Ladda ner i pdf-format (nytt fönster) - E-delegationen

Utvecklingsstöd 

Karl Wessbrandt 

MISSIV 1 (1) 

DATUM DIARIENR 

2006-10-02 2006/378 

Arkitektur och ramverk för interoperabilitet 

– förstudie 2006 

Verva har på eget initiativ genomfört en förstudie om Arkitektur och 

ramverk för interoperabilitet. Den ingår som ett led i Vervas arbete med 

att främja utvecklingen av en sammanhållen e-förvaltning. 

Förstudien behandlar utvecklingen av gemensamma kravspecifikationer, 

förväntningar från EU och pågående arkitekturinitiativ inom och utom 

landet. Den ger förslag till fortsatta uppdrag med målsättning att ta fram 

en för offentlig sektor gemensam referensarkitektur. Rapporten skall 

utgöra ett stöd för pågående strategiarbete och verksamhetsplanering. 

Förstudiens resultat redovisas i föreliggande slutrapport 

med tre delrapporter som bilagor, 

1. Grundfunktioner 

2. Krav och förutsättningar från EU på vårt nationella arbete 

3. Arkitekturmodeller, ramverk och strategier. 

Rapporten har idag fastställts som slutredovisning av förstudien enligt 

beslut av Jenny Birkestad, enhetschef Utvecklingsstöd. 

Närvarande vid den slutliga handläggningen var 

Christina von Greyerz, enhetschef Analys samt 

Désirée Veschetti Holmgren, Birgitta Nelson, Jan Lundh och 

Karl Wessbrandt, föredragande. 

Enligt Vervas beslut 

Karl Wessbrandt 

utvecklingsstrateg 

Postadress: Box 214, 101 24 Stockholm Besöksadress: Drottninggatan 29 Telefon växel: 08-55 05 57 00 

www.verva.se E-post: verva@verva.se Fax: 08-23 02 10

Malin 

C:\Documents and Settings\malin\Skrivbord\Till PDF\Förstudierapport Arkitektur.doc 

PM 1 (19) 

2006-10-02 

Arkitektur och ramverk för interoperabilitet 

– förstudie 2006 – slutrapport 

Arkitektur och ramverk för interoperabilitet 1 

– förstudie 2006 – slutrapport 1 

1 Grundfunktioner eller gemensamma kravspecifikationer 2 

2 Förväntningar och krav från EU 3 

2.1 I2010 3 

2.2 ICT-standardisering 4 

2.3 Interoperabilitet 5 

2.4 eInköp 6 

3 Allmänt om arkitekturmodeller 6 

3.1 Exempel på strategier och arkitekturer 7 

3.1.1 SOA 7 

3.1.2 Sverige 8 

3.1.3 Internationella eGov-initiativ 8 

3.1.4 Standardiseringsorgan, konsortier och privat sektor 9 

4 Analys och slutsatser 9 

4.1 Grundfunktioner eller gemensamma specifikationer 9 

4.1.1 Inventering 11 

4.1.2 Prioritering 12 

4.2 Förväntningar och krav 12 

4.2.1 EU 12 

4.2.2 Sverige 13 

4.3 Positionering av arkitekturinitiativ 13 

4.4 Arkitektur och ramverk – förslag på inriktning 14 

4.5 Förslag till förändringsplan 17 

4.5.1 Etappindelning 17 

4.5.2 Organisation 18 

4.5.3 Finansiering 19

PM 2 (19) 

2006-10-02 

1 Grundfunktioner eller gemensamma 

kravspecifikationer 

Termen ”Grundfunktioner” har använts i tal, presentationer och skrivelser 

från närings- och finansdepartementen för att beskriva visioner och mål för 

IT-samhället i allmänhet och den sammanhållna e-förvaltningen i synnerhet. 

Det har dock framgått att det gjordes olika tolkningar av termen. En vanlig 

missuppfattning var att grundfunktioner syftade på färdiga, fungerande 

tekniska produkter eller tjänster. Om Verva skall kunna driva utvecklingen 

av dessa grundfunktioner så är det avgörande att ha en samsyn med såväl 

beställare (regeringen) som med leverantörer (IT-branschen) och användare 

(förvaltningen, företag, medborgare) kring vad det egentligen är som skall 

produceras. Efter samråd med berörda intressenter har vi kommit fram till 

att följande definition, hämtad från en av näringsdepartementets skrifter, bör 

vara den som gäller: 

”Grundfunktioner är ett samlingsbegrepp för generella funktioner som 

vissa eller alla parter i samhället har behov och nytta av. 

Dessa funktioner kan vara självständiga, t.ex. identifiering, eller vara en 

komponent i ett system, t.ex. gränssnitt i upphandlingssystem. 

Grundfunktioner är inte tekniska lösningar. De är funktionella 

specifikationer av gränssnitt och funktion, som olika leverantörer kan 

finna olika lösningar och tillämpningar för.” 

Med tanke på att termen grundfunktioner uppenbart har vållat mycket 

förvirring och diskussion så är det kanske bättre om vi lägger begreppet åt 

sidan och istället använder nationella kravspecifikationer eller 

förvaltningsgemensamma kravspecifikationer när det handlar om krav på 

IT-lösningar som är gemensamma för hela förvaltningen. 

I Statskontorets ”diskussionsunderlag om en arkitektur för en modern 

nätverksförvaltning” från 2004 presenteras en arkitekturmodell. Där kan 

man placera in en generell bottenplatta med gemensamma specifikationer av 

grundfunktioner. Om dessa följs när olika tillämpningar i den 

ovanförliggande strukturen realiseras så bör man på sikt uppnå önskvärda 

effekter som harmonisering, interoperabilitet och återanvändning.

Användarbehov 

och 

-efterfrågan 

PM 3 (19) 

2006-10-02 

Arkitektur för en sammanhållen e-förvaltning 

Gemensammaförgrundsfunktioner 

Verksamhetssystem 



Gemensamma grundfunktioner 

Gemensamma 

strukturer 

och 

resurser 

Föreskrifter Riktlinjer Vägledningar 

Verva som plattform för samverkan 

Specifikationer Standarder Metoder Processer Gränssnitt 

2 Förväntningar och krav från EU 

Här har sammanfattats ett axplock av viktiga initiativ och projekt på EUnivå 

som har bäring på strategi- och arkitekturfrågor och som har 

presenterats närmare i delrapport 2. Det finns mycket mer, detta är ett urval 

där Verva-medarbetare har viss insyn i arbetet och delvis även aktivt är med 

och påverkar resultaten. 

2.1 I2010 

Ett centralt strategidokument inom ramen för Lissabonstrategin är i2010– 

det europeiska informationssamhället 2010, där det tredje delmålet är 

tydligt riktat till medlemsstaternas förvaltningar. I takt med att 

användningen av IT ökar blir dess inverkan på samhället allt större. För att 

uppnå mål tre aviserade kommissionen ett antal åtgärder, bland andra att 

• Anta en åtgärdsplan för e-förvaltning och strategiska riktlinjer om 

IT-baserade offentliga tjänster (2006) och att 

• Lansera demonstrationsprojekt för att på operativ nivå testa tekniska, 

rättsliga och organisatoriska lösningar i syfte att lägga ut offentliga 

tjänster på nätet (2007). 

I sin handlingsplan för e-förvaltning framhåller Kommissionen att det är 

viktigt att skynda på införandet av e-förvaltning för att kunna modernisera 

och skapa nya lösningar. Man vill bland annat 

• se till att e-förvaltning på nationell nivå inte leder till nya hinder på 

den inre marknaden p.g.a. uppsplittring och bristande 

interoperabilitet,

PM 4 (19) 

2006-10-02 

• utöka fördelarna med e-förvaltning till EU-nivå genom att 

möjliggöra skalfördelar inom medlemsstaternas initiativ och genom 

att samarbeta om gemensamma europeiska frågor, och 

• se till att alla berörda aktörer i EU samarbetar om utformning och 

genomförande av e-förvaltning. 

Handlingsplanen ställer vidare upp fem viktiga mål för e-förvaltning och 

nämner några särskilda målsättningar inför 2010: 

• Inget utanförskap 

• Verklig effektivitet och ändamålsenlighet. 

• Att leverera nyckeltjänster med stor genomslagskraft till medborgare 

och företag. Hit hör att senast 2010 skall 100 % av offentlig upphandling 

vara tillgänglig elektroniskt, det verkliga utnyttjandet skall ligga på 50 %, 

och man skall avtala om samarbete om fler elektroniska tjänster med stor 

genomslagskraft. 

• Att skapa grundförutsättningar 

• Att öka deltagande och demokratiskt beslutsfattande. 

Handlingsplanen förutsätter en hög grad av europeisk samordning och har 

haft stor betydelse för utarbetandet av regeringens e-strategi som 

presenterades i juni 2006. 

2.2 ICT-standardisering 

Inom EU har ICT-standardiseringens betydelse för samhällsutvecklingen 

och konkurrenskraften fått ökad uppmärksamhet genom att standarder kan 

fungera som strategiska verktyg för att förverkliga politiska mål. 

Standardisering är en del av rådets och kommissionens politik för att uppnå 

”bättre lagstiftning”, skärpa företagens konkurrenskraft och avlägsna hinder 

för internationell handel. 

Kommissionen kommer, i linje med åtagandet att förbättra lagstiftningen, att 

fortsätta att bredda användningen av standarder som komplement till 

lagstiftning. 

Följande åtgärder rekommenderas bland annat: 

• Utökad användning av europeisk standardisering i EU:s politik och 

lagstiftning 

• Bättre effektivitet, sammanhållning och synlighet för europeisk 

standardisering 

• Fortsätta att stödja internationella standarder som utarbetas av 

internationella standardiseringsorgan (ISO, IEC, ITU) och se till att 

de tillämpas i EU.

2.3 Interoperabilitet 

PM 5 (19) 

2006-10-02 

Interoperabilitet är nyckelordet i ett kommissionsmeddelande om 

e-förvaltningen i EU. 

Den inre marknaden är beroende av moderna och effektiva myndigheter 

som underlättar rörlighet och en problemfri interaktion mellan medborgare 

och företag. Det kräver sofistikerad IT-infrastruktur och enhetliga eförvaltningsprocesser. 

Därför har interoperabilitet för e-förvaltningstjänster, 

baserad på standarder, öppna specifikationer och gränssnitt blivit absolut 

avgörande för framgång. 

Även om medlemsstaterna ansvarar för att de nationella systemen är 

driftskompatibla, så krävs det samarbete och samordning inom EU för att 

säkerställa interoperabilitet på EU-nivå, vilket krävs om en gemensam EUpolitik 

och gemensamma prioriteringar ska kunna genomföras. 

På grundval av detta meddelande skapar kommissionen förutsättningar för 

att få till stånd interoperabilitet för alleuropeiska tjänster och detta sker 

bland annat inom IDABC-programmet. 

Där driver man projekt av två slag: 

Projects of Common Interest (PCIs) som implementerar europeiska 

eGovernment-tjänster inom utvalda policy-områden. Dessa skall utnyttja de 

gemensamma Horizontal Measures som utvecklas (se nedan). Här deltar ett 

flertal svenska myndigheter mer eller mindre aktivt i gemensamma 

sektorsprojekt. 

Horizontal Measures (HMs) som implementerar infrastrukturtjänster och 

europeiska eGovernment-tjänster som inte tillhör något enskilt policyområde. 

HMs kan också avse strategiska stödaktiviteter, t.ex. 

• eGovernment Observatory 

• Open Source Observatory 

och här medverkar i första hand utsedda experter från Verva. 

IDABC skall påverka och främja utvecklingen av Pan European 

eGovernment Services (PEGS) enligt följande modell och några aktuella 

IDABC-projekt anges nedan: 

Som grund för IDABC.s horisontella projekt för att främja 

systemsamverkan över gränserna har man definierat ramverket EIF 

(European Interoperability Framework), som strukturerar interoperabiliteten 

i tre nivåer,

• teknisk, 

• semantisk och 

• organisatorisk interoperabilitet. 

PM 6 (19) 

2006-10-02 

Detta ramverk har fått stort genomslag, och arbetet med en ny version av 

EIF har just påbörjats, där ambitionen är att skapa ett policydokument som 

kan antas av och gälla för hela Kommissionen. 

EIF kompletteras av AGL (Architecture Guidelines), med mer detaljerade 

rekommendationer om tekniska standarder och specifikationer för paneuropeiska 

e-tjänster. Även detta dokument skall nu struktureras om. 

IDABC förutsätter att medlemsländerna har egna nationella ramverk med 

arkitektur-rekommendationer (NIF; National Interoperability Frameworks), 

och IDABC ser då EIF/AGL som komplement till dessa. 

Inom några centrala områden finns särskilda horisontella IDABC-projekt 

där Verva deltar, t.ex. för Semantisk interoperabilitet, Öppna 

dokumentformat, Öppen källkod, eId, e-Upphandling och säkra nät- 

och transporttjänster. 

2.4 eInköp 

e-Inköp/e-Handel intar en särställning som prioriterat utvecklingsområde 

med ett flertal olika pågående projekt, både för att standardisera och för att 

främja användningen. Utöver samverkan inom Kommissionen finns ett 

nordiskt samarbete, som verkar för att satsa på globala standarder som UBL 

och att dessa skall förvaltas inom ramen för UN/CEFACT. 

3 Allmänt om arkitekturmodeller 

Verksamhets- och IT-arkitekturer har bara existerat i ca 20 år och de har inte 

fått ordentlig spridning förrän på 2000-talet. Detta är alltså en ung och ännu 

omogen arkitekturdisciplin, där mycket utvecklingsarbete återstår. 

Redan i Antikens Rom formulerades några grunder för god arkitektur som 

fortfarande kan tillämpas, även för att utvärdera 2000-talets modeller för 

verksamhets- och IT-arkitektur: 

Arkitekturen skall lösa ett problem, den skall vara robust, den skall vara 

tidlös och den skall skänka oss glädje. 

Vidare framhöll man 

• Funktion: Arkitekturen skall vara användbar för sitt ändamål. 

• Styrka: Arkitekturen skall möjliggöra ett starkt och hållbart bygge. 

• Skönhet: Arkitekturen skall vara estetiskt tilltalande 

som arkitekturens tre grundpelare.

PM 7 (19) 

2006-10-02 

3.1 Exempel på strategier och arkitekturer 

Det finns ett mycket stort antal pågående arkitekturinitiativ i såväl offentlig 

som privat sektor och inom ramen för denna förstudie har vi bara kunnat 

skumma på ytan. 

Systemarkitektur, verksamhetsarkitektur och interoperabilitetsarkitektur 

beskriver tre successivt högre nivåer av IT-arkitektur. 

Verksamhetsarkitektur reglerar systemarkitektur genom att beskriva en 

övergripande målbild för verksamheten. Systemarkitektur reglerar 

utvecklingsarbetet för ett enskilt IT-system, genom att beskriva dess 

övergripande organisation och principer. Interoperabilitetsarkitektur, 

slutligen, beskriver den information som utbyts mellan organisationer samt 

de elektroniska tjänster som tillhandahålls för att behandla denna 

information; därmed regleras såväl en organisations verksamhetsarkitektur 

som dess systemarkitekturer, genom att verksamheten och dess IT-system 

anpassas för elektroniskt samarbete med andra organisationer. 

Gemensamt för de tre perspektiven är att de beskriver målbilder, visioner. 

Det som beskrivs av en interoperabilitetsarkitektur är en vision om ett 

framtida samarbete mellan olika organisationer. 

3.1.1 SOA 

Kraven på att kunna hantera ett allt snabbare informationsutbyte och 

anpassa sig till en föränderlig omvärld ställer stora krav på hur man 

utformar sin verksamhet. Arkitekturen måste ta höjd för föränderliga krav, 

förändrade verksamhetsprocesser och utvecklingen av ny teknik.

PM 8 (19) 

2006-10-02 

Ett sätt att angripa detta är att tillämpa en arkitekturmodell som tillåter löst 

sammansatta komponenter att utbyta information på ett strukturerat sätt. 

Genom att specificera gränsytorna mellan komponenterna kan dessa 

kommunicera med varandra oberoende av underliggande processer och 

teknologi. Man kan se dessa komponenter som svarta boxar med okänt 

innehåll men med känd funktionalitet. Genom ett väl definierat 

kommunikationsgränssnitt kan komponenterna utbyta information med 

varandra oberoende av komponenternas beskaffenhet. 

SOA tillämpar ett processorienterat synsätt där komponenterna sätts ihop i 

en kedja med utgångspunkt i verksamhetsprocesserna. För att undvika att 

flera komponenter med snarlik funktionalitet skapas förespråkas generiska 

funktioner framför specialanpassningar som endast kan nyttjas i specifika 

tillämningar. 

3.1.2 Sverige 

I Sverige förekommer ett antal arkitekturinitiativ, men ingen nationell 

samordning. Vårdsektorn och Försvaret tillhör dem som har kommit långt. 

Det svenska Nätverket för arkitekter startades för några år sedan av IT- 

/verksamhetsarkitekterna på ett tiotal större myndigheter, dels som ett forum 

för utbyte av erfarenhet och uppbyggnad av kompetens arkitekterna 

emellan, dels som en reaktion på att det inte förekom något gemensamt och 

samordnat arkitekturarbete i förvaltningen. 

Nätverket har arbetat fram ett första idéutkast till ett förvaltningsgemensamt 

arkitekturramverk uppbyggt av: 

• Generella myndighetsprinciper 

• Generella verksamhetsprinciper 

• Generella arkitekturprinciper 

• Generella designprinciper. 

3.1.3 Internationella eGov-initiativ 

I delrapport 3 finns kortfattade beskrivningar och länkar till ett axplock av 

eGovernment-initiativ i olika länder, som arbetsgruppen har kommit i 

kontakt med och bedömer som intressanta att titta närmare på. En närmare 

analys ryms inte inom ramen för denna förstudie, och listan kan säkert 

kompletteras med flera andra exempel av likvärdigt intresse. Syftet har i 

första hand varit att ge förutsättningar för en överblick över hur andra länder 

har tagit sig an området och att underlätta och inspirera till närmare studier, 

jämförelser och samarbeten i det fortsatta arkitekturarbetet. 

Gemensamt för de länder, vars nationella strategier och arkitekturer vi 

beskriver (och även många andra som inte tas upp här) är att arbetet har 

• pågått i många år, 

• det har varit förankrat på hög politisk nivå och

PM 9 (19) 

2006-10-02 

• drivits av centralt placerade organisationer med 

• gott om specialistresurser (egna och konsulter). 

• Man har publicerat mängder av rapporter och riktlinjer, 

• inrättat egna webbplatser med stora tekniska och redaktionella 

resurser och har 

• arrangerat många workshops och konferenser för sina målgrupper. 

Vi måste alltså konstatera att Sverige ligger flera år efter jämförbara länder. 

Detta har varit ett medvetet val, som det nu kan finnas anledning att 

ompröva. 

3.1.4 Standardiseringsorgan, konsortier och privat sektor 

Referens- och arkitekturmodeller utvecklas på många håll. 

De formella, internationella standardiseringsorganisationerna ISO/IEC/ITU 

har tagit fram referensmodeller och arkitekturer för olika ändamål som 

ibland refereras i nationella ramverk. Utöver dessa finns ett flertal andra 

organisationer som utarbetar modeller och rekommendationer som är 

relevanta för arkitekturarbetet. Några av dessa är UN/CEFACT, OASIS och 

IEEE. Bland ledande analys- och konsultföretag kan Zachman Institute och 

Gartner nämnas. Många stora IT-företag har också egna modeller, som 

Microsoft och IBM med flera. 

4 Analys och slutsatser 

4.1 Grundfunktioner eller gemensamma 

specifikationer 

Om Verva skall kunna åta sig att driva utvecklingen av grundfunktioner så 

är det avgörande att ha en samsyn med såväl beställare (regeringen) som 

med leverantörer (IT-branschen) och användare (förvaltningen, företag, 

medborgare) kring vad det egentligen är som skall produceras. 

Tolkningsfrågan gällde främst om grundfunktionerna 

1. utgörs av produkter eller tjänster (dvs. fungerande tekniska lösningar) 

eller 

2. utgörs av funktionella kravspecifikationer, som gör det möjligt för olika 

aktörer att upphandla eller utveckla de produkter eller tjänster som realiserar 

grundfunktionerna. 

