />
skolavgifter och sjukvård.<br />
Olyckligt nog var alla dessa så kallade ”cash-crops”, grödor<br />
som bara odlades för försäljning, väldigt vattenkrävande och på<br />
bara några år pumpades allt vatten ur den redan utsatta jorden.<br />
Till en början grävde bönderna stora öppna brunnar nära sina<br />
gårdar men när de sinade fick man börja borra. Djupare och<br />
djupare gick borrarna, från 150 till 280 meters djup på drygt<br />
ett år. Var tredje månad sinade brunnarna och snart hade<br />
bara de rikare storbönderna och fabrikerna råd att fortsätta.<br />
På tio år, från 1990 till år 2000 hade man pumpat så mycket<br />
grundvatten ur jorden att det var näst intill omöjligt att odla<br />
och dricksvattentillgången kunde inte längre täcka byarnas<br />
behov. Utan vattnet fanns ingen framtid och många tvingades<br />
flytta och ta dåligt betalda jobb för att överleva. Samhällena<br />
runt berget närmade sig en kollaps.<br />
Det var då CIRHEP, ”center för förbättrad landsbygds-hälsa och<br />
miljöskydd” startades. Chandra och Mohan hade båda arbetat<br />
med återbeskogning och annat naturskydd på en närliggande<br />
organisation men plötsligt stod de med obrukbar jord och akut<br />
vattenbrist i sin egen by. Det var inget litet problem de tog sig<br />
an, om befolkningen skulle kunna leva kvar i området var enda<br />
räddningen att ändra deras livsmönster och samtidigt påskynda<br />
naturens återhämtning.<br />
– Vi var tvungna att börja med information, säger Chandra. Att<br />
sprida kunskap om hur människorna påverkade sin omgivning var<br />
ett av de första viktiga stegen mot förståelse och förändring. För<br />
att kunna nå alla skapade vi tre parallella informationskanaler,<br />
mötesgrupper för bönderna, självhjälpsgrupper för kvinnorna<br />
och naturskola för barnen, berättar hon.<br />
Innan informationsarbetet kunde inledas var CIRHEP tvungna<br />
att försöka reda ut vad som faktiskt orsakade problemen och<br />
hur de skulle kunna lösas. Det man fann var en hel kedja av<br />
sammanhängande orsaker men allt kretsade kring vattnet och<br />
skogen. En extrem torka tjugo år tillbaka i tiden hade lett till<br />
att folken runt berget högg och forslade bort bergsskogen för<br />
att få pengar till mat. När träden blev färre och buskar tog över<br />
anlades små skogsbränder för att komma åt de sista stammarna<br />
och sedan släpptes betande boskap ut på de redan sargade<br />
1 | <strong>Fältbiologen</strong> / 006 <strong>Fältbiologen</strong> / 006 | 19
sluttningarna. Bergsskogen försvann och med den en enorm<br />
naturlig vattenreservoar som tidigare hade försett befolkningen<br />
med en jämn vattentillgång. De nya försäljningsgrödorna var<br />
bara en utlösande faktor till vattenkrisen.<br />
Mitt emellan Kadavakurichi och byn Veelinayakenpatti står<br />
ett jättelikt banyanträd, ett landmärke som på håll ser ut som<br />
en stor grön glob. I skuggan av dess skyddande lövtäcke har ett<br />
tjugotal barn samlats för att leka lekar och lära sig om djuren och<br />
naturen. De får veta varför det är så torrt i deras land och hur<br />
naturen egentligen vill bli behandlad.<br />
– Mulleskolan är ett av våra viktigaste arbetsområden, säger<br />
Chandra, det är ju barnen som är framtiden. De kommer också<br />
att bli vuxna en dag och om de förstår hur dom själva påverkar<br />
naturen och innebörden av CIRHEP:s arbete så kommer de att<br />
kunna skydda och vårda vår miljö.<br />
Skogsmulle finns egentligen inte i Indien, utan importerades<br />
från Sverige. Chandra berättar att hon var på Sverigebesök för<br />
nio år sedan och att hon då fick följa med barn och föräldrar på<br />
exkursion i skogen.<br />
– Jag tyckte att idén var väldigt bra och när jag kom tillbaka till<br />
Indien startade vi upp Indiska Mulleskolor tillsammans med en<br />
annan naturorganisation. Idag har vi naturskola för mer än 1200<br />
barn runt hela området.<br />
Chandra är huvudansvarig för Mulleskolan men hon är långt<br />
ifrån ensam med arbetet. I 25 av de 32 byarna som ligger runt<br />
berget hålls Mulleskola en gång i veckan och Chandra utbildar<br />
och samarbetar med lärarna till alla dessa. För att barnen som<br />
kommer till Mulleskolan ska ha roligt samtidigt som de lär sig<br />
använder sig Chandra och de andra lärarna mycket av lekar,<br />
frågesporter och gatuteater.<br />
– Vi berättar om problemen och hur de kan lösas och sedan<br />
kanske barnen ritar bilder eller sätter ihop små teaterpjäser för<br />
att illustrera det, säger Chandra, på så sätt får också föräldrar och<br />
andra bybor lära sig.<br />
Nog för att barnen tycker att det är kul med lekarna men de<br />
som är lite äldre får också egna ansvar där de kan se betydelsen<br />
av sitt eget arbete. Till exempel kan det handla om att plantera<br />
och sköta om trädplantor eller städa och röja runt de öppna<br />
brunnarna. Då och då åker Mulleskolorna också på utflykt för<br />
att besöka de fuktiga skogarna i Västraghatsbergen eller titta på<br />
någon av CIRHEP:s många fältprojekt.<br />
Mindre dammar och byggnationer i skiftande former finns<br />
runt hela Kadavakurichi. De utgör alla viktig infrastruktur i<br />
CIRHEP:s arbete med att påskynda naturens återhämtning. En av<br />
svårigheterna för jordbruket och naturskyddsarbetet i området är<br />
det ojämna klimatförhållandet över året. 70-80 procent av regnet<br />
kommer under två monsunmånader i oktober och november och<br />
ytterligare 15-20 procent i juni och juli, resten av åretär det helt<br />
uttorkat. För att inte de plötsliga vattenmassorna ska spola bort<br />
det livsviktiga ytjordskiktet och försvinna bort i flodfåror har<br />
CIRHEP satsat mycket på olika typer av dammkonstruktioner och<br />
vattenstopp. Efter flera års hårt arbete har det visat sig ge mycket<br />
”Jorden var döende och människorna<br />
insåg det. Men kan man klandra<br />
rovdrift när det står mot överlevnad?”<br />
gott resultat och utomstående besökare kommer titt som tätt för<br />
att titta och ställa frågor. För att själv förstå konceptet följde jag<br />
med en sådan grupp på guidad tur mellan byarna.<br />
Vid en sluttning med tvärgående fåror stannar expeditionsledaren<br />
Mohan för att förklara. Han sträcker fram en kupad<br />
hand och pekar med andra handens finger.<br />
– Kadavakurichis sluttningar är som sidorna i min hand, säger<br />
han, om jag lägger en vattendroppe här på kanten kommer den<br />
att rinna ända ner till handens mitt. Där samlas allt vatten.<br />
Genom att gräva tvärgående fåror i sluttningarna försöker vi<br />
istället fånga regnvattnet där det faller och sedan leda ner det i<br />
marken. På så sätt kan vi återställa grundvattennivån och det här<br />
kan bli bra odlingsmark igen.<br />
Det är ett tidsödande arbete att gräva och underhålla dammar,<br />
vallar och fåror men genom att arbeta tillsammans med<br />
befolkningen har man lyckats med många små och effektiva<br />
ingrepp. Mohan menar också att befolkningens deltagande är<br />
helt nödvändigt för förståelsen och framtiden i arbetet. Det är<br />
befolkningen som ska ta hand om sitt eget land. CIRHEP ska<br />
gå in i en annan roll, kanske som konsult åt andra liknande<br />
organisationer eller statliga institutioner. Guideturen som vi gått<br />
avslutas också på organisationens nya kursgård som byggts med<br />
tanke på den typen av arbete.<br />
En eftermiddag när jag sitter och pratar med Chandra<br />
berättar hon om hemvändarna.<br />
– Du vet, säger hon, när det blev omöjligt att leva på jordbruket<br />
splittrades de stora familjerna. Många var tvungna att resa<br />
härifrån för att hitta anställning hos någon storjordbrukare eller<br />
fabrik, ofta ganska långt borta. De kommer tillbaka nu. De har<br />
sett att jorden kan återhämta sig och fått nytt hopp om att kunna<br />
bo här.<br />
Hårt arbete på fälten och rikligt regn för första gången på flera<br />
år gav utslag. I jordbruket har man slutat odla ris och istället<br />
odlar man bättre anpassade grödor som tomater, blommor<br />
och jordnötter för försäljning. För andra säsongen i rad har<br />
grundvattnet ökat och vatten har börjat komma tillbaka i de<br />
öppna brunnarna. För första gången på flera år kan man odla i<br />
två odlingssäsonger.<br />
