här - IrakSolidaritet

Robert Nyberg 

BRÄNNPUNKT 

IR IR AK 

Nr V 

20 kr 

1

2 

LEDARE - IRAKSOLIDARITET 

Revolter i arabvärlden 

och det ockuperade Irak 

En våg av revolter har i början 

av 2011 skakat många länder i 

Nordafrika och Västasien. De har 

delvis inspirerats av det irakiska 

folkets, liksom det palestinska folkets, 

motstånd mot utländsk dominans 

och stormakternas korrupta 

lokala allierade. 

Förtroendet för USA och dess 

stöd till ”demokrati” är nästan 

obefintligt i hela området. 

Diktatorernas tortyrkammare 

kan inte fängsla 

det breda folkliga motstånd 

som finns i alla dessa länder. 

Iraks kamp är en del av den stora 

arabiska nationens antikoloniala 

kamp. Hur denna kamp utvecklas 

i Irak har enorm betydelse för hela 

området. Avgörandets ögonblick 

är närmare än det kan tyckas. 

Skulle man tro USA:s massmedia 

så har USA redan lämnat Irak, 

som tack vare USA:s insats är på 

väg att bygga upp en av få demokratier 

i Mellanöstern. De svenska 

medierna liksom andra västmedia 

upprepar villigt husbondens 

röst. Men inte ens beslutsfattarna 

i USA verkar egentligen tro på 

sina egna lögner. Den militära situationen 

oroar dem. 

Allt flera röster, inklusive en del 

generaler och försvarsminister 

Robert Gates, talar öppet om 

behovet av att förlänga truppernas 

närvaro bortom december 

2011 som har ”avtalats”. De amerikanska 

trupperna, som sedan 

1 juli är ”förlagda” till de permanenta 

baser som har upprättats, 

fortsätter att delta i aktioner med 

”sina” irakier riktade mot motståndsrörelsen 

och de civila. 

Rekryteringen av soldater och 

poliser försvåras av bombattentat, 

vem som nu utför dessa. Och 

Tusentals demonstranter samlades på Tahrirtorget i Bagdad på ”Vredens 

dag” 25 februari 2011. 

Ja, ja till Irak. Demonstration i Bagdad. 

nu när beställningen av nya flygplan 

är uppskjuten – en eftergift 

för kraven att pengarna ska användas 

till folkets välfärd – säger 

sig USA vara oroligt över Iraks 

kapacitet att försvara sitt luftrum. 

Mot vem diskuteras inte. Och när 

soldaterna enligt överenskommelse 

ska lämna landet, anställs privata 

legoknektar i deras ställe. 

USA:s utrikesdepartement tar 

över Pentagons uppgifter och anställer 

6 000 egna soldater för att 

försvara själva ambassadbyggnaden 

i den gröna zonen som man 

delar med den olagliga regeringen. 

Kriget privatiseras. 

Även rent politiskt är situationen 

en mardröm för USA. Det 

blev ingen samlingsregering mellan 

de två av USA tidigare insatta 

presidenterna. Efter ett års mangling 

kunde premiärminister Nouri 

al-Maliki hålla sig kvar bara med 

stöd av de kurdiska partierna, 

som bland annat kräver godkännande 

av sina separatistiska oljeavtal, 

och Muqtada al-Sadrs 

folk, som kräver att USA lämnar 

landet omedelbart.

Avhopp sker från den bräckliga 

koalition som har sytts ihop. En 

minister, son till grundaren av 

Malikis eget Dawaparti, lämnade 

regeringen i protest mot planerna 

att knyta valkommissionen till regeringskansliet. 

Irans inflytande över 

den förda politiken oroar USA:s 

president Barack Obama och 

utrikesminister Hillary Clinton. 

Samtidigt välkomnas Iraks försvagning 

av såväl Israel som Iran. 

Och det otacksamma irakiska 

folket vägrar att spela med. Deras 

valdeltagande dikterades i mycket 

hög grad av rädslan att utsättas 

för förtryck av ockupationsmaktens 

politiker, soldater och miliser. 

En klar majoritet röstade för sekulära 

kandidater, mot den sittande 

regeringen eller mot USA:s 

fortsatta närvaro. 

Maliki har inte något mandat 

att leda landet. Över allt 

större delar av Irak genomförs 

civila protester mot bristen 

på vatten och elförsörjning, 

mot arbetslöshet och 

mot korruption. 

Detta sker även inom de områden 

som kontrolleras av de halvfeodala 

krigsherrarna i Kurdistan. 

Även motståndets väpnade attacker 

mot USA- och regerings- 

Befordringar i Bagdad. Gratulerar, du har befordrats till rådgivare. (Vilket 

är ditt råd?) SKJUT INTE Jag är inte stridande soldat sedan den... (Ur New 

York Times.) 

trupperna fortsätter. Antalet flyktingar 

från den etniska rensningen 

inom landet som återvänder har 

enligt UNHCR minskat kraftigt. 

Det speglar det bristande förtroendet 

för regeringens förmåga att 

garantera säkerhet och stabilitet. 

Den kristna minoriteten känner 

sig idag hotad till sin existens. 

Hela detta krig bygger på en 

lögn om massförstörelsevapen – 

en lögn son nu öppet erkänns. 

Invasionen i Irak var olaglig och 

- USA ut ur Irak! 

- Irak åt irakierna! 

- Krigsförbrytare ska ställas inför rätta! 

3 

ett flagrant brott mot folkrätten. 

Det räcker inte med beklaganden 

från sådana som Tony Blair om 

att människoliv har gått till spillo. 

De presidenter, premiärministrar 

och andra som var 

och är ansvariga måste ställas 

inför rätta för de krigsbrott 

som har begåtts och för 

det irakiska folkets fortsat- 

ta lidande. 

Mike Powers 

Ordförande, IrakSolidaritet

4 

Tjugo års krig har raserat 

välfärdsstaten Irak 

Inte bara åtta års ockupation, 

utan två decenniers krigföring från 

USA och dess allierade, har raserat 

välfärdsstaten Irak, påpekar 

Mathias Cederholm i denna utförliga 

lägesrapport. 

USA kan nu fira ett 20-årigt krig mot 

irakierna. Före invasionen 2003 hade 

vi de förödande bombningarna av landet 

1991 (då nästan all vattenoch elinfrastruktur 

förstördes), och sanktionerna 

som inleddes 1990. 

Irakiernas av många beundrade välfärdsland 

krossades och ersattes av 

fattigdom, livsmedelskriser, förstörda 

avloppssystem och vattenrening och 

en kollapsad sjukvård som översvämmades 

av barn med tyfus och kolera. 

Iraks ekonomi krympte till en femtedel. 

Orsaken till sanktionerna påstods 

vara massförstörelsevapen, men som 

utrikesminister Madeleine Albright 

sade 1997: 

”Vi håller inte med om ... att sanktionerna 

bör hävas om Irak fullgör sina 

skyldigheter beträffande massförstörelsevapen”. 

I en annan berömd intervju tyckte 

hon att de dittills 500 000 barn som dött 

var värda priset. 

Målet var i slutändan att till vilken 

kostnad som helst få en mer pålitlig 

regim på plats i Bagdad. 

Nu har man sedan åtta år sina män på 

plats i Bagdad, vilken politik har man 

fått? 

Det är svårt att kortfattat beskriva 

hur ockupationsåren (och ju även den 

föregående sanktionsperioden) trasat 

sönder landets ekonomi. Om vi lämnar 

otillförlitlig officiell statistik därhän 

torde arbetslösheten idag ligga någonstans 

kring 50 procent. Den formella 

sysselsättningen ligger på 38 

procent, nästan hälften av alla hushållsinkomster 

kommer från staten. 

Kvinnorna hårt drabbade 

En grupp som trängts ut från arbetsmarknaden 

är kvinnorna, innan invasionen 

hade 72 procent av kvinnor med 

arbete anställning inom den offentliga 

sektorn, som raskt minimerades med 

Inte minst för barnen, den kommande generationen, är ockupationen en 

mardröm. 

den nyliberala chockterapi som USA:s 

ockupationsstyre hårdfört drev. Effekten 

blev extra skev i Irak, som av 

förklarliga skäl har ett stort antal hushåll 

med enbart kvinnliga vuxna, i familjeförsörjarposition. 

Sedan dess är 

det män som får de få jobb som finns. 

Våldet i landet har lett till att det idag 

finns mellan en till två miljoner änkor i 

landet, många med svåra försörjningsproblem. 

Lokalt har på många håll kvinnornas 

position förvärrats av att de 

USA-allierade religiösa partierna drivit 

igenom en rad begränsningar av 

deras status och rättigheter. Kvinnor 

vittnar om systematiskt våld, offentlig 

misshandel, hängningar, sexuella överfall, 

i Kurdistan ökar hedersmord, självbränningar 

och könsstympning. 

I avvecklingen av den offentliga 

sektorn ingick att stänga och förbereda 

privatisering av statsägda företag, 

en viktig del av den irakiska ekonomin. 

Flertalet av dessa företag ligger fortfarande 

nere, och få lär väl kunna återöppnas 

efter all plundring med mera. 

Fullständiga avregleringar av tullar, 

industripolitik, industristöd osv ledde 

till att även flertalet privata företag i 

tillverkningsindustrin slogs ut. Idag är 

till exempel över 15 000 företag i Basraprovinsen 

nedlagda, antingen på 

grund av den ekonomiska politiken, 

energisituationen eller plundringarna 

efter invasionen. 

På samma vis har landsbygden drabbats 

hårt av avregleringar av jordbruksimport, 

förvärrat av torkperioder och 

en i ekonomiska frågor förlamad regering. 

Resultatet har bland annat blivit en 

ny massmigration till städerna, där kåkstäder 

och ren slum har exploderat 

sedan 2003, med någonstans mellan 

en halv och en miljon nya fattiga bara 

kring Bagdad. I höstas svarade finansministeriet 

på ökande sociala behov 

med att avbryta en rad stödprogram 

eftersom pengarna tagit slut. Änkebidrag, 

jordbruksstöd, fattigstöd drogs 

helt enkelt in. 

Miljontals flyktingar 

Flyktingvågorna är en del av problematiken. 

Enligt Läkare utan gränser 

har 2,5 miljoner flytt inom landet, och 

2,3 miljoner ut ur landet. Dessutom har 

våldet, straffexpeditioner, lokala uppgörelser, 

kidnappningar med mera lett 

till uppemot en miljon ”försvunna” 

enligt ICMP och beräkningar utifrån 

UNHCR. 

Av flyktingarna är det allt färre som 

vill återvända, och fortfarande flyr cirka 

25 000 om året. IOM har studerat

återvändande familjer med kvinnor som 

ansvariga och bland dessa hamnar 74 

procent i allvarliga problem med försörjning 

och livsmedel. 

UNHCR har visat att en majoritet av 

återvändarna snart ångrar sig, vanligen 

av säkerhetsskäl. Sveriges 

märkliga politik vad gäller irakiska 

flyktingar har i detta sammanhang 

fått många att höja ögonbrynen. 

Våg av protester 

Protester har inte saknats i Irak. Trots 

att det varit farligt att protestera har 

militant motstånd kompletterats med 

civila protestvågor långt innan Mellanöstern-protesterna 

vintern 2011. 

Ofta har avståndstagandet från regimen 

och ockupationen förts ihop 

Demonstration i Bagdad. 

med kritik mot korruption, arbetslöshet, 

brist på egentlig demokrati och 

vrede mot den eländiga infrastrukturen 

trots de enorma pengar som pumpats 

in i en i slutändan obefintlig återuppbyggnad. 

Trots att regimkritik gärna jämställts 

med terrorism och har slagits ned hårt, 

nådde protestvågen från Tunisien, 

Egypten, Libyen och så vidare även 

Irak, vilket sällan togs upp i västs 

rapportering – Irak anses ju vara en 

demokrati.En protestvåg inträffade i 

mitten av januari mot USA:s vicepresident 

Bidens besök i landet. På många 

håll krävdes, inte minst av Muqtada al 

Sadrs anhängare, återigen att USA 

skulle lämna landet och SOFA-fördraget 

lämnas därhän. I mitten av februari 

kom en ny protestvåg. 

I kurdiska städer demonstrerades 

mot arbetslöshet, korruption, begränsningar 

i demonstrationsrätten och mot 

provinsstyrets allt hårdare kontroll av 

journalister och media. Provinsregeringen 

och guvernörer begärdes 

avgå, det korruptionsanklagade regeringspartiet 

KDP:s lokaler stormades, 

och flera av demonstrationerna 

besköts av säkerhetsstyrkor med 

åtminstone ett tiotal döda. 

Liknande demonstrationer, i många 

fall med stormade stadshus och nedskjutna 

demonstranter, skedde runtom 

i hela landet. 

I Bagdad stormades flera av de avskydda 

murar som delar upp staden, 

och militär angrep demonstrationer när 

de närmade sig Gröna zonen. 

Ytterligare krav som restes var bland 

annat att det stora antalet fångar ska 

friges och att alla skyldiga till mord på 

Iraks folk, korruption och plundring av 

offentliga pengar, ska hållas ansvariga 

och ställas inför rätta. 

I flera städer organiserade advokater 

demonstrationer mot laglöshet och 

korrupta domare. 

Strejker var också i tilltagande, till 

exempel vid järnvägen. 

Ofta underströks nu i protesterna 

Iraks enhet och uppmaningar om en 

fullskalig revolt, inte sällan med hänvisning 

till det stora upproret mot engelsmännens 

ockupation 1920. Men 

stödet inifrån det mer eller mindre USAlojala 

politiska etablissemanget var 

svagare än på länge. 

Flera tidigare – till det yttre – regeringskritiska 

partier, i synnerhet de 

kring Allawi och Muqtada al Sadr, har 

koopterats av premiärminister Maliki 

i den nya regeringsbildningen. Repressiva 

motåtgärder kunde därför användas 

utan hämningar. 

2010 kom nya bestämmelser som i 

praktiken förbjöd manifestationer, 

polisen har nu rätt att använda ”obegränsat 

våld” mot demonstranter och 

systematiskt trakasseras organisatörer. 

Facklig kamp försvåras till exempel 

av förbud mot offentliganställdas organisering. 

USA ligger lågt 

Från USA har reaktionen varit att de 

pågående protesterna bevisar att demokratin 

i Irak ”blomstrar”, som en 

tidigare befälhavare uttryckte det. Man 

kommenterar inte gärna det faktum att 

korruptionen i Irak är långt värre än i 

grannländerna där den ändå varit den 

kanske viktigaste samlande frågan i 

protesterna – i flera år har Irak legat på 

fjärde plats globalt vad gäller utbredningen 

av korruption, vi kan jämföra 

med Egypten på plats 80. 

Medierapportering har länge suttit 

löst i landet. Lag för lag införs som 

begränsar kritisk rapportering, centra- 

5 

la tillstånd krävs för intervjuer av politiker. 

TV-stationer och vissa mediebolag 

har stängts. Mängder av journalister 

åtalas inför domstol för förtal och 

liknande, för att hämma rapporteringen, 

kurdiska KDP har till exempel begärt 

en miljard dollar från en oppositionstidning 

för förtal apropå korruptionsaklagelser. 

Andra journalister 

utlovas bonusar, mark och subventionerade 

bostäder för att agera mer lojalt 

gentemot myndigheterna, och allmänt 

är det nu svårt att finna nyhetsorganisationer 

som inte är knutna till särskilda 

partier eller politiker. Alltför negativ 

rapportering räknas som stöd till motståndet 

mot ockupation och regering, 

det vill säga terrorism, och bestraffas 

därefter. 

Från amerikanskt håll kom i januari 

varningar om att den sociala 

misären och ett kollapsat rättssystem 

kan ge upphov till en revolt som 

underminerar regimen i Bagdad. 

För att förekomma tilltagande protester 

gav regimen vissa symboliska 

eftergifter, som att ministrar 

och parlamentsledamöter skulle 

sänka sina löner. 

En beställning på stridsflygplan från 

USA annullerades och man lovade 

lägga pengarna på livsmedel till de 

fattiga istället, övriga vapenbeställningar 

på kanske 10 miljarder dollar 

ligger dock kvar. Ett löfte om att Maliki 

inte skulle stanna kvar vid makten nästa 

regeringsperiod drogs emellertid strax 

tillbaka. Tvärtom fortsätter Maliki koncentrera 

makt och resurser. 

I januari 2011 lyckades man utverka 

en dom att kontrollen över valkommissioner, 

centralbank, kommissioner mot 

korruption och för mänskliga rättigheter, 

skulle förflyttas från parlamentet 

till regeringen. Korruptionsutredningarna 

blir alltfler, men alla ärenden som 

går för högt upp i hierarkin läggs ned, 

exempelvis stoppades nyligen utredningen 

av före detta handelminister 

Sudanis inblandning i förskingring av 

uppemot åtta miljarder dollar. 

Regeringsbildningen 

Som den politiske spelare Maliki är, 

lyckades han efter närmare ett års 

schackrande efter valet i mars 2010 

bilda en regering där han tog in flertalet 

konkurrerande partier i en koloss till 

ministersamling. 

I åratal har Maliki pendlat mellan

6 

regelrätta militära insatser mot sina 

rivaler, och att som nu väva in dem så 

att alla får en del av kakan, samtidigt 

som han personligen tagit de särskilt 

känsliga ansvarsområdena för försvar 

och inre säkerhet. 