Efter genomgång och diskussion med berörda intressenter kom vi fram till 

att alternativ 2 är det som främst avses och att följande definition gäller:

PM 10 (19) 

2006-10-02 








I Statskontorets arkitekturmodell kan man placera in en generell bottenplatta 

med gemensamma specifikationer av grundfunktioner, hellre benämnda 

gemensamma kravspecifikationer. Om dessa följs när olika tillämpningar i 

den ovanförliggande strukturen realiseras så bör man på sikt uppnå 

önskvärda effekter som harmonisering, interoperabilitet och återanvändning. 


och 

-efterfrågan 






Gemensamma kravspecifikationer 

Gemensamma 

strukturer 

och 

resurser 




I Näringsdepartementets IT-strategi jämförs grundfunktionerna med 

byggstenar, som kan kombineras på många olika sätt för olika 

verksamhetsbehov. Detta synsätt stämmer väl överens med principerna för 

en tjänsteorienterad arkitektur (SOA; Service Oriented Architecture), som är 

en sannolik utgångspunkt för den framtida arkitekturmodellen. 

De verktyg som närmast står till buds för att fastställa gemensamma 

kravspecifikationer är antingen bindande föreskrifter eller 

rekommenderande riktlinjer och vägledningar, som i sin tur pekar på de 

standarder, metoder, processer, gränssnitt osv. som skall tillämpas.

PM 11 (19) 

2006-10-02 

4.1.1 Inventering 

Några viktiga områden där förvaltningsgemensamma kravspecifikationer 

troligen behövs och bör vidare- eller nyutvecklas är t.ex. 

• Säkert informationsutbyte (omfattande t.ex. transport, struktur, 

terminologi) 

• eLegitimationer (för individer och organisationer) 

• eUnderskrifter och eStämplar 

• Personliga informationstjänster (Mina Sidor) 

• Funktioner för mottagning/utskick av myndighetsinformation 

• Utformning av webbdialoger 

• Säker lagring av information 

• eInköp (omfattande t.ex. eUpphandling, eHandel, eFaktura) 

• Ledningssystem för IT-tjänster (ITIL, ISO/IEC 20000) 

• Ledningssystem för informationssäkerhet (LIS, SS-ISO/IEC 

17799:2005) 

Vi kan dock inte börja om från början utan måste ta tillvara de investeringar 

och erfarenheter som redan finns. Produkt- och tjänsteförsörjningen kan 

heller inte generellt överlämnas till marknaden. Enbart fastställda och 

publicerade specifikationer räcker inte, utan i nästa steg i försörjningskedjan 

kan styrning och stimulans behövas, t.ex. via ramavtalsupphandlingar, 

gemensamma finansieringslösningar, offentliga-privata partnerskap osv. 

Vi har mycket som redan fungerar väl och som fortsatt bör användas, även 

om vidareutveckling och anpassning till nya krav behövs. Det finns gällande 

riktlinjer och vägledningar från e-nämnden och det finns föreskrifter med 

allmänna råd från andra myndigheter som PTS och Riksarkivet. 

Andra exempel ur Vervas perspektiv på utgångspunkter, som idag tjänar 

som gemensamma grundförutsättningar för den sammanhållna eförvaltningen 

är t.ex. 

• e-Id 

• SHS 

• Infratjänsten 

• SGSI 

• Sverige.se 

• Rättsinformationssystemet 

• SFTI och Svefakturan.

PM 12 (19) 

2006-10-02 

Några av dem bygger i botten på gemensamma kravspecifikationer som har 

implementerats som fungerande tekniska lösningar i form av existerande 

produkter och tjänster, medan andra har vuxit fram stegvis i andra former. 

Användningen har dock inte alltid fått den snabba spridning som har 

förväntats och orsakerna till detta borde kunna analyseras utifrån olika 

perspektiv i en strukturerad arkitekturmodell. 

För- och nackdelar med olika specifikations-, förankrings- och 

försörjningsmekanismer för olika tillämpningsområden kan sedan fortsatt 

studeras och utvärderas. 

4.1.2 Prioritering 

I det fortsatta arbetet behöver de prioriterade områden där förvaltningen 

behöver utgå från gemensamma grundförutsättningar analyseras närmare, 

dels utifrån regeringens e-strategi och Vervas insatsområden, dels med 

avseende på var de hör hemma i den arkitekturmodell som kommer att 

väljas. Samband, beroenden och upplevda problem behöver kartläggas för 

att säkerställa att de gemensamma kraven verkligen siktar in sig på de reella 

behoven. Troligen behöver kraven formuleras utifrån ett antal olika 

perspektiv utöver det tekniska, t.ex. juridik, ekonomi, organisation, säkerhet 

och så vidare. 

4.2 Förväntningar och krav 

4.2.1 EU 

Vi konstaterar att strategier för e-förvaltning och förbättrad interoperabilitet 

nu är ett prioriterat område inom EU som i hög grad kommer att påverka 

medlemsländernas interna e-förvaltningsutveckling. 

Trenden går mot en ökad betydelse av standarder i såväl lagstiftning som i 

rådgivande dokument, upphandlingskrav och projektspecifikationer. Sverige 

behöver förhålla sig till denna trend mot ökad samordning. Vi kan också dra 

mycket egen nytta av det arbete som vi bidrar till att bekosta med 

gemensamma EU-medel, eller som kan ställas till vårt förfogande av andra 

medlemsländer. 

Som stöd för ett mer strukturerat och medvetet beslutsfattande behöver även 

Sverige ha en övergripande arkitekturmodell och ett nationellt ramverk för 

interoperabilitet, vilket EU förväntar sig av alla medlemsländer. Både av 

resurs- och harmoniseringsskäl är det önskvärt att Sverige deltar i 

Kommissionens pågående utveckling och ansluter sig till de samarbeten 

med andra länder som erbjuds, så att den svenska modellen så långt som 

möjligt kan ansluta till den gemensamma synen inom EU.

PM 13 (19) 

2006-10-02 

4.2.2 Sverige 

Hälso- och sjukvårdsektorn samt Försvaret är exempel på sektorer som 

bedriver eget arkitekturarbete, liksom ett antal större myndigheter, bland 

annat de som är representerade i det informella Nätverket för arkitekter. 

Sveriges Kommuner och Landsting driver också frågan, både som stöd för 

att återanvända gemensamma komponenter och effektivisera kommunernas 

interna verksamheten och för att få till stånd enhetliga 

interoperabilitetsgränssnitt för utbyte med olika statliga myndigheter. 

En arbetsgrupp från de olika sjukvårdsregionerna har konstaterat att 

långtgående samordning på en rad områden krävs och att alla landsting 

behöver införa en nationellt fastställd IT-infrastruktur någorlunda samtidigt. 

Från dessa och andra håll finns krav på tydligare vägledning och i vissa fall 

kanske även en tvingande styrning från regeringen för att snabbare kunna 

åstadkomma en bättre e-förvaltning och de flesta ser Verva som den 

naturliga hemvisten för att organisera det praktiska genomförandet. 

4.3 Positionering av arkitekturinitiativ 

Vi bedömer att många av de använda arkitekturmodellerna är abstrakta och 

svåra att förstå och att verksamhetsnyttan inte alltid är uppenbar. 

Som en kritisk framgångsfaktor bör gälla att 

Arkitekturen skall vara en bas för ledningens beslut och att den skall utgöra 

en länk mellan visionerna och de konkreta lösningarna. 

Det gäller också att vara klar över syftet vid valet mellan olika modeller för 

t.ex. verksamhetsarkitekturer, IT-arkitekturer, informationsarkitekturer, 

interoperabilitetsarkitektur osv. 

Arkitekturmodellerna kan alltså vara ganska olika, men några 

utgångspunkter och synsätt verkar vara vanligt förekommande: 

Man formulerar en uppsättning gemensamma principer, som skall vara 

vägledande för fortsatta strategiska beslut. 

Som interoperabilitetsmodell använder man indelningen i 

• en organisatorisk, 

• en semantisk och en 

• teknisk nivå. 

Ibland förfinas denna interoperabilitetsmodell med en syntaktisk nivå 

mellan den semantiska och den tekniska och med en juridisk ovanför den 

organisatoriska. 

Zachmans matrisstruktur återkommer i olika varianter, såväl med 

påbyggnader som förenklingar.

PM 14 (19) 

2006-10-02 

Olika vyer används för att skapa en helhetsbild och följande fem 

förekommer i många varianter: 

• Business Architecture 

• Information Architecture 

• System Architecture 

• Technology Architecture samt 

• Enterprise Architecture Governance. 

Arkitekturutvecklingen som en ständigt pågående förbättringsprocess 

betonas i flera fall. 

I de under senare tid utvecklade modellerna är den löst kopplade 

tjänsteorienteringen enligt SOA dominerande. 

Dessa och andra aspekter och synsätt behöver värderas närmare i ett 

eventuellt fortsatt arbete för att välja basen för en nationell arkitekturmodell. 

4.4 Arkitektur och ramverk – förslag på inriktning 

Vid avstämningsmöten, såväl inom Verva som på EU-nivå inom IDABC 

återkommer frågan om syftet och nyttan med en arkitekturmodell, vad vi 

skall ha den till. Ett vanligt svar är att den behövs som pedagogisk 

förklaringsmodell och som planeringshjälp för förändringsarbetet, men för 

att fungera som det behöver olika användare olika perspektiv och dessa 

behöver förtydligas. 

Frågor som 

• vad skall förändras, 

• vem skall göra det, 

• när skall det göras 

osv. bör modellen ge stöd för att besvara, men ur vems synpunkt? 

Regeringen, myndighetsledningarna och de IT-ansvariga behöver olika 

modeller men där det finns ett spårbart samband mellan dem. 

Vi behöver veta var vi är och vi behöver en kompass för att ta oss dit vi vill 

- problemet är att det behövs olika kompasser för olika delar av världen. 

Inledningsvis så bör vi sikta in oss på en interoperabilitetsarkitektur enligt 

modellen i refererat arkitektur-PM från Statskontoret.

PM 15 (19) 

2006-10-02 

I en artikel i tidskriften Öppna system, skriven av några av 

arkitekturnätverkets medlemmar, hämtas ytterligare krav på det 

gemensamma förändringsarbetet som har stort utrymme för förbättringar. 

Med utökad samordning och planering av genomförandet skulle man kunna 

ge myndigheterna stöd i sin planering och samtidigt underlätta samordning 

av hela förändringsarbetet. Genom att systematisera och strukturera 

förändringsarbetet kan organisationen lättare svara upp mot omvärldens 

krav. Processorientering är ett exempel på ett sätt att bedriva 

förändringsarbete och modernisering. Genom processorientering blir 

förändring det normala tillståndet., vilket illustreras i följande bild som 

bygger på en modell från Meta group. 

Uppdrag & vision 

Mål och resultat 

Interna och externa drivkrafter 

Utforma 

Strategier 

Planera 

Förändringar 

Ledning & styrning 

Utforma 

verksamheten 

Grundläggande principer 

Utforma 

IKT 

Analysera 

Förändringsbehov

PM 16 (19) 

2006-10-02 

Vidare framhålls att detta kommer att kräva inte bara teknisk normering 

utan även samverkan och normering vad det gäller legala frågor, 

verksamhetsprocesser, finansiering, vinsthemtagning, begrepp och 

informationsstandarder. 

För att utforma myndighetsöverskridande processer krävs klara gränslinjer 

med avseende på ansvar och roller. För att undvika missförstånd och för att 

skapa effektiva processer krävs vidare ett samförstånd och normering vad 

det gäller begrepp och systematisk vokabulär. 

En bra utgångspunkt är modellen med de tre interoperabilitetsnivåerna i 

European Interoperability Framework, kompletterad med en rättslig nivå för 

att modernisera och samordna regelverket. 

Rättslig interoperabilitet 

Organisatorisk interoperabilitet 

Semantisk interoperabilitet 

Teknisk interoperabilitet 

En referensarkitektur bör också driva förändringar i öskvärd riktning, även 

om alla förutsättningar inte är på plats i dagens system. Därför är en 

tjänsteorienterad arkitektur enligt den tidigare beskrivna SOA-modellen en 

bra inriktning som passar den svenska modellen med fristående 

myndigheter. 

Organisationen OASIS har nyligen presenterat ett förslag till 

standardarkitektur för SOA-modellen. Där beskrivs tre arkitekturnivåer som 

även kan ligga till grund för att definiera de olika nivåerna i vårt 

modellarbete. 

På den översta abstraktionsnivån finns en Referensmodell (eller ett 

ramverk). Här beskrivs grundläggande principer och samband, helt utan 

tekniska referenser. 

På den andra nivån finns en eller flera referensarkitekturer, som ger mer 

detaljerad vägledning ur olika perspektiv, t.ex. genom att peka på standarder 

som bör tillämpas. 

På den tredje nivån finns de konkreta arkitekturerna som beskriver hur 

specifika lösningar konstrueras i det enskilda fallet.

PM 17 (19) 

2006-10-02 

Utgångspunkten för Vervas arkitekturmodell bör vara att underlätta att 

uppfylla kraven i regeringens e-strategi och i våra förväntade konkreta 

regeringsuppdrag samt att hitta metoder att upptäcka och påvisa om saker 

görs i fel ordning, om nödvändiga komponenter saknas osv. Det innebär att 

vi behöver arbeta med referensmodeller och referensarkitekturer enligt 

ovan, medan de konkreta arkitekturerna är myndigheternas och 

leverantörernas sak. 

Vi måste däremot inte nödvändigtvis få fram en sammanhängande grafisk 

modell, vilket vi och andra har försökt med många gånger utan att lyckas. 

Vi behöver inte heller direkt ta fram ett fullständigt arkitekturdokument, det 

kan utvecklas stegvis efter behov. Inledningsvis kan det eventuellt räcka 

med några enkla principer som listas i textform, utifrån olika perspektiv, 

t.ex. på legal, organisatorisk, semantisk och teknisk nivå. Om vi därmed 

t.ex. kan visa att tekniken finns men inte får användas så kan det bidra till ett 

förändringstryck på lagstiftarna att lösa sin del. 

Referensmodellen och referensarkitekturen skall hjälpa oss att angripa våra 

konkreta uppdrag på rätt sätt. Arkitekurdokumentet i sig är inte huvudsaken 

men vi bör påbörja arbetet, sedan har vi fram till 2010 på oss att förfina 

modellen. 

Vi får inte heller ta utgångspunkt i Vervas tidigare framtagna lösningar och 

produkter eller i intressentgrupper för dessa, då de inte är givna som 

förutsättningar för framtida lösningar. 

Vi bör däremot ta hjälp av andra grupperingar, som samverkansgrupperna, 

e-forum och arkitektnätverket för att förankra arbetet och få bidrag med 

nödvändiga resurser, både avseende kompetens och finansiering. 

4.5 Förslag till förändringsplan 

4.5.1 Etappindelning 

1. Att Verva informerar internt och externt om förstudiens resultat och 

förankrar planerna på ett fortsatt arbete med inriktning mot en 

referensarkitektur. 

• När lämpligt grundmaterial tagits fram inleds ett nära samarbete med myndigheter, 

kommuner och landsting 

• Om acceptabelt för intressenterna utgår man i arbetet från synsätt och 

begreppsapparater från det internationella arbetet med tjänsteorienterade 

arkitekturer 

• Modellen bör även ansluta till European Interoperability Framework 

Måldatum 2006-12-15.

PM 18 (19) 

2006-10-02 

2. Att Verva i samverkan med andra intressenter etablerar ett för offentlig 

sektor gemensamt arkitekturdokument (först en referensmodell, därefter 

referensarkiktur enligt ovan) med fokus på att vara ett ramverk för 

interoperabilitet. 

Måldatum 2007-06-01 för referensmodell version 1. 

3. Att en process för utformning, förankring, användning, uppföljning, 

justering avseende ett arkitekturdokument etableras. 

4. att ta fram en arbetsplan för fortsatt arbete fram till 2010 

Fortsatt arbete bedrivs under vissa förutsättningar som vid behov ändras. 

Arbetet syftar i första hand till att ge stöd till arbetet med att utveckla den sammanhållna 

förvaltningen. Utgångspunkter blir därför den förvaltningspolitiska programförklaringen, 

strategin för fortsatt utveckling av elektronisk förvaltning och kommande uppdrag. 

o Arbetsplanen sätter upp övergripande mål för perioden 

o Arbetsplanen sätter upp årliga mål för arbetet 

o Arbetsplanen revideras årligen eller vid behov 

o Arbetsplanen beskriver hur uppföljning och utvärdering av 

effekterna av arkitekturdokumentet hanteras 

o Arbetsplanen beskriver hur arbetet med omvärldsbevakning, 

omvärldsanalys och slutsatsdragning inom området hanteras 

som tillsammans med uppföljningen utgör grund för en 

planerad utgivning av nya versioner av arkitekturdokumentet 

o Arbetsplanen beskriver hur arkitekturdokumentet 

kvalitetssäkras och förankras med ambitionen att inga nya 

referensgrupper tillskapas 

Måldatum 2007-10-01 för 3 och 4. 

4.5.2 Organisation 

Programverksamhet under Vervas ledning i nära samverkan med Vervas 

etablerade samverkansgrupper, e-Forum, arkitektnätverket med flera. 

Arbetet skall också ske i nära samverkan och avstämning med 

• IT-Standardiseringskommittén 

• IDABC:s uppdateringsprojekt av European Interoperability 

Framework och Architecture Guideleines.

PM 19 (19) 

2006-10-02 

4.5.3 Finansiering 

Grundprogrammet finansieras via Vervas anslag. 

Samverkande myndigheter står för sina egna kostnader. 

Om den i samverkan föreslagna ambitionsnivån kräver ytterligare 

finansiering är förutsättningen för genomförandet antingen att det kan 

• samfinansieras av intressenterna eller 

• att regeringen beslutar om ytterligare anslag.

Malin 

C:\Documents and Settings\malin\Skrivbord\Till PDF\delrapport 1 grundfunktioner.doc 

PM 1 (7) 

2006-10-02 

Delrapport 1 – Grundfunktioner 

Ingår som bilaga 1 i Vervas förstudie om Arkitektur och ramverk för 


Delrapport 1 – Grundfunktioner 1 

1 Bakgrund 1 

2 Kartläggning och analys 2 

3 Slutsats och förslag 3 

4 Överväganden inför det fortsatta arbetet 5 

1 Bakgrund 

Termen ”Grundfunktioner” har på senare tid ofta använts i tal, 

presentationer och skrivelser från såväl närings- som finansdepartementen 

för att beskriva visioner och mål för IT-samhället i allmänhet och den 

sammanhållna e-förvaltningen i synnerhet. Det har också framgått att Verva 

förväntas ta en viktig roll för att förverkliga dessa grundfunktioner. 

Många som har använt termen grundfunktioner har nog betraktat dess 

innebörd som underförstådd och självklar, men det har visat sig att det finns 

olika tolkningar. Det finns också olika uppfattningar om hur viktigt det 

egentligen är att ge termen en entydig definition, men för Verva är motivet 

för att det behövs en definition följande: 

Om Verva skall kunna åta sig att driva utvecklingen av grundfunktioner så 

är det avgörande att ha en samsyn med såväl beställare (regeringen) som 

med leverantörer (IT-branschen) och användare (förvaltningen, företag, 

medborgare) kring vad det egentligen är som skall produceras.

PM 2 (7) 

2006-10-02 

2 Kartläggning och analys 

I IT-propositionen (juli 2005, se 

http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/47411) förekommer termen 

grundfunktioner på 23 ställen. Den har också använts i flera andra publika 

sammanhang, i både tal och skrift. Vid ett större samrådsmöte med 

representanter för Verva och regeringskansliet (Näringsdepartementet, 

Finansdepartementet och regeringens IT-strategigrupp) blev det uppenbart 

att det fanns olika tolkningar som skilde sig åt och ledde till missförstånd. 

Detta föranledde en serie mindre uppföljningsmöten med fokus på 

definitionsfrågan, dels internt inom Verva och dels med representanter för 

IT-strategigruppen respektive med Sveriges Kommuner och Landsting 

(SKL). 

Följande skiljelinjer i uppfattningarna kunde konstateras: 

Vervas representanter har i första hand uppfattat termen ”grundfunktioner” 

som konkreta tekniska lösningar (produkter eller tjänster), som tillgodoser 

ett identifierat generellt funktionsbehov för den offentliga sektorn. Dessa 

har antingen har upphandlats via ramavtal (t.ex. eId, Infratjänsten), eller har 

utvecklats och förvaltats av en utpekad organisation/myndighet (t.ex. 

www.sverige.se). Utgångspunkten uppfattades i första hand som 

verksamhets-/informations-/programvarufokuserad med inriktning på 

försörjning med lösningar. 

IT-strategigruppens användning av termen ”grundfunktioner” avser tvärtom 

inte några färdiga produkter, tjänster eller tekniska lösningar, utan snarare 

kravspecifikationer för hur man skall realisera grundfunktionerna ifråga. 

Man menar också att grundfunktioner i sin tur kan bygga på andra 

grundfunktioner, i flera nivåer eller skikt, varför en del grundfunktioner kan 

vara teknikorienterade interna komponenter, långt ifrån det som användaren 

ser och är medveten om. Utgångspunkten uppfattades i första hand vara mer 

inriktad på infrastrukturfrågor, t.ex. Internet och bredbandsutbyggnad. Man 

framhöll också några av e-nämndens riktlinjer som exempel på goda 

grundfunktioner. 