Människorna i området runt Kadavakurichi har lyckats vända<br />
sina mörka framtidsutsikter mot hopp och tro. Det jag mindes<br />
som torra snår från mitt första besök kunde jag närmast beskriva<br />
som låg djungel när jag återvände till landet under berget. Skogen<br />
och vattnet är på väg tillbaka. Livet här har en morgondag. ...<br />
P. Nagajothi, 14 år<br />
– Jag kommer från byn Veelinayakenpatti.<br />
Området runt min by är väldigt torrt så därför<br />
planterar jag nya träd. Jag har precis fått skollov<br />
så nu tar jag hand om trädplantorna.<br />
P. Navaneetham, 10 år<br />
– Jag måste kämpa för att Kadavakurichi ska ha<br />
en grön skog i framtiden. Jag tänker bli lärare för<br />
då kan jag undervisa byborna om skogsbränder<br />
och trädplantering.<br />
P. Nagalakshmi, 9 år<br />
– Jag vill skydda Kadavakurichi från att<br />
förstöras, när berget är grönt kommer vi att få<br />
mer regn.<br />
P. Thiventhiran, 12 år<br />
– Eftersom många av dagens problem<br />
härstammar från jorden så vill jag bli geolog.<br />
Jag vill lära mig om problemen i förväg så att<br />
jag kan skydda miljön och människorna.<br />
0 | <strong>Fältbiologen</strong> / 006 <strong>Fältbiologen</strong> / 006 | 1
Växtkraft<br />
text: Anna Sunesson<br />
Bild: Lisa Behrenfeldt<br />
En fältbiolog med självaktning går inte till apoteket med sin förkylning. Varför<br />
knapra piller från affären när det finns örter i skogen? Anna Sunesson som<br />
läser naturmedicin vid BiskopsArnös folkhögskola ger oss tipsen.<br />
Många av våra vanliga örter ute i naturen kan användas<br />
medicinskt. Tidigare i vår historia var den kunskapen<br />
allmänt känd men i samband med häxbränningarna<br />
försvann stora delar av det kunnandet. Örterna som fröjdas<br />
på ängar och i skogar fungerar lika bra som de som säljs dyrt<br />
i pillerform. Att göra te är ett enkelt sätt att få ut de läkande<br />
ämnena ur en ört. Att plocka läkande örter är ett fint sätt att<br />
närma sig en kontakt med jorden. Ett bra sätt att lära känna dig<br />
själv är att känna efter vilka örter just du njuter av.<br />
Var försiktig med örter i samband med graviditet. Överdosera<br />
inte örtteer och variera dig, ingenting är nyttigt i för stor dos.<br />
Vad mycket noga med att du plockar rätt örter till teer. Flertalet<br />
vilda örter är mycket giftiga. Ta med floran!<br />
Generellt är maj och juni, då örterna är unga, de bästa<br />
månaderna att skörda, men det går bra hela växtsäsongen om<br />
man plockar de unga bladen. Rötter och frön är generellt bättre<br />
att plocka under senare delen av säsongen eller till och med på<br />
vintern då de har som mest smakämnen.<br />
Örter torkar bäst runt 30 grader, på en torr skuggig plats.<br />
Förvara sedan torrt och mörkt i en burk med lock.<br />
Infusion är det vanligaste sättet att göra örtte på, det vill säga<br />
att örten får dra i hett vatten. Blad ska dra i ett par minuter och<br />
frön runt tio minuter (ev kokas en kort stund). Rötter hackas och<br />
kokas lite längre för att de verksamma ämnena ska utsöndras.<br />
Sila bort örterna innan du dricker teet.<br />
Prova att göra tillfället när du plockar, torkar, tillreder och<br />
dricker örterna till en meditativ stund eller ceremoni, där du är<br />
tacksam till naturen och vad den har att ge.<br />
Kroppen mår bra av att göra en utrensningskurer med jämna<br />
mellanrum, särskilt för oss som lever i ett samhälle med gifter i<br />
mat, luft och omgivning. Extra bra är det för dig med hudutslag,<br />
återkommande inflammationer eller ledvärk, som kan vara<br />
indikationer till gifter i kroppen. Särskilt bra också för den som<br />
tagit mycket mediciner eller druckit mycket alkohol. Huvudvärk,<br />
svettningar och hudutslag är inte ovanligt när kroppen rensas. Se<br />
de symptomen som något positivt i och med att gifter lämnar din<br />
kropp. Se till att dricka extra mycket vatten, minst en liter utöver<br />
vad du brukar dricka. Örterna nedan är så kallade alterativa,<br />
utrensande. De verkar också kylande, så om du ofta är kall blanda<br />
i en tsk färsk riven ingefära per kopp, som verkar värmande och<br />
balanserande.<br />
Unga björkblad 2 delar<br />
Finhackad maskrosrot 1 del<br />
Koka upp två tsk av blandningen till en kopp, ställ av plattan<br />
och låt stå i sju minuter. Drick två till tre koppar utrensningste<br />
varje dag i två till fyra veckor. Det blir ett utmärkt renande te<br />
även med enbart maskrosrot (1 tsk) eller björkblad (2 tsk). Det<br />
kan vara hjälpsamt att göra en termos på morgonen med hela<br />
dagens ranson. För ännu bättre resultat strö i en nypa av gullris<br />
och styvmorsviol efter att vattnet kokat upp.<br />
Vid mensvärk kan örter vara till stor hjälp. Te på hallonblad<br />
(vilda eller odlade) fungerar för många. 1 msk per kopp tre<br />
gånger dagligen, dagarna innan smärtorna samt i samband med<br />
dem. Prova även vitplisterblommor (1 tsk), brännässla, daggkåpa<br />
(1 msk blad, morgon och kväll). Kamomill eller pepparmynta<br />
(0,5 tsk) som verkar kramplösande och kan också hjälpa, liksom<br />
att krydda maten med gurkmeja. ...<br />
Brännässla. Urtica urens et diotica. Unga blad och<br />
stänger. Är allmänt stärkande för din hälsa, ta som tillskott<br />
när du behöver kraft. Bra även vid menstruationssmärtor,<br />
och reumatism. Torka, finfördela och blanda ner 1-2 msk<br />
brännässla dagligen i kosten.<br />
Fläderblom. Sambucus nigra. Lindblom. Tilia cordota.<br />
Prova te på dessa när du börjar bli förkyld, då de är<br />
svettdrivande och hjälper kroppen att göra sig av med<br />
förkylningen. Fläderblom och lindblom kompletterar<br />
varandra, så de är bra att ta tillsammans. Ta 1-2 msk av<br />
blommorna till en tekopp, drick det så hett som möjligt, tre<br />
koppar om dagen i 3-5 dagar.<br />
Frossört. Scutellária galericuláta. Hela<br />
plantan ovan jord. Spara frossörten tills<br />
du känner dig nedstämd, den är en riktig<br />
glädjespridare. 0,5 tsk/kopp<br />
Kamomill. Matricaria chamomilla. Blommor. Alla typer<br />
av inflammationstillstånd och katarrer. Magkramp, dålig<br />
matsmältning, tjocktarmsproblem, sömnproblem och<br />
nervositet, huvud- och mensvärk. Infusion 2 tsk/kopp tre<br />
gånger om dagen. Överdosera inte, kamomill är svårt för<br />
levern att bryta ner.<br />
Kvanne. Angelica archangelica. Rot. Är suverän vid mag-<br />
och tarmproblem som till exempel dålig matsmältning<br />
och gasbildning. Lik kinesisk Dong Qwai. 1 tsk torkad<br />
och finfördelad rot/kopp kokas i fem minuter. Drick<br />
strax före måltid. Det finns många giftiga växter som<br />
kan förväxlas med kvanne så var 100% säker innan du<br />
plockar den.<br />
Hjärtstilla. Leonorus Cardiaca. Blad. Som hörs<br />
på namnet så används den här örten för den som<br />
får hjärtklappning vid minsta lilla oro, men kan<br />
även provas av den nervösa eller oroliga som inte<br />
har hjärtklappning. 1 tsk blad/kopp, morgon<br />
och kväll.<br />
Johannesört. Hypericum perforatum. Blommor.<br />
Används vid nedstämdhet och lättare depressioner,<br />
när du känner att du behöver piggas upp lite. 1 tsk<br />
per kopp morgon och kväll. Undvik på sommaren<br />
eftersom den gör huden mer solkänslig. Eftersom<br />
johannesört stärker levern kraftigt kan den minska<br />
andra läkemedels effekt, så undvik den om du samtidigt<br />
tar andra mediciner.<br />
Kummin. Carum carvi. Frön. Lugnar magen när den<br />
är i uppror. Det är ingen tillfällighet att kummin är en<br />
ingrediens i surkål eftersom den motverkar de gaser<br />
som kan uppstå efter intag av det. Infusion 1 tsk/kopp<br />
efter eller mellan måltider. Faktum är att de flesta<br />
aromatiska örterna som vi använder som kryddor har<br />
en lugnande effekt på magen (så kallad karminativ<br />
verkan). Örtkryddor har bäst verkan om man har i dem<br />
sent i matlagningen så att de verksamma ämnena inte<br />
ångas bort.<br />
Rosblad. Stärker ditt hjärtas känslosida<br />
och ger god smak till ditt örtte.<br />
Vitlök. Allium sativum. Växer inte vilt i skogen men får vara<br />
med ändå för sin suveränitet. Rå vitlök stärker immunförsvaret,<br />
förebygger och lindrar förkylningar, sänker blodfetter, förbättrar<br />