De långsamma förhandlingarna gör 

att det är lätt att glömma bakgrunden 

till det nuvarande parlamentariska läget 

– omfattande repression och valfusk, 

sekteristiskt kampanjande, förbud 

mot kandidater (främst sekulära 

och oppositionella) och så vidare. 

Återigen sitter de bägge kurdiska 

klanpartierna i regeringsställning, mot 

en svagare ställning i rikspolitiken har 

de utverkat löften om att Bagdad ska 

vara mer välvilligt mot deras separatistiska 

politik i deras provinser. Stor oro 

råder gällande Kirkuk-regionen, i synnerhet 

Barzanis KDP fortsätter driva 

annekteringsanspråk på området med 

dess blandade befolkning, araber och 

turkmener är sedan länge pressade av 

kurdiska krafter i området, utlovade 

folkräkningar har under internationella 

påtryckningar ställts in flera gånger 

eftersom man vet att en sådan kan 

medföra risker för en eskalerad etnisk 

rensning. Maliki har dock utlovat en 

folkräkning i och med regeringsbildningen 

och regionen håller nu andan. 

Vidare har Maliki fortsatt bygga på 

en allians mellan de shiitiska religiösa 

partierna, hans eget Dawa, det starkt 

sekteristiska ISCI som nu försvagats 

Fredspristagare 

var krigshetsare 

Mottagaren av Nobels fredspris, 

Liu Xiaobo, har helhjärtat slutit upp 

kring angreppen på Irak och Afghanistan, 

noterar Barry Sautman 

och Yun Hairong i The Guardian 

15 december 2010. I en essä från 

2001 applåderade Liu också retrospektivt 

USA:s agerande i Vietnam 

och Korea. Alla dessa krigsinsatser 

har, som författarna påpekar, innefattat 

”massiva kränkningar av de 

mänskliga rättigheterna” – trots att 

Liu ansetts förtjäna priset just därför 

att han motsatt sig sådana, i 

Kina, väl att märka. Liksom året 

innan, då president Obama fick utmärkelsen, 

gick alltså priset 2010 

till en krigsförespråkare. 

kraftigt, det lilla Fadhila, samt Muqtada 

al Sadrs parti, varav delar tidigare 

spelat en roll i motståndet mot ockupationen 

och som flera gånger slagits 

ned militärt. 

Sadr har nu, liksom tidigare, valt att 

agera mer följsamt och har belönats 

med inflytande över några ministerier. 

Eftersom sadristerna har sagt att de 

kommer att vägra samarbeta med amerikanska 

intressen i landet reagerade 

amerikanerna i december med att försöka 

hindra deras inflytande genom 

hot om att dra in amerikanska resurser 

som fortfarande går till de enskilda 

ministeriernas verksamheter, men förhandlingar 

verkar ha lett till en mer 

försonlig stämning mellan parterna. 

De sociala frågornas återkomst i 

politiken öppnade för al Sadr att i februari 

med stöd från den högste ayatollan 

Sistani ställa krav på att regeringen 

skulle garantera bostäder till alla, 

och att delar av oljeintäkterna ska delas 

ut till varje medborgare (en modell 

från Alaska). 

Även det delvis regimkritiska Iraqiaya-partiet 

släpptes småningom in i 

värmen. Upphävandet av förbud mot 

enskilda politiker på grund av tidigare 

Baath-medlemskap, och löften om att 

ledaren Allawi personligen skulle få 

visst inflytande över säkerhetspolitiken, 

fick partiet att ansluta sig till koalitionsregeringen 

och därmed eliminerades 

Malikis främste politiska utmanare 

från valet 2010. 

Egna säkerhetsstyrkor 

Sedan länge har Maliki egna säkerhetsstyrkor 

vid sidan om de militära, 

bland annat är han ansvarig för en 

enhet för kontraterrorism som ej alls är 

juridiskt reglerad och som arbetar nära 

de amerikanska specialstyrkorna. Uppgifter 

från bland annat HRW och 

Amnesty bekräftar nu gamla misstankar 

om att Malikis styrkor är ansvariga 

för ett stort antal fångar på ett antal 

hemliga fängelser, fångarna är vanligen 

gripna utan bevis för misstanke 

om stöd till olika motståndsgrupper. 

Tortyr är vanligt förekommande i 

dessa sammanhang. Vi får höra om 

systematisk användning av strypning, 

borrande i kroppsdelar, våldtäkter, 

elchocker och så vidare, och 

domar fälls utifrån medgivanden 

under tortyren. 

Åtminstone 30 000 fångar hålls utan 

prövning, de ökas nu med ytterligare 

20 000 som överförs från amerikanskt 

förvar där de suttit utan prövning, 

antagligen finns än fler fångar i andra 

system, bortom all rättstrygghet. I det 

vanliga fängelsesystemet sitter närmare 

15 000 dömda för terrorism, kring 

1000 i väntan på sina dödsstraff. 

Generellt kan sägas att medan USA 

under ett antal år var huvudansvarigt 

för en mängd krigsbrott under ockupationen 

av Irak, så har nu huvudansvaret 

för löpande säkerhetsarbete (och 

repression) nu lagts på premiärministern 

och dennes styrkor. Eftersom statsapparaten 

till stor del är övertagen av 

shiitiska sekteristiska krafter – trots att 

Maliki försöker spela på en mer nationalistisk 

samling – fortsätter alltså flera 

motsättningar i landet att följa sekteristiska 

linjer, samtidigt som den 

avgörande frågan fortfarande är USA:s 

ställning i landet. 

I och med att USA 2005 valde att 

stödja sig mot de shiitiska och de kurdisk-separatistiska 

partierna i landet 

har ockupationskriget haft en tydlig 

etno-sekteristisk karaktär, som allra 

tydligast i när amerikansk militär samverkade 

med sekteristiska avrättningsstyrkor, 

till exempel den omtalade Vargbrigaden. 

Strid om oljan 

Oljepolitiken är inte oväntat det område 

där mest politisk kraft lagts ned. 

Under en rad år har amerikanerna hårt 

arbetat för att Irak ska genomdriva 

olika lagar som ska öppna för utländska 

investeringar och decentralisera 

det politiska ansvaret för oljeresurserna. 

Motståndet har dock varit hårt 

bland parlamentariker, motståndsorganisationer, 

fackföreningar och så 

vidare. 

Istället har regeringen i Bagdad och 

även provinsregeringen i Kurdistan i 

omgångar delat ut en rad kontrakt till 

utländska bolag på olje- och gasutvinning, 

medan löften nu ges att lagstiftningen 

slutligen ska kompletteras 2011. 

De kurdiska kontrakten är så kallade 

production sharing contracts, som 

kan ge bolagen stora ekonomiska fördelar 

på sikt. Länge var de ifrågasatta 

från Bagdad, medan de drevs på av 

inhemska och amerikanska krafter som 

gärna såg en decentralisering eller 

splittring av landet, men Maliki försö-

Bildekal: "Var snäll mot Amerika - Annars inför vi demokrati i ert land." 

ker nu driva igenom ett centralt godkännande 

för att regeringen ska ha 

stöd från de kurdiska partierna. 

De centrala kontrakten med Bagdad 

är mindre fördelaktiga för bolagen, men 

ger lång tids inflytande för dem i landet. 

Regeringen betalar ett fast pris per 

utvinnen tunna, betydligt lägre än vad 

bolagen hade hoppats på. Få US-bolag 

har varit intresserade med dessa 

förutsättningar, istället har en lång rad 

(ofta statsägda) bolag från Ryssland, 

Kina, Malaysia, Vietnam, Angola, men 

också från Storbritannien och Frankrike 

tagit stora kontrakt, vanligen i stora 

samarbetsprojekt. 

I söder finner vi Exxon, Shell, och 

inte minst BP som väntar sig borra 3000 

nya hål på tio år i det enorma Ruwailafältet 

och tillsammans med kinesiska 

CNPC väntar sig en utvinning på nästan 

3 miljoner fat om dagen om några år. 

I den läckta diplomatposten kan vi 

läsa att amerikanerna i alla fall är nöjda 

med hur många av bolagen vänder sig 

till det i krigssammanhang ökända 

Halliburton för teknisk assistans, och 

man kan notera att få irakier väntas få 

några anställningar i denna industri 

även framöver. 

Från Bagdad lanseras nu återkommande 

lyckokalkyler om en kommande 

oljeboom i landet, man talar om en 

femdubbling av produktionen till 12,5 

miljoner fat/dag 2017 och enorma inkomster, 

och internationellt råder stora 

förhoppningar på att Irak ska kunna 

överta Saudiarabiens roll i att motver- 

ka en globalt sett vikande oljeproduktion 

– enligt IEA har vi nu gått in i den 

så fruktade peak oil-platån. Inom Bushregeringen 

var detta ett avgörande 

argument för ett skifte i Irakpolitiken 

efter 2000. 

EU driver därutöver sedan ett par år 

hårt ett projekt kring energisamarbete 

med Irak, en del av en ny energistrategi. 

I synnerhet är det naturgasen man 

är intresserad av, målet är att diversifiera 

EU:s gasleverantörer, och ett 

delmål är att ansluta Irak till den omstridda 

planerade Nabucco-pipelinen 

genom Turkiet från Centralasien till 

Europa. 

Men man glömmer de enorma investeringar 

Iraks sönderfallande 

oljeindustri kommer att behöva, 

nästan dagligen kommer rapporter 

om läckande sönderrostade pipelines, 

inom industrin talas om en 

katastrof utan motstycke. Man undviker 

också att beakta att den inhemska 

opinionen rörande utländska 

bolags inflytande är minst sagt 

skeptisk. 

Exempelvis vill alla motståndsgrupper 

liksom sadristerna och många inom 

oppositionen riva upp alla kontrakt, 

och al Sadr förbjuder också sina anhängare 

att arbeta åt bolag som tillhör 

Storbritannien eller USA. 

Korruptionen gör allting än mer besvärligt, 

liksom det politiska spelet, 

exempelvis hindras korruptionsutredningar, 

och Bagdadregeringen har 

godtagit att ingen ska ges insyn i den 

7 

kurdiska provinsregeringens kontrakt 

och oljeförsäljning. 

Den ordinarie infrastrukturen med 

elektricitet och vatten i spetsen måste 

fungera både för vanligt folk och för en 

eventuell utbyggd oljeindustri, även 

den kräver fortfarande enorma investeringar 

på grund av åtta års gigantiska 

(fel)-investeringar. Många överraskningar 

är nog att vänta framöver 

på olje- och gasfronten. 

Ironiskt i sammanhanget är hur 

många i USA:s ockupationsstyre trodde 

att den ekonomiska chockterapin 

skulle medföra en diversifierad irakisk 

ekonomi. Ett mål var att kunna lösgöra 

oljeindustrin från krav på folkligt ägande 

och välfärdspolitik, tidigare så starka 

tendenser i Irak. Istället slutar projektet 

i en enormt korrumperad stat där 

i princip den enda resursen är oljan, 

utvunnen med ett sönderfallande gammalt 

tekniksystem. 

Inledningsvis hade man i Washington 

stora förhoppningar på att Irak 

skulle bli en frihandels-kil in i Mellanöstern, 

med invasionen lanserades ett 

enormt frihandelsprojekt, MEFTA. 

Men misslyckandet är nästan totalt. 

Utvecklingen i övriga Mellanöstern 

går åt andra håll. Irak blev ett ekonomiskt 

svart hål och inte det ”skyltfönster” 

av blomstrande marknadsekonomi 

som många i ockupationens administration 

förväntade sig, inte heller 

den stora ingången för amerikanska 

transnationella bolag (utöver olje- och 

säkerhetsindustrin) eller för ekonomisk 

sammanlänkning med Israel som ingick 

i MEFTA-projektet. 

För USA kan Irakkriget sammanfattas 

som ett gigantiskt misslyckande 

med en slutnota på kring tre 

biljoner dollar, men det hindrar inte 

att man vill ”rädda” vad som räddas 

kan. 

Aktivt motstånd 

Utan större rubriker fortsätter den 

låggradiga krigföringen i Irak. Olika 

motståndsgrupper genomför cirka 40– 

100 attacker per vecka i landet, varje 

dag dör en handfull poliser och militärer, 

desto fler såras. De vanligaste målen 

är regeringspolis och militära styrkor, 

men vi har också de svårtolkade bombningarna 

med sekteristisk karaktär, 

främst mot shiitiska församlingar under 

religiösa högtider. 

USA har förskansat sina styrkor på

8 

baser, som dock fortfarande attackeras, 

och när deras soldater väl deltar i 

operationer runtom i landet blir de 

också mål för motståndsgrupperna. 

Bombningar görs nu också inne i 

Kurdistan där de politiska spänningarna 

tilltagit mellan de gamla klanpartierna 

och nya utmanare. Motståndsgrupperna 

i norra delarna av landet ser 

ut att växa, eftersom de Sahwa-miliser 

USA tidigare byggt upp inte inkorporerats 

av Malikis statsapparat, en del 

av dem väljer nu att ansluta sig till det 

militära motståndet. 

I det tysta pågår också flera avrättningskampanjer, 

något tusental officerare 

och högre tjänstemän har lönnmördats 

under senaste året, regeringsstyrkor 

fortsätter med stora straffexpeditioner, 

och har – förefaller det – 

låtit lönnmörda ett stort antal tidigare 

Sahwa-milismän. 

Det är svårt att särskilja de olika 

konfliktlinjerna, en del av våldsdåden 

ingår i spelet mellan de olika etablerade 

politiska grupperingarna och partierna, 

andra ingår i striden mellan motståndsgrupper 

och regeringsmakten. 

Allt tyder på att Malikis regim ännu är 

för svag för att klara sig själv mot 

motståndsorganisationerna om man 

inte hade USA:s stöd. 

Löfte om tillbakadragande 

I det sammanhanget är SOFA-avtalets 

framtid en avgörande fråga. För närvarande 

har USA cirka 50 000 soldater i 

Irak, samt ett okänt antal specialstyrkor, 

kontraktörer etc. Fortfarande har 

man stort inflytande över säkerhetsarbetet, 

även om detta sällan medges. 

Enligt avtalet från 2008 ska all 

amerikansk trupp lämna Irak senast 

december 2011, ett datum president 

Obama och även premiärminister 

Maliki satsat en hel del poli- 

”Med vår enighet ska vi riva alla ockupationens murar.” 

tiskt kapital på att vidmakthålla för 

att inte gå emot sina hemmaopinioner. 

Men det har pågått mycket påtryckningar 

från militärt och politiskt håll om 

att upphäva slutdatumet. Varningar 

ljuder om hur svaga Malikis ordningsstyrkor 

är, och hur amerikanska intressen 

kommer att hotas av en alltför 

modest militär närvaro som inte ens 

kan skydda den omfattande diplomatiska 

närvaron i landet. 

Framgångsrikt har man därför till 

exempel ”glömt bort” att en folkomröstning 

skulle hållas om avtalet i Irak. 

Istället nådde man i september 2010 en 

ramöverenskommelse för hur US-militär 

ska kunna stanna, utan att rucka på 

löftena om tillbakadragande. 

Tanken är att föra över de mest oundgängliga 

stridsstyrkorna till civilt ansvar 

under amerikanska utrikesdepartementet, 

den vanligaste siffran som 

nämns är cirka 15 000 man, men även 

upp till 28 000 har nämnts. 

Frågor till de politiska partierna 

Hur kan Sverige ha goda relationer 

med Al-Maliki-regimen? Hur kan 

Sverige umgås med en korrupt politiker 

som nyligen avslöjats som 

direkt ansvarig för två tortyrfängelser, 

som har egna dödsmiliser och 

tillvällat sig makten som både inrikes-, 

säkerhets- och försvarsminister? 

Föreningen IrakSolidaritet ställ- 

de för ett år sedan åtta frågor till 

partierna. De rödgröna svarade på 

alla frågor, frågor som uppmanade 

till handling när det gäller USA:s 

många krigsbrott i Irak. 

Långsiktigt arbete behövs. Ta 

med frågorna till ditt parti eller din 

fackförening: 

http://iraksolidaritet.se/ 

index.php?nr=467 

I den mer inofficiella dialogen med 

USA framhåller nu Maliki och hans 

militär hur utsatt man är av inre och 

yttre hot, att man måste ha någon form 

av fortsatt amerikanskt militärt stöd, 

annars kommer man att vända sig till 

regionala stormakter (Iran och Ryssland). 

Utöver detta vill bägge parter 

utvidga de amerikanska styrkorna för 

särskilda operationer (SOFs), som inte 

ingår i de officiella militära siffrorna. 

Medan gamla regimer faller i delar 

av övriga Mellanöstern, kvarstår 

alltså frågan vad som ska ske med 

den värsta av dem alla, den under 

ockupation uppbyggda så kallade 

demokratiska regimen i Bagdad. 

Kriget i Afghanistan rullar vidare, med 

alltfler strategiska element överförda 

från den vanvettiga krigföringen i Irak. 

Få talar idag om hur det kriget egentilgen 

såg ut; en olaglig invasion, flygbombningar 

av hela städer, avrättningskampanjer, 

fosforbomber, tortyr, 

understödjande av sekteristiska terror-miliser. 