SKL-representanterna hade ungefär samma synsätt som IT-strategigruppen, 

möjligen med den skillnaden att man betonade att kraven på 

grundfunktionerna skall ta sin utgångspunkt i verksamhetens processer. 

Sedan kan i och för sig medborgarens funktionskrav i slutändan t.ex. leda 

till tekniska krav på IT-infrastrukturen. Även SKL betonade att 

grundfunktionerna inte får bygga på specifika produkter eller tjänster. Ett 

viktigt motiv var att undvika inlåsningseffekter till ett fåtal leverantörer utan 

att istället öppna upp marknaden även för små leverantörer och att skapa 

priskonkurrens.

3 Slutsats och förslag 

PM 3 (7) 

2006-10-02 

Tolkningsfrågan verkar alltså främst handla om huruvida grundfunktionerna 

1. utgörs av produkter eller tjänster (dvs. fungerande tekniska lösningar) 

eller 

2. utgörs av funktionella kravspecifikationer, som gör det möjligt för olika 

aktörer att upphandla eller utveckla de produkter eller tjänster som realiserar 

grundfunktionerna. 

Vi konstaterar att alternativ två torde vara den tolkning som ligger närmast 

till hands. I diskussionerna framkom dock att termen ”funktion” i dagligt tal 

brukar uppfattas som något som redan ”fungerar”, dvs. en existerande 

lösning och inte bara en beskrivning av en potentiell lösning. För att minska 

risken för fortsatta missförstånd är det därför i många sammanhang mer 

korrekt att använda termerna ”krav” eller ”specifikation”, eller 

kombinationer som funktionsspecifikation, kravspecifikation eller krav på 

grundfunktion. 

Vidare blev vi uppmärksammade på den beskrivning av grundfunktioner 

som finns i Näringsdepartementets strategiprogram ”IT- och 

telekombranschen – en del av Innovativa Sverige”, publicerat i december 

2005, se sidan 16 i 

http://www.regeringen.se/download/97a347f4.pdf?major=1&minor=54862 

&cn=attachmentPublDuplicator_0_attachment : 








Vi föreslår att ovanstående definition av grundfunktioner fortsatt får gälla, 

men att man när så är lämpligt förtydligar med att explicit tala om 

specifikationer av grundfunktioner. Ett ytterligare förslag är att, när så är 

lämpligt, använda uttrycket nationella specifikationer. (Strävan bör givetvis 

vara att om möjligt utgå från internationella specifikationer, standarder eller 

rekommendationer, men ibland finns det inga sådana att hänvisa till.)

PM 4 (7) 

2006-10-02 

Vidare har vi också stämt av definitionen av grundfunktioner enligt ovan 

med berörda representanter för Finansdepartementet, som har arbetat med 

att formulera regeringens e-förvaltningsstrategi, och har då kommit fram till 

följande: Slutsatserna om innebörden i grundfunktioner är rätt, men med 

tanke på att begreppet uppenbart har vållat mycket förvirring och diskussion 

så är det kanske bättre om vi lägger begreppet åt sidan och istället använder 

kravspecifikationer eller förvaltningsgemensamma kravspecifikationer när 

det handlar om de krav på IT-lösningar som är gemensamma för hela 

förvaltningen. 

Dessa kravspecifikationer kan förekomma på alla nivåer i en verksamhets- 

eller IT-arkitektur. I Vervas fortsatta studie om arkitektur och ramverk avser 

vi att påbörja kartläggningen av behovet av nationella specifikationer för 

grundfunktioner, att placera in eventuella existerande grundfunktioner i en 

översikt och att identifiera eventuella kompletteringsbehov, överlapp eller 

luckor. 

Några viktiga områden där nationella specifikationer troligen behövs och 

bör vidare- eller nyutvecklas är t.ex. 

• Säkert informationsutbyte (omfattande t.ex. transport, struktur, 

terminologi) 

• eLegitimationer (för individer och organisationer) 

• eUnderskrifter och eStämplar 

• Personliga informationstjänster (Mina Sidor) 

• Funktioner för mottagning/utskick av myndighetsinformation 

• Utformning av webbdialoger 

• Säker lagring av information 

• eInköp (omfattande t.ex. eUpphandling, eHandel, eFaktura) 

• Ledningssystem för IT-tjänster (ITIL, ISO/IEC 20000) 

• Ledningssystem för informationssäkerhet (LIS, SS-ISO/IEC 

17799:2005)

PM 5 (7) 

2006-10-02 

I Statskontorets ”diskussionsunderlag om en arkitektur för en modern 

nätverksförvaltning”, 2004:27, se 

http://www.statskontoret.se/Statskontoret/Templates/PublicationPage____1 

997.aspx , presenteras en arkitekturmodell. Där kan man tänka sig att 

placera in en generell bottenplatta av gemensamma specifikationer av 

grundfunktioner. Om dessa följs när olika tillämpningar i den 

ovanförliggande strukturen realiseras, oavsett vilka delar som berörs i det 

enskilda fallet, så bör man på sikt kunna uppnå önskvärda effekter som 

harmonisering, interoperabilitet och återanvändning. 


och 

-efterfrågan 







Gemensamma 

strukturer 

och 

resurser 

4 Överväganden inför det fortsatta arbetet 

I näringsdepartementets ovan refererade IT-strategiprogram fortsätter texten 

om grundfunktioner, efter definitionen, med följande resonemang: 

”Grundfunktionerna kan liknas vid byggstenar med vilka grunden i en 

upphandling kan läggas. Varje upphandling innehåller olika många och 

olika kombinationer av byggstenar som kompletterar de för tillfället unika 

verksamhetsbehoven. Förekomsten av, och allmän kännedom om, sådana 

grundfunktioner möjliggör att den statliga myndighet, kommun, landsting 

eller småföretagare som är först att införa och använda en ny grundfunktion 

inte behöver ta hela nationens kostnad för framtagningen. Därmed minskar 

myndigheters, kommuners och småföretags risktagande vid investeringar 

eftersom risken för inlåsning och isolerade tekniska öar minskar, vilket i sin 

tur ökar utbytet av en IT-investering. Upphandlingen kan effektiviseras 

genom att gemensamma grundfunktioner möjliggör en ökad konkurrens

PM 6 (7) 

2006-10-02 

mellan olika tillhandahållare av tekniska lösningar för dessa funktioner. 

Gemensamma normer och grundfunktioner är därför viktiga för IT- och 

telekombranschen. I kraft av den storlek som stat och kommun har som 

upphandlare kan grundfunktionerna få stor genomslagskraft även på den 

privata marknaden. Därmed ges ett bidrag till att öka takten i övergången 

till informationssamhället. Arbetet med standarder och normer ska även 

säkerställa att man tillvaratar redan gjord utveckling inom såväl privat som 

offentlig sektor. Det finns idag specifikationer för ett antal grundfunktioner. 

Samtidigt saknas fortfarande sådana för andra ändamål, de är inte 

generella eller de kan vara mindre lämpliga och behöva vidareutvecklas. 

Ett projekt för att utveckla grundfunktioner består sannolikt av flera 

delprojekt, med olika målgrupper, generella grundfunktioner för alla (t.ex. 

identifiering och säker kommunikation) eller grundfunktioner för olika 

livssituationer och behov (t.ex. finansiella ärenden, vård etc.) Det finns 

också andra områden som kan anses vara av arten grundfunktioner.” 

Det finns anledning att ytterligare analysera och utveckla dessa resonemang: 

Vilka är våra övergripande syften, vilka nyttor räkna vi med att uppnå, på 

vilken nivå skall kraven specificeras, vem kan bäst utforma kraven, finns det 

motstridiga krav från olika intressenter och hur kan man säkerställa 

marknadsförsörjningen med kostnadseffektiva tekniska lösningar för 

grundfunktionerna? Några ansatser som har föreslagits kan t.ex. vara att 

• kraven på grundfunktioner bör utgå från generella medborgar- eller 

verksamhetsnyttor 

• detaljerade tekniska kravspecifikationer bör undvikas, såvida de inte 

är väl motiverade och kan hänvisa till beprövade och kända 

standarder 

• produkt- och tjänsteförsörjningen kan inte generellt och på alla 

områden överlämnas till marknaden, enbart via fastställda och 

publicerade specifikationer. Annan styrning och stimulans kan 

behövas, t.ex. via ramavtal, gemensamma finansieringslösningar, 

offentliga-privata partnerskap osv. 

I Näringsdepartementets IT-strategi jämförs grundfunktionerna med 

byggstenar som kan kombineras på många olika sätt för olika 

verksamhetsbehov. Detta synsätt stämmer väl överens med principerna 

för en tjänsteorienterad arkitektur (SOA; Service Oriented Architecture), 

som är den sannolika utgångspunkten för den kommande 

arkitekturmodellen (se vidare delrapport 3). 

De verktyg som närmast står till buds för att fastställa gemensamma 

kravspecifikationer är antingen bindande föreskrifter eller 

rekommenderande riktlinjer och vägledningar, som i sin tur pekar på de 

standarder, metoder, processer, gränssnitt osv. som skall tillämpas.


och 

-efterfrågan 

PM 7 (7) 

2006-10-02 






Gemensamma kravspecifikationer 

Gemensamma 

strukturer 

och 

resurser 




Å andra sidan kan vi inte börja om från noll, utan vi måste ta tillvara de 

investeringar och erfarenheter som redan finns. Vi har mycket som 

fungerar väl och bör användas, även om vidareutveckling och 

anpassning till nya krav kan behövas. Några exempel på sådant som vi 

kan utgå ifrån, både i form av gemensamma kravspecifikationer och i 

form av existerande produkter och tjänster, har lagts in i följande bild: 


och 

-efterfrågan 







E-Nämndens Riktlinjer E-Nämndens Vägledningar 

e-Id SHS Infra-tjänst SGSI 

Gemensamma 

strukturer 

och 

resurser 

nationell topp-domän sverige.se Rättsinformations-systemet 

Inom andra områden pågår projekt som kan komplettera bilden. De 

behöver fogas in i ett gemensamt ramverk för att skapa överblick över 

vilka insatser som är mest angelägna för att närma oss den sammanhållna 

e-förvaltningen. I delrapport 2 inventeras krav och förväntningar 

från EU-håll och i delrapport 3 kartläggs och diskuteras allmänna 

principer och pågående insatser från olika organisationer och länder.

Malin 

C:\Documents and Settings\malin\Skrivbord\Till PDF\delrapport 2 EU-förutsättningar.doc 

PM 1 (27) 

2006-10-02 

Delrapport 2 - Krav och förutsättningar från 

EU-initiativ på vårt nationella arbete 



Delrapport 2 - Krav och förutsättningar från EU-initiativ på vårt 

nationella arbete 1 

1 i2010 – Det europeiska informationssamhället för tillväxt och 

sysselsättning 2 

1.1 Handlingsplan för e-förvaltning inom ramen för initiativet i2010: 

Ett snabbare införande av e-förvaltning i Europa till nytta för alla 4 

1.2 EPAN eGovernment Working Group 6 

2 ICT-standardisering 7 

2.1 Om den europeiska standardiseringens roll i EU:s politik och 

lagstiftning 7 

2.2 CEN och CEN/ISSS 10 

2.2.1 CEN/ISSS eGovernment Focus Group 10 

2.2.2 CEN/ISSS ADNOM Workshop (ADMinistrative NOMenclature) 10 

2.2.3 CEN/ISSS eBIF (European e-Business Interoperability Forum) 11 

3 Interoperabilitet 11 

3.1 Interoperabilitet för alleuropeiska förvaltningstjänster 11 

3.2 IDABC (Interoperable Delivery of European eGovernment 

Services to public Administrations, Business and Citizens) 13 

3.3 EIF (European Interoperability Framework) 14 

3.4 AG (Architecture Guidelines) 14 

3.5 Content Interoperability Strategy 15 

3.6 ODF (Open Document Formats) 15 

3.7 OSS (Open Source Software) 16 

3.8 eProcurement 16 

3.9 eID 17 

3.10 eLink 17 

3.11 TESTA 18 

4 eInköp/eHandel 19 

5 Pågående forskning och studier 20 

5.1 Barriers to eGovernment 20 

5.2 eGovernment research roadmap 2020 21 

6 Sammanfattning, analys och slutsatser 24 

6.1 Sammanfattning 24 

6.2 Analys och slutsatser 27

PM 2 (27) 

2006-10-02 

1 i2010 – Det europeiska 

informationssamhället för tillväxt och 

sysselsättning 

(Meddelande från Kommissionen till Rådet och Europaparlamentet m.fl., 

KOM(2005) 229, 1.6.2005) 

http://europa.eu.int/eurlex/lex/LexUriServ/site/sv/com/2005/com2005_0229 

sv01.pdf#search=%22KOM(2005)%20229%22 

I juni 2005 presenterade Europeiska kommissionen ett förslag till en ny 

strategisk ram, i2010 – Europeiska informationssamhället 2010 med 

allmänna riktlinjer. Syftet är att främja en öppen och konkurrenskraftig 

digital ekonomi och betona IT:s roll som en motor för integration och 

livskvalitet. Strategin är en viktig del av det förnyade Lissabonpartnerskapet 

för tillväxt och sysselsättning och kommer att utvecklas till en integrerad 

strategi för informationssamhället och audiovisuella medier i EU. I strategin 

föreslår kommissionen tre prioriteringar för Europas informationssamhälle 

och media: 

i) Att skapa ett gemensamt europeiskt informationsområde som främjar en 

öppen och konkurrenskraftig inre marknad för informationssamhället och 

media; 

ii) Att stärka innovation och investeringar i IT-forskning för att främja 

tillväxt och fler och bättre arbetstillfällen; 

iii) Att uppnå ett europeiskt informationssamhälle där alla kan delta som 

främjar tillväxt och sysselsättning på ett sätt som överensstämmer med 

hållbar utveckling och som prioriterar bättre offentliga tjänster och 

livskvalitet. 

I dokumentet beskrivs målen för i2010 och de viktigaste verksamheterna 

som är helt integrerade och överensstämmer med den nya 

förvaltningscykeln för Lissabonprocessen. 

Målen är; 

− Ett gemensamt europeiskt informationsområde som erbjuder säker 

bredbandskommunikation till rimligt pris, ett rikt och diversifierat 

innehåll och digitala tjänster. 

− Resultat på världsnivå i forskning och innovation i IT genom att minska 

klyftan till Europas ledande konkurrenter. 

− Ett informationssamhälle som är integrerat, tillhandahåller 

högkvalitativa offentliga tjänster och främjar livskvaliteten.

PM 3 (27) 

2006-10-02 

Det tredje målet är tydligt riktat till medlemsstaternas förvaltningar. 

Kommissionen skriver att i takt med att användningen av IT ökar blir dess 

inverkan på samhället allt större. Därför har kommissionen tillsammans med 

medlemsstaterna tagit fram strategier för att säkerställa att IT kommer alla 

medborgare till nytta genom att förbättra de offentliga tjänsterna och göra 

dem mer kostnadseffektiva och tillgängliga samt att förbättra livskvaliteten. 

I i2010 betonas starkt att alla skall kunna delta och att människor måste få 

en grundläggande digital kompetens. De offentliga tjänsterna är en 

betydande del av den europeiska ekonomin. Den offentliga upphandlingen 

svarar t.ex. för 16 % av BNP. En viktig utmaning är att göra dessa tjänster 

bättre, mer tillgängliga och mer kostnadseffektiva. Avsevärda framsteg har 

uppnåtts vad gäller utbyggnaden av IT-baserade offentliga tjänster. 

Kommissionen framhåller att de länder som har kommit långt när det gäller 

den offentliga sektorns öppenhet, effektivitet och e-förvaltning också ligger 

i topp när det gäller ekonomi och konkurrenskraft1. Den starka kopplingen 

mellan ett lands konkurrenskraft, grad av innovationsförmåga och kvalitet 

på offentliga förvaltningar betyder att bättre förvaltning är ett absolut krav 

för att hävda sig i den globala konkurrensen. Genom e-förvaltning kan den 

offentliga sektorn ge ett viktigt bidrag till Lissabonagendan. 

För att uppnå mål 3 aviserade kommissionen följande åtgärder för att 

lansera i2010:s sociala dagordning: 

− Utfärda riktlinjer om strategier för bredbandstillgänglighet och 

bredbandstäckning (2005). 

− Föreslå ett europeiskt initiativ för e-integration (2008). 

− Anta en åtgärdsplan för e-förvaltning och strategiska riktlinjer om ITbaserade 

offentliga tjänster (2006). 

− Lansera demonstrationsprojekt för att på operativ nivå testa tekniska, 

rättsliga och 

− organisatoriska lösningar i syfte att lägga ut offentliga tjänster på nätet 

(2007). 

− Starta tre IT-initiativ för ”livskvalitet”, som ett första steg (2007).

PM 4 (27) 

2006-10-02 

1.1 Handlingsplan för e-förvaltning inom ramen 

för initiativet i2010: Ett snabbare införande av 

e-förvaltning i Europa till nytta för alla 

(Meddelande från Kommissionen till Rådet och Europaparlamentet m.fl., 

KOM(2006) 173, 25.4.2006) 

http://europa.eu.int/information_society/activities/egovernment_research/do 

c/highlights/comm_pdf_com_2006_0173_f_sv_acte.pdf#search=%22KOM( 

2006)%20173%22 

I April 2006 presenterade Europeiska kommissionen sin handlingsplan för 

e-förvaltning. Den är en del av initiativet i2010 för arbetstillfällen och 

tillväxt i informationssamhället. Målsättningen är att bidra till 

förverkligandet av Lissabonagendan och andra delar av kommissionens 

politik. 

Kommissionen framhåller att det är viktigt att skynda på införandet av eförvaltning 

för att kunna modernisera och skapa nya lösningar. Orsaken till 

det är att regeringarna står inför flera svåra utmaningar, bl.a. åldrandet, 

klimatförändringarna och terrorismen. Samtidigt kräver medborgarna bättre 

service, större säkerhet och ökad demokrati, och företagen mindre byråkrati 

och större effektivitet. 

I takt med att Europeiska unionen utvidgas och omfattar en allt större 

mångfald, uppstår nya behov och krav, t.ex. på sammanhängande och 

gränslösa offentliga förvaltningar, något som är avgörande för att öka 

medborgarnas möjligheter till rörlighet och företagande i Europa. 

E-förvaltning kan vara ett redskap för regeringarna att möta dessa 

utmaningar och krav. 

Med handlingsplanen vill kommissionen 

− snabbare kunna ge alla medborgare och företag påtagliga fördelar, 

− se till att e-förvaltning på nationell nivå inte leder till nya hinder på den 

inre marknaden p.g.a. uppsplittring och bristande interoperabilitet, 

− utöka fördelarna med e-förvaltning till EU-nivå genom att möjliggöra 

skalfördelar inom medlemsstaternas initiativ och genom att samarbeta 

om gemensamma europeiska frågor, 

− se till att alla berörda aktörer i EU samarbetar om utformning och 

genomförande av e-förvaltning.

PM 5 (27) 

2006-10-02 

Handlingsplanen har sin viktigaste utgångspunkt i den ministerdeklaration 

som antogs vid den tredje ministerkonferensen i Manchester om eförvaltning, 

då man formulerade tydliga förhoppningar om utbredda och 

mätbara fördelar av e-förvaltning till 2010. 

Den beskriver hur Europeiska kommissionen skall stödja medlemsstaternas 

målsättningar och gemenskapens politik, särskilt när det gäller 

Lissabonstrategin, inre marknaden, bättre lagstiftning och europeiskt 

medborgarskap. 

Den expertgrupp, eGov Subgroup, som bildades under i2010-initiativet för 

utarbetandet av kommissionens handlingsplan kommer att utgöra 

kommissionens styrgrupp för genomförandet av handlingsplanen. Under 

denna grupp har det bildats fem expertgrupper en för var och en av 

handlingsplanens delmål. Finansdepartementet deltar i styrgruppen medan 

Verva deltar som experter i grupperna B, C och D i syfte att följa arbetets 

utveckling och påverka des inriktning med utgångspunkt från svenska 

strategiska mål. 

Handlingsplanen ställer upp fem viktiga mål för e-förvaltning och nämner 

några särskilda målsättningar inför 2010: 

A. Inget utanförskap: Att skynda på ”integrationen” genom e-förvaltning 

så att alla medborgare senast 2010 har god tillgång till och kan dra nytta 

av pålitliga och innovativa tjänster. Expertgruppens ambition är att öka 

e-tjänsternas tillgänglighet och användbarhet för alla medborgare oavsett 

de enskildas förutsättningar. 