blodcirkulationen och verkar antioxidativt med mera.<br />
Ät den rå i samband med måltid.<br />
Läs mer: Nya naturläkarboken och Våra läkande växter av Raimo Heino,<br />
Örtmedicin och växtmagi, Fytomedicin av Hans Bertil Juneby<br />
| <strong>Fältbiologen</strong> / 006 <strong>Fältbiologen</strong> / 006 |
Flykten till<br />
verkligheten<br />
text: Miriam Löwenstein<br />
bild: Erik Abel<br />
Vattnet har just brutit sig ur isen och forsar 70 meter nedanför berget. Skott<br />
lyser blekgröna, kvällssolen låter barrträden rita skuggor över mossan.<br />
Tjockt mörker i snåren, vitsippan skimrar overkligt i halvdunklet. Gråmålade<br />
gymnastikskor smyger sig fram över stenarna.<br />
Lajvrörelsen växer, allt fler ger sig ut till ljunghedar och<br />
granbestånd för att spela levande rollspel. I deras läger<br />
finns ofta flera hundra människor. De flyr verklighet och<br />
frustration. Kärnkraften byggs ut och arbetslösheten ökar. Unga<br />
bryr sig inte längre om miljö eller politik. Det är bättre att låta sig<br />
förtrollas av magi och spänning djupt inne i skogen, klä ut sig till<br />
troll eller alv och låtsas att det är fantasymedeltid.<br />
Är det så enkelt?<br />
Rörelsen har potential att jobba för en bättre miljö, med<br />
hantverkskunskaper och naturromantik kan de hjälpa till att<br />
skapa ett hållbarare samhälle. Det är fel att påstå att lajvarna är<br />
oengagerade. Rörelsen har ett stort spektrum med många olika<br />
sorters människor.<br />
– En del tycker bara att det är kul att spela riddare med ett stort,<br />
fett gummisvärd, säger Per Wetterstrand lite nedlåtande. Det är<br />
en tråkig upplevelse att hitta ölburkar ute i skogen efter att killar i<br />
18-20 års åldern har varit där, haft fest och slagits i sina lajvkläder,<br />
berättar Per som är både gammal fältbiolog och lajvare.<br />
Det varierar både mellan föreningar och enskilda lajvare<br />
hur mycket engagemang man har för naturen. Enhörningen<br />
är Sveriges största lajvförening och de vill gärna att lajvare<br />
upprätthåller ett gott rykte.<br />
– En gång ringde vi ett skogsbolag och varnade dem för en<br />
oseriös lajvgrupp, berättar Hans Nilsson som är kontaktperson<br />
på Enhörningen.<br />
Mindre föreningar kan sakna kunskaper om natur, ofta<br />
arrangeras lajv av lajvgrupper utan förening. Alternativt bildas en<br />
förening för ett enskilt lajv och när det är slut upplöser man den.<br />
Hur skogen ser ut och att den passar in i sagan och spelet har<br />
oftast högst prioritet.<br />
Lajvsällskapet Romantiska Sagor, LRS, har torsdagsmöte i Göteborg.<br />
De kritiserar både kalhuggning men även naturvårdsverket.<br />
– Jag hatar Naturvårdsverket, utbrister Malin Thorson, de<br />
sätter upp skyltar och målar vitt på träden runt skyddsområden.<br />
Det är jättefult.<br />
För lajvaren är det attraktivt med natursköna områden,<br />
som naturreservat och urskog. Det finns skogsromantik hos<br />
rollspelarna, skogens inneboende magi upplevs starkare när man<br />
lajvar. Det verkar alla som testat vara ense om.<br />
– Det är stor skillnad på att campa och att lajva. Det blir mer<br />
intensivt och är ett spännande sätt att använda naturen, berättar<br />
lajvforskaren Erika Lundell.<br />
Många lajvare säger att de får en tillbaka till naturen upplevelse.<br />
Det kan vara en anledning till utvandringen från fritidsgårdar<br />
och politiska ungdomsförbund. Kanske lockar naturen när det<br />
urbana livet är grått och svårt.<br />
– Det är inga Gore-Texjackor utan down to earth, säger Per.<br />
Ska de få vara i fina områden måste de sköta sig. I första<br />
hand gäller det att hålla fast vid ett gott rykte och göra sig till vän<br />
med markägaren, annars kommer föreningen få svårt att hitta<br />
mark att spela på. I första hand gäller frilufts- och scoutregler.<br />
Enhörningens Hans står precis mitt uppe i ett lajv när<br />
han svarar i mobilen. Han berättar om föreningens olika<br />
försiktighetsåtgärder.<br />
– Till lajven handlar vi miljömärkt mat med så lite<br />
förpackningar som möjligt. Måste vi ta virke tar vi hellre döda<br />
än levande träd. Vi har med oss bajamajor så att ingen använder<br />
skogen, rapporterar han.<br />
Fler delar i rörelsen kan fungera som inspiration till miljöarbete.<br />
De sysslar mycket med hantverk, som är ett miljövänligt sätt att<br />
producera.<br />
– Många lajvare är riktigt duktiga hantverkare. De garvar<br />
skin och tovar filtar och tofflor med gamla metoder. I modern<br />
tillverkning behandlas skinn med väldigt giftiga medel som<br />
är farliga att ha på huden. I Sverige finns bra produktions-<br />
| <strong>Fältbiologen</strong> / 006 <strong>Fältbiologen</strong> / 006 |<br />
Obs: Personerna på bilderna har ingenting med texten att göra.<br />
bestämmelser, men tillverkningen flyttas utomlands för att<br />
få billigare varor. Då riskerar kunskap om hur man tillverkar<br />
miljövänligt och säkert att försvinna, säger Per.<br />
Malin Strid säger att rollspelande kan vara en bra väg att väcka<br />
människors engagemang.<br />
– Jag vet att lajv kan locka ut många i naturen som inte skulle<br />
ha varit där annars. Man inser också hur förbannat mycket<br />
kalhyggen det finns och hur svårt det är att hitta fina skogar. Det<br />
berör mer om en fin skog man lajvat i bara är borta än om man<br />
åker förbi kalhyggena vid E6:an, förklarar hon.<br />
”Efter-katastrofen-lajv” är en typ av rollspel som ofta är<br />
politiska och tar upp miljöförstöring. Det brukar vara en<br />
dystopisk historia som utspelar sig efter ett kärnvapenkrig eller<br />
en stor miljökollaps. Malin berättar om en vän till henne som<br />
just håller på att arrangera ett ”efter katastrofen”.<br />
– Han har verkligen vinnlagt sig om att få ett realistiskt scenario<br />
och själv lärt sig väldigt mycket om kretslopp och liknande. Efterkatastrofen-lajv<br />
ökar säkert medvetenheten. Men det är mycket<br />
upp till de enskilda lajvarna och arrangörerna.<br />
Fältbiologi och rollspelande kan gå ihop. Per tror det skulle<br />
vara bra om större lajv alltid hade en fältbiolog med sig. Hans<br />
menar att det bland Enhörningens många medlemmar redan<br />
finns tillräckligt med naturkännare. Malin verkar vara beredd<br />
att skriva under.<br />
– De har kunskapen, när de är så pass många är det alltid någon<br />
som är bekant med sådana frågor, säger hon om Enhörningen.<br />
På LRS-mötet i Göteborg säger Emil Lidström att han gärna<br />
skulle se att en fältbiolog följde med till deras område.<br />
– <strong>Fältbiologen</strong> skulle kunna kontrollera före och efter ett lajv<br />
och se om det skadar naturen. Hur rådjuren mår av det skulle<br />
vara bra att veta.<br />
Malin tror att det finns flera sätt att få lajvare att ta ansvar och<br />
bli engagerade. Hon ogillar miljöförstöring och har själv arbetat<br />
för att lajvare ska bete sig bra ute i skogen. I början av 90-talet<br />
var hon med i Nockes Lajvförening (nu heter föreningen Lilla<br />
Gillet). De samlade ihop texter och spred information om hur<br />
man gör i naturen.<br />
– Det fanns en social kontroll, gjorde någon något dumt visste<br />
alla det med en gång. Det diskuterades på möten med arrangörer<br />
och att man till exempel inte hugger ned träd var en självklar<br />
kunskap, berättar hon.<br />
Mellan 1992 och 1997 började rörelsen växa, men regler<br />
och kunskap fortsätter att spridas på ungefär samma sätt över<br />
internet, hoppas Malin.<br />
– På lajv utsätts man för en positiv press, minst tjugo personer<br />
ser hela tiden hur du beter dig.<br />
Malin avslöjar att det inte är så svårt att påverka lajvare åt det<br />
håll man vill, till exempel miljömedvetenhet.<br />
– Man kan ge goda råd. Det tar arrangörer till sig, de vill gärna<br />
bli bättre. Eller så kan man hitta en arrangör som redan har ett<br />
intresse, som efter-katastrofen arrangörer, och peppa dem.<br />
Malin tror att lajvare är lätta att påverka, de tar emot all hjälp<br />
och kunskap de kan få.<br />
– En tredje metod är att sätta samman informationsmaterial.<br />
Gör ett <strong>Fältbiologerna</strong>s lajvtipshäfte, föreslår hon.<br />
Sånt material blir läst, många vill ha information och det<br />
kommer att spridas. ...