Och frågan är om inte 

USA:s samlade politik mot Irak under 

de senaste 20 åren, med bland annat 

troligen över två miljoner döda som 

resultat, borde räknas som folkmord. 

Dessa brottsmisstankar måste utredas, 

liksom det internationella samfundets 

ansvar. Vi får inte göra som så 

många gärna gör när stormakter löper 

amok – glömmer och går vidare som om 

inget hänt. 

Mathias Cederholm 

Historiker, medlem i 

Irakkommittén i Malmö

USA förstörde avsiktligt 

Iraks vattenförsörjning 

– Hela Irak förvandlas till öken – 

Nya, tidigare opublicerade och sekretessbelagda dokument, visar att den totala förstörelsen av Iraks 

vattentillgångar och energiförsörjning var en medveten handling, men i västliga media spreds myten om det 

kliniska kriget som med precision riktades enbart mot militära mål. När fakta inte längre gick att dölja hette 

det att det inte helt gick att undvika att även civila mål oavsiktligen träffades (”collateral damage”). Allt detta 

var lögnaktig krigspropaganda. 

Irak hade före Gulfkriget och sanktionerna 

1990 en väl utbyggd vattenförsörjning 

och anläggningar för rening 

av avloppsvatten. Irak hade också ett 

omfattande bevattningssystem för 

jordbruket, som nu till stora delar har 

gjorts obrukbart. Hela Irak riskerar nu 

att omvandlas till öken inom en snar 

framtid som en följd av förstörelsen. 

1990, före sanktionerna, uppskattades 

att 90 procent av Iraks invånare hade 

tillgång till rent dricksvatten. 1999 hade 

den siffran sjunkit till 41 procent. 2007 

och efter 4 års krig och ockupation 

uppskattades att 30 procent av Iraks 

ca 30 miljoner invånare hade tillgång 

till drickbart vatten. Den siffran har 

idag med all säkerhet sjunkit ytterligare. 

I Irak finns rent vatten för alla bara 

tillgängligt i USA:s enorma, muromgärdade 

militärbaser och s.k. ”gröna 

zoner”. 

”Drunknar i avloppsvatten” 

I en artikel I Huffington Post den 28/3 

2008 citeras nyhetsbyrån AFP. Bagdad 

drunknar i avloppsvatten och sjöar 

bildas på gatorna, rapporteras det. 

Dessa stinkande sjöar av avlopp är så 

vidsträckta att de kan ses som stora 

svarta fläckar på Google Earth, skriver 

AFP. Avloppet blandar sig med avfall, 

sopor och föroreningar bestående av 

giftiga metaller och rester av utarmat 

uran. 

83 procent av avloppsvattnet rinner 

direkt ut i floderna Eufrat och Tigris 

och gör vattnet inte bara obrukbart 

utan dessutom giftigt och direkt livsfarligt. 

Orent vatten sprider också sjukdomar 

och svårartade diarréer. Framförallt 

drabbas barnen. 

En grupp jurister och folkhälso- 

Barnen drabbas värst av brist på rent vatten 

experter från Harvard uppgav redan 

1991 att de besökt 46 irakiska sjukhus 

och 28 vattenoch avloppsreningsanläggningar. 

Forskarnas slutsats var 

9 

att dödsfallen bland barn under 5 års 

ålder nästan femdubblats år 1991. 

49 700 barn hade dött av de kombinerade 

effekterna av krig, sanktioner och

10 

bristen på rent vatten under de första 

sju månaderna. 

”Det är folkmord” 

En majoritet i FN:s säkerhetsråd och i 

generalförsamlingen var emot fortsatta 

sanktioner när effekterna blev alltmer 

alarmerande, men USA har vetorätt 

i säkerhetsrådet och alla planer på 

att häva det orättfärdiga beslutet motarbetades. 

Dennis Halliday, samordnare och 

chef för FN:s humanitära program i 

Irak, avgick i protest från sin befattning. 

Han belades med munkavle i 

amerikansk press, men i en intervju om 

sanktionerna i den egyptiska tidningen 

Al Ahram den 19 juli 2000 sa han: 

– Jag säger folkmord eftersom det är 

ett avsiktlig program för att förstöra en 

kultur, ett folk, ett land – ekonomiska 

sanktioner är kända för att göra det. 

[Utrikesminister Madeleine] Albright 

själv medgav en halv miljon döda barn 

redan 1996. Ändå medlemsstaterna – 

Förenta staterna och Storbritannien i 

synnerhet – har fortsatt det ekonomiska 

embargot trots sin kunskap om dödligheten 

för irakiska barn. Det är folkmord. 

Den vanligaste dödsorsaken för de 

undernärda barnen är akut diarré, de 

får inte behålla vattnet och dör av 

uttorkning.1997 beräknades antalet 

undernärda barn till en miljon, och 

1998 konstaterades att 70 procent av 

kvinnorna led av blodbrist. Även mediciner 

som skulle ha kunnat sättas in 

mot de sjukdomar som sanktionerna 

och kriget förorsakat omfattades av 

blockaden. Irak har idag den högsta 

barnadödligheten i världen enligt Röda 

Mer än en halv miljon barn beräknades 

ha fått sätta livet till fram till år 

1996 (enl. UNICEF, FN:s barnfond) 

som en följd av sanktionerna och 

Gulfkriget. Det är fler barn än de som 

dog i Hiroshima. Madeleine Albright, 

då USA:s FN-ambassadör 

och senare utrikesminister, fick frågan 

av en reporter om priset var värt 

detta och hon svarade: 

– Jag tycker att det här är ett mycket 

svårt val, men priset – vi tror att 

det är värt det. 

Ett undernärt irakiskt barn 

Korset. Vart åttonde barn dör före fem 

års ålder. 

Allt detta förutsågs av USA:s försvarsdepartement. 

Tillgänglig information 

finns på deras hemsida 

www.gulflink.osd.mil. Sök efter ”Disease 

Information Effects of Bombing”. 

Där finns också ”Iraq Water Treatment 

Vulnerabilities”, på svenska 

”Iraks sårbarheter i vattenbehandling”. 

Kraftverk har lagts i ruiner 

I rapporten ”Iraq Water Treatment 

Vulnerabilities” från DIA (Defense 

Intelligence Agency) och USA:s försvarsdepartement 

från januari 1991 

framgår att förstörelsen av och förgiftandet 

av vattentillgångar var avsiktlig. 

I rapporten heter det bland annat 

att: ”Ett misslyckande med att säkra 

tillgången kommer att få till resultat en 

brist på rent dricksvatten för en stor 

del av befolkningen.” Dokumentet 

beskriver i detalj kvaliteten på Iraks 

vattentillgångar och noterar att Iraks 

floder ”innehåller biologiskt material, 

föroreningar och rikligt med bakterier. 

Om vattnet inte renas med klor, kan 

epidemier av sjukdomar som kolera, 

hepatit och tyfus förekomma”. Klor 

fick inte föras in i Irak under sanktionerna. 

Slutklämmen i dokumentet är att 

”en fullständig degradering av vattenreningssystemet 

kommer förmodligen 

att ta åtminstone ytterligare sex månader”. 

Den bedömningen gjordes i samband 

med inledningen av Gulfkriget 

1991. 

Under det kriget och senare vid 

USA:s, Storbritanniens och Frankrikes 

massiva bombräder i de så kallade 

”no-fly zones”, där Irak förhindrades 

utnyttja stora delar av sitt luftrum, 

bombades avsiktligt kraftverk, vattenoch 

avloppsreningsverk till ruiner. 

Effekterna av detta och av sanktionerna 

var förödande. 

Irak nu nere på Haitis nivå 

Det är inte enbart vattenverken och 

elkraftstationerna som gjorts obrukbara 

utan också hela nätverket av kraftkablar 

och rörledningar. Många rapporter 

talar om att el i bästa fall bara 

finns tillgänglig några timmar per dygn 

i vissa områden. Det innebär att vattenförsörjningen 

och reningen av avloppsvatten 

inte kan fungera. Under 

sanktionerna förhindrade USA importen 

av rörledningar och av nödvändiga 

reservdelar för underhåll av teknisk 

utrustning och maskiner. Avsikten var 

att slå sönder Iraks hela industri och 

infrastruktur. Det kommer att bli mycket 

svårt och enormt kostnadskrävande 

att återuppbygga 50 år av raserad 

En halv miljon döda barn – ”det är värt priset” 

Hon sade sig senare ”ångra” detta 

uttalande, men som utrikesminister 

försvarade hon orubbligt en fortsättning 

av sanktionerna, fullt medveten 

om dess effekter som DIA:s sekretessbelagda 

dokument visar. Det hon ångrar 

är att svaret till reportern Lesley 

Stahl var ”ett fruktansvärt misstag”, 

som hon senare skriver i sina memoarer. 

Hon bedyrar också att ”ingenting 

betyder mer än oskyldiga människors 

liv”, något som alltså klart motsägs av 

fakta. Jämfört med olja och makt bety- 

Madeleine Albright ansåg priset 

värt att betala. 

der några miljoner barns liv ingenting 

för USA:s regering.

utveckling. Frågan är om det överhuvudtaget 

är möjligt inom en förutsebar 

framtid. Kravet på krigsreparationer 

för återuppbyggnad bör ställas på USA 

och dess huvudallierade Storbritannien, 

som förorsakat denna enorma 

förstörelse utan motstycke i historien. 

Under det påföljande, folkrättsvidriga 

angreppskriget på Irak år 2003 drevs 

en stor del av Iraks ingenjörer och 

tekniker som var kunniga i vattenfrågor 

på flykt eller mördades. 

Så här beskriver författaren Joy Gordon 

(sid. 87) situationen i boken ”Invisible 

War – The United States and the 

Iraq Sanctions” (Harvard University 

Press 2010): 

”Vad jag vill utforska är frågan om 

hur en katastrof av den här magnituden 

kunde ske: vad det var för policy 

och handlingsmönster som orsakade 

hundratusentals död; undergrävde 

hälsan för åtskilliga miljoner barn; förstörde 

en hel ekonomi; ödelade en hel 

nations utbildning och sjukvårdssystem; 

reducerade ett sofistikerat land, i 

vilket en stor del av befolkningen levde 

som medelklass i ett Första Världenland, 

till statusen av Fjärde Världenland, 

som Rwanda, Somalia, Haiti; och 

det i ett land känt för sina vetenskapsmän, 

ingenjörer, och doktorer, här etablerades 

en ekonomi av tiggare, kriminella 

och svartabörshajar.” 

Arne Hjorth 

USA:s president Barak Obama anser att USA har ”levt upp till sitt 

ansvar” i Irak. 

”Vi har levt upp till vårt ansvar” 

“Förenta staterna har betalat ett högt pris för att överlämna Iraks framtid i 

händerna på dess folk. Vi har skickat våra unga män och kvinnor att göra 

enorma uppoffringar i Irak och vi har spenderat mycket stora resurser 

utomlands i en tid av budgetåtstramningar på hemmaplan. Vi har hållit ut 

därför att vi delar en tro med Iraks folk – en tro på att ut ur krigets aska kan 

en ny början födas i denna civilisationens vagga. Under detta remarkabla 

kapitel i Förenta staternas och Iraks historia har vi levt upp till vårt ansvar.” 

Ur president Obamas tal till nationen 31 augusti 2010. 

Landsomfattande protester 

på Vredens dag – minst 29 dödade 

Tusentals människor över hela 

Irak trotsade det stränga demonstrationsförbudet 

på ”vredens 

dag” den 25 februari och uttryckte 

sitt missnöje med korruption, 

arbetslöshet och social misär och 

med ”lögnaren Al-Maliki”. Minst 

29 människor rapporteras ha dödats 

då säkerhetsstyrkor sköt mot 

demonstranterna. 

I huvudstaden Bagdad samlades omkring 

5 000 människor på Tahrirtorget. 

Demonstranterna välte två betonghinder 

som rests för att avskärma den hårt 

befästa ”gröna zonen”, där USA-ambassaden 

och parlamentet ligger. 

Demonstrationen genomfördes 

trots att den irakiska huvudstaden var 

i stort sett avstängd, med mängder av 

soldater runt om i centrala Bagdad, 

som visiterade människor som försökte 

ta sig till Tahrirtorget (Befrielsetorget). 

Sidogatorna var avspärrade med 

taggtråd. Arméhelikoptrar svävade 

över staden och stridsfordon var utstationerade 

vid torget. 

Regeringen hade i förväg förklarat 

att alla som deltog i demonstrationer 

skulle betraktas som terrorister. President 

Al-Maliki hade varnat folk för att 

delta och sagt att saddamister och al- 

Quaida låg bakom demonstrationerna. 

Några belägg för det påståendet presenterade 

han inte. 

300 människor fängslades, däribland 

11 

kända journalister, konstnärer och intellektuella. 

Flera av dem misshandlades 

och torterades under fångenskapen. 

Stora protestaktioner genomfördes 

också i andra städer runt om i Irak, från 

Mosul i norr till Basra i söder. 

I norra Irak öppnade säkerhetsstyrkorna 

eld mot folkmassan och dödade 

tio demonstranter. I den västliga Anbarprovinsen 

sköts två människor till 

döds. I den nordliga staden Hawija 

dödades tre demonstranter och femton 

sårades. Demonstranterna uppges 

ha satt eld på tre polisstationer och 

det lokala stadshuset. 

Minst två människor dödades och 

Forts. sid 33

12 

Raserandet av den irakiska staten 

USA:s förstörelse av den irakiska 

staten var systematisk och 

avsiktlig, påpekar Dirk Adriaensen 

i detta utdrag ur en längre 

artikel. 

Bara några dagar efter de förödande 11 

septemberattackerna deklarerade 

USA:s försvarsminister Paul Wolfowitz 

att huvudfokus för USA:s utrikespolitik 

skulle vara ”att göra slut på 

stater som sponsrar terrorism”. Irak 

stämplades som en ”terroriststat” som 

man skulle göra slut på. 

Efter andra världskriget hade sam- 

Efterkrigsoffer: "Vår son blev just skjuten av en [icke stridande] soldat vid 

en amerikansk checkpoint." 

Försvar för utbildning och forskning 

Det brottsliga våldet mot Iraks 

akademiker uppmärksammas 

vid ett internationellt seminarium 

i Gent, Belgien 9-11 mars 2011. 

Syftet med seminariet är att belysa 

detta våld och dess samband med 

den pågående ockupationen samt 

att arbeta för praktiska lösningar. 

Under USA:s ockupation har Iraks 

intellektuella och tekniker utsatts för 

en systematisk och fortgående kampanj 

med hotelser, bortföranden, utpressning, 

slumpmässiga mord och 

riktade avrättningar. 

hällsvetenskapernas fokus legat på 

statsbyggande och modeller för utveckling. 

Föga hade skrivits om statsförstörelse 

och avveckling. 

Efter åren av krig och ockupation 

kan vi nu med bestämdhet konstatera 

att det var ett avsiktligt politiskt 

mål att göra slut på staten. 

Konsekvenserna i mänskliga och kulturella 

termer av förstörelsen av den 

irakiska staten har varit enorma: särskilt 

över 1,3 miljoner civilas död; den 

sociala infrastrukturens förfall, inklusive 

systemen för elektricitet, dricksvatten 

och avlopp; över åtta miljoner 

Parallellt med förstörelsen av Iraks 

utbildning har denna repression lett 

till att merparten av Iraks utbildade 

medelklass tvingats att fly. 

Konsekvenserna för Iraks sociala, 

ekonomiska och politiska återuppbyggnad 

är allvarliga. 

BRussells Tribunal och Forskningsgruppen 

för Mellanöstern och Nordafrika 

vid Ghents Universitet, som 

gemensamt arrangerar seminariet, uppmanar 

till förnyad uppmärksamhet på 

situationen för högre utbildning och 

akademiskt liv i Irak och understryker 

irakier har behov av humanitärt bistånd; 

skriande fattigdom. 

FN-rapporten om mänskliga rättigheter 

för första kvartalet 2007 uppgav 

att 54 procent av irakierna levde på 

mindre än en dollar om dagen. I slutet 

av 2009 fanns minst 2,5 miljoner flyktingar 

och 2 764 000 internt fördrivna. 

En av sex irakier är fördriven. Iraks 

intellektuella och tekniska klass har 

utsatts för en systematisk och fortgående 

kampanj av kränkningar, bortrövanden, 

utpressning, godtyckligt 

dödande och riktade mord. 

Decimeringen av yrkesgrupper 

hörde samman med en allmän attack 

på Iraks yrkesutbildade medelklass, 

inklusive läkare, ingenjörer, 

advokater och domare liksom 

politiska och religiösa ledare. 

Parallellt med förstörelsen av Iraks infrastruktur 

för utbildning ledde denna 

repression till massfördrivning av huvuddelen 

av Iraks utbildade medelklass 

– den främsta motorn för framsteg 

och utveckling i moderna stater. 

I slutet av 2006 beräknades omkring 

40 procent av Iraks medelklass ha flytt. 

Få har återvänt. Tjugotusen av Iraks 

34 000 registrerade läkare lämnade Irak 

efter USA:s invasion. I april 2009 hade 

färre än 2 000 återvänt, lika många som 

dödades i kriget. Antalet lärare i Bagdad 

har minskat med 80 procent. 