B. Verklig effektivitet och ändamålsenlighet: Att fram till 2010 avsevärt 

bidra till att användarna blir nöjdare, att öppenhet och ansvarighet ökar, 

att den administrativa bördan blir mindre och att det skapas 

effektivitetsvinster. Expertgruppens uppdrag är att lämna förslag till 

indikatorer för mätning och uppföljning av utvecklingen och 

effektiviteten i nationell elektronisk förvaltning. De föreslagna 

indikatorerna kommer att testas under 2007. 

C. Att leverera nyckeltjänster med stor genomslagskraft till 

medborgare och företag: Senast 2010 skall 100 % av offentlig 

upphandling vara tillgänglig elektroniskt och det verkliga utnyttjandet 

ligga på 50 %, och man skall avtala om samarbete om fler elektroniska 

tjänster med stor genomslagskraft. Expertgruppens uppdrag är att 

utarbeta gemensamma lösningar för elektronisk upphandling och som 

ökar den gränsöverskridande handeln. Arbetet sker i nära samarbete med 

det arbete som sker inom IDABC. 

D. Att skapa grundförutsättningar: Senast 2010 skall medborgare och 

företag ha tillgång till bekväma, säkra, interoperabla och verifierade

PM 6 (27) 

2006-10-02 

offentliga tjänster i hela Europa. Expertgruppens uppgift är att hitta 

gemensamma lösningar och förutsättningar för användningen av elegitimationer 

inom EU. Gruppen ska också tillta på möjligheten att 

skapa gemensamma ”standarder” för e-dokument. Gruppen kommer 

under 2007 att köra ett antal piloter. 

E. Att öka deltagande och demokratiskt beslutsfattande: Att senast 

2010 kunna uppvisa verktyg för en verksam offentlig debatt och 

deltagande i det demokratiska beslutsfattandet. Det här målet finns inte 

med i Ministerdeklarationen från Manchester. Kommissionen har dock 

fått ett önskemål från EU-parlamentet om utvecklingen av ett verktyg 

för att öka EU-medborgarnas deltagande i den politiska diskussionen 

och som ger dem möjlighet att följa och granska parlamentarikernas 

arbete. Arbetet sköts helt av kommissionen. 

Handlingsplanen har haft stor betydelse för utarbetandet av regeringens estrategi 

som presenterades i juni 2006. 

1.2 EPAN eGovernment Working Group 

EPAN ¬– European Public Administration Network, är ett europeiskt 

informellt nätverk för generaldirektörer ansvariga inom området för statlig 

förvaltnings- och personalpolitik. Nätverket och arbetsgruppernas arbete 

administreras av det land som vid tillfället innehar EU:s ordförandeskap. 

En av nätverkets arbetsgrupper är eGovernment Network. Gruppen har 

främst fungerat som ett forum för utbyte av erfarenheter och diskussion av 

för de europeiska förvaltningarnas gemensamma behov. Under de senaste 

tre åren har dock samarbetet med EU-kommissionen ökat. Guppens arbete 

har också dokumenterats och fastställts i ett antal ministerdeklarationer. Den 

senaste i raden är den ministerdeklaration som antogs i Manchester, 

november 2005. I deklarationen som utarbetats av det brittiska 

ordförandeskapet fastställs ett antal gemensamma mål för utvecklingen av 

elektronisk förvaltningen inom Europa. Ansvariga ministrar överlämnar 

deklarationen till Ministerrådet för Transport, Telekommunikation och 

Energi och inbjuder kommissionen att innefatta målen i sitt meddelande 

med Action Plan for eGovernment under the framework of i2010.

PM 7 (27) 

2006-10-02 

Arbetsgruppen för eGovernment har på så sätt haft betydelse för EU:s 

medlemsländer och EU-kommissionen diskussioner och hantering av frågor 

som i annat fall inte ryms inom EU:s fördrag. Arbetet i samband med 

kommissionens vidare utveckling av Europeiskt gemensamma lösningar har 

även betydelse för den svenska förvaltningens vidareutveckling av eförvaltningen. 

Regeringens har i sin e-strategi hämtat inspiration för sina mål både från 

Ministerdeklarationen från Manchester och Kommissionens handlingsplan. 

2 ICT-standardisering 

Standardiseringens betydelse för samhällsutvecklingen och 

konkurrenskraften har fått ökad uppmärksamhet och standarder kan fungera 

som strategiska verktyg för att förverkliga politiska mål. 

2.1 Om den europeiska standardiseringens roll i 

EU:s politik och lagstiftning 

(Meddelande från Kommissionen till Rådet och Europaparlamentet, 

KOM(2006) 45, 18.10.2004) 

http://ec.europa.eu/enterprise/standards_policy/role_of_standardisation/doc/ 

communication_sv.pdf 




Kommissionens översyn visade att nuvarande standardiseringssystem i EU, 

som huvudsakligen bygger på direktiv 98/34/EG, har gett de resultat som 

förväntades. Europeisk standardisering har visat sig vara ett framgångsrikts 

verktyg för att fullfölja den inre marknaden för varor. Det finns dock 

utrymme för förbättringar för alla berörda parter, dvs. Europeiska 

kommissionen, de europeiska standardiseringsorganen, de nationella 

standardiseringsorganen, nationella myndigheter, näringslivet och 

intresseorganisationer på standardiseringsområdet. 



lagstiftning. Europeisk standardisering kan medverka till att stärka 

konkurrenskraften i EU-företagen. Genom det frivilliga europeiska 

standardiseringssystemet kan mycket göras på alla områden som är viktiga 

för att den inre marknaden ska fungera väl, inte bara för varor, utan också 

t.ex. tjänster, IT, konsument- och miljöskydd.

PM 8 (27) 

2006-10-02 

Kommissionen är dock medveten om kritik när det gäller effektiviteten och 

snabbheten i arbetet med att ta fram standarder, särskilt på området ny 

teknik, t.ex. IT, där snabb standardisering är ett måste om man vill klara de 

krav som ställs av snabba förändringar i förutsättningarna på marknaden. 

Specifikationer framtagna av industriforum eller –konsortier spelar en allt 

viktigare roll, särskilt på internationell nivå. 

Kommissionen bedömer att det finns stor potential för 

effektivitetsförbättringar i EU:s standardiseringssystem och dess sätt 

att tillmötesgå marknadens eller företagens behov samt hantera 

ständiga förändringar i förutsättningarna. 

Med hänsyn till att europeisk standardisering är en oberoende verksamhet 

och sker på näringslivets initiativ uppmanas de europeiska 

standardiseringsorganen att, tillsammans med övriga berörda parter, 

undersöka om arbetsmetoderna, förfaringssätten och policyn återspeglar 

användarnas behov i tillräcklig grad och överväga bättre sätt att möta 

marknadens krav. EU ska bidra till att göra standardisering till ett bättre 

komplement till EU:s politik genom att göra en genomgripande 

genomgång av organisationen så att standardiseringen kan fylla sin uppgift 

på ett effektivt sätt. 

Kommissionen ska, i samarbete med de europeiska standardiseringsorganen, 

fortsätta att uppmuntra arbetet på internationella standarder i lämpliga 

internationella standardiseringsorgan och stödja deras användning. 

Standarder kan åstadkomma och säkerställa samverkansförmåga och 

därmed hjälpa till att motverka marknadsfragmentering. Detta är särskilt 

viktigt när marknader utvecklas snabbt och tekniken ständigt ändras, t.ex. 

IT. Här har marknaden förändrats genomgripande och definitivt under det 

senaste decenniet. Avregleringen av marknaden har inneburit att olika 

sektorer tvingas konkurrera. En värld präglad av monopol har ersatts med 

fortlöpande och mångsidig teknisk utveckling. 

En viktig trend är förskjutningen från hårdvara till mjukvara. Det betyder att 

man rör sig från traditionella former av standardisering mot produkter med 

kortare utvecklings- och exploateringscykler. Detta kräver tidig 

standardisering för att åstadkomma samverkansförmåga, vilket är en 

förutsättning för att man ska slippa marknadsfragmentering, och driver på 

arbetet med att ta fram standarder och presentera nya produkter. Vidare 

konvergerar telekom och IT. Marknaderna har blivit globala, vilket i sin tur 

leder till en ny marknadsorganisation och till samverkan mellan företagen 

på internationell nivå. Resultatet är att konsortier och fora spelar en allt 

viktigare roll när det gäller att utveckla standarder. Standardisering som 

komplement till lagstiftningen om IT är en modell som behöver ses över.

PM 9 (27) 

2006-10-02 



lagstiftning 



• Inom IT-området kommer Kommissionen, tillsammans med 

medlemsstaterna och andra berörda parter, att inleda en strategisk 

översyn inriktad på att utröna hur samtliga aktörer kan lyckas med 

att utarbeta standarder för IT på ett effektivt sätt. 

• Kommissionen kommer att fortsätta att stödja internationella 

standarder som utarbetas av internationella standardiseringsorgan 

(ISO, IEC, ITU) och se till att de tillämpas i EU. 

• När internationella standarder utvecklas och omsätts till europeiska 

standarder som komplement till EU-politiken måste de europeiska 

standardiseringsorganen se till att standarderna är förenliga med 

målsättningarna för EU:s politik. 

• Europeisk standardisering måste spela en mer framträdande roll på 

den internationella scenen och dess konkurrenskraft måste 

synliggöras. 

Mer information om hur arbetet bedrivs vidare för att genomföra dessa 

åtgärder finns bland annat på följande länkar: 

Meeting the challenges of standardisation in ICT, 17.7.2006 

http://europa.eu.int/information_society/eeurope/i2010/index_en.htm 

EU Study on the specific policy needs for ICT standardisation 

http://www.ictstandardisation.eu/index.php

2.2 CEN och CEN/ISSS 

PM 10 (27) 

2006-10-02 

Den formella europeiska standardiseringen hanteras av CEN, CENELEC 

och ETSI. 

Utöver det egentliga, europeiska standardiseringsarbetet erbjuder CEN/ISSS 

(Information Society Standardization System) även förenklade arbetsformer 

för att motsvara efterfrågan på mindre formella samarbetsprocedurer inom 

ICT-området. Syftet är att snabbare och enklare kunna ta fram rapporter och 

riktlinjer av gemensamt intresse, som ibland också blir beslutsunderlag för 

fortsatt arbete. Dessa kan antingen vara 

• Workshops, som producerar CWA (CEN Workshop Agreements), 

dvs. informella specifikationer eller rekommendationer, som kan 

ligga till grund för fortsatt formell standardisering, eller 

• Focus Groups, vars målsättning t.ex. kan vara att definiera en 

standardiseringspolicy eller en arbetsplan som underlag för vidare 

aktiviteter. 

Finansieringen ordnas av intressenterna själva eller genom sponsorer där 

Kommissionen ofta är huvudsponsor. 

Exempel på relevanta sådana arbeten är 

2.2.1 CEN/ISSS eGovernment Focus Group 

skall identifiera, positionera och dokumentera viktiga standarder, initiativ 

och aktiviteter som bidrar till utvecklingen av eGovernment. Gruppen skall 

också bedöma hur en permanent organisation skulle kunna organiseras och 

bidra till att koordinera utvecklingen av pan-europeiska e-tjänster, t.ex. 

inom ramen för kommissionens IDABC-program. 

Gruppen fokuserar på följande tre nyckelområden: 

o Standardisering för interoperabla tjänster 

o Standardisering kring processer och terminologi (semantik) 

o Standardisering av identifieringsmetoder 

2.2.2 CEN/ISSS ADNOM Workshop (ADMinistrative 

NOMenclature) 

fokuserar på den semantiska interoperabiliteten. Ett mål är att etablera ett 

nätverk mellan europeiska översättnings- och terminologiorganisationer för 

att utveckla och sprida en harmoniserad administrativ terminologi, bl.a. med 

stöd av en webbaserad, decentraliserad databas. Detta är en viktig 

förutsättning för att bygga paneuropeiska e-tjänster enligt målsättningen för 

eEurope 2005.

PM 11 (27) 

2006-10-02 

2.2.3 CEN/ISSS eBIF (European e-Business 

Interoperability Forum) 

Är sedan 2004 verksamt som en europeisk strategisk plattform för att 

främjar interoperabiliteten för elektroniska affärer, bland annat genom att 

bevaka och rekommendera standardiseringsaktiviteter på området. Man har 

nyligen publicerat en ny ”eBusiness Roadmap” som tar upp behoven av att 

skapa interoperabilitet på teknisk, semantisk, affärsmässig, organisatorisk 

och legal nivå. Man berör utvecklingen av XML, ebXML och Web Services 

och behovet av konvergens och samordning av olika standarder. Det finns 

också en introduktion till ebXML, ”ebXML for Managers” på eBIF:s webb, 

se vidare 

http://www.cenorm.be/CENORM/BusinessDomains/businessdomains/isss/a 

ctivity/ebif.asp . 

Inom CEN/ISSS finns även flera andra arbetsgrupper utöver der redan 

nämnda, se http://www.cenorm.be/, som stöder utvecklingen av ramverk för 

interoperabilitet i Europa, t.ex. eBES för European eBusiness 

Standardization, eCAT för eBusiness-kataloger och ”Cultural Diversity 

Focus Group” som uppmärksammar kraven för att klara flerspråkighet osv. 

3 Interoperabilitet 

3.1 Interoperabilitet för alleuropeiska 

förvaltningstjänster 

(Meddelande från Kommissionen till Rådet och Europaparlamentet, 

KOM(2006) 45, 13.2.2006) 

http://europa.eu.int/eurlex/lex/LexUriServ/site/sv/com/2006/com2006_0045sv01.pdf#search=%22 

KOM(2006)%2045%22 

I sitt meddelande från februari 2006 skriver kommissionen att för att stärka 

de europeiska ekonomiernas konkurrenskraft krävs att den offentliga 

sektorn moderniseras och att samarbetet mellan berörda organisationer 

förbättras. Den inre marknaden är beroende av moderna och effektiva 

myndigheter som underlättar rörlighet och en problemfri interaktion mellan 

medborgare och företag. Det förutsätter moderna myndigheter och kräver 

sofistikerad IT-infrastruktur och enhetliga e-förvaltningsprocesser. För att 

kunna utnyttja inforationssamhällets möjligheter att erbjuda

PM 12 (27) 

2006-10-02 

kostnadseffektiva, öppna och lättillgängliga tjänster krävs de att dessa 

förutsättningar är på plats. 

Sambandet mellan e-förvaltningsinfrastrukturen och företagens rörlighet 

betonas också i förslaget till direktiv om tjänster på den inre marknaden 1 . I 

förslaget ställs krav på att medlemsstaterna bygger upp nödvändig 

infrastruktur för interoperabilitet i syfte att kunna erbjuda företagen en enda 

kontaktpunkt för administrativa förfaranden som krävs för att kunna bedriva 

verksamhet över gränserna. 

Vidare skriver kommissionen att även andra politikområden inom EU 

behöver stöd i form av ökat informationsutbyte mellan myndigheter. För att 

uppnå målen på olika områden krävs därför ökat samarbete mellan 

myndigheter och som stöd för detta förutsätts informationsteknik. Detta 

gäller enligt kommissionen oavsett om det handlar om rättsliga och inrikes 

frågor eller utrikespolitik och säkerhetsfrågor. Därför har interoperabilitet 

för e-förvaltningstjänster, baserad på standarder, öppna specifikationer och 

gränssnitt blivit absolut avgörande för framgång. Detta framhölls också som 

en förutsättning för att kunna införa e-förvaltningstjänster inom EU, både i 

handlingsplanen för eEurope och vid ministermötet i Como i juli 2003. 

Detta innebär att även om medlemsstaterna ansvarar för att de nationella 

systemen är driftskompatibla så krävs det samarbete och samordning inom 

EU för att säkerställa interoperabilitet på EU-nivå, vilket krävs om 

gemensam EU-politik och gemensamma prioriteringar ska kunna 

genomföras. Frågan om sådan interoperabilitet föreslås därför stå kvar högt 

upp på EU:s dagordning för elektroniska tjänster i allmänhetens intresse, 

särskilt som en del av det nya strategiska ramverket “i2010 – Det europeiska 

informationssamhället för tillväxt och sysselsättning” och de olika initiativ 

och program som hänger samman med det. 

Meddelandet har haft betydelse för arbetet inom flera delar av EUkommissionens 

arbete inom området för informationssamhällets tjänster. 

Det har också fått genomslag vid utarbetandet av det handlingsprogram för 

e-Government som beskrivs i avsnitt 1.2. 

Här framhålls vikten av att skapa grundförutsättningar för teknisk, 

organisatorisk och semantisk interoperabilitet. Policies och riktlinjer 

behöver tas fram och standarder och lagstiftning behöver ses över. 

1 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tjänster på den inre 

marknaden (KOM(2004) 2, framlagt av kommissionen (Tjänstedirektivet – 

Under förhandling)

PM 13 (27) 

2006-10-02 

På grundval av detta meddelande kommer kommissionen att skapa 

förutsättningar för att få till stånd interoperabilitet för alleuropeiska tjänster. 

Detta sker bland annat inom IDABC-programmet, där mekanismer för att 

säkra den finansiella och operationella varaktigheten för IDABC:s 

infrastrukturstjänster även måste utarbetas. 

3.2 IDABC (Interoperable Delivery of European 

eGovernment Services to public 

Administrations, Business and Citizens) 

eller ”interoperabelt tillhandahållande av alleuropeiska eförvaltningstjänster 

för offentliga förvaltningar, företag och medborgare” 

enligt den officiella svenska översättningen”, är ett program som 

administreras inom kommissionens DG Enterprise and Industry. 

Se även http://ec.europa.eu/idabc/en/home . 

Projects of Common Interest (PCIs) implementerar europeiska 

eGovernment-tjänster inom utvalda policy-områden. 

Horizontal Measures (HMs) implementerar infrastrukturtjänster och 

europeiska eGovernment-tjänster som inte tillhör något enskilt policyområde. 

HMs kan också avse strategiska stödaktiviteter, t.ex. 

• eGovernment Observatory 

• Open Source Observatory 

IDABC skall påverka och främja utvecklingen av Pan European 

eGovernment Services (PEGS) enligt följande modell och några aktuella 

IDABC-projekt anges nedan:

PM 14 (27) 

2006-10-02 

3.3 EIF (European Interoperability Framework) 

http://ec.europa.eu/idabc/en/document/3473/5887 


systemsamverkan över gränserna har man definierat ramverket EIF, som 

strukturerar interoperabilitet i tre nivåer, 

• teknisk, 



Fyra målsättningar framhålls som vägledande för att utforma nationella 

ramverk i medlemsstaterna: 

• Effectiveness: Allow delivery of entirely new services. 

• Efficiency: Improved access to information and cost reduction. 

• Flexibility: Multi-channel access to information and services 24/7. 

• Transparency: Ease of finding and using services, allowing better access. 

Dokumentet innehåller också 17 olika rekommendationer, fördelade på de 

tre interoperabilitetsnivåerna, med principer för utveckling av 

gränsöverskridande e-tjänster. 

Detta ramverk har fått stort genomslag, och även orsakat stark debatt, 

särskilt genom sin definition av öppna standarder, som ifrågasätts av många, 

såväl leverantörer som standardiseringsorgan. 

Arbetet med en ny version av EIF har just påbörjats, där ambitionen är att 

skapa ett policydokument som kan antas av och gälla för hela 

Kommissionen. 

3.4 AG (Architecture Guidelines) 


IDABC har också sedan flera år arbetat med att ta fram Architecture 

Guidelines för Pan-europeiska tjänster och man uppmanar också alla 

medlemsländer att fastställa motsvarande egna, nationella guidelines. 

IDABC har hittills inte fått fram något accepterat resultat och även här görs 

nu en omstart för att pröva nya angreppssätt, där man utgår från de 

erfarenheter som har vunnits i olika länders framtagning av sina 

Architecture Guidelines. Danmark har erbjudit sig att koordinera ett 

utvidgat samarbete på området, och formerna för hur detta skulle kunna 

organiseras diskuteras för närvarande.

PM 15 (27) 

2006-10-02 

3.5 Content Interoperability Strategy 


Uppdraget bygger på IDA-programmets artikel 6, som handlar om att främja 

Information Content Interoperability. För varje Pan-European 

eGovernment Service(PEGS) skall motsvarande datastrukturer göras 

interoperabla. Uppdragets kärna är då att definiera en framtida strategi för 

content interoperability och att ge rekommendationer om hur europeiska 

semantikfrågor kan hanteras. 

Projektteamet har introducerat begreppet Semantic Interoperability Assets 

(SIA), som innefattar såväl syntaktiska strukturer i form av XML-scheman 

och Core Components som semantiska hjälpmedel som ordlistor, 

taxonomier, ontologier, nomenklaturer osv. Befintliga SIA bör publiceras 

och spridas för att kunna delas mellan olika PEGS. Det kommer också att 

finnas behov av semantic gateways för att kunna mappa mellan olika SIA, 

vilket är en svår uppgift, men nödvändigt för att uppnå semantisk 

interoperabilitet för vissa PEGS. 