6 | <strong>Fältbiologen</strong> / 006<br />
Mycket snack, lite skog<br />
I Februari skickade fältbiologernas skogsnätverk en enkät till de<br />
miljöansvariga i samtliga riksdagspartier. Fem av dem har svarat.<br />
Fler frågor och svar finns på www.faltbiologerna.se.<br />
Hur ska skogens sociala aspekter tillvaratas?<br />
Fp: Det är oundvikligt att intressen står mot varandra vad<br />
gäller synen på användning av de skogliga resurserna.<br />
Kd: Det lokala enskilda ägandet av skog bör främjas,<br />
därigenom stärks ortsbornas inflytande.<br />
M: Vi anser att tillväxten skall öka så att flera behov kan<br />
tillgodoses. Skogsarealerna skall vara så stora att de kan<br />
tillgodose alla behov.<br />
V: Den som ej äger blir oftast en part med mindre<br />
inflytande. Vi vill stärka inflytandet från allmänheten med<br />
en tydligare lagstiftning.<br />
Mp: Vi anser att skogars sociala värden måste erkännas bättre<br />
än idag. Vi tror också på ”ekologisk landskapsplanering”<br />
som en process där alla intressenter är med vid bordet<br />
Vilka är era långsiktiga mål med skogen i Sverige?<br />
Fp: Folkpartiet pekar på ökad, men också integrerad,<br />
forskning utifrån olika perspektiv som biologi, ekologi,<br />
ekonomi och sociala värden.<br />
Kd: Vi anser att en större andel [undantagen skogsmark]<br />
kan utgöras av naturvårdsavtal och frivilliga avsättningar.<br />
M: I grunden är det så att den som äger skogen också i<br />
huvudsak ska bestämma över hur skogen ska brukas.<br />
Kommer krav på annan användning av skogen än den som<br />
ägaren avser finns inget annat råd än att antingen betala<br />
ägaren för att förändra sina planer eller att köpa in den<br />
aktuella arealen.<br />
V: Vänsterpartiet har motionerat om att inga avverkningar<br />
ska ske i skogar med höga skyddsvärden och att de ska få<br />
lagstadgat skydd. Vänsterpartiets långsiktiga mål är att<br />
bevara minst 20 procent av den skogliga arealen.<br />
Mp: Vi anser att vi ska ha kvar produktions och miljömål<br />
för skogsbruket men att miljömålet ska vara överordnat<br />
produktionsmålet.<br />
Hur ska miljömålet Levande skogar uppnås?<br />
Fp: Vi förordar frivilliga avtal i ökad utsträckning. Vi<br />
ser gärna ett förstärkt hänsyn i viss produktiv skogsmark<br />
men också ökade varsamma produktionsmöjligheter i<br />
skyddad skog<br />
Kd: Kristdemokraterna föreslår en omfördelning som<br />
innebär att anslagen för biotopskydd och naturvårdsavtal<br />
ökar samtidigt som budgeten för reservatsbildning<br />
minskar.<br />
M: Vi anser att det skall räcka med 800 000 ha skyddad<br />
skog. Därtill kan man skydda avsevärt större areal om<br />
man tecknar långsiktiga skötselkontrakt med ägarna i<br />
stället för att förstatliga deras skog.<br />
V: Vi har drivit kravet att all skyddsvärd skogsmark,<br />
privat- och bolagsägd, omgående inventeras. En sådan<br />
inventering skulle med all sannolikhet motivera att delmål<br />
1 bör korrigeras och omfatta mer än 900 000 hektar.<br />
Mp: Inför miljömålets revidering drev mp att skyddsvärd<br />
skog på statlig mark skall avsättas utan ersättning<br />
från staten. Om de frivilliga avsättningarna räcker eller<br />
ej, beror helt av vad de består. Idag avsätts tyvärr ofta<br />
triviala eller impedimentlika skogar.<br />
Privat- eller statligt ägda skogsbolag?<br />
Fp: Vi föredrar privat ägande av skogen.<br />
Kd: Staten bör ha ett markinnehav för att använda till<br />
åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden.<br />
M: Staten skall i princip äga så lite som möjligt<br />
V: Vi vill att staten även i fortsättningen är ägare av stora<br />
arealer.<br />
Mp: Vi ser inget självändamål i statligt ägande om staten<br />
bedriver skogsbruk som vilken marknadsaktör som helst.
minifaltis<br />
text och bild: Aron Hejdström<br />
Har sommaren kommit till dig också? Har du spring i benen och längtan<br />
efter att ligga på rygg i gräset och titta på molnen? Dra ut på en sommaräng<br />
där vinden leker fritt och utmana fåglarna och fjärilarna om att vara<br />
snyggast och snabbast i lufthavet!<br />
Att bygga drakar<br />
Det kan var lite knepigt att bygga drakar som både är fina och flyger bra om man inte har provat förut.<br />
Men ge inte upp, här kommer några ledtrådar för att få draken att flyga fint och inte krascha.<br />
Nästan alla drakar behöver en svans. En del behöver två! Svansen finns till för att staga upp draken<br />
och få den att flyga jämnt. Det kan vara svårt att veta hur lång svansen ska vara, man får prova sig fram.<br />
Om svansen är för kort kastar draken i sidled, snurrar eller gör loopar. Om den däremot är för lång blir<br />
draken för tung och vill inte lyfta.<br />
Utrustningslista:<br />
- Tunna bambupinnar eller blompinnar.<br />
- Tidningspapper, tyg eller plastpåsar.<br />
- En liten plastring eller nyckelring.<br />
- Tejp och lim, nål och tråd.<br />
- Snöre, sax och kniv.<br />
- Måttband eller tumstock.<br />
- Målarfärg, färgpennor eller kritor.<br />
- Lina och vinda.<br />
Betsel<br />
Den bit snöre som man fäster i draken<br />
på två ställen och som man sedan fäster<br />
flyglinan vid kallas betsel. Betslets längd och<br />
fästpunkten för flyglinan måste man trimma in<br />
vid första flygningen och sedan justera lite då och då<br />
beroende på vinden. Genom en enkel dragögla och<br />
en liten plastring kan man lätt justera fästpunkten.<br />
Prova att flytta den fram och tillbaka lite tills draken<br />
hitta rätt dragläge och lyfter.<br />
Lina och vinda<br />
Att köpa rätt lina och ha en vinda att lägga upp den på är viktigt<br />
om man vill bli drakflygare. Det kan ta lite tid att fixa men när du<br />
väl har vindan kan du använda den till många olika drakar. Flätad<br />
persienn-lina, nylon-lina, fiskerev eller plastsnöre är bra flyglinor.<br />
Tvinnad bomullslina, till exempel mattvarp, är inte så bra eftersom<br />
den snurrar sig. Tänk på att använda handskar om du flyger med<br />
en större drake eller om det blåser mer. Alla typer av linor kan göra<br />
otäcka brännsår i händerna när draken sliter och drar.<br />
Slipp sorger och bekymmer<br />
Att flyga drake är inget nytt påfund, i Kina och Fjärran Östern<br />
har drakflygning varit ett populärt nöje i närmare 2500 år! Ofta<br />
var drakarna formade till fåglar, fjärilar eller just drakar och hade<br />
dekorativa målningar i många färger.<br />
Genom historien har drakar av olika typer och utseende<br />
använts på många olika sätt. Vid krig har starka drakar lyft<br />
mänskliga spanare högt upp i luften för att övervaka fienden<br />
och inom vetenskapen har drakar lett till många upptäckter och<br />
utvecklat teorier och uppfinningar. Bland annat var en del av de<br />
första flygplanen varianter av stora låddrakar. Något som kanske<br />
ligger närmare dagens drakflygare är den tradition av stora<br />
återkommande drakfester som kineserna startade för många<br />
hundra år sedan. Människorna samlades på stora fält och flög<br />
och tävlade med sina drakar och när dagen gick mot sitt slut<br />
släppte man linan och lät draken flyga iväg och ta med sig alla<br />
gamla sorger och bekymmer.<br />
Korsdrake och släddrake<br />
Det finns otaliga varianter på drakformer. Två av de vanligaste<br />
som också är relativt lätta att lyckas med är korsdraken och<br />
släddraken. Utgångsläge för måtten på dessa drakar kan beskrivas<br />
ganska enkelt. Ritningen ovan på släddraken visar att man genom<br />
att vika pappret, plasten eller tyget i fyrkanter lätt hittar rätt<br />
proportioner. För korsdraken gäller att tvärstaget ska vara 9/10 av<br />
höjdstaget (90 cm om höjdstaget är 1 meter) och placeras 1/4 ner<br />
från höjdstagets topp. När du knutit ihop korset till korsdraken<br />
knyter du ett snöre mellan ändarna, detta kommer att bilda en<br />
ram. Till slut fäster du tyget eller pappret runt snörramen och<br />
fäster med lim eller nål och tråd.<br />
Mer drakar<br />
Om du vill veta mer om hur man undviker krascher eller få tips<br />
på nya drakmodeller och ritningar är det bara att gå till närmaste<br />
bibliotek. Det finns många bra drakböcker för flygare och konstruktörer<br />
och bibliotekarierna hjälper dig säkert att hitta rätt.<br />
Tänk också på att:<br />