Hittills har ockupationsmyndigheterna 

inte gjort någon systematisk 

Forts. sid 27 

dess betydelse för landets återuppbyggnad 

och folkets väl. 

De framhåller särskilt ockupationens 

förödande konsekvenser inom 

nyckelområden som högre utbildning 

och forskning. 

Seminariet är ett brett upplagt. 

Rektorn för universitetet i Gent inledningstalar 

och flera mycket kunniga 

och väl kända irakiska och internationella 

talare medverkar. Samordnare 

för seminariet är Dirk Adriaensens. 

IrakSolidaritet företräds av 

Sigyn Meder.

USA organiserade terrorn i Irak 

Wikileaks publicering av 

400 000 hemliga militära rapporter 

från kriget i Irak väckte berättigat 

uppseende. Ändå avslöjar 

dessa dokument endast en begränsad 

del av ockupanternas 

krigsförbrytelser, konstaterade 

Dirk Adriaensens, BRussells 

Tribunal, på IrakSolidaritets seminarium 

på ABF-huset i Stockholm 

23 oktober 2010. 

En sak som särskilt upprörde i Wikileaks 

dokumentation var ordern till 

USA:s soldater att inte utreda övergrepp 

i form av tortyr och mord begångna 

av irakisk polis. Och det är 

förvisso riktigt att USA som ockupationsmakt 

enligt folkrätten har ett ansvar 

att skydda befolkningen. 

Men verkligheten är än värre: Pentagon 

är inte bara passiv åskådare utan 

i själva verket organisatör bakom den 

omfattande terrorn. 

Vad som i media framställts som 

sekteristiskt våld, och som tjänat 

som en legitimation av fortsatt ockupation, 

är i huvudsak initierat, organiserat 

och styrt av USA-administrationen. 

Redan 2004 öronmärktes tre miljarder 

dollar i Pentagons budget för att skapa 

paramilitära styrkor i Irak. Newsweek 

skrev om det då och hänvisade till 

tidigare exempel på så kallad outsourcad 

terrorism som Operation Phoenix i 

Vietnam och Salvador Option i Centralamerika 

och Colombia. 

Flera av organisatörerna bakom 

dessa smutsiga krig med dödsskvadroner 

rekryterades till Irak. Såväl John 

Negroponte, ambassadör i Honduras 

1981-85, som general James Steel och 

Steven Castel sändes dit. 

I inrikesdepartementet i Bagdad inrättade 

sig USA-rådgivarna på åttonde 

våningen. På sjunde våningen byggdes 

tortyrcentret upp. Exilirakiska miliser 

som kom i släptåg på invasionsstyrkorna, 

bland annat de så kallade 

Badrbrigaderna och Chalabis milis, 

integrerades i den irakiska polisens 

kommandoenheter. 

UNAMI, FN:s mission i Irak, rapporterade 

om att människor kidnappades 

på gatan av män i polisbilar, uniformer 

Dirk Adriaensens från BRussells Tribunal berättade om effekterna i Irak av 

USA:s ockupation på IrakSolidaritets seminarium. 

och skottsäkra västar för att sedan 

hittas torterade och dödade med ett 

skott genom huvudet. Ofta med tecken 

på att ha utsatts för den särskilda 

borrmaskinstortyr som utvecklats i 

inrikesdepartementet. 

Dessa speciella kommandon passerade 

fritt genom ockupantens otaliga 

checkpoints. De rekryterades, finansierades, 

tränades, beväpnades och 

försågs med högteknologisk sambandsutrustning 

av amerikanerna. 

Avsikten med det smutsiga kriget 

är inte i första hand att nå motståndsrörelsen, 

vilket har visat sig 

svårt. Terrorn riktar sig mot civilbefolkningen 

för att göra folkets liv 

så outhärdligt att de inte orkar stödja 

motståndet. 

Syftet är att skära av förbindelsen 

mellan befolkning och motståndsrörelse. 

När människor hittas på gatan, 

Dirk Adriaensens är medgrundare 

till BRussells Tribunal och deltar i 

samordningen av den internationella 

kampanjen till stöd för Iraks mordhotade 

akademiker. Mellan 1992 och 

2003 ledde Dirk Adriaensens flera 

delegationer till Irak för att observera 

de förödande effekterna av sanktionerna. 

Han har skrivit ett stort 

antal artiklar om Irak och är medförfattare 

till boken Kulturell rensning 

i Irak: varför muséer plundrades. 

13 

torterade och med borrhål i huvudet, är 

budskapet: Se vad som händer om ni 

stödjer motståndet! 

Även de brittiska ockupationsstyrkorna 

har bevisligen ägnat sig åt terrorism, 

som de två brittiska SAS-agenter 

som 2005 greps i Basra med bilen full av 

sprängmedel och som sedan med militärt 

våld fritogs ur fängelset av britterna. 

Officiellt har kriget i Irak förklarats 

avslutat av Obama, men kvar finns 

50 000 amerikanska ockupationssoldater, 

80 000 privata legoknektar, gigantiska 

baser som byggs ut och utrustas 

med drönare. Kvar finns också 

mordmaskinen The Dirty Brigade som 

fortsätter sitt hemliga krig utom räckhåll 

för media. 

Ulf Bjerén 

Styrelsemedlem IrakSolidaritet 

bibliotek brändes och akademiker 

mördades (Pluto Press). 

Vid seminariet ”Förstörelsen av 

Irak, ett krigsbrott” talade också 

Gabor Tiroler och Anita Lilburn 

om kampanjen mot DU-vapen. Sigyn 

Meder rapporterade om 

IrakSolidaritets frågor till de politiska 

partierna. Ett 90-tal personer 

deltog på seminariet, som arrangerades 

av Irak Solidaritet och ABF 

Stockholm.

14 

”Ett krig mot människors hälsa” 

Sjuttio procent av Iraks medicinska 

personal har lämnat landet 

efter USA:s ockupation. Det berättade 

den irakiske läkaren Omar 

Al Kubaisy vid ett möte med 

IrakSolidaritet i Stockholm. 

Omar Al Kubaisy är en av Iraks främsta 

hjärtspecialister och upplevde själv 

invasionen 2003. 2009 talade han i Europaparlamentet 

om hälsoläget i Irak. I 

augusti 2010 besökte han Stockholm 

för att delta i en kardiologkongress. 

– Människors hälsa och identitet är 

under attack. Iraks sjukvård har förstörts 

efter att USA-koalitionens folkrättsstridiga 

ockupation inleddes, sade 

han vid IrakSolidaritets möte. 

Hjärtcentret raserades 

– Jag bevittnade själv invasionen 

av Irak. Mitt sjukhus förstördes när 

USA-trupperna gick in i Bagdad, säger 

han. Jag såg med egna ögon den 9 och 

10 april 2003 hur stridsvagnarna invaderade 

mitt hjärtcenter. Man brände 

och plundrade det största centrum för 

hjärtkirurgi som fanns i centrala Bagdad. 

Det lämnades sedan öppet för 

ytterligare plundring i många dagar – 

i inkräktarens regi. 

– I detta center kunde vi utföra åtta 

öppna hjärtoperationer per dag på barn 

och vuxna. Europeiska läkare – från 

England, Schweiz, Frankrike, Italien, 

Spanien och Tyskland – erbjöd sitt 

arbete där som ett humanitärt bidrag 

till centret. 

– Jag minns ett telefonsamtal från en 

kollega från södra Frankrike som hade 

fungerat tidigare med oss i centret, när 

Bagdad och området kring centret utsattes 

för tungt luftbombardemang 

under invasionen. Han bad mig att 

lämna centret med resten av mina kollegor 

för att undkomma, eftersom centret 

var ett mål, vilket han trodde sig ha 

sett på direkta satellitbilder. 

– Tårarna rann nerför mina kinder 

när jag såg hjärtcentret brinna. Jag 

skrek åt officeren i den grupp som 

övervakade det hela från ett stridsvagnstorn 

och frågade varför de gjorde 

såhär. Han säger till mig: ”Sluta 

gråta, vi kommer att bygga ett större, 

och mer modernt, hjärtcenter”. 

– Men det har inte återuppbyggts. 

Omar Al Kubaisy. 

Irak har istället fått 

två miljoner änkor 

och miljoner 

föräldralösa barn. 

Före invasionen 

och trots det 

grymma embargot 

fanns arton 

medicinska fakulteter 

i Irak. Sex 

hade etablerats 

under embargot. 

Det fanns sex tandvårdshögskolor, 

fyra farmakologiska fakulteter, och tiotals 

högskolor, institut och skolor för 

vårdutbildning och utbildning av biträdande 

läkare och undersköterskor. 

Den första medicinska fakulteten i 

Bagdad öppnades redan år 1927. Grundlagen 

i den irakiska staten på 1920-talet 

beviljade alla irakier rätt till kostnadsfri 

utbildning, statlig medicinsk behandling 

och förebyggande vård via sjukförsäkringen. 

Dessa tjänster var etablerade 

i hela Irak, på landsbygden, i 

byar och städer i alla provinser. 

Bra läge före invasionen 

– I Irak hade vi mer än 39 000 sjukhussängar 

i effektivt drivna universitetssjukhus. 

Dessutom stadssjukhus samt 

medicinska kliniker och centra ute i 

landet. Vi hade mer än 34 000 registrerade 

läkare, varav 20 procent var specialister. 

Vi utexaminerade fler än 1 000 

läkare årligen. Vi hade också 30 forskarstuderande 

per år med specialistinriktning. 

Vi legitimerade 250 läkare 

årligen. Denna personal genomförde 

sina uppgifter med stor effektivitet gentemot 

de skadade och funktionshindrade. 

Detta under ett långt krig 

och under den långa period då Irak 

bojkottades vetenskapligt. 

– Utbildningssystemet i Irak är brittiskt 

i sin metod sedan starten, berättar 

dr Al Kubaisy. Europa förstår 

och känner till de normer och 

den effektivitet som irakiska läkare 

har samt den medicinska undervisningens 

och hälsovårdens standard 

i Irak. En stor del av dessa 

läkare finns idag i Storbritannien 

och över hela Europa. 

Världshälsoorganisationen, Unesco, 

Unicef, Internationella Röda Korset 

och andra globala organisationer ut- 

värderade Iraks resultat positivt efter 

1980. Det gällde sådant som vaccinationsprogram, 

familjesjukvård, allmän 

hälsa, barns hälsa, rehabilitering av 

funktionshindrade, preventivmedel 

och nedgången i dödlighet av barn 

under fem år och nyfödda. Spridningen 

av smittsamma sjukdomar och epidemier 

som kolera, polio, hjärnhinneinflammation, 

difteri, kikhosta och tuberkulos 

stoppades. 

Drogmissbruk bekämpades 

– Irak var dessutom det främsta landet 

i regionen när det gällde att kontrollera 

hiv/aids och bekämpa drogmissbruk 

samt att upprätta skolhälsovårdsprogram 

och skapa skyddande barn- och 

mödracentra. 

Specialiserade centra fanns för fertilitet, 

cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, 

ortopedi, körtelsjukdomar, radioisotoper, 

nervsjukdomar, ögonsjukdomar, 

förlamning, rehabilitering och proteser, 

toxicitet, örtmedicin och till och 

med akupunkturbehandling. 

Läget idag sammanfattade Omar al- 

Kubaisy så här: 

– Efter ockupationen är mer än fem 

miljoner människor på flykt. Mer än 

fyra miljoner lever under fattigdomsstrecket. 

Ungefär två miljoner är änkor. 

Fem miljoner barn är föräldralösa. Mer 

än åtta miljoner har otillräckligt med 

mat. Siffror på upp till 400 000 häktade 

eller fångar förekommer. En mycket 

stor del av befolkningen är arbetslösa. 

– 70 procent av landets befolkning 

utanför Bagdad har idag inte tillgång 

till rent vatten. Det föds många missbildade 

barn. 30-40 procent av barnen 

är undernärda. 50 000 är aidspatienter. 

Psykisk ohälsa och drogmissbruk är 

utbredda. För första gången någonsin 

finns en utbredd tillväxt av vallmoplantager 

och opium. Från Afghanistan 

via Iran kommer även ett inflöde av 

illegal narkotika. 

– Folkrätten förpliktigar ockupationsmakten 

att betala skälig ersättning 

för den skada som begåtts under 

ockupationen. 

Henrik Persson 

Kulturvetare, medlem i 

redaktionen för Fjärde världen och 

styrelen Folket i Bild/Kulturfront.

Cancer och missbildningar 

vetenskapligt dokumenterade 

De medicinska effekterna av de 

vapen som USA använde vid angreppen 

mot Falluja och andra 

irakiska städer har nu dokumenterats 

i vetenskapliga undersökningar. 

I denna artikel, specialskriven 

för Brännpunkt Irak, berättar 

Malak Hamdan, ordförande 

för The Cancer and Birth 

Defects Foundation, om sitt arbete 

med dokumentationen. 

Det var i juli 2009 jag först fick ett 

dokument från en lokal organisation i 

Falluja som hävdade att missbildningar 

vid födseln och cancer hade ökat 

dramatiskt efter den av USA ledda 

attacken på staden 2004. Jag beslöt då 

att dessa påståenden måste undersökas 

närmare. 

Jag tog kontakt med gynekologer, 

pediatriker och neurologer, som alla 

arbetade på Allmänna Sjukhuset i Falluja. 

Dr Samira al Aani var en av flera 

läkare jag började samarbeta med. 

Det stod klart för mig att fastän det 

fanns starka berättelser som bevis för 

höga nivåer av missbildade nyfödda 

och cancer från läkare, så fanns inga 

verkliga vetenskapliga bevis som dokumenterade 

denna ökning. 

Det var därför viktigt att en oberoende 

vetenskaplig studie organiserades 

och att fall av defekter vid 

födseln och cancerfall formellt dokumenterades 

av läkare i Falluja, 

innan man kunde höra sanningen. 

Irakiska läkare var naturligt nog ytterst 

tveksamma och motvilliga att genomföra 

någon sådan studie; de var rädda 

att de riskerade att bli ”dödade eller 

bortrövade” om de talade ut, men framför 

allt trodde de inte att någon skulle 

lyssna till dem. 

Jag lovade dem att det fanns folk i 

Storbritannien och runt om i världen 

som brydde sig om vad som hände 

dem, men jag förklarade att vetenskaplig 

forskning var nödvändig innan 

någon hjälp skulle komma. 

Dr Samira al Aani tillsammans med 

ett antal irakiska läkare i Falluja, kom 

överens om att genomföra vetenskap- 

liga studier inom detta område, fastän 

de visste att de kunde riskera livet om 

de gjorde det. 

Förra året ledde professor Chris 

Busby och jag ett team av irakier i 

Falluja och genomförde den första 

Oberoende Epidemiologiska Undersökningen. 

Vår studie publicerades i 

The International Journal and Environmental 

Research and Public 

Health (IJERPH). 

Tidskriften rapporterade om en epidemiologisk 

studie av barnadödlighet 

och cancer i Falluja. Den rapporterade 

att cancernivåerna i Falluja var enormt 

höga. Det fanns en 38-faldig överrepresentation 

av leukemi, en 14-faldig 

överrepresentation av barncancer i 

åldrarna 0-14. Det fanns en förändrad 

könsfördelning för barn födda efter 

invasionen av staden 2004 genom det 

USA-ledda angreppet. Det fanns en 4faldig 

överrepresentation av barnadödlighet, 

orsakad av medfödd missbildning. 

Vår studie refuserades av tidskriften 

The Lancet utan att sändas till 

bedömare, men publicerades tacksamt 

av IJERPH. 

Efter denna första studie beslöt vi 

att det var avgörande att bilda en hjälporganisation 

för att uppmuntra och 

genomföra ytterligare vetenskapliga 

studier inom detta område. The Cancer 

and Birth Defects Foundation team 

baserat i Storbritannien har nu kunnat 

genomföra ytterligare forskning på 

detta område. 

Opublicerade studier 

Vi har nu färdigställt ytterligare två 

studier men väntar ännu på att de ska 

publiceras. 

I en av dessa studier visar data från 

Fallujas Allmänna Sjukhus som sammanställts 

av Dr Samira al Aani under 

en period på elva månader från 1 november 

2009 hur chockerande andelen 

medfödda missbildningar i staden verkligen 

är. I denna studie presenteras 

också resultat av en laboratorieanalys 

av sex jordprover som tagits i områden 

i Falluja. Resultaten tyder på att anrikat 

15 

uran kan vara orsaken till denna humanitära 

katastrof. 

Den andra studien som vi nyligen 

genomfört analyserar hårprover från 

25 föräldrar till barn som fått diagnosen 

medfödda missbildningar i Falluja. 

Proverna analyserades med avseende 

på uran och 51 andra ämnen. Det fanns 

statistiskt signifikant högre koncentrationer 

av vismut, bly, kvicksilver, 

kalcium, magnesium, strontium, barium, 

mangan och uran. Markanta avvikelser 

hittades för vismut, strontium 

och kvicksilver, alla tre komponenter i 

sprängämnen. Nivåerna var signifikant 

högre hos mödrar (med långt hår) än 

fädrer, vilket tyder på att kontamineringen 

hade inträffat i det förgångna 

och höll på att minska. 

De spår av uran som uppmättes i 

jordproverna visade något anrikade 

isotopiska signaturer; uranet i håret 

har också något anrikade isotopiska 

signaturer. 