3.6 ODF (Open Document Formats) 


IDABC engagerar sig starkt för behovet av enhetliga och öppna format för 

kontorsdokument. Man för en kontinuerlig dialog med både Open Sourcerörelsen 

och Business Software Alliance, liksom med branschens ledande 

aktörer som Microsoft, Sun, IBM och Adobe. Man påverkar också 

standardiseringsorgan som ISO, ECMA och OASIS för att få till stånd en 

harmonisering och standardisering av XML-baserade, öppna format som 

kan säkerställa en sund konkurrens och långsiktig tillgänglighet till 

elektroniska dokument.

PM 16 (27) 

2006-10-02 

3.7 OSS (Open Source Software) 

IDABC arbetar på olika sätt med frågor som rör open source software 

(OSS). Motivet är att främja interoperabilitet och att få mer 

kostnadseffektiva lösningar för offentlig förvaltning. Viktiga frågor är att 

visa på goda exempel och att man kan dela lösningar i syfte att modernisera 

offentlig förvaltning. 

IDABC har genomfört ett antal aktiviteter för att främja användningen av 

OSS i offentlig förvaltning: 

• Open Source Observatory. Syftet med denna aktivitet är att 

informera om vad som händer både nationellt och på EU-nivå samt 

att sprida kunskap om goda exempel inom området 

• Open source competence centres. Kompetenscentra för OSS har 

etablerats i flera medlemsstater. IDABC har anordnat workshops för 

att främja samrbete mellan olika kompetensscentra. 

• OSS Migration Guidelines. IDABC har tagit fram en vägledning 

som hjälp vid migrering till en öppen miljö. 

IDABC kommer under hösten 2006 att påbörja en studie om 

förutsättningar för att samla OSS-komponenter i ett centralt 

”repository”. Man arbetar även med en särskild programlicens för OSS, 

EULP, anpassad efter europeiska förhållanden. 

se även http://ec.europa.eu/idabc/eb/chapter/5874 

3.8 eProcurement 

I de nya EG-direktiven för offentlig upphandling som antogs år 2004 

finns regler om elektronisk upphandling. IDABC s bidrag för att skynda 

på användning av elektroniska metoder är bl.a. att sprida information om 

dessa, att tillhandahålla gemensamma funktionella krav och verktyg 

samt att arbeta för interoperabla lösningar. 

Resultat från arbetet inom IDABC är bl.a.: 

• Rapport om ”State of the Art”, status inom EU för elektronisk 

upphandling. Man har också kartlagt hinder för handel över 

gränserna. 

• Funktionella krav för de nya elektroniska upphandlingsförfarandena, 

auktioner och dynamiska inköpssystem samt ramavtal

PM 17 (27) 

2006-10-02 

• Datamodeller och XML-schema för olika delar av inköpsprocessen, 

anbud och tilldelning samt order och fakturering 

• seminarier och workshops för att visa på goda exemple och främja 

utvecklingen. 

IDABC arbetar nu med frågor om användning av elektroniska kataloger 

för varor och tjänster vid upphandling. Det pågår också en studie av hur 

olika bevis som krävs av leverantörer i offentlig upphandling ska kunna 

lämnas elektroniskt. Uppdatering pågår även av de funktionella kraven 

för systemlösningar. 

IDABCs arbetsgrupp för eProcurement samverkar med motsvarande 

arbetsgrupper i DG Inre Marknads Rådgivande kommittée för 

upphandling samt GD Information Society. 

Se vidare http://ec.europa.eu/idabc/en/chapter/5874 . 

3.9 eID 

Inom IDABCs arbete med infrastrukturella frågor (”horisontals”) ingår flera 

delområden som i princip arbetar med frågor som utgår från krav på 

informationssäkerhet. Bland de infrastrukturella frågorna finns ett område 

som direkt avser säkerhet: ”Säkerhetsåtgärder” - Security Measures, 

De projekt som ingår i området ”Säkerhetsåtgärder” grupperas under: 

• Security Instruments. 

• Common Identity Management Service (CIMS). 

• Certification Services. 

• eID Interoperabilty for PEGS. 

• Preliminary study on the mutual recognition of electronic signatures. 

Inom dessa projektområden bedrivs både operativa aktiviteter (PKI, Time 

Stamping etc) och utredningar inom expertgrupper om identitetshantering, 

elektroniska underskrifter etc. 

3.10 eLink 


En förutsättning för pan-europeiska tjänster är möjlighet till säkert och 

pålitligt informationsutbyte mellan olika system. Projektet eLink är ett 

arbete för att utveckla en europeisk gemensam lösning som pågått under ett 

antal år. Behovet motsvarar det som i Sverige har lösts med SHS.

PM 18 (27) 

2006-10-02 

Utveckling av specifikationer och en illustrationstillämpning som var tänkt 

att ställas till medlemsländernas förfogande som öppen och gratis 

programvara har kännetecknats av oklarhet kring hur kommissionen tänkt ta 

ansvar för den färdiga produkten och hur den skulle förvaltas och 

vidareutvecklas. Sverige meddelade på ett tidigt stadium att användning av 

eLink inte var aktuellt i Sverige men att vi såg ett samgående på 

specifikationsnivå som eftersträvansvärt när mogna internationella 

specifikationer fanns tillgängliga. 

Svårigheterna att få fram en i praktiken användbar produkt har lett till att 

denna ambition nu har övergivits till förmån för ett samarbete kring gradvisa 

anpassningar av de nationella specifikationerna till en framtida gemensam 

europeisk specifikation. Försörjningen av produkter och tjänster lämnas i 

dag till respektive medlemsland. Sverige avser att delta i denna nya aktivitet 

och ser hoppfullt på att få en gemensam europeisk användning av de 

specifikationer som nu växer fram främst inom ramen för OASIS arbete 

med Web Services. 

3.11 TESTA 

TESTA står för Trans European Services for Telematics between 

Administrations, och är EUs privata IP-baserade nätverk. TESTA liknar 

Internet i sin uppbyggnad, men är specifikt för den europeiska 

förvaltningens behov och som garanterar särskilda krav på tillgänglighet, 

kapacitet och säkerhet. TESTA erbjuder en plattform för telekommunikation 

som svarar upp till ett behov av säker kommunikation mellan offentliga 

myndigheter i Europa. Målet med TESTA är att tillhandahålla 

telekommunikations tjänster för datautbyte i syfte att stödja genomförandet 

av EUs politik. 

TESTA består att två delar; Europa domänen (EuroDomain) samt den 

Lokala domänen (Local Domain). Den Lokala domänen kan vara nationella 

eller regionala nätverk. I Sverige består den lokala domänen av SGSI 

(Swedish Governmnet Secure Network), se nedan. Europa Domänen är det 

europeiska ryggradsnätet för datakommunikation mellan EU institutionerna. 

Genom att den Lokala domänen är ansluten till Europa Domänen kan 

anslutna platser nås, både i andra Lokala domäner och i Europa Domänen. 

Europa Domänen är åtskild från öppna Internet, vilket garanterar säker 

överföring av information. Uppdelningen på Europa domän och lokal 

domän innebär vidare en tydlig fördelning av ansvar och kostnader för 

driften. Kommissionen ansvarar för och bekostar Europa domänen. 

Medlemsländerna ansvarar för och bekostar den Lokala domänen.

PM 19 (27) 

2006-10-02 

SGSI – Swedish Government Secure Intranet 

I syfte att erbjuda de svenska myndigheterna en kostnadseffektiv anslutning 

till Europa domänen har en IP-tjänst enligt särskilda krav upphandlats, som 

Telia idag levererar. Verva är systemägare till SGSI och Rikspolisstyrelsen 

ansvarar för den särskilda knutpunkten (Swedish Node) som förbinder den 

Lokala domänen för Sveriges med Europa domänen. SGSI är en IP-tjänst i 

form av ett virtuellt privat nät, och har ingen direkt förbindelse med det 

öppna Internet. I Sverige kan SGSI fylla kravet på kostnadseffektiv och 

säker kommunikationslösning mellan myndigheter, samt kommunikation 

med anslutna europeiska myndigheter till TESTA. SGSI garanterar även 

hög tillgänglighet med upp till 99,7% dygnet runt alla dagar. Detta innebär 

att om det öppna internet skulle bli överbelastat t.ex. i en krissituation, så 

kan ändå anslutna myndigheter kommunicera via SGSI och webbplatser i 

SGSI kan vara tillgängliga. En högre tillgänglighet medför även ett högre 

pris för tjänsten, och f.n. beslutar myndigheten själv vilken nivå som skall 

gälla. Idag finns 18 anslutningar till SGSI, och tolv myndigheter är 

ackrediterade för kommunikation inom SGSI. 

4 eInköp/eHandel 

De nya EU-direktiven om offentlig upphandling omfattar regler om 

elektronisk upphandling. Inom DG Inre Marknad och dess Rådgivande 

kommittée för upphandling, finns en arbetsgrupper för eProcurement. 

Gruppen arbetar främst med tillämpning av det nya regelverket. Syftet med 

arbetet i gruppen att främja införande av elektroniska metoder i offentlig 

upphandling. Kommissionen har tagit fram en handlingsplan ”Action plan 

for the implementation of the new legal framework on electronic public 

procurement” som omfattar ett antal åtgärder som ska genomföras på 

europeisk nivå. Det finns även åtgärder för nationell nivå, bl.a. ska 

medlemsstaterna ta fram egna nationella handlingsplaner. 

Handlingsplanen för e-förvaltning inom ramen för initiativet i2010 omfattar 

ett antal nyckeltjänster för medborgare och företag. En är att offentlig 

upphandling ska kunna genomföras elektroniskt senast år 2010. DG 

Information Society håller i en e-procurement sub group. I denna pågår 

arbete för att ta fram en ”road-map” till slutet av år 2006. I denna ska bl.a. 

man identifiera de viktigaste arbetsområden under åren 2006 – 2010. 

Inom standardiseringsorganet CEN/ISS pågår eller har genomförts 

workshops och andra aktiviteter som rör e-upphandling och e-handel. Som 

exempel kan nämnas en genomgång av standarder mm. för public

PM 20 (27) 

2006-10-02 

procurement, arbete med elektroniska kataloger och e-invoicing. CEN är 

europeisk kontaktpunkt för UN/CEFACT. 

I ett samarbete mellan offentlig förvaltning och privata aktörer i norra 

Europa, NES, North European Subset Group, arbetar man med 

specifikationer för affärsdokument, elektronisk order m.m. Syftet är att 

utveckla ett subset till den kommande specifikationen UBL 2.0. Arbetet 

med UBL bedrivs inom ramen för OASIS och avsikten är att UBLspecifikationerna 

på sikt ska ingå i UN/CEFACTs ramverk. 

5 Pågående forskning och studier 

Inom EU bedrivs eller finansieras ständigt ett stort antal studier med bäring 

på e-förvaltningens utveckling. 

5.1 Barriers to eGovernment 

En aktuell sådan, som DG Info Society´s eGovernment Unit finansierar, 

under eEurope2005 och Modinis-programmet, är ett forskningsprojekt om 

”Barriers to eGovernment”, lett av Oxford Internet Institute. De publicerade 

i augusti 2006 en ”work in progress”-rapport (slutrapporten kommer i 

december 2007). Där framhålls bland annat att man inte har kunnat finna 

något enskilt avgörande problem som hindrar e-förvaltningens utveckling. 

Istället identifierar man sju olika viktiga hinder, som var för sig och 

tillsammans har stor betydelse: 

• leadership failures, 

• financial inhibitors, 

• digital divides, 

• poor coordination, 

• workplace and organizational inflexibility, 

• lack of trust and 

• poor technical design. 

Man strukturerar och värderar också hindren med avseende på olika legala 

områden, se nedan och http://ec.europa.eu/idabc/en/document/5782/194

PM 21 (27) 

2006-10-02 

Källa: eGovernment Unit, DG Information Society, European Commission 

5.2 eGovernment research roadmap 2020 

Ett annat forskningsprojekt under sjätte ramprogrammet går under 

benämningen eGovRTD2020. Projektet utgår från ett holistiskt perspektiv 

på eGovernment som forskningsdisciplin.

PM 22 (27) 

2006-10-02 

Man har genomfört ett antal internationella workshops med deltagande från 

myndigheter, forskningsinstitutioner och IT-företag för att inventera eGovstatus 

i olika länder (dock ej Sverige) och för att beskriva ett antal scenarier 

med tidsperspektivet 2020. Fortsättningsvis skall man genomföra en GAPanalys 

och framställa en Roadmap för forskning och utveckling. Projektet 

avslutas 2007 och resultatet skall bl a spridas i bokform. 

Som utgångspunkter tas samhället i stort, IT-utvecklingen, lagstiftningen 

och ekonomiska effekter. 

Man utgår från dessa aspekter och deras samband och tittar på EU, ett antal 

medlemsländer och även några representativa länder utanför EU och 

Europa. Bland annat analyseras och rangordnas vilka delområden som ofta 

uppmärksammas av EU och i många länder och som därmed förefaller vara 

högt prioriterade. I topp inom EU kommer 

• Tillit och säkerhet 

• Förstå individuella behov 

• Harmonisering och interoperabilitet. 

Den konceptuella ramen inom EU beskrivs som nedan och de tre 

interoperabilitetsnivåerna teknisk, semantisk och organisatorisk lyfts 

särskilt fram i texten.

PM 23 (27) 

2006-10-02 

Sammantaget bland de deltagande länderna tar flest länder upp 

• Tillit och säkerhet 

• eLearning och 

• Offentlig – privat samverkan. 

Mer om studien kan läsas på http://www.egovrtd2020.org/ .

PM 24 (27) 

2006-10-02 

6 Sammanfattning, analys och slutsatser 

I denna delrappport redovisas ett axplock av viktiga initiativ och projekt på 

EU-nivå som har bäring på strategi- och arkitekturfrågor och som har 

presenterats något utförligare ovan. Det finns mycket mer, detta är ett urval 

där Verva-medarbetare har viss insyn i arbetet och även aktivt är med och 

påverkar resultaten. 

6.1 Sammanfattning 

Ett centralt strategidokument inom ramen för Lissabonstrategin är i2010– 

det europeiska informationssamhället 2010, där det tredje delmålet är 

tydligt riktat till medlemsstaternas förvaltningar. I takt med att 

användningen av IT ökar blir dess inverkan på samhället allt större. För att 

uppnå mål tre aviserade kommissionen ett antal åtgärder, bland andra att 

− Anta en åtgärdsplan för e-förvaltning och strategiska riktlinjer om ITbaserade 

offentliga tjänster (2006) och att 

− Lansera demonstrationsprojekt för att på operativ nivå testa tekniska, 

rättsliga och organisatoriska lösningar i syfte att lägga ut offentliga 

tjänster på nätet (2007). 

I sin handlingsplan för e-förvaltning framhåller Kommissionen att det är 

viktigt att skynda på införandet av e-förvaltning för att kunna modernisera 

och skapa nya lösningar. Man vill bland annat 

− se till att e-förvaltning på nationell nivå inte leder till nya hinder på den 

inre marknaden p.g.a. uppsplittring och bristande interoperabilitet, 

− utöka fördelarna med e-förvaltning till EU-nivå genom att möjliggöra 

skalfördelar inom medlemsstaternas initiativ och genom att samarbeta 

om gemensamma europeiska frågor, och 

− se till att alla berörda aktörer i EU samarbetar om utformning och 

genomförande av e-förvaltning. 

Handlingsplanen ställer vidare upp fem viktiga mål för e-förvaltning och 

nämner några särskilda målsättningar inför 2010: 

• Inget utanförskap 

• Verklig effektivitet och ändamålsenlighet. 

• Att leverera nyckeltjänster med stor genomslagskraft till medborgare 

och företag. Hit hör att senast 2010 skall 100 % av offentlig upphandling 

vara tillgänglig elektroniskt, det verkliga utnyttjandet skall ligga på 50 %, 

och man skall avtala om samarbete om fler elektroniska tjänster med stor 

genomslagskraft.

PM 25 (27) 

2006-10-02 

• Att skapa grundförutsättningar 

• Att öka deltagande och demokratiskt beslutsfattande. 

Handlingsplanen har haft stor betydelse för utarbetandet av regeringens estrategi 

som presenterades i juni 2006. 

Vidare har ICT-standardiseringens betydelse för samhällsutvecklingen 

och konkurrenskraften fått ökad uppmärksamhet genom att standarder kan 

fungera som strategiska verktyg för att förverkliga politiska mål. 






lagstiftning. 



lagstiftning 



• Fortsätta att stödja internationella standarder som utarbetas av 

internationella standardiseringsorgan (ISO, IEC, ITU) och se till att 

de tillämpas i EU. 

Interoperabilitet är nyckelordet i ett kommissionsmeddelande om 

e-förvaltningen i EU. 

Den inre marknaden är beroende av moderna och effektiva myndigheter 

som underlättar rörlighet och en problemfri interaktion mellan medborgare 

och företag. Det kräver sofistikerad IT-infrastruktur och enhetliga eförvaltningsprocesser. 

Därför har interoperabilitet för e-förvaltningstjänster, 

baserad på standarder, öppna specifikationer och gränssnitt blivit absolut 

avgörande för framgång. 

Även om medlemsstaterna ansvarar för att de nationella systemen är 

driftskompatibla, så krävs det samarbete och samordning inom EU för att 

säkerställa interoperabilitet på EU-nivå, vilket krävs om en gemensam EUpolitik 

och gemensamma prioriteringar ska kunna genomföras. 

På grundval av detta meddelande skapar kommissionen förutsättningar för 

att få till stånd interoperabilitet för alleuropeiska tjänster och detta sker 

bland annat inom IDABC-programmet.

PM 26 (27) 

2006-10-02 


systemsamverkan över gränserna har man definierat ramverket EIF 

(European Interoperability Framework), som strukturerar interoperabiliteten 

i tre nivåer, 

• teknisk, 



Detta ramverk har fått stort genomslag, och arbetet med en ny version av 

EIF har just påbörjats, där ambitionen är att skapa ett policydokument som 

kan antas av och gälla för hela Kommissionen. 

EIF kompletteras av AGL (Architecture Guidelines), med mer detaljerade 

rekommendationer om tekniska standarder och specifikationer för paneuropeiska 

e-tjänster. Även detta dokument skall nu struktureras om. 

IDABC förutsätter att medlemsländerna har egna nationella ramverk med 

arkitektur-rekommendationer (NIF; National Interoperability Frameworks), 

och IDABC ser då EIF/AGL som komplement till dessa. 

Inom några centrala områden finns särskilda horisontella IDABC-projekt, 

t.ex. för Semantisk interoperabilitet, Öppna dokumentformat, Öppen 

källkod, eId, e-Upphandling och säkra nät- och transporttjänster. 

e-Inköp/e-Handel intar en särställning som prioriterat utvecklingsområde 

med ett flertal olika pågående projekt, både för att standardisera och för att 

främja användningen. 

EU finansierar också olika forskningsprojekt och studier. Bland annat 

identifieras hinder för e-förvaltningens utveckling. I en aktuell studie 

framhålls följande sju viktiga hinder: 

Bristande ledarskap, Finansieringsproblem, Den digitala klyftan, Dålig 

samordning, Förändringsmotstånd i organisationen/på arbetsplatsen, 

Bristande tillit och Dålig teknisk design.

6.2 Analys och slutsatser 

PM 27 (27) 

2006-10-02 

Vi konstaterar att strategier för e-förvaltning och förbättrad interoperabilitet 

nu är ett prioriterat område inom EU som i hög grad kommer att påverka 

medlemsländernas interna e-förvaltningsutveckling. 

Trenden går mot en ökad betydelse av standarder i såväl lagstiftning som i 

rådgivande dokument, upphandlingskrav och projektspecifikationer. Sverige 

behöver förhålla sig till denna trend mot ökad samordning. Vi kan också dra 

mycket egen nytta av det arbete som vi bidrar till att bekosta med 

gemensamma EU-medel, eller som kan ställas till vårt förfogande av andra 

medlemsländer. Många medlemsländer har redan utarbetat egna detaljerade 

e-strategier och arkitekturmodeller. Ofta kan de, genom en mer centraliserad 

styrning på hemmaplan, lättare än vi agera tydligt och kraftfullt i olika 

frågor. 

Just nu befinner sig mycket av EU:s strategi- och arkitekturarbete i rörelse. 