-INTE flyga nära kraftledningar,<br />
järnvägar eller större bilvägar<br />
-INTE flyga där det finns åskmoln<br />
| <strong>Fältbiologen</strong> / 006 <strong>Fältbiologen</strong> / 006 | 9
Demokratiskådning<br />
text: Miriam Löwenstein<br />
bild: Frida Klingberg<br />
<strong>Fältbiologerna</strong> ser gärna sig själva som en jämställd och<br />
demokratisk organisation. Thomas Erikssen undersöker<br />
sanningen i en universitetsuppsats som han har skrivit på<br />
under den senaste månaden.<br />
Det skulle bara ta två veckor, men jag hittar bara mer och<br />
mer intressanta saker. Jag har tittat på klass, religiositet<br />
och kön. Könsdiskriminering är det mest påtagliga. Det är<br />
både lätt och svårt att se en snedvriden fördelning, berättar han.<br />
Det finns fler tjejer än killar i <strong>Fältbiologerna</strong> men Thomas är<br />
osäker på om det finns någon segregering.<br />
– Jag har hört sägas att fågelskådning är koolt och det är fler<br />
killar där, men att lavar är något som tjejer håller på med. Fast<br />
det här är inget jag har upplevt personligen.<br />
Han är noga med att föreningen inte får feltolkas och betraktas<br />
som ”arga feministveganer”.<br />
– Det får inte riktas en massiv kritik mot det ena könet. Män<br />
och pojkar ska inte behöva skämmas, men de ska vara hundra<br />
0 | <strong>Fältbiologen</strong> 1/ 006<br />
procent medvetna om sin roll. Hur mycket plats de tar och hur<br />
de uppfattas.<br />
Det finns fortfarande mycket att jobba på. Statistiken<br />
visar, berättar Thomas, att killar talar mer på <strong>Fältbiologerna</strong>s<br />
aktiviteter.<br />
– Det är lätt att ta på sig en mantel av upplysthet, varnar han.<br />
Men den största kritiken riktar han mot avsaknaden av metoder<br />
och verktyg för Minifältisledare, klubbar och arrangörer.<br />
– De blir inte skolade i jämställdhet och mångfald. I framtiden<br />
skulle det vara bra om de bjöd in professionella föreläsare och<br />
ordnade utbildningar. I Uppsala hölls en kurs i feministiska<br />
perspektiv men det skulle vara bra om det fanns en tradition.<br />
Bara två av Minifältisledarna är killar, det är en stor snedfördelning<br />
berättar Thomas.<br />
Han tror att de nya, yngsta medlemmarna är nykeln till ökad<br />
jämlikhet.<br />
– Minifältisarna jobbar mycket med att värva folk med en<br />
annan etnisk bakgrund. Vi jobbar också ihop med föreningen<br />
Unga Muslimer.<br />
Thomas dom över föreningen är ändå till största delen positiv.<br />
– Intentionen att föreningen ska vara jämställd finns men vi<br />
når inte en punkt där vi kan säga att nu är det bra, utvecklingen<br />
måste hela tiden fortsätta.<br />
Thomas syn på föreningen färgas säkert av att han själv är<br />
medlem och blev det genom ordförande Ingrid Esbjörnsson.<br />
– Styrelsen anstränger sig för att själva bli bättre på demokrati,<br />
genom att de bland annat har diskussionsworkshops på sina<br />
möten. Det visar en vilja och sprider ringar på vattnet. Jag tror<br />
att styrelsen gör så mycket de orkar, säger han.<br />
Kunskap skapar mycket av hierarkin i <strong>Fältbiologerna</strong>. Thomas<br />
tror att det kan bidra till jämställdhet. En fältbiolog som kan något<br />
blir oftare lyssnad på oavsett kön, färg, religion eller nationalitet.<br />
– Demokratin har kommit in i organisationen genom nya<br />
människor. Den har inte skapats genom ett tryck uppifrån.<br />
Därför har det blivit en sund demokrati. Det häftigaste är att<br />
det faktiskt är en fungerande demokrati. Diskussionerna ska inte<br />
vinnas, man försöker nå konsensus.<br />
Själv har Thomas varit Fältbiolog i något år och blev överraskad<br />
av hur han bemöttes när han började.<br />
– Jag tror den positiva känslan hjälper demokratin framåt. Den<br />
kommer nog från att vi kämpar mer för än mot något, som för<br />
urskog och fjällnära skog. En stor ros till <strong>Fältbiologerna</strong> för det<br />
positiva mottagandet. ...<br />
Sweet dreams<br />
Miljökabaré av och med Anna Jonsson och<br />
Sara Nilsson<br />
Regi: Pelle Wistén<br />
Sweet dreams är en kabaré om rättvisa och<br />
världens överlevnadsfrågor, från det stora<br />
perspektivet till det lilla. Anna Jonsson och<br />
Sara Nilsson står för manus och medverkan.<br />
Båda har många år av engagemang i miljö-<br />
och rättvisefrågor bakom sig men har också<br />
verkat som musiker och skådespelare.<br />
Utifrån deras vision att berätta om världens<br />
tillstånd och förmedla engagemang på<br />
ett nytt sätt, bortom paneldebatter och<br />
overheadapparater, kom så den fartfyllda<br />
miljökabarén Sweet dreams till. Med satir,<br />
musik, och poesi som verktyg skildras med<br />
humor det bisarra i kvartalsrapporternas<br />
logik.<br />
Där är berättelserna om den filippinske<br />
pojken som lever på soptippen och om<br />
bergsgorillorna som offras för att maximera<br />
mobiltelefonföretagets vinst. Där finns det<br />
externa köpcentrat som slår ner som ett<br />
ufo från yttre rymden på åkrarna utanför<br />
den lilla stan och gör kommunalpampen<br />
extatisk som ett litet barn som får en leksak.<br />
Tillväxtmytens begränsade perspektiv<br />
framstår i all sitt nakna armod.<br />
När Sara Nilsson radar upp miljöbyråkratins<br />
stelbenta och intetsägande<br />
begrepp sätts fingret på en del av<br />
problemet. Själva miljörörelsen har snärjt<br />
kultur<br />
The Legacy of Luna<br />
The story of a tree, a woman, and the struggle to save the redwoods<br />
Julia Butterfly Hill<br />
Förlag: Harper San Francisco<br />
Då och då händer det att någon frågar vad boken jag just läser<br />
handlar om. När jag läste The Legacy of Luna och berättade att<br />
boken är skriven av en kvinna som satt två år i ett träd för att<br />
skydda det från att huggas ner, var de flesta som ställt frågan<br />
mycket skeptiska. ”Inte kan man väl frivilligt tillbringa två år<br />
uppe i ett träd!?”<br />
Julia Butterfly Hill idylliserar heller inte den utsatta ensamheten<br />
i vinterstormarna, rastlösheten eller den psykiska pressen att hela<br />
tiden leva under hot från en skogsbolagsjätte som till varje pris vill<br />
hugga ner trädet du vill rädda. Jag skulle antagligen inte ha klarat<br />
738 dagar på en plattform i ett träd.<br />
Men jag har ändå inte svårt att föreställa mig att när man väl<br />
har börjat, när man har tillbringat en månad, ett halvår i ett 60<br />
meter högt redwoodträd, att det då blir helt omöjligt att klättra<br />
ner innan uppdraget är avslutat. Så jag kan förstå att Julia kunde<br />
tro så mycket på sin sak att hon härdade ut. Att hon inte kunde<br />
lämna Luna åt sitt öde utan att först ha fått ett säkert löfte om<br />
att trädet verkligen skulle få stå kvar. Hennes berättelse är fylld<br />
av den envisa viljestyrka som krävs för att lära känna ett träd och<br />
aldrig ge upp.<br />
Men historien handlar inte bara om Julia som satt i trädet och<br />
vägrade klättra ner. I bakgrunden finns organisationen Earth<br />
First! och den skogskamp i Kalifornien som Julia under sina två<br />
år i Luna kom att framstå som huvudperson i. Den historien ger<br />
perspektiv på vår egen skogskamp. Det är en strid där spelreglerna<br />
är helt andra än de vi har här.<br />
Läst av Lisa Behrenfeldt<br />
in sig i ett språk som inte förmår förmedla<br />
den grundläggande insikt miljöfrågorna<br />
egentligen handlar om: det fullkomligt<br />
idiotiska i den rådande världsordningen.<br />
Att kunna skratta åt dumheten är en bra<br />
början, resonerar Jonsson & Nilsson och<br />
citerar indianledaren Oren Lyons fråga till<br />
företagsledarna på årsmötet: när slutar du<br />
vara direktör och blir morfar?<br />
Under våren har föreställningen turnerat<br />
på bland annat skolor och sociala forum.<br />
Sweet dreams är producerad i samverkan<br />
med Naturskyddsföreningen. Fältbiologgrupper<br />
som vill boka en föreställning<br />
kan få den subventionerad genom att gå<br />
samman med Naturskyddsföreningen på<br />
orten. Workshops kan ordnas i anslutning<br />
till kabarén. För bokningar, kontakta Sara<br />
Nilsson 070-650 23 02.<br />
Sedd av Linnea Falk<br />
<strong>Fältbiologen</strong> / 006 | 1
VI VET ALLT<br />