Jag vill understryka att ökningen i 

cancer och medfödda missbildningar 

har förekommit över hela Irak, 

särskilt i Basra, där man har ropat 

på hjälp alltsedan det första Gulfkriget 

1991. 

Vi är fast beslutna att genomföra ytterligare 

forskning i Falluja och runtom i 

Irak, men vi är också i stort behov av 

finansiell hjälp. The Cancer and Birth 

Defects Foundation i samverkan med 

Fallujas Allmänna Sjukhus har nyligen 

bildat en Birth Defects Community 

Unit, där vi planerar att genomföra 

ytterligare forskning inom detta om- 

råde. 

Malak Hamdan 

Cancer & Birth Defects Foundation 

www.thecbdf.org 

IrakSolidaritets Fallujainsamling går 

oavkortad till offren för USA:s ockupation. 

Just nu går alla insamlade 

medel till den oberoende forskning 

Malak Hamdan beskriver. Fallujainsamlingen 

har hitttills bidragit med 

40 000 kronor. 

Solidaritet gör forskningen möjlig. 

Fallujainsamlingen pg 11673-1

16 

Diplomatisk kamp 

för mänskliga rättigheter 

Naji Haraj är irakisk före detta diplomat. Nu arbetar han som människorättsaktivist 

på frivillig bas och förbereder olika möten och rapporter i samband med 

FN:s olika människorättssessioner – minst sex sessioner varje år. Sigyn Meder 

träffade honom i Genève för ett långt samtal om hans hemland. 

Naji Haraj kommer från Falluja, studerade 

juridik vid Bagdaduniversitet, tog 

en fil kand i diplomati och internationella 

relationer och utexaminerades 

från ”Institute of Foreign Services" 

vid irakiska UD och blev diplomat. Han 

var diplomat i Genève när USA angrep 

Irak 20 mars 2003. 

– I det längsta hoppades jag att USA 

skulle lyssna på de många miljoner 

som demonstrerade mot kriget, säger 

han. 

Naji Haraj berättade hur USA systematiskt 

arbetade för att påverka sändebuden 

från såväl europeiska och 

arabiska som andra länder att följa 

USA:s politik. Diplomaterna mottog 

regelrätta instruktioner från USA. Så 

också Naji Haraj, som inte kunde fortsätta 

som diplomat efter att det olagliga 

angreppskriget inletts. Han ville 

åka hem och ta upp kampen mot ockupationen, 

men bedömdes göra mer 

nytta i Genève, där han nu verkar. 

FN-möte om övergreppen 

På människorättsrådets möten, sidomöten 

till de stora sessionerna, ställs 

de frågor som verkligen är besvärande 

för USA. Ett sådant möte hölls 3 november 

2010: Special Information Session 

on Extra-territorial Abuses of 

Human Rights by the United States. 1 

Den bild av läget som gavs där skiljer 

sig radikalt från den gängse mediabilden 

i väst att det är bättre i Irak idag 

och att Irak går mot demokrati. 

– Iraks befolkning lever i skräck, 

omgivna av miliser från de olika regeringspartierna, 

säger Naji Haraj. 

– Al-Maliki har militär som lyder 

direkt under hans regeringskontor och 

under hans Dawaparti. Dessa och de 

andra regeringspartiernas miliser 

tvingar folk att rösta på deras partier 

1 http://www.brussellstribunal.org/ 

UPRGeneva031110.htm 

under hot om indragna matransoner 

och bli av med jobbet. Fattiga får betalt 

för att rösta, efter valet om de har röstat 

”rätt”. 

De stridande regeringsfraktionerna 

anklagar varandra. Massarresteringar 

pågår hela tiden. Oppositionella försvinner 

i otaliga arresteringskampanjer. 

Många mördas. 

Val under ockupation 

Det i många kommentatorers ögon 

transparenta parlamentsvalet mars 

2010 skedde i närvaro av 130 000 amerikanska 

soldater och legoknektar, som 

överallt var närvarande. De irakiska 

soldaterna ända in i vallokalerna. 

Valobservatörerna kunde inte röra 

sig fritt. Bara i bepansrade konvojer, 

organiserade långt i förväg. 

– De som ger bilden av Irak, är de 

som invaderade, konstaterar Naji 

Haraj. Hur kan demokrati råda i ett 

land som inte har skymten av ett 

oberoende rättssystem. Rättvisa 

rättegångar finns inte. 

Inte ens minimistandard. Tortyr är allmänt 

förekommande och Irak ligger i 

världstoppen för avrättningar. Korruptionen 

på alla nivåer är monumental 

– Hur kan demokrati byggas upp när 

Baathpartiet fortfarande är förbjudet. 

Paul Bremers ”avbaathifiering” avskedade 

anställda inom stat och kommun. 

Baathpartiet var ett mycket omfattande 

parti, vars majoritet var shiamuslimer 

– tvärtemot uppfattningen i 

Väst. Förföljelsen av folk i opposition 

som anklagas för band till Baathpartiet 

fortsätter. 

– Är det rimligt att Baathpartiet 

ska vara förbjudet, medan sekteristiska 

partier som Dawa och 

Sciri(Siic)som har dödsskvadroner 

är tillåtna, frågar sig Nagi Haraj 

och tillägger att det var USA som 

införde sekteristisk kvotering vid 

val enligt religiös och etnisk indelning 

i det sekulära Irak. 

Det tog nio månader av inbördes strider 

innan en regering bildades. Naji 

Haraj ser Al-Maliki som en kompromiss 

mellan amerikanska och iranska 

intressen. 

– Al-Maliki är en tillgång för dem 

båda. 

Gemensamma intressen 

Det är inte parlamentet som utser parlamentsordförande 

eller vice-presidenter. 

Trots att det är en intern fråga för 

Irak, sker tillsättningarna efter utländsk 

inblandning och såväl USA:s president 

Obama som vice-president Joe 

Biden har vid flera tillfällen berömt Al- 

Maliki för ”hans roll att konsolidera 

Iraks demokratiska framsteg”. 

USA:s och Irans ambassadörer satt 

tillsammans under ceremonin när parlamentsordförande 

valdes och Irans 

tidigare president ayatolla Hashemi 

Rafsanjani uttrycker det så här: ”Vi 

hjälpte USA i Afghanistan och är beredda 

att göra samma sak i Irak”. 

Iran var ett av de första länderna 

som upprättade förbindelser med Paul 

Bremers Styrande råd. 

Ett svagt och splittrat Irak, är den 

gemensamma nämnaren och USA 

öppnade gränserna för infiltration 

till Irak. Iranska revolutionsgardet 

kan fritt ta sig in liksom agenter 

från andra länder. 

Naji Haraj ser det som möjligt att Väst 

behöver Iran som polis som ska säkra 

oljans flöde utan hinder genom Persiska 

viken. Som under shahens tid. Det 

handlar alltså både om motsättningar 

och samarbete. 

– Iraks shiamuslimer är negativa till 

ett starkt iranskt inflytande i Irak. De är 

irakier helt enkelt och det finns ingen 

tradition av en enda religiös ledare 

som alla ska följa. 

De mest fundamentalistiska och Iran-

inspirerade företrädarna för shiamuslimska 

grupper, var tidigare hårt kontrollerade 

i Irak. De är nu alla tillbaka 

med USA:s tanks och placerade i köttgrytorna 

i gröna zonen. 

Ett försvagat och splittrat Irak, ligger 

även i Israels intresse. Irak stod 

upp för det palestinska folkets och var 

ett hinder för Israels expansiva planer. 

– Förstörelsen av den irakiska staten, 

lämnade fältet öppet för Israel 

som kan agera ännu aggresivare, 

framhåller Naji Haraj, och naturligtvis 

vill Israel ha del i Iraks olja. 

Det sker med hjälp av de kurdiska 

krigsherrepartierna som har ett 

intensivt samarbete med Israel sedan 

början av 50-talet. 

Israeliska officerare tränar kurdiska 

peshmergas som USA i sin splittrande 

politik satt in både mot befolkningen i 

Falluja och andra städer. Israel har med 

dessa partiers hjälp infiltrerat även 

andra delar av Irak under arabiska och 

andra firmanamn. 

Israel har också ett starkt intresse av 

att Iraks akademiker och intellektuella 

försvagas och därmed att utbildning, 

sjukvård, återuppbyggnad med mer 

försvåras. 

Kurdfrågan 

Naji Haraj underströk att konflikterna 

inte gäller kurderna som etnisk grupp. 

Bagdad är även kurdernas största stad. 

De har levt i sämja med sina grannar av 

alla religiösa och etniska grupper. Alla 

folk och religioner ska ha sina rättigheter. 

Det handlar om politik. Irak är en 

nation. Genom historien har inte strider 

förts mellan etniska och religiösa 

grupper. 

– Vi har inte en sådan kultur. Vi har 

kosmopolitiska städer som Mosul, 

Bagdad, Kirkuk. Striderna har pågått 

mellan de två partierna och centralregeringen 

sedan 20-talet. Dessa partier 

bekämpade varandra till kort före ockupationen 

med egna miliser, säkerhetspoliser 

etc. Och mellan varven bekämpade 

de centralregeringen. 

I de irakiska regeringarna har det 

alltid funnits kurder, de har haft 

höga poster inom armén. Även under 

Saddam Hussein. Värnplikten 

var ett sätt att smälta samman folk 

från alla grupper från hela landet. 

Irakiska Kurdistan tillerkändes 

autonomi under Saddamperioden. 

De två kurdiska klanpartierna kontrol- 

lerar allt. Familjemedlemmarna finns i 

regeringskanslier, företag, i hela staten. 

Trots att USA under sanktionerna, 

”skyddade” norra Irak med flygförbud 

för centralregeringen, trots att de fick 

pengar och stöd, är korruptionen så 

stor att folket inte har el eller vatten. 

Förtrycket är oerhört. Journalister dödas 

och förföljs. Oppositionella förföljs. 

Det finns ingen yttrandefrihet. 

Kvinnoförtrycket har ökat katastrofalt 

i norra Irak under sanktionerna och 

ockupationen. 

Total förstörelse 

Ingenting fungerar i det ockuperade 

Irak. Total förstörelse råder, svält, sjukdomar 

och arbetslöshet härjar och en 

fruktansvärd flyktingkatastrof såväl 

inom som utanför landet. 

Iraks minst två miljoner internflyktingar 

(IDPs) har ingenstans att bo, 

överlever i ruiner, bland sopor och 

avloppsvatten. Fler och fler tvingas 

från sina hem. De får ingen hjälp. De är 

totalt utlämnade. 

Ingen kan förflytta sig fritt som tidigare. 

Överallt stoppas folk av ”checkpoints”, 

är instängda bakom höga 

murar, måste ha tillstånd för att ta sig 

fram. Miljoner änkor och föräldralösa 

är nästan helt utan stöd. 

Det sker ingen återuppbyggnad. 

Miljarderna försvinner i korruptionens 

svarta hål av korrupta politiker och 

privata contractors. 

Förutom fantasilöner har parlamentariker 

utomordentliga lukrativa 

privilegier. Exempelvis kan var och 

en utse 15 avlönade personliga vakter 

till sin tjänst. De behöver inte 

redovisa namnen. Det är bara att 

anställa sina släktingar och alla 

har rätt till fria vapen. 

Åtta års ockupation har gjort livet outhärdligt 

för hela det irakiska folket. 

Även Iraks minoriteter har drabbats 

mycket hårt. 

– Iraks kristna har funnits i Irak sedan 

kristendomens begynnelse och 

långt före muslimerna. 

De skrämmande förföljelserna som 

pågår nu och drabbar alla minoriteter, 

även palestinierna som fick en fristad 

i Irak 1948, har ingen tradition i Irak, 

säger Naji Haraj. USA, Israel, kurdpartierna, 

Iran med fler som vill splittra 

Irak, dela landet, skapa etniska och 

religiösa konflikter för fortsatt kontroll, 

driver fram dessa förföljelser. 

17 

USA har spridit bilden av att muslimer 

är svåra att leva med. Starka 

krafter där sprider islamofobi och 

”kampen mellan civilisationerna”. 

Redan de förödande sanktionerna drev 

många kristna i flykt för att det dagliga 

livet blev så mycket svårare. Ingen 

skyddar de kristna. Ingen skyddar 

någon vanlig irakier överhuvudtaget. 

”Regeringen” är funktionsoduglig. 

Sunni och shia har förföljts och stor 

etnisk rensning genomförts som är 

omöjlig utan ockupationsmaktens 

medverkan. Murbyggena för att kontrollera 

och etniskt rensa befolkningen, 

har genomförts av USA eller med 

USA:s goda minne. 

Fullständig rättslöshet 

Amnesty International och Human 

Rights Watch rapporterar om den 

fasansfulla tortyren, utomrättsliga 

avrättningar och dödsstraff. Amnesty 

anger siffran 30 000 fångar. Irakiska 

uppgifter anger långt fler och ett mycket 

stort antal hemliga fängelser. 

– Vi vet inte det exakta antalet, men 

borde få veta. Det finns ingen ordentlig 

registrering av fångarna. Det gäller 

både amerikanerna och irakierna. Familjerna 

underrättas inte och fångarnas 

advokater får inte tillträde. 

Hundratals myndigheter arresterar: 

Al-Maliki, hans regeringskontor, regeringen, 

försvars, inrikes, säkerhets, 

antiterror- och andra ministerier, polisen, 

armén, kommunalfullmäktige och 

lokala regeringar, varje milis och regeringspartimilis, 

Barzani och Talabani 

och deras säkerhetspoliser med fler. 

Ingen vet heller hur många ”highvalue”-fångar 

USA verkligen behåller. 

USA ska ha överfört stora delar av 

sina fångar till irakiska regimen. Garantier 

mot tortyr krävdes inte ens. 

– Fångar som redan torterats av 

amerikanerna, blir nu torterade igen av 

irakier”, säger Naji Haraj. Det finns inte 

ens åtal mot 90 procent av fångarna. 

– Vi vet i stor utsträckning inte heller 

vilka som har avrättats. Familjerna vet 

inte heller i många fall och tvingas fly 

när deras män och söner lösligt anklagas 

för ”terrorism”. 

– Det vore ett stort stöd om Sverige 

hjälpte till att få till stånd en oberoende 

undersökningskommission av 

jurister, läkare, HR- specialister, 

journalister med fler. 

Sigyn Meder

18 

Iraks kvinnor befriar sig genom 

kamp mot ockupationen 

Hur kan ett krig där ockupanterna 

använde klusterbomber och 

utarmat uran bidra till att värna 

kvinnors rättigheter? Frågan ställdes 

vid en konferens i Barcelona 

om kvinnofrågan i Irak. 

Att värna och främja kvinnors rättigheter 

angavs som en anledning till 

USA:s invasion av Irak, bland annat i 

president George W Bushs tal i FN:s 

generalförsamling 12 september 2002. 

Sawsan Al-Assaf från Centret för 

internationella studier vid Baghdads 

universitet, ställde i sitt anförande 

kvinnosynen hos irakiska kvinnor som 

bott utomlands och återvänt till Irak 

med ockupationen inom NGOer eller 

politiska partier mot perspektivet hos 

kvinnor som menar sig företräda intressena 

hos majoriteten av irakiska 

kvinnor. 

Marginaliserade 

De senare hävdar att irakiska kvinnor 

alltsedan 1950-talet har spelat en aktiv 

politisk roll, även under Baathperioden. 

Det ockupationen och dess medlöpare 

gjort är i första hand att införa 

splittring på sekteristisk grund. Kvinnors 

deltagande i det politiska livet 

efter invasionen har gjort dem till redskap 

för politisk sekterism och marginaliserat 

deras betydelse. 

– Det pris som majoriteten av irakier 

betalat, män såväl som kvinnor, har 

varit landsflykt, fattigdom och frånvaron 

av fred. 

– Irakiska kvinnor i allmänhet bryr 

sig nu mer om det kaos, kidnappningar, 

milisvåld, arbetslöshet och problem 

med utbildning och hälsovård som 

Nofa Khadduri 

blivit resultatet 

än om möjligheterna 

till deltagande 

i det politiska 

livet. 

Kvinnors roll i 

den väpnade 

motståndskampen 

skildras av 

Nofa Khadduri 

vid School of 

Oriental and Afri- 

Kvinnor från sunni Adhamiya och shia Kadhumiya i en enhetsdemonstration 

i Bagdad. 

can Studies i London, i ett annat anförande. 

Hon framhåller det väpnade 

motståndets legitimitet och belyser 

kvinnors roll både i passivt och aktivt 

motstånd, inklusive väpnat sådant. 

Krigsmyten om ”kvinnofrigörelse” 

vänder uppmärksamheten bort från det 

våld som kvinnor utsätts för till följd av 

ockupationen. Den rättfärdigar våld i 

kvinnornas namn och förringar kvinnors 

aktiva motstånd mot kriget vare 

sig det är genom att bära vapen eller 

daglig kamp för att överleva. 

Militär doktrin 

Kvinnofrågan tas upp i den militära 

manual för upprorsbekämpning som 

general David Petraeus, dåvarande 

överbefälhavare för ockupationsstyrkorna 

i Irak, och general James Amos, 

USA:s marinkårs 

chefskommendant, 

år 2005 lät 

utarbeta för att 

”fylla ett tomrum 

i doktrinen” och 

ge vägledning för 

upprorsbekämpningen 

i Irak och 

Afghanistan, noterar 

Haifa Zangana, 

Internatio- 

Haifa Zangana 

nella förbundet för irakiska nutidsstudier, 

IACIS. 