Området är prioriterat och de övergripande dokumenten är fastställda, men 

mycket av tolkningen och detaljutformningen återstår. Sverige tenderar 

ibland att vara passivt, att vänta och se och vid behov anpassa sig när nya 

direktiv kommer. Vi kan i stället välja att tidigt vara proaktiva och påverka 

utvecklingen. Erfarenheten visar att med goda argument och förberedelser 

kan man nå långt, även med förslag och synpunkter som kommer från små 

länder. Med våra begränsade resurser kan vi dock inte påverka överallt. Då 

gäller det att åtminstone satsa tillräckliga bevakningsresurser för att veta vad 

som är på gång för att kunna bedöma, prioritera och fokusera på det Sverige 

anser vara viktigast. I dag är mycket av Sveriges EU-arbete personbundet 

och knutet till ett fåtal medarbetare, med oklara informations- och 

beslutsvägar. Det är viktigt med kontinuitet och erfarenhet, men också att ha 

en klar roll i en organisatorisk struktur. Sverige behöver därför en tydligare 

process för förankring och återrapportering av EU-arbetet. 

Som stöd för ett mer strukturerat och medvetet beslutsfattande behöver även 

Sverige ha en övergripande arkitekturmodell och ett nationellt ramverk för 

interoperabilitet, vilket EU förväntar sig av alla medlemsländer. Både av 

resurs- och harmoniseringsskäl är det önskvärt att Sverige deltar i 

Kommissionens pågående utvecklingsarbete och ansluter sig till de 

samarbeten med andra länder som erbjuds, så att den svenska modellen så 

långt som möjligt kan ansluta till den gemensamma synen inom EU.

Malin 

C:\Documents and Settings\malin\Skrivbord\Till PDF\delrapport 3 arkitekturmodeller.doc 

PM 1 (34) 

2006-10-02 

Delrapport 3 – Arkitekturmodeller, ramverk 

och strategier 



Delrapport 3 – Arkitekturmodeller, ramverk och strategier 1 

1 Allmänt om arkitekturmodeller 2 

1.1 Arkitekturbegreppet i olika skepnader 3 

1.2 Ramverk 5 

1.3 Service Oriented Architecture, SOA 6 

2 Exempel på strategier och arkitekturer 7 

2.1 Svenska myndighetsinitiativ 7 

2.1.1 Statskontoret 7 

2.1.2 e-Nämnden 8 

2.1.3 Försvaret 9 

2.1.4 Civila statsförvaltningen 9 

2.1.5 Nätverket för arkitekter 11 

2.1.6 Vårdsektorn 13 

2.1.7 Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) 14 

2.1.8 Umeå kommun 16 

2.2 eGovernment-initiativ internationellt 16 

2.2.1 Danmark 16 

2.2.2 Norge 18 

2.2.3 Storbritannien 20 

2.2.4 Tyskland 21 

2.2.5 Schweiz 22 

2.2.6 USA 23 

2.2.7 Kanada 24 

2.3 Standardiseringsorgan och konsortier 26 

2.3.1 UN/CEFACT 26 

2.3.2 OASIS 26 

2.3.3 OSOA (Open Service Oriented Architecture) 27 

2.3.4 IEEE 27 

2.3.5 The Open Group 27 

2.4 Leverantörsinitiativ 27 

2.5 Analysföretag, press, forskning 28 

2.5.1 Enterprise Architecture Group 28 

2.5.2 Zachman Institute 29 

2.5.3 Gartner 30 

2.5.4 CIO Magazine 30 

3 Analys och slutsatser 31

PM 2 (34) 

2006-10-02 

1 Allmänt om arkitekturmodeller 

Verksamhetsarkitektur och IT-arkitektur har bara existerat i ca 20 år och de 

har inte fått ordentlig spridning förrän på 2000-talet. Jämfört med den 

traditionella byggnadsarkitekturen, som redan de gamla grekerna och 

romarna behärskade till fulländning, är detta alltså en mycket ung och 


Vitruvius skrev redan före Kristi födelse ett standardverk om arkitektur, där 

han formulerade ett antal grundregler som han menade kännetecknade god 

arkitektur och som i korthet kan uttryckas som att: 



Vidare formulerade han arkitekturens tre grundpelare: 



• Skönhet: Arkitekturen skall vara estetiskt tilltalande. 

Dessa principer har en allmängiltighet som bör kunna fungera som 

ledstjärnor också för 2000-talets verksamhets- och IT-arkitekturer. 

Vid värderingen av de ansatser som redovisas i det följande kan Vitruvius 

grundprinciper fortfarande tjäna som ett stöd för bedömningen. 

Det finns ingen enskild arkitekturmodell som täcker alla behov och alla 

målgrupper, tvärtom är det nödvändigt med olika perspektiv och olika 

detaljeringsnivåer för att skapa en helhetsbild. Däremot bör de olika 

perspektiven hänga ihop och visa på sambanden, och däri ligger den stora 

utmaningen. 

Referensmodeller eller ramverk skall vara ett stöd för att identifiera dessa 

grundläggande samband, vilket kan leda fram till en referensarkitektur för en 

viss verksamhet. Därifrån kan man utveckla en konkret arkitektur för en viss 

verksamhet som ligger till grund för hur den specifika verksamhetslösningen 

skall utformas. 

Om vi skall skapa en nationell arkitektur så börjar den på en högre nivå och 

har den ett annat syfte än för en samhällssektor, en specifik myndighet eller 

en utvald verksamhetsprocess. Det är viktigt att vara medveten om på vilken 

abstraktionsnivå man befinner sig och att som utgångspunkt välja en modell 

med passande perspektiv som vid behov kan till erforderlig detaljeringsgrad. 

I en sammanfattning av det danska arkitekturarbetet står det att ”Arkitekturen 

skall vara en bas för ledningens beslut och den skall utgöra en länk mellan 

visionerna och de konkreta lösningarna”, vilket kan vara en användbar 

övergripande målsättning för ett nationellt arkitekturarbete.

PM 3 (34) 

2006-10-02 

1.1 Arkitekturbegreppet i olika skepnader 

Begreppet “Arkitektur” definieras enligt IEEE 1471 som 

“Den grundläggande organisationen av ett system som byggs upp av dess 

komponenter, deras relationer till varandra och till omgivningen , samt de 

principer som styr deras design och livscykel”. 

Denna definition kräver även en definition begreppet system. En sådan 

tillhandahåller ISO/IEC 15288: ”System – en sammansättning av 

samverkande element organiserade att uppnå ett eller flera uttalade syften”. 

De system som avses i definitionen av arkitektur ovan är alltså inte 

begränsade till tekniska system utan kan vara hela verksamheter eller 

organisationer med allt vad detta innebär. (FMV har i sitt arkitekturarbete 

beskrivit systembegreppet enligt följande: ”De system som omfattas av 

denna ansats är skapade av människan och används för att tillanda hålla 

tjänster i definierade miljöer, till förmån för användare och andra 

intressenter. Dessa system kan vara sammansatta av en eller flera enheter i 

form av maskinvara, programvara, människor, tillhörande processer, 

infrastruktur och naturligt förekommande enheter – t.ex. vatten, organismer, 

mineraler”). 

Definitionerna är inte helt enkla att förstå. En genomgång med utgångspunkt 

i innebörden av olika typer av arkitekturer (vyer) gör det dock möjligt att 

bygga upp en förståelse för vad det handlar om. 

Ur Konsten att beskriva visioner för IT-relaterade förändringsarbeten 1 , 

Statskontorets PM om IT-arkitektur, nov. 2004, hämtas följande: 

Systemarkitektur, verksamhetsarkitektur och interoperabilitetsarkitektur 

beskriver tre successivt högre nivåer av IT-arkitektur. Verksamhetsarkitektur 

reglerar systemarkitektur genom att beskriva en övergripande målbild för 

verksamheten. Systemarkitektur reglerar utvecklingsarbetet för ett enskilt ITsystem, 

genom att beskriva dess övergripande organisation och principer. 

Interoperabilitetsarkitektur, slutligen, beskriver den information som utbyts 

mellan organisationer samt de elektroniska tjänster som tillhandahålls för att 

behandla denna information; därmed regleras såväl en organisations 

verksamhetsarkitektur som dess systemarkitekturer, genom att verksamheten 

och dess IT-system anpassas för elektroniskt samarbete med andra 

organisationer. 

Gemensamt för de tre perspektiven är att de beskriver målbilder, visioner. 

Det som beskrivs av en interoperabilitetsarkitektur är en vision om ett 

framtida samarbete mellan olika organisationer. 

1 Författare Olov Östberg med stöd av konsulten Peter Lindberg Oops

PM 4 (34) 

2006-10-02 

En verksamhetsarkitektur ("Enterprise Architecture") behövs för att 

säkerställa att de olika IT-systemen inom en verksamhet hanterar samma 

information på samma sätt, att de system som utvecklas kan integreras mot 

existerande system och så vidare. 

En verksamhetsarkitektur utgör (enligt Zachman) en totalbild av en 

verksamhet. Den ska ange verksamhetens gränser, beskriva dess processer, 

dess vokabulär, dess organisation, principer, strategier och så vidare. En 

verksamhetsarkitektur ska vara till stöd för såväl utveckling av IT-system 

som organisatoriska omstruktureringar, det vill säga för varje tänkbar 

förändringsprocess. En verksamhetsarkitektur anger dels ett nuläge, dels ett 

framtida önskat läge samt "tillhandahåller en planritning ['blueprint'] för att 

nå dit". 

Nu blir det allt vanligare med elektroniskt samarbete över 

organisationsgränser, inom näringslivet och i allt högre grad inom den 

offentliga sektorn i och med satsningar på e-förvaltning (e-Government). 

Liksom integration inom en verksamhet kräver stöd av en 

verksamhetsarkitektur, en övergripande logisk konstruktion, kräver 

integration mellan verksamheter en interoperabilitetsarkitektur 

("Interoperability Architecture"). Syftet med denna arkitektur är att uppnå 

teknisk, semantisk och organisatorisk interoperabilitet. 

Behovet av ytterligare en högre nivå av IT-arkitektur har uppstått till följd av 

att fler och fler stora organisationer inleder samarbete med andra 

organisationer. Denna trend börjar bli tydlig inom olika länders satsning på 

e-förvaltning, där statliga myndigheter och kommuner ska effektiviseras med 

elektroniska medel och bli mer tillgängliga för medborgarna.

PM 5 (34) 

2006-10-02 

Interoperabilitetsarkitektur handlar om att kartlägga och beskriva 

förutsättningarna för elektroniskt samarbete. Att integrera IT-system över 

organisationsgränserna kräver formella riktlinjer för de inblandade i 

samarbetet. En interoperabilitetsarkitektur omfattar därför de datoriserade 

processer och den elektroniska information som är intressant för andra 

organisationer att utnyttja, samt beskrivningar av de protokoll och 

teknologier, meddelandeformat med mera som tillämpas. Därutöver krävs 

ibland även organisatorisk anpassning hos de inblandade i samarbetet, varför 

arkitekturen ofta beskriver även organisationsöverskridande processer samt 

de gemensamma begrepp man enats om. 

1.2 Ramverk 

Med Arkitekturramverk (Architecture Framework) avses en beskrivning av 

hur en arkitektur ska beskrivas (en ”metaarkitektur”). Ramverket är tänkt att 

tjäna som vägledning för att utveckla och dokumentera de egna 

arkitekturerna. 

Ramverken kan vara utvecklade för en viss bransch eller grupp av 

organisationer och utgöra en grundläggande lösning som delvis kan utvidgas 

och anpassas för egna behov. 

Det är speciellt för utvecklingen av Enterprise 

architectures/verksamhetsarkitekturer som man talar om ramverk, t.ex 

Zachman Framework, the Open Group Architecture Framework (TOGAF), 

US Department of Defence Architecture Framework (DoDAF). 

Många av ramverken specialiserar sig mot olika marknader (bankvärlden, 

tillverkningsindustrin, försvaret etc.), men kan ändå till stora delar vara 

allmänt tillämpbara. Zachman och TOGAF har dock ambitionen att vara 

generiska. 

Ett ramverk för interoperabilitet kan definieras som en uppsättning 

principer och riktlinjer, som en grupp organisationer har enats om ska gälla 

för interaktion och samverkan organisationerna emellan. 

Ett exempel är The EUROPEAN INTEROPERABILITY FRAMEWORK 

FOR PAN-EUROPEAN eGOVERNMENT SERVICES (EIF), utvecklat av 

EU:s IDABC-program, som lägger fast en uppsättning rekommendationer 

och principer för e-tjänster för att göra det möjligt för myndigheter, företag 

och medborgare att kommunicera gränsöverskridande och i ett paneuropeiskt 

perspektiv.

PM 6 (34) 

2006-10-02 

1.3 Service Oriented Architecture, SOA 

Kraven på att kunna hantera ett allt snabbare informationsutbyte och anpassa 

sig till en föränderlig omvärld ställer stora krav på hur man utformar sin 

verksamhet. Arkitekturen måste ta höjd för föränderliga krav, förändrade 

verksamhetsprocesser och utvecklingen av ny teknik. 

Ett sätt att angripa detta är att tillämpa en arkitekturmodell som tillåter löst 

sammansatta komponenter att utbyta information på ett strukturerat sätt. 

Genom att specificera gränsytorna mellan komponenterna kan dessa 

kommunicera med varandra oberoende av underliggande processer och 

teknologi. Man kan se dessa komponenter som svarta boxar med okänt 

innehåll men med känd funktionalitet. Genom ett väl definierat 

kommunikationsgränssnitt kan komponenterna utbyta information med 

varandra oberoende av komponenternas beskaffenhet. 

Genom att koncentrera sig på att definiera regelverket och gränsytorna för 

kommunikation samtidigt som de kommunicerande komponenternas 

beskaffenhet inte begränsas ges möjlighet till flexibla konstellationer av 

funktioner som med enkla medel kan konfigureras om när förutsättningarna 

så kräver. Detta tjänstebaserade angreppssätt gör det möjligt att integrera 

funktioner med olika förutsättningar (organisatoriska eller tekniska) och 

tillvarata redan gjorda investeringar utan att begränsa möjligheten till stöd för 

nya behov. Detta angreppssätt kallas Tjänsteorienterad arkitektur eller 

Service Oriented Architechture, SOA på engelska. 

Konceptet är mycket intressant ur ett svenskt perspektiv med många 

autonoma verksamheter som bedriver sin verksamhet på ett heterogent sätt. 

Genom att inte kräva att processer, organisation och tekniska funktioner 

byggs om från grunden utan förses med kommunikationsgränssnitt 

underlättas integration mellan olika enheter. 

SOA tillämpar ett processorienterat synsätt där komponenterna sätts ihop i en 

kedja med utgångspunkt i verksamhetsprocesserna. För att undvika att flera 

komponenter med snarlik funktionalitet skapas förespråkas generiska 

funktioner framför specialanpassningar som endast kan nyttjas i specifika 

tillämningar. 

Ett SOA-baserat angreppssätt kräver en överordnad förvaltning som tillser att 

komponenter skapas, nyttjas och sätts samman utifrån de behov som finns 

och säkerställer att utvecklingen sker under kontrollerade former. 

OASIS har utarbetat en softwareorienterad SOA reference model, som håller 

på att fastställas som OASIS-standard, se 

http://www.oasis-open.org/committees/tc_home.php?wg_abbrev=soa-rm. 

OASIS framhåller att en viktig drivkraft för SOA-modellen är att den 

underlättar utbyggnad av storskaliga system och att den sänker kostnaderna 

för samverkan mellan fristående organisationer.

PM 7 (34) 

2006-10-02 

Jämfört med den tidigare objektorienterade synen, som paketerade data med 

operationer, fokuserar SOA på verksamhetsfunktioner. SOA bygger på att 

samverkande tjänster kan ha olika ägare och på att matcha behov med 

tjänsters egenskaper. OASIS referensmodell utgår från följande sex begrepp 

som tillsammans definierar en service: 

• Service Description 

• Policies & Contracts 

• Execution Context 

• Visibility 

• Interaction 

• Real World Effect. 

Se även 

Wikipedia - http://en.wikipedia.org/wiki/Service-oriented_architecture 

Grundläggande informations och kursunderlag om SOA och Web Services, 

framtaget inom ramen för ett samarbetsprojekt sponsrat av Vinnova, finns på 

Dataföreningens webbplats, se http://dsv.su.se/soa/ . 

2 Exempel på strategier och arkitekturer 

2.1 Svenska myndighetsinitiativ 

2.1.1 Statskontoret 

Statskontoret har under årens lopp arbetat med att ta fram ramverk och 

arkitekturer som ett stöd för att kartlägga och planera IT-stödet för offentlig 

verksamhet. Ett förslag från senare år utvecklas i dokumentet 

”Den offentliga förvaltningen i e-samhället - Diskussionsunderlag om en 

arkitektur för en modern nätverksförvaltning” från hösten 2004, se 

http://www.verva.se/web/t/Publication____1478.aspx , där resonemanget 

utgår från den grundläggande strukturmodellen i figuren nedan: 

Användarnas behov 

och efterfrågan 

Gemensamma 

förgrundsfunktioner 

G 


Samhälleliga strukturer och resurser 

Gemensamma 

strukturer & resurser

PM 8 (34) 

2006-10-02 

Vid upphandling av produkter inom området informationsförsörjning har 

Statskontoret använt följande referensmodell för att strukturera 

upphandlingskraven och åskådliggöra samband och skillnader mellan det 

logiska funktionsomfånget hos olika programvaruprodukter. 

e-id 

SHS 

infratjänst 

diarieföring e-post Office Övriga befintliga system 

Indata: 

e-blanketter 

scanning/ 

tolkning 

Funktionsmodell 

för informationsförsörjning 

organisationsportal 

ärendehantering/workflow/process management 

Utdata: 

sökmotorer publicering/ 

presentation/ 

document-/content mgmt export 

records management/e-arkivering 

Modellerings-verktyg 

XML- och integrationsverktyg 

e-id 

SHS 

infratjänst 

2.1.2 e-Nämnden 

Under e-Nämndens tvååriga verksamhet 2004-2005 upplevde man ett tydligt 

behov av en gemensam spelplan eller karta för att planera in och prioritera 

mellan olika insatsområden. Frågan diskuterades och olika ansatser gjordes 

men ledde inte fram till någon konkret ramverksmodell. 

Nämnden identifierade dock följande fem huvudområden för sitt arbete: 

- Användbarhet och tillgänglighet 

- Informationssäkerhet 

- Elektronisk identifiering 

- Informationsutbyte 

- Informationsutnyttjande 

E-Nämnden fastställde följande vägledningar och riktlinjer inom dessa 

områden, som nu kan betraktas som gemensamma specifikationer av 

grundfunktioner, se vidare 

http://www.verva.se/web/t/PublicationList____3036.aspx . 

• Grundläggande vägledning för myndigheternas användning av elegitimationer 

och elektroniska underskrifter 

• Riktlinjer för teckenmängd för namnskrivning i svensk elektronisk 

förvaltning 

• Riktlinjer för utveckling av standardmeddelanden för förenklat 

informationsutbyte med elektroniska standarddokument 

• Vägledning för användargränssnitt som uppfyller legala krav

PM 9 (34) 

2006-10-02 

• Vägledning för hantering av inkommande elektroniska handlingar 

• Vägledning för information som enligt lag ska lämna på webbplatser 

• Vägledning för myndighetsföreskrifter vid införande av e-tjänster 

• Vägledningen 24-timmarswebben 

Behovet av att placera in e-nämndens resultat i någon form av övergripande 

ramverk kvarstår inför det fortsatta arbetet i Vervas regi. 

2.1.3 Försvaret 

Försvarsmaktens utveckling mot ett nätverksbaserat försvar (NBF) där olika 

enheter sätts samman utifrån behoven i varje situation, har utgjort ett starkt 

incitament för ett målmedvetet arkitekturarbete. Ett förslag till 

arkitekturramverk (FM AR) är under utarbetande, som sedan ska ligga till 

grund för utformning av olika arkitekturer. 

Ett arkitekturdrivande krav för försvarets verksamhet är att modern 

informations- och kommunikationsteknik ska användas för att stödja det 

militära försvarets förmåga men också för att samverka med övriga 

myndigheter inom totalförsvaret och krisberedskapsområdet, för att öka den 

totala förmågan att samordnat kunna möta svåra kriser eller påfrestningar på 

vårt samhälle. Arkitekturarbetet inom försvaret omfattar därmed ett antal 

myndigheter och erfarenheterna från arbetet torde vara av stor relevans även 

i andra sammanhang. 

2.1.4 Civila statsförvaltningen 

Försäkringskassan, CSN, Kriminalvården, Lantmäteriet, 

Länsstyrelserna, Polisen, Skatteverket och Tullverket är exempel på 

myndigheter där arkitekturfrågorna under de senaste åren har fått en 

framträdande plats. 

Det vanligaste är kanske att man talar om att arbetet ska syfta till att ta fram 

en IT-arkitektur, men även verksamhetsarkitektur/Corporate Architecture 

nämns (liksom övergripande arkitektur, systemarkitektur, stadsplan m.fl. 

begrepp). Oavsett benämning är det ändå genomgående att arbetet är 

verksamhetsdrivet på ett helt annat sätt än vad som ofta tidigare varit fallet 

t.ex. vid utvecklingen av IT-strategier. 

