Att försvinna ner i någon annans minne - Patrik Bergner

-100-
MODERN
Desperat.
Och kräktes över dina nya skor. Åh, gulleponken!...
Försöker förtvivlat undvika att gråta.
Samtidigt med Brodern.
Sluta nu!
Samtidigt med Sonen.
Håll käften!
SONEN
BRODERN
MODERN
I ett desperat försök att tillfredsställa.
Nej, nej, han låste in dig i garderoben för att du inte fick någon glass, så
var det, förlåt, jag menade inte så, inte det där tivolit, det är något annat,
avlägset. Det var en det var en... cirkus! Vi älskade den där andra yngre
så mycket för han var vår favorit, han var vår lilla pluttis, han heter
Tompa och jag måste lära mig det någon gång, så menar jag förstås, förlåt
mig! Tompa åkte till storstaden, övergav dig och blev konstnär, den
store livsförverkligaren, svikaren och du fick inte utveckla din talang,
men det var inget du ville egentligen för det är ju ändå bara bögar som
målar tavlor och elefanter är hemska men det förstod vi aldrig, vi förstod
dig aldrig och sedan plötsligt en dag skulle vi skiljas och vad skulle du
göra? Och så dog vi - en dag öppnade du locket och där låg jag och jag
hade aldrig sagt "Jag älskar dig", jag hann aldrig säga "Du har verkligen
ställt upp på oss" och du var tvungen att hämta en ny... nya... som ännu
andas... Så länge han andas... så... Han som är din far har varit här längre
än jag, så när han slutat andas och du går och plockar upp någon ny... då
vet jag att det snart är min... tur... sedan är det min tur... att försvinna
ner i någon annans minnen... och jag får inte ens min egen...