Under rubriken ”Engagera kvinnorna” 

framhåller manualen att kvinnor 

har oerhört stort inflytande då det gäller 

att bilda de sociala nätverk som de 

upproriska använder för stöd och ”att 

engagera kvinnor genom målinriktade 

sociala och ekonomiska program bygger 

nätverk av upplyst självintresse, 

som successivt underminerar ipproret.” 

”Vi vill ge kvinnor makt i sådan 

utsträckning att de kan ha ett positivt 

inflytande på männen, då de är ensamma, 

i hemmet…” 

Några program för att ”ge kvinnor 

makt” är knutna till eller direkt underställda 

USA-militären, andra av NGOer 

som arbetar tillsammans med militären. 

– Denna militarisering av kvinnofrågor 

är inte ett tecken på framgång för 

USA:s upprorsbekämpning, utan snarare 

på dess misslyckande, menar Haifa 

Zangana. I själva verket äventyrar 

denna strategi kvinnors liv och säkerhet 

eftersom de uppfattas som kollaboratörer 

eller redskap för att splittra 

nationen, liksom religiösa, sekteristiska 

och etniska grupperingar framdrivna 

av ockupationen. 

http://solidarityiraq.blogspot.com/

Kvinnlig frigörelse och väpnat motstånd 

Sedan amerikanska och brittiska 

koalitionsstyrkor invaderade 

Irak i mars 2003 har situationen 

för irakiska kvinnor försämrats. 

Kvinnors liv påverkas direkt av 

det ökande våldet, bristande säkerhet, 

kaos och politisk upplösning. 

Mödrar, änkor, systrar, döttrar, 

fastrar, hustrur – alla utsätts 

de för en brutal verklighet. 

Det är fel att uppfatta irakiska kvinnor 

som passiva offer, särskilt i deras roller 

inom den nationalistiska motståndsrörelsen. 

Irakiska kvinnor kämpar aktivt 

och gör motstånd mot koalitionsstyrkorna 

genom politisk, kulturell, 

social och ekonomisk strid. 

Det finns mycket västlig litteratur 

om irakiska kvinnor, huvudsakligen 

som offer och därnäst som aktörer 

inom ockupationen, men sällan ses 

irakiska kvinnor som aktiva i motståndet 

mot ockupationen. 

Kvinnor framställs vanligtvis som 

utsatta för agerande snarare än som 

Kristna mödrar protesterar mot 

övergrepp. 

agerande själva. De presenteras som 

aktörer i ”acceptabla” motståndsformer 

som kvinno- och kulturorganisationer, 

men inte det väpnade motståndet. 

Det är nödvändigt att behandla de 

sätt på vilka irakiska kvinnor kämpar 

mot ockupationen. Verkligheten är att 

en del irakiska kvinnor på dagen är 

mödrar och har ansvar för hushåll, och 

på nätterna frihetskämpar. 

Irakiska kvinnor eftersträvar inte 

längre att vara på den defensiva sidan 

av slagfältet. De har lärt sig att konfrontera 

fienden med samma brutalitet 

som de själva utsätts för varje dag. Då 

moderna feminister skildrar roller hos 

kvinnor som deltar i ett nationalistiskt 

Detta är ett utdrag ur en längre artikel skriven för IrakSolidaritet av 

Nofa Khadduri, irak-kanadesare, född i Baghdad, Irak. Hon tog BScexamen 

(fil kand) i Internationell Utveckling vid Torontos Universitet i 

Kanada, och därefter MSc (fil lic) i Mellanösternpolitik vid SOAS 

(School of Oriental and African Studies) i London. Nofa Khadduri talar 

flytande arabiska och engelska och studerar nu juridik samtidigt som 

hon arbetar som Mellanösternkonsult. Hennes examensarbete handlar 

om motståndets politik, en fråga som engagerar henne starkt, och 

behandlar kvinnors politiska och militära motstånd under ockupation 

med särskild inriktning på Irak. 

motstånd, bortser de emellertid ofta 

från detta perspektiv. Därför vill jag 

särskilt belysa motiv, mål och sammanhang 

hos de kvinnliga deltagarna 

i det irakiska nationalistiska väpnade 

motståndet. 

Frigörelsen har fler mål 

Kvinnor som är aktiva i en väpnad 

nationell motståndsrörelse uppfattas 

av vissa västliga feminister inte som 

sanna ”feminister” eftersom de inte 

agerar utifrån en feministisk medvetenhet. 

Deras deltagande i väpnade 

nationalistiska rörelser ses inte som 

feminint, utan aktiva kvinnor anses 

sakna medveten ideologi och därför 

övertalas till något som de egentligen 

inte har med att göra. 

Denna kategorisering antyder att 

kvinnor som deltar i en nationell kamp, 

väpnad eller icke, är mindre engagerade 

för kvinnors politiska frigörelse i 

samhället. 

I själva verket är kvinnlig frigörelse 

ofta ett övergripande mål för många 

nationella befrielserörelser, men emancipation 

är inte det enda mål som angår 

kvinnor. 

Den feministiska litteraturen går inte 

in på frågan hur irakiska kvinnor kan ta 

sig makt och inflytande och nå sina 

mål. 

Haifa Zangana påpekar: ”Det finns 

försök att klargöra hur arabiska och 

muslimska kvinnor, särskilt i Irak, fortsätter 

att forma vår moderna historia 

som svar på den förödande situation 

de befinner sig i på grund av yttre och 

inhemska utmaningar.” 

Bortser man från det, så bortser man 

från de faktiska omständigheter som 

angår arabiska kvinnor. 

De utmaningar som kvinnor står inför 

i Mellanöstern och frågan om na- 

19 

tionalism för arabiska kvinnor måste 

ses från ett arabiskt kvinnoperspektiv, 

inte från ett västerländskt perspektiv. 

För till exempel palestinska kvinnor är 

den nationella kampen för självbestämmande 

och överlevande som folk nödvändig. 

Att delta i det väpnade nationella 

motståndet ger irakiska kvinnor möjlighet 

att överskrida gränsen mellan 

den privata och den offentliga sfären 

och att utnyttja sin politisering för de 

nationella målen till att främja sin egen 

förståelse av vad det innebär att bli 

frigjord. 

Visserligen ska man inte överdriva 

fördelarna med nationalism och motstånd 

för kvinnor; det har också negativa 

sidor. Vissa former av deltagande 

hamnar oundvikligen inom en patriarkal 

ordning i motståndet. Kvinnor inom 

motståndet ansvarar ofta för matlagning 

och vård av de sårade. Men den 

irakiska kvinnans villkor kan inte inordnas 

i den västerländska kategorin 

nationalism som en form av förtryck, 

utan deras deltagande i kampen är en 

form av frigörelse. Det är nödvändigt 

att undersöka hur och varför kvinnor 

deltar såväl i utformandet som i försvaret 

av sin nation – och att förstå hur 

irakiska kvinnor mobiliserar politiskt 

och militärt efter invasionen 2003, både 

inom och utanför en nationalistisk rörelse. 

Aktivt agerande 

Jag intervjuade i juni-juli 2010 irakiska 

kvinnor och även några män med olika 

politisk, ekonomisk och social bakgrund. 

Intervjuerna bekräftade att kvinnor 

deltar i det irakiska väpnade nationella 

motståndet på skilda sätt. De 

agerar politiskt, socialt och kulturellt 

såväl som med vapen.

20 

Politiskt agerande innefattar ”att 

avslöja av ockupanternas, regeringens 

och milisgruppernas brutalitet, att 

tala ut och invända mot falska anklagelser 

mot det väpnade motståndet, 

och att när det är möjligt bidra finansiellt 

till motståndet”. 

I handling består politiskt motstånd 

av skrivande, organiserande, samt distribuerande 

och aktivt främjande av 

litteratur som är mot ockupationen och 

för motståndet. 

Alla de intervjuade kvinnorna var 

överens om att det väpnade motståndets 

aktioner inriktar sig på ockupationens 

militära personal och irakiska 

regeringsföreträdare som samarbetar 

med ockupanterna. 

Som mål för kampen angav de i första 

hand: 

1. Att få bort ockupanterna från Irak 

och avslöja deras brott. 

2. Att ge varje irakisk man, kvinna 

och barn den grundläggande mänskliga 

rättigheten ”att leva”. 

Många av kvinnorna ansåg också 

det nationella motståndet som det enda 

sättet att befria Irak. De såg det väpnade 

motståndet som det enda effektiva 

sättet att bekämpa ockupationen och 

den korrumperade regeringen. 

Några kvinnor var själva motiverade 

att ansluta sig till den väpnade 

kampen och bli frihetskämpar, medan 

andra inte ville delta i den väpnade 

kampen. Men alla var överens om att 

motståndets huvudsakliga mål är hedersamma 

och gynnar den irakiska 

befolkningen. De ansåg att rörelsens 

positiva sidor är betydligt viktigare än 

de enstaka fel och missbedömningar 

som görs. 

Här är en sammanställning av synpunkter 

från olika intervjuer: 

1. Det väpnade nationella motståndet 

är för det irakiska folket och av det 

irakiska folket. 

2. De försvarar den irakiska befolkningen. 

3. De tar särskilt hand om, finansiellt 

och på annat sätt, de änkor vilkas män 

dött i aktioner. 

4. De behandlar de beväpnade kvinnorna 

i sin grupp som jämlikar i de roller 

som tilldelats dem då de genomför 

aktioner. 

5. Basen för stöd åt dem är inte 

framtvingad utan förtjänad. 

6. Deras mål att befria Irak och det 

Militärbaser som 

amerikanska småstäder 

Hur USA utnyttjar sina kontraktsanställda 

och hur underhållet 

till amerikanska soldater 

är organiserat har undersökts 

av den indiskfödde journalisten 

och författaren Pratap 

Chatterjee. 

Den 6 oktober 2010 deltog Pratap 

Chatterjee i Stockholm i ett möte 

anordnat av Afghanistankommittén 

och Föreningen Iraksolidaritet. 

På seminariet drogs en del paralleller 

mellan Irak och Afghanistan. 

Pratap Chatterjee är författare 

till böckerna ”Iraq Inc.” och 

”Halliburton’s Army”. Han har ingående 

studerat amerikanska baser 

i både Irak och Afghanistan och 

gjort flera resor i både Afghanistan 

och Irak. 

På seminariet beskrev han de nattliga 

räderna då dörrar slås in och 

folk mördas eller fängslas – i Afghanistan 

liksom i Irak. Han tog 

upp de så kallade ”white forces” av 

kommandotrupper och ”black forces” 

som kommenderas av CIA och 

vars uppdrag är hemliga. 

– Under Vietnamkriget hade USA 

en värnpliktsarmé och kunde skicka 

hur många soldater som helst, men 

det var också en anledning till den 

starka antikrigsrörelsen. Nu har man 

en mindre armé av enbart ”frivilliga” 

och anställda civila – däribland 

många underbetalda arbetare från 

irakiska folket överskrider politiska, 

religiösa och samhälleliga skillnader. 

En del västliga feminister ser inblandning 

i nationalistiskt motstånd 

som exploaterande, patriarkaliskt och 

kraftberövande. De hävdar att irakiska 

kvinnor istället bör engagera sig i utländska 

NGOer som arbetar med kvinnofrågor 

och för kvinnors rättigheter. 

Det betyder att ockuperade irakiska 

kvinnor bör samarbeta med ockupanten 

för att ta itu med frågor som rör 

kvinnors rättigheter – av vilka några 

är av sekundär betydelse i deras 

fattiga länder 

som Nepal, 

Indien och 

Sierra Leone 

– får betalt för 

”smutsigt 

och tråkigt arbete” 

som 

soldaterna 

inte vill göra, 

berättade 

han. 

Pratap Chatterjee. 

– De amerikanska soldaterna ska 

känna sig som hemma och det betyder 

bland annat att det ska finnas 

McDonalds, Pizza Hut och andra 

smårestauranger på baserna. Det ska 

också finnas möjlighet till danskurser, 

gym och andra sportaktiviteter. 

Baserna har därför byggts upp som 

amerikanska småstäder. 

– Under Vietnamkriget visade statistiken 

att en hemvändande soldat 

i genomsnitt hade gått ned tio kilo. 

Erfarenheterna från Afghanistan 

visar att soldaterna i snitt har gått 

upp tio kilo. 

Nu sägs det att afghansk polis 

och militär ska utbildas och ta över. 

Mönstret av ”vietnamisering” och 

”irakisering” känns igen. USA vill 

inte att alltför många amerikaner 

kommer hem i plastsäck. Men trots 

all utbildning anses den irakiska regimen 

inte klara sig utan assistans 

från ockupanterna. 

faktiska omständigheter 

En slutsats av mina intervjuer och 

undersökningar är att motståndet erbjuder 

politiskt utrymme för kvinnor 

att ge uttryck för sina behov och de 

förändringar de kräver av en ny 

regering. 

Föreställningen att nationalism och 

engagemang i nationalistiska projekt 

skulle vara negativt för kvinnor 

och bidra till patriarkala förhållanden 

är en västerländsk uppfattning 

som inte passar de irakiska 

kvinnornas förhållanden.

USA:s verkliga krigskostnader 

USA:s kongress fastställde 22 

december förra året 2011 års ”försvarsbudget”. 

Enhälligt antogs en 

budget om 725 miljarder dollar 1 

till Pentagon, vilket var 17 miljarder 

mer än Vita huset begärt. 

158,7 av dessa miljarder dollar går direkt 

till krigen i Afghanistan och Irak. 

Därutöver går exempelvis 75 miljoner 

till interventionen i Yemen och 205 

miljoner till att stödja Israels ”missilsköld”. 

Budgeten för ockupationen av Irak 

har 2011 minskat till ”bara” 51 miljarder 

dollar. Den beräknade kostnaden för 

en enda ockupationssoldat i Irak är 

390 000 dollar per år. 

Det är dock en öppen fråga vad den 

verkliga räkningen för ockupationen 

av Irak slutar på. President Obama har 

gjort klart att ”deadline” 2011 inte kommer 

att innebära att USA ”överger” 

Irak. ”Om läget kräver det” kan mer än 

15 000 soldater lämnas kvar och kan 

aktualisera tilläggsanslag. 

USA:s jättelika militärbaser byggs 

ut och utrustas med drönare, vilket 

indikerar planering för en långsiktig 

militär närvaro. 

2011 års budget innebär att ”försvarsbudgeten” 

undantas från ”frysningen” 

av övriga statsutgifter. Underskotten 

i USA:s ekonomi skapar dock ett 

starkt tryck att göra något åt de skenande 

militära utgifterna. 

Försvarsminister Robert Gates tillkännagav 

på nyåret nedskärningar på 

78 miljarder i Pentagons utgifter under 

en femårsperiod. Men enligt detta förslag 

kommer budgeten att öka också 

2012 för att plana ut först 2014-2015 

korrelerat till förhoppningar om en 

truppreducering i Afghanistan. 2 

Gates vill se en omstrukturering av 

krigsmakten och minskade kostnader 

för vissa ”onödigt kostsamma” vapenprogram. 

Mer pengar ska gå till 

1 Rick Rozoff, The Pentagons Christmas 

Present: Largest Military Budget 

Since World War II. Global Research 

2010-12-28. 

2 Richard McGregor & Jeremy Lemer, 

Pentagon faces big budget cuts. 

Financial Times 2011-01-07 

drönare, helikoptrar 

och specialkommandon, 

alltså 

ökade satsningar 

på ”smutsiga krig” 

(counterinsurgency). 

Militärbudgeten 

för 2011 innebär en 

ökning från föregående 

rekordår och 

är den största sedan 

1945 (i reala 

tal). Den har fördubblats 

sedan 

1998. Varje invånare 

i USA betalar 

2 354 dollar/år till 

Pentagon som har 

2,25 miljoner anställda 

och därmed 

är största arbetsgivaren 

i USA. 

Pentagons Centralkommando har 

också närmare 225 000 kontraktsanställda. 

Obama har privatiserat kriget 

i en utsträckning som skulle få 

Bush att rodna. 3 Genom att privata 

säkerhetsbolag används för avancerade 

militära uppgifter förhindras kongressens 

insyn i krigen som folkrättsligt 

mer och mer utspelas i ett legalt 

vakuum. 4 

För att få fram de totala militärutgifterna 

bör till Pentagons budget läggas 

militärrelaterade utgifter i andra departement 

och institutioner, till exempel 

Nasa, vilket ger en siffra på 1027,8 

miljarder dollar för innevarande budgetår. 

Det är mer än hälften av världens 

totala militärkostnader. Näst störst 

militärutgifter har Folkrepubliken Kina 

med sina 6,6 procent av världens totala. 

Dessa siffror ger en föreställning om 

hur militariserad den amerikanska ekonomin 

är. Två ekonomer, Joseph Stiglitz, 

tidigare chefsekonom på Världsbanken 

och mottagare av Ekonomipriset 

till Alfred Nobels minne, samt Lin- 

3 Tim Shorrock, America’s New Mercenaries. 

The Daily Beast 2010-12-15. 