Nedanstående exempel är hämtat från Polisen men har sin motsvarighet även 

hos flera andra myndigheter. 

Styrande riktlinjer för arkitekturarbetet härleds i form av 

Verksamhetsprinciper och läggs som grund för utformning av styrande 

riktlinjer i form av Arkitekturprinciper för aktuellt systemområde (i det här 

fallet Polisens IT-stöd).

PM 10 (34) 

2006-10-02

PM 11 (34) 

2006-10-02 

Myndigheternas arbete har i högre eller mindre tagit avstamp i, eller låtit sig 

inspireras av, olika existerande ramverk för verksamhetsarkitektur/Corporate 

Architecture (t.ex. Skatteverket i Open Groups TOGAF och Gartners och 

Meta Groups EPAS, Polisen likaså EPAS, Tullen testar IBM:s CBM). 

Andra ramverk och inspirationskällor har också utgjorts av det arbete som 

genomförts på olika myndigheter. 

2.1.5 Nätverket för arkitekter 

Nätverket för arkitekter startades för några år sedan av IT-/verksamhetsarkitekterna 

på ett tiotal större myndigheter, dels som ett forum för utbyte av 

erfarenhet och uppbyggnad av kompetens arkitekterna emellan, dels som en 

reaktion på att det inte förekom något gemensamt och samordnat arkitekturarbete 

i förvaltningen. I den första rollen har nätverket upplevts som extremt 

värdefullt av de enskilda medlemmarna. Även i den andra rollen har 

nätverket, givet sina förutsättningar som informell gruppering utan egentlig 

finansiering, fungerat som en intressant tankesmedja. 

Nätverket har under sina möten arbetat fram ett första idéutkast till ett 

förvaltningsgemensamt arkitekturramverk uppbyggt av: 

− Generella myndighetsprinciper 

− Generella verksamhetsprinciper 

− Generella arkitekturprinciper 

− Generella designprinciper. 

Som en test av möjligheten att utveckla en förvaltningsgemensam arkitektur 

har nätverket tentativt härlett ett antal möjliga förvaltningsgenerella 

myndighetsprinciper ur olika förvaltningspolitiska styrdokument.

PM 12 (34) 

2006-10-02 

De identifierade myndighetsprinciperna pekar på behovet av att låta 

arkitekturramverket bestå av flera vyer än den tekniska

PM 13 (34) 

2006-10-02 

Erfarenheterna från nätverket visar att det har förutsättningar i form av 

kompetens och intresse att utgöra en resurs i ett eventuellt organiserat 

förvaltningsgemensamt arkitekturarbete. 

2.1.6 Vårdsektorn 

I mars i år presenterade Socialdepartementet i samarbete med Sveriges 

kommuner och landsting, Socialstyrelsen, Läkemedelsverket Apoteket AB 

samt Carelink en ”Nationell IT-strategi för vård och omsorg” 

(www.regeringen.se/sb/d/6255/a/59662). 

Strategin innebar ett genombrott för tanken på nationell IT-samverkan inom 

vård och omsorg för att effektivisera och förbättra verksamheten. I strategin 

presenteras visionen att såväl medborgare, patienter och anhöriga som 

personalen och beslutsfattarna har tillgång till allsidig information och 

samverkande IT-stöd, som sträcker sig vida utöver vad som har samlats in 

och lagrats av den enskilda vårdgivaren. (”Patientinformationen följer 

medborgaren oavsett var, när och av vem man fått vård och omsorg, och 

oavsett om man kontaktar vården från sin sommarstuga, från arbetsplatsen 

eller under utlandssemestern.”)

PM 14 (34) 

2006-10-02 

Strategin lyfter fram sex insatsområden för samarbete och samordning på 

nationell nivå: 

1. Harmonisera lagar och regelverk med en ökad IT-användning. 

2. Skapa en gemensam informationsstruktur. 

3. Skapa en gemensam teknisk infrastruktur. 

4. Skapa förutsättningar för samverkande och verksamhetsstödjande ITsystem. 

5. Möjliggöra åtkomst till information över organisationsgränser. 

6. Göra information och tjänster lättillgängliga för medborgarna. 

Nu pågår beredning inför beslut av respektive huvudman, dvs. å ena sidan 

staten och å andra sidan enskilda kommuner och landsting, om att införa och 

tillämpa strategin. Samtidigt pågår också arbete i syfte att finna former för 

hur arbetet med att genomföra strategin ska organiseras och finansieras. En 

avrapportering är planerad till mars 2007. 

Arbete för att stödja en utveckling i den riktning strategin anvisar, har också 

pågått under några år. Socialstyrelsen har t.ex. regeringens uppdrag att 

ansvara för terminologisamordningen för vård och omsorg. 

Carelink har sedan år 2004 arbetat med att ta fram ett gemensamt regelverk – RIV – 

regelverk för elektronisk interoperabilitet, dels i teknisk, dels i semantisk mening, 

för att säkerställa elektronisk samverkan mellan vårdens och omsorgens IT-system. 

I februari i år inleddes också ett arbete för att titta på principer för en nationell 

infrastruktur. Ett första diskussionsunderlag är att vänta under hösten och är tänkt att 

omfatta följande perspektiv: 

- Principer för nationell samverkan 

- Principer för säkerhet 

- Principer för informationslagring och åtkomst 

- Principer för applikationer i vård och omsorg 

- Principer för vårdgivares deltagande i nationell samverkan. 

2.1.7 Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) 

Sveriges Kommuner och Landsting agerar aktivt för att driva på utvecklingen 

av kommunal e-service. Man har t.ex. gett ut skriften ”e-förvaltning och 

samverkan med IT-stöd i kommunal sektor”, som nu även finns översatt till 

engelska. Skrifterna kan laddas hem från 

http://kikaren.skl.se/artikel.asp?C=4120&A=15986 

Hur e-förvaltningen hänger ihop med de övergripande planeringsfrågorna 

illustreras med en kartbild i tre nivåer, de processer och den service som 

levereras varje dag, den hårda infrastrukturen i form av telenät, bredband 

m.m. i marken och etern samt mellan dem den mjuka infrastrukturen som 

inbegriper elektronisk identifiering, semantiska frågor, säker kommunikation 

men också nyttjanderätter, domänhantering affärsmodeller m.m.

PM 15 (34) 

2006-10-02 

I mars 2006 inbjöds samtliga kommuner att delta i en undersökning om "hur 

man ligger till i förändringsarbetet mot en modern förvaltning". Inbjudan 

skickades till samtliga kommunchefer och 153 kommuner besvarade 

enkäten. Undersökningen bygger på scenarion, kännetecken och indikatorer 

utifrån fyra hörnstenar enligt nedan och ger på så sätt en bild av relativa 

styrkor och svagheter inom valda områden. 

Delrapporten publicerades i september 2006, se vidare 

http://www.skl.se/artikel.asp?C=5378&A=29889 .

PM 16 (34) 

2006-10-02 

2.1.8 Umeå kommun 

Umeå tas som exempel på en kommun med aktiviteter på området. 

I Umeå pågår ett arbete med målsättningen att etablera en enhetlig arkitektur 

för integration av IT-stöd. Den föreslagna arkitekturen består av två delar, en 

logisk/verksamhetsmässig och en teknisk del. Man utgår från ett scenario 

som beskriver nödvändigheten av att övergå från skräddarsydda, unika 

system till lösningar som bygger på återanvändbara, löst kopplade moduler, 

dvs. en serviceorienterad modell. Man diskuterar också alternativa strategier 

för att snabbt nå fram till praktiska resultat: Den traditionella modellen att 

definiera IT-stödet utifrån behoven i verksamheternas kartlagda processer 

ställs mot modellen att identifiera och tillhandahålla ett antal generella ITtjänster, 

som likt Legobitar kan sättas samman och återanvändas för olika 

verksamhetsbehov. 

2.2 eGovernment-initiativ internationellt 

Nedan följer kortfattade beskrivningar och länkar till ett axplock av 

eGovernment-initiativ i olika länder, som arbetsgruppen har kommit i 

kontakt med och bedömer som intressanta att titta närmare på. En närmare 

analys ryms inte inom ramen för denna förstudie, och listan kan säkert 

kompletteras med flera andra exempel av likvärdigt intresse. Syftet är i första 

hand att ge förutsättningar för en överblick över hur andra länder har tagit sig 

an området och att underlätta och inspirera till närmare studier, jämförelser 

och samarbeten i det fortsatta arkitekturarbetet. 

2.2.1 Danmark 

Danmark har i många år satsat stora resurser på IT-arkitektur och ITstrategier 

för att samordna utvecklingen av sin e-förvaltning och för att 

stimulera IT-användningen i samhället. Danmark tillhör nog de länder som 

har kommit längst och man inbjuder till samarbete med andra länder, t.ex. för 

gemensam inventering och analys av IT-standarder, inom ramen för IDABCprogrammet. 

Öppenheten är stor och dokumentationen omfattande, i många fall på 

engelska, för att kunna påverka och bidra till det internationella arbetet. 

Information om det danska arkitektur- och standardiseringsarbetet kan 

enklast sökas via Open Information Online, http://www.oio.dk/ 

Den danska arkitekturansatsen är inriktad på en serviceorienterad arkitektur 

och beskrivs i en vitbok, publicerad 2003, se 

http://www.oio.dk/arkitektur/publikationer/hvidbog . 

Som förutsättningar och motiv för arkitekturarbetet framhåller man fem 

principer, nämligen 

Princip 1: Interoperabilitet

Princip 2: Säkerhet 

Princip 3: Öppenhet 

Princip 4: Flexibilitet 

Princip 5: Skalbarhet 

PM 17 (34) 

2006-10-02 

Det finns en stor mängd dokumentation tillgänglig, bl a en prototyp till 

arkitekturguide på http://ab.oio.dk/arkitekturguide. 

En rapport framtagen av Gartner beskriver tänkbara arkitekturkrav, se 

http://www.oio.dk/index.php?o=59b9b43488ee5bb9ddafbd7fc623dbf7 

Videnskabsministeriet har beställt fyra analyrapporter om SOA som kan 

läsas på http://www.oio.dk/arkitektur/soa/analyserapporter 

De danska IT-standarderna finns i katalogen http://standarder.oio.dk/Dansk/ 

Hit hör också infostrukturbasen, http://isb.oio.dk/info/, som innehåller ett 

stort antal fastlagda datastrukturer i XML-format. 

Bakgrunder och motiv för den danska satsningen finns bl.a. i följande 

rapporter från Vetenskapsministeriet: 

”Udveksling af data mellem offentlige myndigheder- Analyse af 

udfordringer og barrierer”, se 

http://videnskabsministeriet.dk/site/forside/publikationer/2006/udvekslingaf-data-mellem-offentlige-myndigheder 

”En styrket indsats for bedre interoperabilitet”, se 

http://videnskabsministeriet.dk/site/forside/publikationer/2006/en-styrketindsats-for-bedre-interoperabilitet 

“IT and Telecommunication Policy Report 2006”, se 

http://videnskabsministeriet.dk/site/forside/publikationer/2006/it-andtelecommunication-policy-report-2006

PM 18 (34) 

2006-10-02 

Här framgår bland mycket annat att “The Digital Task Force”, som under ett 

antal år har drivit på e-förvaltningsutvecklingen, nu har organiserats som en 

permanent funktion under finansministeriet. 

En vägledning om dansk offentlig IT-standardisering finns på 

http://videnskabsministeriet.dk/site/forside/publikationer/2005/faellesoffentli 

g-it-standardisering/index.htm 

Danmark har via IDABC inviterat till europeiskt samarbete kring ett ramverk 

för interoperabilitet och erbjudit sig som värdar för en sådan satsning. 

IDABC har undersökt den legala plattformen för att stödja ett sådant initiativ 

och har kommit fram till att det är möjligt. Motivet är att det är ett drygt 

arbete att inventera och utvärdera alla tänkbara standarder utifrån öppenhet, 

mognadsgrad, spridning, licensvillkor o s v, och att det inte är rationellt att 

göra samma arbete i upp till 25 medlemsstater. Denna bedömning är i de 

flesta fall objektiv och nationsneutral, medan däremot värderingen av de 

olika egenskaperna kan skilja sig åt och därmed leda till olika slutsatser och 

rekommendationer i medlemsländerna. För att genomföra idén krävs att ett 

gemensamt sekretariat inrättas och en expertgrupp utses. 

2.2.2 Norge 

Norge har arbetat med eNorge planer. Den första lades fram år 2000 och 

versioner 2 och 3 har kommit sedan dess. eNorge 2005 som lades fram i april 

2002 hade ambitionen att vara principiell och överordnad till skillnad från de 

tidigare som haft mer betoning på åtgärder vid de enskilda organisationerna. 

Genom uppföljningar har framåtskridandet mätts. 

I eNorge 2009 vill man få ut samhällsvinster av IT-användningen och man 

har tre målområden: Den enskilde i det digitala Norge, Innovation och 

tillväxt i näringslivet och En samordnad och användaranpassad offentlig 

sektor. 

En forskningsrapport betitlad Arkitektur för samhandling i offentlig sektor 

publicerades i juni 2004. 

Aktiva aktörer 

Förnyings- og administrasjonsdepartementet 

På departementet finns IT-politisk avdeling 

http://odin.dep.no/fad/norsk/dep/org/avd/p30005999/bn.html 

Avdelningen arbetar med strategi- och politikutveckling knutet till IT och 

utvecklingen av en enhetlig politik för informationssamhället. Avdelningen 

har samordningsansvar för regeringens IT-politik bl a:

PM 19 (34) 

2006-10-02 

Spridning av e-tjänster, infrastruktur för en elektronisk ID och signatur, 

ansvar för säkerhet och sårbarhet kopplat till samhällets användning av IT. 

Bredbandspolitiken och bättre tillgång till offentliga informationsresurser. 

Man har också ansvar för Norges deltagande internationellt som Nordiska 

Ministerrådet, OECD och EU. Uppföljning och utveckling av regeringens 

IT-politik genom eNorge-planen. 

Organisationen har 3 sektioner och en projektgrupp: 

• Sektionen för offentliga e-tjänster och datasamordning 

o Koordinering och förankring av e-förvaltningsarbetet som 

IT-arkitektur och standardisering i offentlig sektor, 

grunddataregister och persondatautredningen, tillgång till 

gemensamma e-tjänster/Min Side, föreskrift om elektronisk 

kommunikation 

• Sektionen för infrastruktur och informationsekonomi 

o Säkerhet och sårbarhet i IT-samhället, bredbandspolitiken, 

informationsekonomi, samhällsekonomiska effekter av IT, ITpolitik 

i OECD och Budget, räkenskaper och 

ekonomistyrning. 

• Sektionen för IT och samhälle 

o Utveckling och uppföljning av eNorge-planerna, sekretariat 

för statssekreterargruppen för IT, eNorge-forum, data och 

statistik för IT-samhället, samhällseffekter av IT som edemokrati, 

kunskap, funktionshindrade, personlig integritet, 

Norge.no, IT-politik i EU och i Nordiska Ministerrådet 

• Gruppen för eSignatur och teknologiövervakning 

eNorge 

o Skapandet av en samhällsinfrastruktur för elektronisk signatur 

och ID och en lösning för användning av dessa i offentlig 

sektor, drift av samordningsorganisationen för PKI i offentlig 

sektor samt Nationellt PKI-forum i samarbete med privat 

näringsliv, initiering av ny IT-politik utgående från 

övervakning av teknologi- och marknadstrender 

IT-arkitektur er fellesbegrepet som brukes om prinsippene og rammene for elektronisk samhandling. 

Det handler om hvordan arbeidsprosessene organiseres, hvilke begreper som brukes og om tekniske 

grensesnitt og systemer for bearbeiding og overføring av data. En velfungerende IT-arkitektur er en 

forutsetning for samspill mellom viktige registre. Det er også en forutsetning for at offentlig sektor skal 

kunne levere bedre digitale tjenester. 

Arkitekturarbeidet fokuserer generelt på samspill, særlig mellom virksomheter, nasjonalt og 

internasjonalt, men også mellom IT-systemer i den enkelte virksomhet. Arkitekturarbeidet skal bidra 

til:

PM 20 (34) 

2006-10-02 

› bedre og mer sammenhengende digitale tjenester for innbyggere og næringsliv, på tvers av sektorer 

og forvaltningsnivåer. 

› bedre kvalitet og utnyttelse av felles grunndata for forvaltning og næringsliv 

› kostnadseffektivitet i offentlig sektor 

› større konkurranse og mangfold i leverandørmarkedet 

Det er en utfordring å sikre nødvendig fleksibilitet i offentlige løsninger samtidig som arkitekturen skal 

være robust over tid. Forprosjektrapporten Arkitektur for elektronisk samhandling i offentlig 

sektor, avgitt i juni 2004, markerte starten på et langsiktig arbeid i samsvar med målene ovenfor. 

Utvikling av brukerorienterte tjenester skal fortrinnsvis skje gjennom en tjenesteorientert arkitektur. 

Det innebærer at IT-løsningene leveres i uavhengige moduler som kan brukes på tvers av avdelinger 

og organisasjoner. Hver modul gir et klart definert sett med tjenester til systemet som helhet. 

2.2.3 Storbritannien 

Storbritannien var tidigt ute med både organisation och riktlinjer för att skapa 

bättre interoperabilitet. Redan år 2000 fastställdes e-GIF (e-Government 

Interoperability Framework), framtagen av ”the Office of the e-Envoy”, 

numera ”e-Government Unit” under ministern för ”The Cabinet Office”. 

Senaste versionen är 6.1 som utkom i mars 2005, se 

http://www.govtalk.gov.uk/interoperability/egif_document.asp?docnum=949 

I november 2005 presenterade premiärminister Tony Blairs kansli sin strategi 

för att utveckla den brittiska förvaltningen genom ny teknik. 

Premiärministerns kansli konstaterar inledningsvis att ny teknik spelar en 

huvudroll för att lösa de tre huvudsakliga utmaningar som globaliseringen 

ställer moderna förvaltningar inför: ekonomisk produktivitet, social rättvisa 

och reformering av offentliga tjänster. 

Utmaningen består inte bara i att utnyttja IT på ett bättre sätt i befintliga 

tjänster utan att också använda IT på ett annat sätt för att stödja nästa fas 

utvecklingen av offentliga tjänster, d v s att skapa tjänster som är mer 

samordnade, mer personliga, effektivare och mer verkningsfulla för att nå 

uppställda mål. 

Den strategi som föreslås kräver tre nyckelförändringar i förvaltningen: 

1. Citizen and Business Centred Services. De tjänster som tillhandahålls 

genom IT måste utformas kring medborgarna och företagen, inte utgå 

tjänsteleverantören och de måste tillhandahållas via moderna, 

samordnade kanaler. 

2. Shared Services Culture. Förvaltningen måste röra sig mot en 

integrerad tjänstekultur (shared services), gentemot användarna, i den 

egna organisationen, i informationens innehåll samt i infrastrukturen. 

3. Professionalism. Förvaltningen måste bredda och fördjupa sin 

kompetens vad gäller planering och tillhandahållande av tjänster, 

organisation, kunskaper och hantering av de förändringar som 

informationstekniken möjliggör.

PM 21 (34) 

2006-10-02 

Transformational Government – enabled by Technology, publicerad i 

november 2005 och med målsättningar att uppnå till juli 2007, 

se http://www.cabinetoffice.gov.uk/e-government/strategy/ 

2.2.4 Tyskland 

Strategi- och arkitekturfrågor på federal nivå hanteras av KBSt, en 

koordinerings- och rådgivningsorganisation inom Bundesministerium des 

Innern, se http://www.kbst.bund.de . Man utvecklar, publicerar och förvaltar 

ett antal vägledningar, bland annat mönsterarkitekturer och mönsterprocesser 

för olika ärendetyper. Ett centralt och omfattande dokument är SAGA 

(Standards & Architectures for eGovernment Application, som även finns i 

en engelsk utgåva). Den utgår bland annat från en beskrivningsmodell från 

fem olika ”viewpoints” se följande figur, som bygger på en standardiserad 

referensmodell för Open Distributed Processing, ISO/IEC 10746, se 

http://isotc.iso.org/livelink/livelink/fetch/2000/2489/Ittf_Home/PubliclyAvai 

lableStandards.htm .

PM 22 (34) 

2006-10-02 

Vidare beskrivs ett stort antal tekniska standarder och specifikationer, som 

löpande utvärderas enligt följande livscykelmodell. 

Vidare driver KBSt en ”XML-Infopoint”, där XML-användning i offentliga 

projekt beskrivs och datamodeller och XML-scheman publiceras för 

återanvändning. 