Skicka in dina frågor till <strong>Fältbiologen</strong>s experter! redaktionen@faltbiologerna.se<br />
foto: Erik Abel, Ylva Hazell och Kenneth Svedlund<br />
MILjÖ oCH<br />
PoLITIK<br />
Anna Jonsson är före detta ordförande i<br />
<strong>Fältbiologerna</strong> och Miljöförbundet-Jordens<br />
vänner. Numera är hon bland annat<br />
ledamot i statens miljövårdsberedning och<br />
expert i miljömålsrådet.<br />
I miljömålen finns många ambitiösa och<br />
nödvändliga mål inom olika områden.<br />
Det krävs stora insatser för att målen<br />
ska uppfyllas, insatser som sällan verkar<br />
vara tillräckligt stora i verkligheten. Jag<br />
undrar om politikerna på något sätt ställs<br />
till svars om det misslyckas med att nå<br />
målen i tid? /Lisa<br />
Svaret är nej i det perspektivet att politiker<br />
inte ställs till svars av någon särskild domstol<br />
eller något sådant när de misslyckas med att<br />
uppfylla miljömålen. Den instans som finns<br />
nationellt för att ställa politiker till svars när<br />
de misskött sig är konstitutionsutskottet<br />
(KU), men där tar man oftast upp frågor om<br />
misstroende som till exempel ifall någon<br />
politiker ljugit eller om någon minister tagit<br />
beslut på egen hand utan att det godkänts<br />
av riksdagen (så kallat ministerstyre). I<br />
teorin skulle man kanske kunna ta upp mer<br />
politiska frågor såsom miljömålen, men i<br />
praktiken är det inte aktuellt. Sverige har inte<br />
förbundit sig att uppnå miljömålen i några<br />
internationella avtal eller i EU, så Sverige<br />
skulle inte heller kunna ställas till svars i till<br />
exempel EU-domstolen.<br />
Ytterligare en aspekt är att miljömålen<br />
är långsiktiga, de omfattar en generation<br />
(25 år). Om 25 år är dagens politiker är<br />
pensionerade. Vem ska vi då avkräva ansvar?<br />
Deras efterträdare?<br />
Men det finns trots allt ett tillfälle vart<br />
fjärde år då åtminstone dagens politiker<br />
kan ställas till svars – vid valet. Då har vi<br />
medborgare möjlighet att ställa krav och<br />
kontrollera hur de skött sig, och utifrån det<br />
lägga våra röster på politiker som gör ett bra<br />
jobb med att uppfylla miljömålen. Politikerna<br />
behöver veta att det finns en stark opinion för<br />
att uppfylla miljömålen, så att de vågar ta en<br />
del kontroversiella beslut som krävs för att<br />
målen ska bli verklighet. En sådan opinion<br />
behövs inte bara i valtider utan hela tiden när<br />
miljöpolitiska beslut fattas. Och den behövs<br />
på lokal såväl som nationell nivå.<br />
Vi kan kräva att åtgärderna ska vara<br />
tillräckliga för att nå miljömålen. Redan nu<br />
Djur oCH<br />
NATur<br />
Linda Birkedal har varit medlem i<br />
<strong>Fältbiologerna</strong> i femton år och har läst biologi<br />
i fem år. Nu arbetar hon som naturguide<br />
och projektledare för Ungdomsforum på<br />
Miljöstrategiska enheten i Lund.<br />
Hej! Jag undrar varför det skummar i<br />
vattendrag och bäckar. Gärna på en kemisk<br />
nivå.<br />
/Andreas<br />
Ett skäl till att vatten i bäckar och åar skummar<br />
kan vara att det har råkat ut för någon form av<br />
förorening, men i Sverige är det vanligt med<br />
skumbildning av naturliga orsaker. Då är det<br />
humusämnen i vattnet som bildar skum när<br />
vattnet kommer i rörelse i en porlande bäck<br />
eller när vågor slår mot en sjöstrand. Humus<br />
är organiskt material som bildats av döda<br />
växter och djur och bygger upp matjorden.<br />
Humusämnen i vattnet är alltså helt ofarligt.<br />
Humus kan ha olika kemisk sammansättning,<br />
men det innehåller alltid kol.<br />
finns det flera miljömål med ”röda gubbar”,<br />
som alltså har väldigt små utsikter att uppnås,<br />
med de åtgärder som planeras i dagsläget. Det<br />
gäller bland annat målen om levande skogar,<br />
begränsad klimatpåverkan, giftfri miljö och<br />
hav i balans. Vill du veta mer om detta så kolla<br />
in hemsidan www.miljomal.nu<br />
I år planerar myndigheter såsom Skogsstyrelsen,<br />
Naturvårdsverket m.fl. en fördjupad<br />
utvärdering av miljömålen som kommer att<br />
bli avgörande för hur nästa omgång av delmål<br />
och åtgärder kommer att se ut – alltså en<br />
mycket viktig process. Ett sätt att påverka är<br />
att ta kontakt med myndigheterna i egenskap<br />
av <strong>Fältbiologerna</strong> och ge sin syn av vad som<br />
krävs för att nå målen.<br />
De som kan ställa politikerna till svars är<br />
alltså till syvende och sist vi själva. Därför<br />
behövs kritiska fältbiologer och andra som<br />
använder miljömålen som ett redskap för att<br />
kräva en radikal miljöpolitik.<br />
AKTIoN oCH<br />
PÅVErKAN<br />
Kristina Johansson är aktiv i<br />
<strong>Fältbiologerna</strong>s skogsnätverk. Hon har<br />
studerat två år på Globalverkstan och är<br />
projektledare för sociala rörelser och ideella<br />
organisationer.<br />
Vad ska man uppfylla för kriterier, eller får<br />
man inte göra, om man vill göra en aktion<br />
som <strong>Fältbiologerna</strong> kan ställa sig bakom?<br />
/Metusalem<br />
I <strong>Fältbiologerna</strong>s miljöpolitiska plattform,<br />
(MPP), som antogs på RÅM 2002 står att läsa att<br />
kunskapsspridning, dialog och lagliga aktioner<br />
är <strong>Fältbiologerna</strong>s huvudsakliga arbetsmetoder.<br />
Texten säger: ”när lagliga medel prövats och<br />
visat sig otillräckliga ställer sig <strong>Fältbiologerna</strong><br />
bakom civil olydnad”. I MPP:n ges följande<br />
förklaring till civil olydnad: ”icke-våldsaktion<br />
som är öppen, bryter mot någon norm eller lag<br />
och som syftar till att nå ett ekologiskt hållbart<br />
demokratiskt samhälle och att uppnå dialog.<br />
Med ickevåldsliga metoder menas sådana<br />
som inte skadar djur eller människor och som<br />
innefattar respekt för människor av motsatt<br />
åsikt”. Detta står att läsa under rubriken<br />
arbetsmetoder och eftersom formuleringarna<br />
är så pass vaga är det upp till utövaren att<br />
fritt tolka vad vi har beslutat ska gälla. T.ex.<br />
förklaras inte vad en öppen handling innebär.<br />
Oftast brukar det betyda att den som gör<br />
aktionen utger sig med en avsändare, som då<br />
alltså skulle vara <strong>Fältbiologerna</strong>, att den som<br />
gör aktionen inte är anonym utan är beredd<br />
på att ta konsekvensen av sin handling.<br />
Formuleringen att aktionen inte ska skada<br />
djur eller människor kan också tolkas på olika<br />
sätt. Att slå sönder en skogsmaskin tar inte<br />
djur eller människor någon direkt skada av,<br />
däremot är syftet att åsamka ekonomisk skada,<br />
men huruvida <strong>Fältbiologerna</strong> står bakom det<br />
finns det ännu ingen policy för. Genom att<br />
göra aktioner i <strong>Fältbiologerna</strong>s namn kan det<br />
öppna upp för en diskussion i föreningen om<br />
vad <strong>Fältbiologerna</strong> ställer sig bakom.<br />
I varje nummer har <strong>Fältbiologen</strong> en<br />
gäst som skriver om natur och miljö.<br />
Nya perspektiv<br />
Jag hörde talas om Taiga Rescue Network (TRN) och deras<br />
praktikprogram för första gången 2003. Intresset väcktes<br />
direkt när jag såg möjligheten att få arbeta på en internationell<br />
nivå med att skydda de boreala skogarna i världen. TRN öppnades<br />
1992 och är ett huvudcenter för ett nätverk bestående av 230<br />
organisationer där man arbetar tillsammans med urpsrungsfolk<br />
och NGO:s.<br />
Att flytta från Kanada till Sverige för att arbeta med miljöfrågor<br />
var inte ett så stort steg som man skulle kunna tro. Landskapet i<br />
norra Sverige har många likheter med naturen jag har vuxit upp i<br />
och den internationella nivån gjorde det lätt att komma in i arbetet.<br />
I ett internationellt samarbete spelar det ingen roll varifrån man<br />
kommer – det viktiga är att alla jobbar mot samma mål.<br />
TRN:s kontor i Jokkmokk har lockat människor från ett tiotal<br />
länder runtom i världen. Den lilla orten med sitt något isolerade<br />
läge berikas med långväga besökare som flyttar hit för att arbeta<br />
en tid och den internationella miljön har gjort arbetet väldigt<br />
intressant. Vi har alla ett gemensamt fokus – miljöarbetet – men<br />
är egentligen väldigt olika människor från helt olika världar.<br />