4 José L Gomez del Prado, Privatisering 

av krig. The United Nation Human 

Rights Council, Universal Periodic 

Review, Genève 2010-11-05. 

21 

”Vi kan inte föda de fattiga men vi kan bekosta ett krig?” 

Paroll från en fredsdemonstration i USA. 

da J Bilmes, professor vid Harvard, 

har skrivit en rapport om de samhälleliga 

kostnaderna för kriget och deras 

inverkan på amerikansk ekonomi. 5 

De uppskattar att Irakkriget totalt 

kan komma att kosta USA 6 000 

miljarder dollar – en siffra 100 

gånger högre än den Bushadministrationen 

initialt räknade med. 

De har då räknat alla de verkliga kostnaderna 

för samhället, också kostnaderna 

för hemvändande Irakveteraner. 

32 000 ockupationssoldater har återvänt 

till USA från Irak fysiskt skadade, 

varav 20 procent med allvarliga neurologiska 

skador. 30 procent av krigsveteranerna 

utvecklar mentala problem 

som kräver psykiatrisk behandling. 

Stiglitz och Bilmes varnar för att 

krigskostnaderna underminerar och 

snedvrider ekonomin. Det federala 

budgetunderskottet beräknas bli 100 

miljarder dollar i år. Genom att låna 

dessa pengar, från bland annat Kina, 

bygger USA på sin jättelika utlandsskuld. 

USA-imperiet liknar alltmer en koloss 

på lerfötter. 

Ulf Bjerén 

5 Joseph Stiglitz & Linda J. Bilmes, 

The True Cost of War. House Committee 

on Veterans’ Affairs 2010-10-03.

22 

Selam Kervanci. Kubilay Laylani. Walid Faraj. 

Turkmenerna en av Iraks minoriteter 

som drabbats hårt av ockupationen 

Turkmenerna är en av många folkgrupper i Irak som drabbats hårt av 

ockupationen och den etniska rensning som följt i dess spår. Brännpunkt 

Irak träffade tre turkmener, Selam Kervanci, Faraj Belgutay 

och Kubilay Leylani. En kall vinterdag i centrala Stockholm berättade 

de om sitt folks situation i dagens Irak. 

– Turkmenerna har funnits i Irak i över 1 200 år. Nu har vi drabbats 

inte bara av USA-koalitionens ockupation, utan även av förtryck från 

de styrande kurdiska partierna i norr, säger de. 

Turkmener har rört sig in i det som 

utgör dagens Irak i över tusen år. De 

kom in i detta område från Centralasien, 

i en migration som pågick i flera 

hundra år. Turkmenerna ingick i de 

olika nomadimperier som hade sitt ursprungsområde 

i trakterna norr om 

kinesiska muren. I Irak finns också 

flera andra mindre folkgrupper, varav 

yezider och mandéer hör till de allra 

äldsta och ursprungligaste. Turkmenerna, 

som kommit senare, är idag en 

av de största folkgrupperna. Andra 

minoriteter är Iraks kristna, som beräknades 

innefatta sammanlagt drygt en 

miljon människor före USA-alliansens 

angrepp. De har nu alla drabbats hårt 

av ockupationen. 

Så småningom slog turkmenerna sig 

ner i trakterna söder om Kaspiska Havet 

och i bergsområdena där staterna 

Iran, Irak och Turkiet idag möts. Omkring 

600 före Kristus etablerade de en 

stat i norra Irak och var styrande i 

området sex gånger. Länge sågs turkmenernas 

område som en buffertzon 

mellan kurder och araber. 

– Det turkmenska språket skrivs som 

arabiskan, berättar Faraj Belgutay. Men 

vi talar en äldre dialekt av turkiska än 

den som talas i Turkiet. 

– Turkmenerna betraktar sig samtidigt 

som irakier och försvarar den irakiska 

statens enhet och en stark central 

regering mot splittring och delningsförsök. 

Ljusa och mörka perioder 

Turkmenerna, som har stora kulturella 

och språkliga likheter med turkarna i 

Turkiet, hamnade utanför statsbildningen 

Turkiet. I det nybildade Irak, 

som från 1932 till 1958 var en monarki 

tillsatt och kontrollerad av det brittiska 

imperiet, blev turkmenerna som folk 

illa behandlade. De deporterades till 

arabiska områden och de utsattes för 

en stor massaker 1946 i Gawer Baghi. 

Mellan 1959 och 1968 rådde – med 

vissa undantag – en bättre period. 

Turkmener fick poster i Iraks regering, 

de kunde starta skolor och kulturföreningar. 

Tidningar med det turkiska 

språkets latinska skrift tilläts utkomma. 

– Under Saddamtiden skedde, från 

1977, en viss arabisering av Kirkuk för 

att behålla kontrollen över norra Irak 

och den nationaliserade oljan, säger 

Selam Kervanci. 

– Även vi turkmener drabbades. En 

mörk period för turkmenerna inleddes 

senare. Turkmenska lärare ersattes av 

arbiskspråkiga. Mark konfiskerades 

från turkmener och gavs till araber. Det 

blev förbjudet att tala turkiska offentligt. 

Så sent som 1987 måste turkmener 

i folkräkningar uppge sig vara araber 

eller kurder, annars hotades de med 

deportation till Saudiarabien. Målet 

var att få turkmenerna att minska i antal 

i de oljerika norra delarna av Irak. 

Denna politik har fortsatt och intensifierats 

i samband med USA-koalitionens 

ockupation av Irak 2003. Den 

10 april 2003 gick kurdiska peshmergakrigare 

från partiet PUK, Patriotic 

Union of Iraq, in i staden Kirkuk. Man 

satte eld på byggnader som kunde 

kopplas till och påvisa den långa turkmenska 

närvaron i staden, bland annat 

ett museum som fanns i en byggnad 

från den ottomanska tiden. 

Det nuvarande kurdiska styret bedriver 

idag en fortsatt politik för att spä 

ut den turkmenska befolkningen in i 

det kurdiska samhället. Detta gäller 

särskilt staden Kirkuk. 

Turkmeneli 

– Vårt område, turkmenernas område i 

Irak, kallar vi Turkmeneli, berättar turk-

menerna vi intervjuar. Kurdiska företrädare 

har påpekat att de är fyra miljoner 

och knappast kan kallas för en 

”minoritet” i Irak. Men vi turkmener är 

över tre miljoner i landet. Är vi en 

”minoritet”? 

Vid den folkomröstning som gjordes 

1957 bestod Kirkuks befolkning 

till 98 procent av turkmener. Två procent 

utgjordes av araber, kurder och 

andra grupper, säger Selam Kervanci. 

Turkmenerna omfattar enligt vissa 

uppgifter cirka tre miljoner människor 

i dagens Irak och utgör den tredje 

största folkgruppen efter araber och 

kurder. Städer som Mosul, Erbil, Kirkuk 

och Diyala är centrala för Iraks 

turkmener. I Bagdad utgör de ett betydande 

inslag. 

Turkmenerna anses enligt statistik 

också vara den största folkgruppen i 

städer som Kirkuk och Tal Afar. När 

det gäller minoriteterna i dessa städer 

innehar turkmener i dag endast en procent 

av de offentliga posterna i Kirkuk, 

kurder sju procent och andra grupper 

två procent. 

– Ja, det finns många turkmener i 

städerna Kirkuk och Tal Afar, säger 

Kubilay Leylani. Turkmenerna finns 

framför allt i norra Irak, i Kirkuk, och 

Diyalaprovinserna. 90 procent av turkmenerna 

är muslimer. Ungefär 60 procent 

är sunnimuslimer och 40 procent 

är shiiter. 

Det som händer i Irak mellan folkgrupperna 

har dock sällan en verklig 

grund i religion, anser turkmenerna vi 

talar med, utan det handlar om maktkamp 

mellan länder: 

– I Kirkuk levde judar, kristna och 

turkmener sida vid sida, säger turkmenerna 

samstämmigt. Vi besökte varandras 

högtider och kyrkor och moskéer. 

– Nebukadnessar, som inte var arab, 

drev ut judar och assyrier. Det är samma 

sak idag. 

Många turkmener från Irak finns idag 

som flyktingar i Sverige. Sveriges Irak- 

Turkmenska Riksförbund har över 

3 000 medlemmar. Största antalet turkmener 

i Sverige finns i Göteborg, men 

många är även bosatta i Stockholm 

och Västerås. 

23 

låtit utnämna en hel del kurdiska generaler 

till poster i Kirkuk. Kurdpartierna 

har även skickat folk och den kurdiska 

milisen, peshmergas, till områdena 

söder om irakiska Kurdistan. Dessa 

områden vill klanpartierna i irakiska 

Kurdistan införliva med sitt område. 

– I valet 2010 angav Iraks ambassad 

befolkningen i Kirkuk till 535 000, men 

vallängden för Kirkuk hade 778 673 

namn, säger Faraj. Hur gick det till? 

Fakta finns som pekar på ett hårdnande 

förtryck i irakiska Kurdistan. 

Araber, turkmener och andra grupper 

fördrivs med hot och repressalier från 

Kirkuk samtidigt som kurder ”importeras” 

även från andra länder som Turkiet, 

Iran och Syrien för att kunna rösta 

i en kommande folkomröstning i oljestaden 

Kirkuk. 

Det är ändå viktigt att inte lägga 

skulden på kurderna som folk för 

det som hänt turkmenerna i Irak. 

Det handlar ju om Barzanis och 

Talabanis partiers, PUK:s och 

KDP:s, politik. 

Turkmenerna har drabbats av USAkoalitionens 

ockupation 2003, som 

öppnade alla portar för kurdpartierna 

att agera. USA:s agerande banade väg 

för den kurdiska peshmergamilisen. 

Det som hänt i städer som Tal Afar och 

Kirkuk visar detta. 

Intervju: 

Sigyn Meder, 

Henrik Persson 

Staden Tal Afar – ett nedtystat Falluja 

Hösten 2005 anföll USA:s armé 

och kurdiska peshmergas iförda 

irakiska nationalgardets uniformer 

vid flera tillfällen staden 

Tal Afar. Skälet påstods vara att 

”terrorister” fanns i stan. 

Tal Afar bombades och stora delar 

förstördes, husräder genomfördes i 

hela staden som belägrades, ”checkpoints” 

kontrollerade av peshmergas 

uppfördes. All införsel av mat och 

vatten, mediciner, tält och filtar stoppades 

på samma sätta som i Falluja och 

andra bombade och belägrade städer. 

Denna uppenbara kollektiva bestraffning 

är krigsbrott och ska 

som sådant beivras. 

Kurdifiering av Kirkuk 

Efter USA-koalitionens ockupation av 

Irak 2003 har motsättningar av olika 

slag drivits på. Turkmenerna liksom 

Iraks minoriteter och huvudbefolkning 

har drabbats hårt av ockupationen. 

– Dagens kurdifiering av Kirkuk 

upplever vi som mycket värre än arabiseringen 

under Saddamtiden, säger 

Faraj Belgytay. 

– Idag pågår etnisk rensning och 

starka försök från kurdpartierna att 

befolkningsmässigt ändra förhållandena 

till förmån för kurdisk seger i en 

folkomröstning i Kirkuk. Detta drabbar 

turkmener, araber och alla ickekurdiska 

folkgrupper, säger Faraj. 

Iraks premiärminister Al Maliki har 

Även media förbjöds tillträde tillstaden. 

En stor del av befolkningen tvingades 

i flykt och många civila dödades. 

En stor del av Tal Afars halva miljon 

invånare är turkmener. Staden har ett 

viktigt geografiskt läge i nordvästra 

Irak. Det är inte långt till vare sig Bagdad, 

Mosul, syriska eller turkiska gränsen. 

Befolkningen har försvarat Iraks 

enhet mot pågående försök att få staden 

under kurdiska regionala regeringens 

(KRG) kontroll. USA har varit 

KRG mycket behjälpliga med denna 

politik. 

Flaggincidenten i april 2003 upprörde 

turkmenerna. En officer vid namn 

Khalil Ibrahim togs emot av stadens 

styrande i egenskap av representant 

för koalitionsstyrkorna. Samma dag 

kom peshmergas in i staden, tog sig till 

borgmästarens hus, rev ner den irakiska 

flaggan och hissade istället Barzanis 

gula flagga. Unga turkmener rev 

ner den och hissade den irakiska flaggan. 

Peshmergas plundrade och förstörde 

i borgmästarens residens och 

tullhuset för gränskontroll, en symbol 

för kontroll av gränstrafiken och en 

bidrgande orsak att vilja kontrollera 

den ekonomiskt viktiga staden. 

USA har understöttat denna splittringspolitik 

och de styrande kurdpartiernas 

expansionism och Tal 

Afar har drabbats hårt av ockupationen 

även före och efter de stora 

attackerna på staden 2005.

24 

Fotona togs i januari 2011 i oljestaden Basra av Yaroub Ali, irakisk flykting i Norge, som suttit en period fängslad 

på ett amerikanskt fängelse i ett rum med 300 fångar. Han hade arbetat i solidaritet med palestinierna i Irak. 

Sopbergen växer i oljestaden Basra 

Människor i oljestaden Basra 

lever bland sopor och avloppsvatten 

medan landets olja säljs ut. 

De gamla oljebolagen som slängdes ut 

vid nationaliseringen är tillbaka och i 

släptåg servicebolag som Halliburton 

trots alla korruptionsskandaler. En fjärde 

försäljningsrunda har redan föreslagits. 

Irak är ”värt priset”, världens tredje 

största oljereserver, kanske andra, trots 

den bristande säkerheten och en attack 

26 februari på ett av de största 

raffinaderierna, Baiji som fick stängas 

och trots specialtränade irakiska styrkor 

som ska skydda oljeinstallationerna 

och trots en sliten och nedgången 

infrastruktur. 

Från tyska fösvarsdepartementet 

läckte förra året en rapport om ”peak 

oil” som visar att den tyska regeringen 

fruktar oljebrist. Liknande propåer 

kommer från USA och Storbritannien. 

Upproren i arabvärlden ställer frågorna 

på sin spets. Oljeflödet får inte 

sina! Inget pris tycks vara för högt! 

Det amerikanska försvarsdepartementet 

är den enskilt största förbrukaren 

av olja på regeringsnivå i USA och 

världen och den amerikanske militären 

den största nedsmutsaren. 

Som kriterium för ”demokrati”i Irak, 

beslöt Bushadministrationen att en ny 

(av bolagen och USA) föreslagen oljelag 

måste införas. Den ska enligt gällande 

oljelag (den tidigare som inte 

ersatts) godkännas av parlamentet, 

vilket inte skett. Detta har inte hindrat 

Al-Maliki eller den kurdiska regionala 

regeringen att skriva långsiktiga kontrakt. 

KRG har skrivit på ett 40-tal i 

irakiska Kurdistan med bl.a norska 

DNO och amerikanska bolag. Stora 

skandaler som den med diplomaten 

Peter Galbraith har avslöjats. 

Alla dessa kontrakt påminner oss en 

av Iraks främsta oljeexperter, Issam Al- 

Chalabi är olagliga: ”Alla kontrakt 

undertecknade av den centrala regeringen 

och KRG som inte har godkänts 

av parlamentet enligt lag 97 från 1997, 

är olagliga”. Al-Maliki har hittills misslyckats 

att införa den nya lagen. Det 

räcker inte att hans kabinett skrivit på. 

Det är lagarna före 2003 som gäller. 

IrakSolidaritet ställde en fråga till 

partierna om kontraktens laglighet. De 

rödgröna som svarade på denna och 

andra frågor, svarar mycket svävande 

om kontraktens laglighet. 

Den nya oljelagen vore förödande 

för Irak. Några exempel: Den reducerar 

Iraq Oil Company till en i mängden av 

utländska bolag om borrkontrakt och 

ger inget som helst skydd för det nationella 

oljebolaget. Utländska bolag behöver 

inte uppfylla tidsplaner. Iraks 

Forts. nästa sida. 

Ockupationen har ödelagt industrin och jordbruket 

15 000 industriföretag nedlagda bara i 

Mosultrakten. ”Industrierna var regionens 

ekonomiska ryggrad och producerade 

en stor varietet av varor”, 

enligt mr Awad, chef för Basras handelskammare. 

Många av företagen var 

privata. Tiotusentals människor jobbade 

i dessa företag. 

Awad tar upp att ”Iraks gränser 

öppnades” (av USA under sanktionerna) 

och smuggling av billiga varor 

som konkurrerar ut inhemsk produktion 

fick stora proportioner. 

Det handlar om ockupationens industriförstörelse 

(som Awad även 

nämner) till exempel order 39 om 

att privatisera den irakiska statliga 

industrin utfärdad av USA:s ståt- 

hållare Paul Bremer. 100 procent av 

vinsten kan skattefritt föras ut ur 

landet. Bolagen behöver inte anställa 

irakier. 

Alla medel för eventuell uppbyggnad 

göder de amerikanska bolagen som 

Halliburton och KBR, men ingen uppbyggnad 

sker och irakierna är arbetslösa. 

Irak, tidigare Mellanösterns kornbod, 

importerar nu praktiskt taget alla 

livsmedel. Man importerar till och med 

bensin och varor som produceras av 

olja! 

Irak är en av världens största veteimportörer 

och importerar runt 80 procent 

av vetebehovet. 