2.2.5 Schweiz 

Schweiz har sedan 2002 publicerat och vidareutvecklat en omfattande 

eGovernment-strategi. Den håller nu på att uppdateras och som ett led i det 

arbetet publicerades i april 2006 en ny 

vägledning för eGovernment-utveckling. Den bygger på tre principer: 

• Kundorientering (indelat i G2B, G2C och G2G) 

• Process-orientering och 

• Projektorientering 

och erbjuder olika strukturer, modeller och checklistor som stöd för 

planering och genomförande av såväl lokala som gemensamma projekt. 

Sedan tidigare finns ett stort antal styrande och rådgivande rapporter, 

riktlinjer och projektöversikter publicerade på http://www.evanti.ch/eGov/ . 

Arbetet drivs av en IT-strategiorganisation under det federala 

finansministeriet, i nära samverkan med federationens kantoner och 

kommuner.

2.2.6 USA 

Några viktiga aktörer på federal nivå: 

PM 23 (34) 

2006-10-02 

Office of Management and Budget (OMB) http://www.whitehouse.gov/omb/ 

är del av presidentens Executive Office och utvecklar Federal Enterprise 

Architecture (FEA). OMB övervakar även upphandling på federal nivå. 

Chief Information Officer Council: http://www.cio.gov/index.cfm, till vilket 

är knutet en Architecture and Infrastructure Committee (AIC), samarbetar 

med programkontoret för Federal Enterprise Architecture (FEA PMO). 

En tidigare aktiv organisation är General Services Agency (GSA) 

www.gsa.gov. Arbetar bl a med upphandling av IT. 

Federal Enterprise Architecture (FEA) 

http://www.whitehouse.gov/omb/egov/a-1-fea.html. 

FEA utgörs av en uppsättning referensmodeller som skall underlätta 

myndighetsövergripande analyser och identifiering av överlappande 

investeringar, missar mellan myndigheter och möjligheter till samarbete 

inom och mellan organisationerna. Tillsammans utgör de ett ramverk för att 

beskriva viktiga element ingående i FEA på ett sammanhållet och konsistent 

sätt genom användning av det gemensamma ramverket och den 

gemensamma begreppsapparaten. IT-portföljer inom den federala regeringen 

kan hanteras och utnyttjas bättre. FEA består av följande delar: 

• Performance Reference Model (PRM) 

• Business Reference Model (BRM) 

• Service Component Reference Model (SRM) 

• Technical Reference Model (TRM) 

• Data Reference Model (DRM) 

Till detta kommer FEA Architecture Assessment Framework (ver 2.0) som 

används av OMB vid värderingar av federala organisationer och där 

mognadsnivån anges på en sexgradig skala.

PM 24 (34) 

2006-10-02 

2.2.7 Kanada 

Vid e-forums studieresa till Kanada gavs möjlighet att möta olika delar av 

den kanadensiska förvaltningen. Presentationerna visade på en tydlig 

strukturerad arkitektur för tillhandahållandet av offentlig service elektroniskt. 

Det fanns också en tydlig struktur för att tillhandhålla och sprida information 

inom förvaltningen på federal nivå. Det var ett omfattande arbetet som 

förmodligen inte hade kunnat nå ett så gott resultat om det inte hade haft 

politiskt stöd på hög nivå och goda ekonomiska resurser. Grundsatsen i 

arbetet har varit och är samverkan över gränserna, federalt, provinsiellt och 

regionalt. Initiativet har, trots det politiska stödet, inte varit politiskt utan 

frågan har från början vuxit fram ur de lokala behoven av samverkan och 

organisation. 

Syftet har varit att förenkla, effektivisera och minska förvaltningens 

kostnader samt samordna förvaltningens service till medborgare och företag. 

Som et t viktigt led i arbetet har varit att åstadkomma gemensamma 

standarder och genomföra för förvaltningen gemensamma inköp av ITutrustning. 

Förvaltningens många IT-system förutsatte en bättre samordning 

vid framtida utveckling. Förvaltningen hade också problem med gammal 

utrustning, som måste underhållas och på sikt bytas ut. Den planerade 

förändringen och utvecklingen kommer att beröra 60 000 anställda inom hela 

administrationen. 

Det har gjorts framför allt genom projektet Government Online (GOL). 

Projektet är ett av sex projekt och ingår i en större strategi som kallas 

connecting Canadians. GOL har rullat under 5 år och lämnade sin slutrapport 

i mars 2006. Budgeten var på 880 miljoner Ca$ ca 5720 miljoner SEK. Efter 

slutrapporten ska den fortsatta utvecklingen bekostas av förvaltningen via det 

ordinarie anslaget. 

Arbetet har bedrivits i mindre pilotprojekt och i nära samarbete mellan 

förvaltningens olika parter och nivåer. När projekttiden löpt ut är avsikten att 

de ska skalas upp till att omfatta hela Kanada. 

Följande slutsatser drogs vid e-forums studieresa i Kanada: 

Det är viktigt med ett strukturerat arbetssätt och att inneha verktyg för att 

skapa samverkan som en förutsättning för horisontella program över 

departement och politikområden. 

Kanada fäster stor vikt vid att sprida kunskap och arbetssätt/metodik, 

exempelvis rörande samarbetsmodeller och brukardialog. Man använder en 

strukturerad modell med tillhörande IT-stöd för att föra ut mål från central 

nivå och för att inhämta resultat från förvaltningen.

PM 25 (34) 

2006-10-02 

Insikten att sökmotorer får en allt större roll i medborgarnas 

informationsinhämtande. 

Det var intressant att notera arbetet med att öka användningsgraden av 

portalerna. Kanadas arbete med ”e-connect”, innebär att man hittar rätt tjänst 

oberoende av vokabulär. Många använder även olika sökmotorer som t ex 

”Google” för att finna rätt e-tjänst. 

Vikten av ett konkret långsiktigt arbete är att identifiera, konsolidera och 

återanvända gemensam infrastruktur och verksamhet inom förvaltningen. 

Användbarhetens betydelse är en kritisk framgångsfaktor. 

Det är också den faktor som medborgarna ansåg vara den allra viktigaste för 

att höja användningsgraden av e-tjänster. 

Kanadas förvaltningsgemensamma sida hittar in på följande länk: 

http://servicecanada.gc.ca/en/home.html

PM 26 (34) 

2006-10-02 

2.3 Standardiseringsorgan och konsortier 

De formella, internationella standardiseringsorganisationerna ISO/IEC/ITU 

har tagit fram referensmodeller och arkitekturer för olika ändamål som ibland 

refereras i nationella ramverk. Utöver dessa finns ett flertal andra 

organisationer som utarbetar modeller och rekommendationer som är 

relevanta för arkitekturarbetet. Några av dessa är: 

2.3.1 UN/CEFACT 

Förenta Nationerna (FN), genom organet United Nations Centre for Trade 

Facilitation (UN/CEFACT), står tillsammans med Organization for the 

Advancement of Structured Information Standards (OASIS), bakom ebXML 

(Electronic Business using eXtensible Markup Language) som är ett ramverk 

för affärskommunikation. Flera ebXML-specifikationer har nyligen också 

publicerats som tekniska rapporter av ISO i serien ISO 15000. 

Projektet startade 1999 och inkluderade så småningom standarder för bland 

annat affärsprocesser, samarbetsprotokoll, kärndatakomponenter (Core 

Components) och utbyte av affärsmeddelanden. 

ebXML innehåller modeller för hela processen i elektronisk handel, från att 

hitta en affärspartner till att utföra löpande affärer. ebXML baseras på FN:s 

välbeprövade standard för Electronic Data Interchange (EDI). ebXMLkonceptet 

är inte begränsat till elektronisk handel utan kan också tillämpas 

generellt för t.ex. offentlig ärendehantering. 

2.3.2 OASIS 

OASIS har utarbetat en referensmodell för Service Oriented Architecture, 

OASIS reference model - http://www.oasisopen.org/committees/tc_home.php?wg_abbrev=soa-rm 

som nu håller på att 

fastställas som en OASIS-standard (se även under SOA-avsnittet ovan). 

OASIS är ett globalt konsortium, bildat 1993, som stöder utveckling, 

praktisk tillämpning och spridning av standarder. OASIS har över 5 000 

medlemmar som representerar 600 organisationer och individuella 

medlemmar i 100 länder och arbetet är organiserat i ett stort antal tekniska 

kommittéer. 

OASIS har tekniska kommittéer inom många olika områden, t.ex. för ehandel 

där man specificerar UBL (Universal Business Language). UBL 2.0 

håller nu på att fastställas som OASIS-standard. 

Det nordiska samarbetet i fråga om e-handelsdokument syftar till att 

fastställa ett subset till UBL 2.0 samt att verka för att den fortsatta 

utvecklingen lämnas över från Oasis till UN/CEFACT (se ovan). 

Ett annat område där OASIS är aktivt är ODF (Open Document Format), 

som nu är på väg att också bli en ISO-standard (ISO/IEC DIS 26300).

PM 27 (34) 

2006-10-02 

2.3.3 OSOA (Open Service Oriented Architecture) 

Open SOA är ett samarbete mellan i stort sett samtliga ledande leverantörer 

på området, med ett viktigt undantag: Microsoft. OSOA tar f n gemensamt 

fram två specifikationer på området: 

• Service Component Architecture (SCA) 

• Service Data Objects (SDO) 

För mer info, se http://www.osoa.org/display/Main/Home . 

2.3.4 IEEE 

IEEE, Institute of Electrical and Electronics Engineers, utvecklar och 

publicerar bland annat standarder och rekommendationer inom IT och 

elektronik. En ofta refererad standard är ”Recommended Practice for 

Architectural Description of Software-Intensive Systems” (IEEE 1471- 

2000). 

2.3.5 The Open Group 

The Open Group Architecture Framework (TOGAF) utvecklas av ett 

konsortium för erfarenhetsutbyte och främjande av gränslöst 

informationsutbyte, se http://www.opengroup.org/ 

TOGAF är designat för att stödja de fyra del-arkitekturer som brukar anses 

ingå I en enterprise architecture: 

• Business (or business process) architecture 

• Application architecture 

• Data architecture 

• Technology architecture. 

Senaste versionen, publicerad i augusti 2006, kan läsas här : 

http://www.opengroup.org/architecture/togaf8-doc/arch/ . 

2.4 Leverantörsinitiativ 

De ledande IT-leverantörerna och många mindre nischleverantörer arbetar 

med egna ramverk och arkitekturmodeller, numera oftast med SOAinriktning, 

som stöd för såväl sin egen utveckling och marknadsföring av 

produkter och tjänster som för sina partners och kunder. Några som har väl 

utvecklade och spridda koncept är exempelvis Microsoft, IBM, Sun, BEA 

och Software AG. Denna förstudie har inte närmare studerat eller jämfört 

leverantörernas arkitekturer, men det kan finnas anledning att göra det, t.ex. 

för att analysera de terminologi- och interoperabilitetsproblem som kan 

uppstå mellan myndigheter som har valt att följa olika leverantörers koncept 

och hur dessa kan förutses och överbryggas.

PM 28 (34) 

2006-10-02 

2.5 Analysföretag, press, forskning 

Det har forskats, analyserats och skrivits mycket om verksamhets- och ITarkitektur 

under senare år. Infallsvinklarna är många, men några 

gemensamma trender kan urskiljas. Mycket kan läsas fritt på Internet, men 

de senaste rapporterna från konsult- och analysföretagen är endast 

tillgängliga för registrerade kunder mot betalning. Inom ramen för denna 

förstudie har inga konferenser besökts eller rapporter köpts in, men i ett 

eventuellt fortsatt arkitekturprojekt bör mer input från t.ex. konsulter och 

analysföretag inhämtas. 

2.5.1 Enterprise Architecture Group 

På http://www.theeagroup.net/ delar verksamhetsarkitekter med sig av sina 

erfarenheter. Man försöker kartlägga olika modeller och har kommit upp i ett 

tjugotal, se figuren. 

Enligt EAGroup är det gemensamt för många av modellerna att de 

åtminstone inkluderar följande fem vyer för att skapa en helhetsbild av 

verksamhetens arkitektur: 




• Technology Architecture 

• samt Enterprise Architecture Governance.

PM 29 (34) 

2006-10-02 

2.5.2 Zachman Institute 

John Zachman presenterade 1987 sitt ursprungliga Zachman Framework, 

som brukar betraktas som originalet, som fortfarande är en ledande modell 

för verksamhetsarkitektur och som har inspirerat till många andra varianter. 

Den bygger på en matrisstruktur utifrån frågor om ”what, how, where, who, 

when och why” som ställs ur olika rollers perspektiv såsom planerare, ägare, 

designer, byggare, underleverantör osv. 

För mer info, se http://www.zifa.com/

PM 30 (34) 

2006-10-02 

2.5.3 Gartner 

Gartner arbetar mycket med verksamhets- och IT-arkitekturer och anlitas av 

många organisationer, t.ex. de danska arkitekturstudierna refererar bl a till 

Gartners arkitekturmodeller. 

Gartner betonar att ett framgångsrikt arkitekturarbete skall vara 

processorienterat. 

Enterprise & Planning Architecture Strategies – som utvecklats av Meta 

Group men som efter uppköp numera förvaltas av Gartner, är ett hjälpmedel 

som har använts av svenska myndigheter för att beskriva verksamhets-, 

informations-, applikations-, system- och tekniska strategier och dess 

påverkan på verksamhetsfunktioner och processer. 

EPAS Process modell 

Organisera 

arkitektur 

resutser 

Ta fram/ 

fastställa fastst lla 

Verksamhets 

vision 

Fastställa/ Fastst lla/ 

förfina rfina 

Verksamhets 

arkitektur 

Omgivande trender 



Informations 

arkitektur 

Δ? Δ? 



Tekniska 

arkitektur 

Dokumentera dagens förh f rhållanden 

l Förändringsprojekt 

l Informationsprojekt 

l Applikationsprojekt 

l Tekniskprojekt 

Δ? Δ? 

llanden Gap/brist 

Implementations 

planering 



Applikations 

Portfölj Portf lj 

Enterprise Architecture Governance and Evolution, Organizational Impact, and Communication 

© 2003 META Group, Inc., Stamford, CT-USA, +1 (203) 973-6700, metagroup.com. All materials are confidential and proprietary. 

Gap/brist 

Analys 

EPMO Linkage 

Enterprise Program Management Office 

Migrerings 

planering 

2.5.4 CIO Magazine 

Publicerar kortfattade Tutorials om aktuella trender, bland annat om SOA, se 

http://www.cio.com/abcs/soa_abc.html . 

3

3 Analys och slutsatser 

PM 31 (34) 

2006-10-02 

Från arbetet med att kartlägga och kortfattat beskriva de olika initiativen i 

denna delrapport vill vi lyfta fram följande: 

Verksamhets- och IT-arkitekturer har bara existerat i ca 20 år och de har inte 

fått ordentlig spridning förrän på 2000-talet. Detta är alltså en ung och ännu 


Redan i Antikens Rom formulerades några grunder för god arkitektur som 

fortfarande kan tillämpas, även för att utvärdera 2000-talets modeller för 

verksamhets- och IT-arkitektur: 



Vidare framhöll man 



• Skönhet: Arkitekturen skall vara estetiskt tilltalande 

som arkitekturens tre grundpelare. 

Det finns ett mycket stort antal pågående arkitekturinitiativ i såväl offentlig 

som privat sektor och inom ramen för denna förstudie har vi bara kunnat 

skumma på ytan. Vi utgår således ifrån att det inte finns någon anledning för 

Verva att börja från noll och utveckla en egen arkitekturmodell. Däremot 

behövs dels fortsatta insatser för att välja ut de för Sverige mest lämpade 

utgångspunkterna, dels behövs troligen en viss anpassning till svenska 

förhållanden och begrepp. 

Det svenska Nätverket för arkitekter startades för några år sedan av IT- 

/verksamhetsarkitekterna på ett tiotal större myndigheter, dels som ett forum 

för utbyte av erfarenhet och uppbyggnad av kompetens arkitekterna emellan, 

dels som en reaktion på att det inte förekom något gemensamt och samordnat 

arkitekturarbete i förvaltningen. 

Nätverket har arbetat fram ett första idéutkast till ett förvaltningsgemensamt 

arkitekturramverk uppbyggt av: 

• Generella myndighetsprinciper 

• Generella verksamhetsprinciper 

• Generella arkitekturprinciper 

• Generella designprinciper. 

Som en test av möjligheten att utveckla en förvaltningsgemensam arkitektur 

har nätverket härlett ett antal möjliga förvaltningsgenerella 

myndighetsprinciper ur olika förvaltningspolitiska styrdokument.

PM 32 (34) 

2006-10-02 

De identifierade myndighetsprinciperna pekar på behovet av att låta 

arkitekturramverket bestå av flera vyer än den tekniska 

Erfarenheterna från nätverket visar att det har förutsättningar att utgöra en 

resurs i ett eventuellt organiserat förvaltningsgemensamt arkitekturarbete. 

Vi bedömer att många av de använda arkitekturmodellerna är abstrakta och 

svåra att förstå och att verksamhetsnyttan inte alltid är uppenbar. Det finns 

goda argument för att utgå ifrån ett övergripande helhetsgrepp som sedan 

stegvis bryts ner till konkreta lösningsarkitekturer. Intrycket är dock att 

många arkitekturinitiativ fastnar i diskussioner på de övergripande nivåerna 

för att aldrig hinna eller orka ner till den nivå där nya lösningar faktiskt 

realiseras. Därmed inte sagt att dessa övergripande arkitekturarbeten har varit 

onyttiga. De har troligen bidragit till en viss harmonisering och samsyn, men 

den konkreta nyttan kan vara svår att bevisa. 

Som en kritisk framgångsfaktor bör gälla att 

Arkitekturen skall vara en bas för ledningens beslut och att den skall utgöra 

en länk mellan visionerna och de konkreta lösningarna. 

Det gäller också att vara klar över syftet vid valet mellan olika modeller för 

t.ex. verksamhetsarkitekturer, IT-arkitekturer, informationsarkitekturer, 

interoperabilitetsarkitektur osv. 

Arkitekturmodellerna kan vara ganska olika, men några utgångspunkter och 

synsätt verkar vara vanligt förekommande: 

Man formulerar en uppsättning gemensamma principer, som skall vara 

vägledande för fortsatta strategiska beslut.

PM 33 (34) 

2006-10-02 

Som interoperabilitetsmodell använder man indelningen i 

• en organisatorisk, 

• en semantisk och en 

• teknisk nivå. 

Ibland förfinas denna interoperabilitetsmodell med en syntaktisk nivå mellan 

den semantiska och den tekniska och med en juridisk ovanför den 

organisatoriska. 

Zachmans matrisstruktur återkommer i olika varianter, såväl med 

påbyggnader som förenklingar. 

Olika vyer används för att skapa en helhetsbild och följande fem förekommer 

i många varianter: 




• Technology Architecture samt 

• Enterprise Architecture Governance. 

Arkitekturutvecklingen som en ständigt pågående förbättringsprocess 

betonas i flera fall. 

I de senare modellerna är den löst kopplade tjänsteorienteringen enligt SOA 

dominerande. 

Gemensamt för de länder, vars nationella strategier och arkitekturer vi 

beskriver (och även många andra som inte tas upp här) är att arbetet har 

• pågått i många år, 

• det har varit förankrat på hög politisk nivå och 

• drivits av centralt placerade organisationer med 

• gott om specialistresurser (egna och konsulter). 

• Man har publicerat mängder av rapporter och riktlinjer, 

• inrättat egna webbplatser med stora tekniska och redaktionella 

resurser och har 

• arrangerat många workshops och konferenser för sina målgrupper. 

Man kan ifrågasätta effektiviteten hos vissa satsningar, men även om Sverige 

skulle kunna agera smartare, så är vår bedömning ändå att Sverige ligger 

flera år efter jämförbara länder.

PM 34 (34) 

2006-10-02 

Inför beslutet bör man också vara medveten om att en nationell arkitektur 

inte bara bör ses som ett avgränsat utvecklingsprojekt. Det behöver åtföljas 

av ett långsiktigt förvaltningsåtagande som förutsätter att man avsätter 

resurser för en löpande förankrings-, förvaltnings- och 

utvecklingsorganisation. 

Om Sverige bestämmer sig för att göra en nationell arkitektursatsning så 

rekommenderar vi därför att aktivt söka samarbeten med EU-kommissionen, 

med andra intresserade länder och med lämpliga standardiseringsorganisationer 

för att med rimlig tids- och resursåtgång komma upp till en 

användbar nivå. Detta behöver inte betyda att vi måste underordna oss andras 

beslut, men däremot kan vi dela på grundarbetet och förhoppningsvis med 

automatik nå en högre grad av europeisk samsyn än om vi arbetar på egen 

hand.

Ladda ner i pdf-format (nytt fönster) - E-delegationen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?