Samarbetet över kulturgränserna har varit intressant och jag<br />
har lärt mig att min kulturella bakgrund ibland kompletterar<br />
och ibland krockar med andras. När det blir en utmaning att<br />
samarbeta är en öppen kommunikation den bästa lösningen. På<br />
det hela taget har det varit väldigt givande eftersom varje person<br />
kan ge sin unika syn på arbetet och föreslå sin metod för att lösa de<br />
problem vi ställs inför. På det här sättet får vi globala perspektiv på<br />
arbetet med att hitta hållbara lösningar för den boreala skogen.<br />
En dag kommer jag att återvända till Kanada för ett fortsatt<br />
miljöarbete, troligen ur ursprungsfolkens perspektiv, vilket jag<br />
tycker är det viktigaste av allt miljöarbete idag (se ett aktuellt<br />
exempel på http://freegrassy.org). Det internationella samarbetet<br />
här i Jokkmokk har gett mig praktiska erfarenheter, nya kontakter<br />
och nya perspektiv jag annars kanske hade gått miste om. Allt detta<br />
kommer att vara till hjälp när jag fortsätter naturskyddsarbetet<br />
hemma i Kanada. Att dela med sig av kunskap och lära sig av<br />
andra kulturer är ett jättebra sätt att själv utvecklas. I slutändan<br />
ger det dig styrka att kämpa för naturen och att inspirera andra<br />
att göra detsamma.<br />
26-årige Damien Lee växte upp i<br />
ett Ojibwa First Nations-reservat<br />
i Thunder Bay, Ontario, Kanada.<br />
Sedan tio år tillbaka har han<br />
varit aktivist på gräsrotsnivå<br />
inom miljöfrågor i Nordamerika,<br />
Skandinavien och Ryssland. Han<br />
har just avslutat sitt jobb som<br />
informationsansvarig på TRN.<br />
Ny stad i varje nummer:<br />
Köpenhamn<br />
Hur känns det att bo i ett<br />
land utan skog?<br />
Peter<br />
– Jag bor inte i ett land utan skog! Men<br />
det finns för lite av den. Jag går ofta ut<br />
i skogen. Och så vill jag tillägga att det<br />
inte finns någon skog på Grönland där<br />
jag kommer ifrån, bara buskar i knähöjd.<br />
Och Grönland är ju en del av Danmark.<br />
Karol<br />
– ?? Jag är inte van vid skogen och<br />
jag kommer nästan aldrig ut ur<br />
Köpenhamn. Men jag tycker att det<br />
finns många höga träd här. Men fråga<br />
gärna hur det är att bo i ett land utan<br />
berg! Alla ställen på Island har sitt eget<br />
berg. När våren och hösten kommer ser<br />
man det först på bergen.<br />
Bente<br />
– Utan skog?! Jag vill gärna ha mer<br />
skog. Det är därför jag har köpt ett<br />
hus i Sverige. För att bo nära skogen.<br />
Johan<br />
– Haha. Jag tycker att det är bra utan<br />
skog. Den stjäl utsikten. På Färöarna<br />
där jag kommer ifrån finns det<br />
skogsplantager i huvudstaden – det är<br />
fint. Mycket bättre än den vilda skogen.<br />
Om det inte hade gått så mycket får på<br />
Färöarna hade vi också haft naturlig<br />
skog. Men jag går aldrig ut i skogen.<br />
Det är danskt att ha picknick i skogen<br />
på helgen. Det tilltalar mig inte alls!<br />
på stan<br />
| <strong>Fältbiologen</strong> / 006 <strong>Fältbiologen</strong><br />
text och bild:<br />
/ 006<br />
Frida<br />
|<br />
Jorup
Minifältisläger i Östergötland<br />
26 juni–2 juli. Den 26 juni är det dags för ett<br />
rikstäckande minifältisläger. Minifältbiologer från<br />
hela Sverige kommer att vallfärda till en stor gård<br />
utanför Rimforsa i Östergötland för att tillbringa<br />
en vecka tillsammans med andra minifältisar.<br />
Det kommer att bli en vecka fylld av spännande<br />
aktiviteter i häftig natur – träd, blommor, svampar,<br />
workshops, fladdermöss, insekter och annat<br />
spännande. Vi kommer att hålla till vid Linköpings<br />
scoutkårs gård Lövsveden utanför Rimforsa, 3,5 mil<br />
från Linköping.<br />
Vi tar gärna emot hjälp med att planera in<br />
aktiviteter till lägret och söker även personer<br />
som ställer upp som ledare. För frågor, anmälan<br />
och dylikt, kontakta Mathias Nyberg: mathias.<br />
nyberg@faltbiologerna.se, 070-9594625.<br />
Kansliflytt!<br />
26 juni–2 juli. Under v. 26 sker det mesta av flytten<br />
från Stockholm till Gävle. 30 juni – 2 juli går<br />
flyttlassen som intensivast.<br />
Vill du hjälpa till? Prenumerera på e-postlistan:<br />
kansliflytt@faltbiologerna.se<br />
Åfallet Skogsfestival<br />
29 juni–2 juli. Obs. att festivalen inte anordnas i<br />
<strong>Fältbiologerna</strong>s regi, men med stöd från föreningen.<br />
Både medlemmar och andra är välkomna!<br />
En manifestation för att all gammelskog skall<br />
skyddas och för att ett ekologiskt långsiktigt<br />
skogsbruk skall ersätta slutavverkningsbruket!<br />
Föreläsningar om alternativt skogsbruk, naturvård<br />
och samtal om situationen för skogen idag och<br />
naturvårdspolitiken i Sverige! Kulturarrangemang;<br />
teater, dans, musik, konst och verkstäder i måleri,<br />
skogsarter, kalhyggesfritt skogsbruk m.m.<br />
www.skogsfestivalen.org<br />
Långvandring på Store Mosse, Småland<br />
Troligtvis 2–5 juli. Store Mossevandring fyra<br />
dagar i juli, vilka troligtvis blir 2-5, med några<br />
sköna dagars livsbejakande spånggång och snöskovandring,<br />
trangia, myrvetenskap, fåglar, bad och<br />
vackra hamlade träd. Eventuellt tältövernattning,<br />
annars i en liten backstuga i vackert kulturlandskap<br />
med massa olika intressanta lämningar från förr då<br />
marken brukades. Vi ska försöka samordna med<br />
mat men räkna med att ta med själv. Har du inte<br />
tält/stormkök/sovsäck etc. så hjälper BÖS-distriktet<br />
dig. Det blir eventuellt även en släng av vildmarksöverlevnadstekniker.<br />
Ansvarig:<br />
Malin, malin86jo@hotmail.com 0372 -35123<br />
Skogsinventeringsresa<br />
5–14 juli. Genom att bege oss ut till skogarna och<br />
granska verkligheten bakom skogsbolagens fina<br />
ord kan vi göra tillvaron sur för ett bolag som inte<br />
sköter sig. Vill du bli grym på skog och samtidigt<br />
göra en insats i skogskampen är inventeringsresan<br />
helt rätt.<br />
Under årets resa kommer vi röra oss i ångermanland<br />
och Medelpad. Förutom skogsinventering tillkommer<br />
nätter i tält, matlagning över eld,<br />
minibussåkande, mer eller mindre kärva badsjöar<br />
och X antal myggbett. Begränsat antal platser!<br />
Frågor och anmälan till lisa.behrenfeldt@faltbiolog<br />
erna.se, eller 070-4620373<br />
SUGdistriktet fjällvandrar i Jämtland<br />
8–12 juli. Vi ska traska runt i Storulvån i Jämtland!<br />
Var och en får ordna med stormkök och tält, (sånt<br />
går ju att dela på i gruppen). Att sova på vandrarhem<br />
kommer att kosta 100 kronor natten och frukost<br />
och andra måltider kan man äta där för ca 50-70<br />
kronor. Var och en får ta med sig sin egen mat, så<br />
bjuder <strong>Fältbiologerna</strong> på tågresan!<br />
Anmälan senast den 15 april.<br />
Helena Bergensund: I_love_nemi@hotmail.<br />
com, 073-506 29 57) eller: Caroline Bergström:<br />
chomp105@hotmail.com, 070-48 95 393<br />
Sommarläger på Gotland<br />
10–16 juli. <strong>Fältbiologerna</strong>s sommarläger ordnas i år<br />
av några skåningar. En hel vecka på Sveriges största<br />
ö med den vackraste natur du kan föreställa dig! Vi<br />
kan locka med Visby där vi bland annat går rundor i<br />
botaniska trädgården, fladermus-spaning, exkursioner,<br />
fotboll, volleyboll, besök vid Jungfrun – Gotlands<br />
största rauk, och en fantastisk heldagsutflykt med<br />
massor att se. En extravagant spökrunda bjuds det på,<br />
och självklart ska vi bara ta det lugnt med sol, bad och<br />
annat trevligt på ön med Sveriges bästa solchans! Vi<br />
kommer bo på camping, så tänk tält och stormkök.<br />
Håll utkik efter mer information, men boka redan nu<br />
in denna julivecka i din almanacka!<br />
Cykelmedtag rekomenderas starkt eftersom vi ska<br />
cykla en del.<br />
Anmälan till: Ulrike Persson Strand: 042-16 45 21,<br />
0708-38 8470, Samuel Eiriksson 046-30 31 72,<br />
Jakob Rosberg 046- 211 46 33<br />
Alla: gotland06@faltbiologerna.se<br />
Sommarsegling på västkusten<br />
14–16 juli. Under tre sommardagar har <strong>Fältbiologerna</strong><br />
en skuta att segla med på Västkusten. Vi kommer<br />
lära oss att segla skuta av instruktörer, klättra i<br />
master och få föredrag om havets miljö och ekologi.<br />
För info och anmälan ring David på 0730-216633<br />
eller maila david.nyberg@hotmail.com<br />
Spetskurs om orkidéer i Jämtland<br />
14–16 juli. Vi möts i vackra och orkidéerika Jämtland<br />
för att bada, beundra fjällen och njuta av blomstervärldens<br />
glamourösaste släkte. Är du, nybörjare<br />
som mer erfaren, sugen på att fördjupa din kunskap<br />
om orkidéer?<br />
Anmälan och info: Anna Lönneborg 026-61 41 13,<br />
073-5698073, anna_lonneborg@hotmail.com<br />
OBS! Det har blivit fel i tidigare utskick, det ska<br />
vara juli.<br />
Gifthelg i Småland<br />
28–30 juli. En giftkurs om alla naturliga gifter som<br />
finns i växter och djur. Det blir lite av en apotekskurs<br />
och om allehanda naturliga gifter som florerar<br />
omkring oss, hur de påverkar och hur de förr<br />
eventuellt har använts. Alltså det handlar inte om<br />
miljögifter, utan om brygder och sövande vänderot.<br />
Kommer eventuellt bli förlagt till Visingsö i Vättern<br />
till vilken man tar sig från Gränna.<br />
Information fås av och anmälan görs till Malin<br />
malin86jo@hotmail.com 0372 -35123<br />
Lieslåtter och Naturvård i Värmland<br />
28 juli–3 augusti. Kom och lär dig alla möjliga<br />
olika naturvårdsåtgärder med dina egna händer.<br />
Spotta i näven och greppa lien, yxan, räfsan,<br />
dynghaken, sågen, repet, stegen, sekatören. Kursen<br />
är upplagd mycket fritt så att man lär sig vad man<br />
vill. Under helgen berätter en fältbiolog som gått<br />
“vilt-och naturvård” på Klarälvdalens Folkhögskola<br />
om de olika åtgärderna. Lördagen blir en storstilad<br />
dag med många människor från hela Värmland<br />
som kommer och prövar på slåtter. Tre härliga äldre<br />
slåtterexperter kommer dit den dagen och fortsätter<br />
vara där 2 veckor framöver.<br />
Gammal kulturhistoria är det gôtt ôm. Orkidéer,<br />
slåttergubbar, ormrot, fjärilar och annat härligt<br />
visar vi även gärna!<br />
Enligt traditionen bor vi i en liten timmerstuga<br />
och kanske tält. Här finns ingen el, men rinnande<br />
vatten. Kolla ängen och bilderna från före året på<br />
www.mellis.nu<br />
Transport utgår från Karlstad på fredagen (och<br />
tillbaka tors 3 aug). Bussar går från Arvika till<br />
Gunnarskog/Treskog 1 mil från ängen där man kan<br />
plockas upp och lämnas av. Så du kan gå och komma<br />
som du vill. Allt är gratis, för detta är en god sak.<br />
Information: rune.stenholm@faltbiologerna.se,<br />
(0046)730229281, Anmälan: mathias.<br />
nyberg@faltbiologerna.se, 070-9594625<br />
Tabergs bräkenväxter, Småland<br />
5–6 augusti. Tabergsgruvans näst intill unika mineralsammansättning<br />
(det finns bara ett berg till i<br />
hela världen, som man nu känner till iallafall, och<br />
det ligger i USA på ungefär samma breddgrader<br />
som Sverige, dom är nämnligen systrar) resulterar i<br />
de grymt många olika bräkenväxter på berget vilka<br />
man kan kolla på och lära sig om liksom lite om<br />
sveriges geologi och fladdermöss som bor i gruvan.<br />
Reseersättning utlovas och det blir mycket möjligt<br />
tältboende och trangiamatlagning. Har du ingen<br />
utustning för sådana strapatser så är det inget problem,<br />
det fixar BÖS-distriktet.<br />
Info och anmälan: Malin, malin86jo@hotmail.<br />
com, 0372 -35123<br />
Inflyttningsgalaj i Gävle<br />
18 augusti. Kom och se hur fint vårat nya rixhögkvarter<br />
har blivit! Nya kansliet på Brunnsgatan 62,<br />
Gävle, ska högtidligen invigas av Ordförande Esbjörnsson<br />
kl 18.00. Mingel och drop in från 17.00.<br />
Partyt forsätter hela natten.<br />
Enklare förtäring. Kostandsfritt.<br />
Välkomna! Gamla som nya, intresserade som nyfikna,<br />
lortiga som sterila. Övernattningsmöjligheter finns.<br />
Hållbar Utveckling på Färnebo<br />
13–15 oktober. Olika organisationer som jobbar<br />
kring Hållbar Utveckling träffas på Färnebo<br />
Folkhögskola i Gysingetrakten helgen den 13-15 oktober<br />
2006. Möjlighet till egna möten på söndagen.<br />
Mer info kommer. Kontakta annars: cristoffer.<br />
cedergren@faltbiologerna.se<br />
<strong>Fältbiologerna</strong>s riksstyrelse<br />
Styrelsen, från vänster: Ingrid Esbjörnsson, Elin Götmark, Elisabeth<br />
Lindvall, Kristina Johansson, Jonas Forsberg, Cristoffer Cedergren.<br />
På bilden saknas Frida Jorup och Åsa Martinsson.<br />
<strong>Fältbiologerna</strong>s förlag<br />
– din ninja i månskenet<br />
Ur sortimentet:<br />
Grod- och kräldjur i Norden 79 (153)<br />
Handboken för unga miljöhjältar 49 (95)<br />
Lavarna och luftmiljön 79 (153)<br />
Luftföroreningar & försurning 42 (60)<br />
Mata vinterfåglar 49 (95)<br />
Mossflora 69 (134)<br />
Småkryp i sötvatten 48 (93)<br />
Svenska skogsbiotoper 29 (56)<br />
Sveriges rovfåglar 15 (29)<br />
Sveriges smådäggdjur 59 (114)<br />
Vårtecken 49 (79)<br />
Redaktionen söker dig<br />
Du vet väl om att vi på redaktionen får gratis mat på våra<br />
möten? Dessutom gör vi Sveriges snyggaste blaska för natur-<br />
och miljöintresserade ohängda ungdomar – och vi letar efter fler<br />
redaktionsmedlemmar! Vare sig du gillar att fota, layouta eller<br />
skriva är du välkommen att dyka ner i mediabruset och bada i<br />
skjutjärnsjournalistik, trycksvärta och prestige. redaktionen@fa<br />
ltbiologerna.se är adressen.<br />
Ordförande<br />
Ingrid Esbjörnsson: 0707-38 73 69<br />
Vice ordförande<br />
Kristina Johansson: 031-14 19 26, 0705-39 55 17<br />
Sekreterare för hållbar utveckling<br />
Cristoffer Cedergren: 070-937 83 79<br />
Fältbiologisekreterare<br />
Jonas Forsberg: 031-714 35 25, 0705-89 64 74<br />
Sekreterare<br />
Elisabeth Lindvall: 0920-22 32 45, 070-356 22 47<br />
Kassör<br />
Elin Götmark: 031-714 35 25, 0706-78 74 23<br />
Miljö och samhällsbyggnadssekreterare<br />
Frida Jorup: 0045-36 90 67 58,<br />
0045-28 23 13 18, 0046-(0)730-29 49 29<br />
Kommunikationssekreterare<br />
Åsa Martinsson: 031-27 67 43,<br />
0702-77 57 77<br />
Medlemspris: 58:-<br />
| <strong>Fältbiologen</strong> / 006 <strong>Fältbiologen</strong> / 006 |<br />
aktuellt<br />
Din bild av <strong>Fältbiologerna</strong><br />
Har du sedan 1947 fotograferat i sammanhang med<br />
<strong>Fältbiologerna</strong>, eller knäppte du några bilder med<br />
engångskameran på senaste klubbmötet? <strong>Fältbiologen</strong><br />
efterlyser nu ”Din bild av <strong>Fältbiologerna</strong>.” Har du något<br />
foto, analogt eller digitalt, som du tycker visar vad<br />
<strong>Fältbiologerna</strong> är för dig? Skicka det till <strong>Fältbiologen</strong>s<br />
redaktion innan januari 2007 och löp risken att bli<br />
publicerad! Adressen är (from 1 juli): <strong>Fältbiologen</strong>, Box<br />
8002 800 08, Gävle eller redaktionen@faltbiologerna.se<br />
Märk brevet ”Min Bild av <strong>Fältbiologerna</strong>”.<br />
Du kan alltid nå styrelsen på telefonnumren<br />
här ovan. Dag, natt, under flyganfall och<br />
vid midvinterblot. När som helst. Alla i<br />
styrelsen har också en egen e-postadress:<br />
fornamn.efternamn@faltbiologerna.se.<br />
Vill du nå hela styrelsen kan du maila<br />
till styrelsen@faltbiologerna.se<br />
Priserna är medlemspriser (icke-medlemspris står inom parentes). Porto och en expeditionsavgift på fem kronor tillkommer. Rabatt ges till medlemmar i <strong>Fältbiologerna</strong> och Svenska<br />
Naturskyddsföreningen samt skolor och återförsäljare av böcker. Beställ på: 08 - 31 56 34, forlag@faltbiologerna.se eller www.faltbiologerna.se
POSTTIDNING B<br />
<strong>Fältbiologerna</strong><br />
Box 6047<br />
102 31 Stockholm<br />
ADRESSUPPDATERING<br />
111 015 300<br />
Vid definitiv avflyttning eller felaktig adress sänds försändelsen<br />
vidare till nya adressen. Rapportkort med nya adressen sänds till<br />
postkontoret.<br />
110 06 Stockholm<br />
Inne i miljödebatten<br />
10-16 juli<br />
ute i naturen<br />
<strong>Fältbiologerna</strong> är en organisation för miljö- och naturintresserade ungdomar. Inga vuxna ledare, inga religiösa<br />
eller partipolitiska bindningar. Ute i naturen. Lär dig mer om fåglar eller inventera hotade skogsområden. Inne<br />
i miljödebatten. Var med och protestera när motorvägar planeras i känsliga områden, konfrontera ansvariga<br />
politiker och samla in pengar för den sista spillran ursprunglig skog i Sverige.<br />
Bli medlem genom att sätta in 20:- på pg.77 64 82-2