Bara under januari och februari 2011 

har priserna på vete i Irak tredubbalts 

på marknaden. De arma matransonerna 

som de många fattiga är hänvisade 

till för att överleva, reduceras allt mer. 

Basras stolthet, tomatproduktionen, 

ruttnar medan billiga importtomater 

översvämmar marknaden. Bönderna, 

utan något som helst statligt stöd, 

överger sina jordbruk. 

Bremers order 81 är ännu en dödsstöt 

mot det irakiska jordbruket. 

Irakiska bönder får inte följa sin tradition 

att spara utsäde till nästa år utan 

görs beroende av de stora agrobolagen 

som Monsanto och Syngenta. 

Det är ett angrepp även på den biologiska 

mångfalden. 

Brännpunkt Irak nr 4 har artiklar 

om detta.

Bland de flyktingar som har 

kommit till Sverige från Irak under 

senare år är många kristna. Sedan 

bombattacken mot en av de största 

kyrkorna i Bagdad i oktober 

förra året har flykten av de kristna 

intensifierats både till andra delar 

av Irak och till utlandet. 

Redan under de förödande sanktionerna 

då livet blev allt svårare, började 

många kristna lämna Irak. Många av 

dem var statsanställda, arbetade inom 

sjukvård och högre utbildning och 

sanktionerna drabbade dem hårt. Från 

att ha varit omkring en miljon har antalet 

nästan halverats. Problemet har naturligtvis 

orsakats av ockupationen 

och de etniska och kulturella utrensningar 

den gav upphov till. De kristna 

har all anledning att känna sig hotade 

både till livet och till sin fortsatta existens 

som accepterad minoritet i Irak. 

Till skillnad från en del andra västeuropeiska 

länder, till exempel Frankrike, 

deporteras många kristna av Sverige 

tillbaka till olika delar av Irak. 

Hotelser 

Brännpunkt Irak träffade en ung avvisningshotad 

irakier tillsammans med 

två irakiska präster för att prata om de 

kristnas situation. Zaid som kom för 

nästan två år sedan har uppenbart 

svårt för klimatet när vi träffas en februarikväll 

i Stockholm med minus 20 

grader och en halv meter snö. Han var 

Forts. från föreg. sida. 

olja kan användas som politisk-ekonomisk 

påtryckning på andra 

länder.”Exploration risk contracts” som 

förespråkas i lagförslaget, skyller på 

svårigheter vid utvinning och ger bolagen 

rätt till 40% av utvunnen olja. 

Lagen är skriven under ockupation 

med sekteristisk kvotfördelning ockupationsmakten 

påtvingat Irak. Den nya 

lagen sår ut splittring mellan regionerna 

och utgör ett sätt för bolagen att 

komma åt oljan som nu sker olagligt via 

irakiska Kurdistan. Al-Maliki ser genom 

fingrarna med detta och annat 

och fick därmed kurdpartierna stöd att 

bilda regering och agerar själv på samma 

sätt när hans regim skriver på kontrakt. 

Irakiska kristna i Sverige 

en av ett hundratal kristna studenter 

vid ett universitet i Mosul när han fick 

det första brev som uppmanade honom 

att sluta sina studier. En dag missade 

han bussen från det kristna området 

till universitetet. En bomb exploderade 

ombord och dödade 25 av de 30 

kristna studenter som var med. Han 

flydde till Sverige och här känner han 

sig trygg. Men han fick behandling i 

Bagdad för en sjukdom som gör att han 

ibland hostar blod. Här kan han inte få 

vård på sjukhuset. Han är hänvisad till 

den frivilliga vårdpersonal som hjälper 

papperslösa och gömda flyktingar. 

Skydd 

Fader Afram berättar om situationen i 

Bagdad, där även en annan släkting är 

präst i den syrianska kyrkan. 

– Folk är rädda och lider. Man vet 

inte när eller var terrorister kommer att 

attackera. 

Han förklara att al-Quaida har uppmanat 

folk att döda alla kristna. Många 

hem har attackerats. Många har flytt, 

främst till Erbiltrakten. Men där finns 

inga överlevnadsmöjligheter. Jobb 

saknas och ingen familj har råd att hyra 

bostad. Man kan inte få skydd och 

hjälp från sina fränder mer än tillfälligt. 

Afram är inte politiker, men han är 

mycket försiktig när han talar. Inget får 

tolkas som kritik av andra religioner 

eller grupper. Men han säger: 

– Hur kan regeringen skydda oss 

när den inte ens kan skydda sig själv? 

Och med hänvisning den den barrikaderade 

gröna zonen: 

– Hur kunde attackerna med explosioner 

ske med alla dessa kontrollpunkter 

man tvingas gå igenom i hela 

Bagdad? 

Hans slutsats är inte optimistisk: 

– Utan religiös tolerans och acceptans 

kommer man att förgöra varandra 

och många fler tvingas fly till exempel 

till Europa för att söka skydd. 

Patrioter 

Fader Simon är mycket bestämd i sin 

uppfattning om varifrån hotet kommer: 

– Irakier dödar inte irakier för religions 

skull. 

Han menar att det är utlänningar 

som har blandat sig i situationen i Irak 

efter invasionen. Problemet har enligt 

De kristna har funnits i Irak sedan 

kort efter Jesu tid, då man byggde 

kristna kyrkor över hela landet. 

Den största av de österländska 

kristna kyrkorna, den syrianska 

ortodoxa, har sin egen patriark i 

Damaskus. Trots en del teologiska 

skillnader har de länge haft en 

ekumenisk dialog med kyrkan i 

Rom. Idag finns fler än 10 000 

irakiska kristna i Sverige. Många 

bor och arbetar i Södertäljetrakten. 

25 

honom sina rötter i Saudiarabien med 

wahabiterna. 

– Det finns de som har utrensning av 

de kristna på sin dagordning. 

Även han betonar behovet av skydd. 

Han understrycker att de kristna inte är 

ett separat folk, de är irakier. Ingen ska 

kunna anklaga dem för att vara opatriotiska. 

De kristna har funnits och i 

stort sett levt med ömsesidig respekt 

tillsammans med muslimer, med araber 

och andra grupper, under lång tid över 

hela Irak. Invasionen har ruinerat allt 

detta. 

Tarik Aziz 

Vi frågade om hur våra gäster såg på 

fallet Tarik Aziz, före detta utrikesminister 

och Iraks mest kända kristna 

politiker, som har dömts till döden av 

en domstol i det ockuperade landet. 

– Det vore bra om han frigavs, menade 

de alla. Han var en god man. 

Även påven i Rom har krävt att 

avrättningen stoppas. Sverige har 

däremot inte protesterat mot denne 

mans öde, vars död vore en symbolisk 

attack mot landets kristna. 

Den assyriska nyhetsbyrån publicerade 

i början av mars kommentarer 

från irakiska kristna politiker som tyder 

på att den irakiska säkerhetspolisen 

kan ha var direkt inblandad i attacken 

mot den katolska Vår frälsnings frukyrkan 

i Bagdad i oktober. Vid attentatet 

dog 58 människor och 98 skadades 

allvarligt. Dawapartiet, som leds av Al 

Maliki, kontrollerar dessa styrkor, och 

han anses därför direkt ansvarig för 

massakern.. 

Mike Powers 

Ordförande, IrakSolidaritet

26 

Korruption i ockupationens fotspår 

Var är pengarna? Irak är ett 

plundrat och stulet land i ”demokratins 

och frihetens” namn. 

Ockupationen slog sönder hela den 

irakiska infrastrukturen. I det sönderslagna 

Irak, där inte ens el och vatten 

fungerar efter snart åtta års ockupation, 

är korruption, plundring och brist 

på transparens utmärkande för all verksamhet. 

Det gäller ockupationsmaktens 

företrädare, marionettregimen, det 

gäller de privat kontraktsanställda och 

bolagen som profiterar både på förstörelsen 

och på den så kallade uppbyggnaden. 

Men Irak har olja och gas som ockupationen 

öppnat för bolagen och 

omvärlden har stort överseende med 

ockupationen och dess krigsbrott. 

Miljarder förskingrades 

I juli 2010, avslöjades att 95 procent av 

9,1 miljarder dollar från mat för oljafonden 

försnillats av USA, Iraks pengar 

som FN överlåtit åt USA att administrera. 

Pengarna överlämnades kontant 

till USA ibland annat irakiska Kurdistan. 

Stuart W. Bowen jr, chef för 

revisionsbyrån för återuppbyggnad i 

Irak, rapporterar att Pentagon inte kan 

redovisa för pengarna. 

”Det är bara toppen på isberget”, 

säger Jeremy Carver (medlem i Transparency 

Internationals styrelse) och 

tillägger att det aldrig var mening att 

insyn och ansvar skulle råda. 

Här är en sammanställning ur ett tal 

av Aziz Al-Kazaz, människorättsförsvarare, 

i Genève 3 november 2010: 

”Den amerikanska administrationen 

beslöt att lägga beslag på alla irakiska 

tillgångar och fonder över hela världen 

uppgående till 13 miljarder dollar. 

Konfiskering av irakiska fonder i USA 

(3 miljarder dollar). 

Påtvingat överförande av irakiskt 

UBS-konto (Schweizisk bank) till amerikanerna. 

Ockupationsmyndigheten lade beslag 

på den ackumulerade mat mot 

olja-fonderna (fram till mars 2003 omkring 

21 miljarder dollar). 

Under de första ockupationsveckorna, 

fick USA tag på och samlade in 

ungefär 6 miljarder dollar i olika regeringsbyggnader 

och därtill 4 miljarder 

dollar från Centralbanken och andra 

banker. Insamlande av 2 miljarder dollar 

från arabiska och andra banker (nationell 

krisreserv).” 

Dessutom: USA har behållit 34 miljarder 

dollar från olja mot mat-fonden, 

pengar som skulle ha återlämnats till 

Irak 2007. (Al Jazeera, Inside Iraq, 27 

juli 2010.) 

Undersökningskommissioner 

Den brutala nyliberala omvandlingen 

av Irak har ödelagt landets ekonomi 

och är en del av den ”demokrati” ockupationsmakten 

säger sig vilja införa. 

En sådan genomgripande förändring 

av ett lands ekonomi strider mot Haagkonventionen. 

Den 22 februari 2011 kröp det fram i 

det irakiska parlamentet att 40 miljarder 

dollar saknas och att två undersökningskommissioner 

tillsatts. 

Från denna fond betalar Irak dessutom 

fortfarande 5 procent sedan 1991 i 

ett krigsskadestånd till Kuweit av gigantiska 

mått. 

I augusti förra året kunde vi läsa om 

ett nybyggt tomt fängelse i öknen norr 

om Bagdad och ett barnsjukhus i söder 

för 165 miljoner dollar. Tomt. Avloppsvatten 

rinner fortfarande på gatorna 

(AP). Samma sak i hela Irak. 

Hundratals företag inom försvarsindustrin 

som under åren 2007-2009 

lurade den amerikanska militären på 

mängder av pengar fick ändå kontrakt 

motsvarande 285 miljarder dollar under 

samma period. 

Den notoriske skurken Ahmed Al- 

Chalabi kontrollerar TBI (Trade Bank 

of Iraq) som handhar alla inköp som 

den irakiska regeringen gör. Banken är 

statlig, men opererar helt självständigt. 

Banken har monopol på kreditbrev 

för regeringen (med undantag för 

militära ärenden). Banken kräver att 

kreditbrevens summor ska deponeras 

hos banken. Det gäller även oljeinkomsterna. 

Det finns ingen redovisning. 

Skyhöga löner 

Gröna zonens politiker har skyhöga 

löner och tillägg som bepansrade bilar 

med mer, tjänster köps och säljs till 

högstbjudande. Kommersen med falska 

betyg och examina är hur stor som 

helst. Nyligen avslöjades att 600 personer 

inom Al-Malikis säkerhetstjänst 

har falska betyg och certifikat. Al- 

Maliki utfärdade omedelbart amnesti 

för förfalskarna (Association of Muslim 

Scholars in Iraq). 

I juni fick de irakiska parlamentsledamöterna 

som har fantasilöner 40 

miljoner dollar för en sittning på 20 

minuter, medan änkor och föräldralösa 

står utan hjälp. 

Departement som inte fanns 

I irakiska Kurdistan, där korruptionen 

är ökänd, avslöjades ett icke-existerande 

MR-departement. KRG (den regionala 

kurdiska regimen) betalar löner 

till 370 icke arbetande ”tjänstemän”. 

Barzanis och Talabanis familjer 

kontrollerar allt ekonomiskt liv, finansiella 

institutioner och politiska. De 

kontrollerar såväl smuggling som legal 

handel. De säljer ut Iraks olja i 

kontrakt som är olagliga enligt gällande 

oljelag. 

”PUK kontrollerar lejondelen av oljehandeln 

runt Sulemaniya och KDP 

kontrollerar byarna och städerna runt 

Duhol och Hawlerguvernaten” (Baqi 

Barzani). 

De två partierna kontrollerar allt. 

Man kan inte jobba eller studera om 

man inte underordnar dig dessa partier. 

Det anmärkningsvärda är att KRGområdet 

framhållits som den mest demokratiska 

delen av Irak i svenska och 

västliga media. Goda relationer råder 

med de korrupta krigsherrepartierna 

vars främsta vänner är USA och Israel. 

Trots att området inte bombats och 

el och vatten inte förstörts, fungerar 

basservicen inte heller här. 

I samband med ”Vredens dag” har 

protesterna varit mycket kraftfulla i 

norra Irak. Den kurdiska befolkningen 

har fått nog av korruption och förtryck. 

Vinnare och förlorare 

Ockupationsmaktens representanter, 

dess irakiska handgångna, kollaboratörer 

och bolagen kammar bortom insyn 

och transparens hem det irakiska 

folkets tillgångar, men även det amerikanska 

folket får betala dyrt för krigsbudgetar 

med nedskuren välfärd.

Regeringen stöder brott mot folkrätten 

Det var nog en del som höjde på ögonbrynen 

när de slog upp DN:s sportbilaga 

den 9 december 2010. Där meddelas 

att Sida nu beslutat satsa 8,6 miljoner 

kr på projektet ”Open Fun Football 

Schools in Iraq”. 

Syftet med projektet är enligt Malin 

Stawe på Sida att ”öka barns och kvinnors 

åtnjutande av mänskliga rättigheter”. 

”Det är ett fredsbyggande projekt”, 

heter det i artikeln. 

Är det fotboll som det av USA och 

Storbritannien sönderslagna och 

utarmade landet i första hand behöver? 

Men detta är helt i samklang med riktlinjerna 

för Sidas verksamhet i Irak. I ett 

20-sidigt dokument från regeringskansliet 

”Strategi för utvecklingssamarbetet 

med Irak”, som spänner över 

perioden juli 2009 – december 2014, 

förklaras bakgrunden till att Sida ska 

spendera 80 miljoner per år till att börja 

med, för att sedan ökas till 120 miljoner 

kr per år under perioden. ”Mänskliga 

rättigheter” omnämns 31 gånger på de 

20 sidorna. Irakierna ska nu få en lektion 

i dessa mänskliga rättigheter och 

demokratibyggande av det välvilliga 

Sverige – om man ska tro Sida. 

Sidas ”Strategi för utvecklingssamarbetet 

med Irak” är ett tidsdokument 

över den svenska alliansregeringens 

undfallenhet och tystnad 

om alla de brott som begåtts av 

Raserandet av Irak 

Forts. från sid 12 

undersökning av morden på akademiker 

och medieverksamma. Inget enda 

gripande av skyldiga har rapporterats 

efter de systematiska angreppen på 

irakiska yrkesutbildade. 

Etniska och religiösa minoriteter står 

på randen till utplåning. 

Bremers 100 order förvandlade Irak 

till ett jättelikt frimarknadsparadis, men 

en helvetisk mardröm för irakier. De 

koloniserade landet för kapital – plundring 

i största skala. Nya ekonomiska 

lagar införde låga skatter, 100-procentigt 

utländskt ägande av irakiska tillgångar, 

rätten att lägga beslag på alla 

vinster, obegränsad import, och långsiktiga 

30-40-åriga avtal och kontrakt, 

USA och Storbritannien mot just de 

mänskliga rättigheter som Sida 

säger sig vilja värna. 

Det talas om fattigdom och korruption 

och det svåra läget i Irak. Men det 

närmaste UD:s analys kommer till frågan 

om vem som kan tänkas vara ansvarig 

för detta sakernas tillstånd är 

följande (sid. 13): 

”Klimatförändringarna [sic] slår hårdast 

mot de fattiga i Irak som redan 

lider brist på t.ex. rent vatten och brukbar 

mark som en följd av nedsmutsning 

efter de många krigen, oljeproduktionen 

och bristande miljöåtgärder.” 

(Vem som har ”smutsat ner” 

nämns förstås inte.) 

Det låter närmast som om en otäck 

naturkatastrof har drabbat Irak. 

Vidare påstås att Irak ”återfick sin 

suveränitet” år 2004 när ”en interimsregering 

övertog styret av landet”. 

Enligt UD:s och Sidas analys, så kommer 

”den amerikanska militära närvaron” 

att ”fasas ut till slutet av 2011”. 

Denna lögnaktiga propagandabild 

made in the USA sprids nu av den 

svenska regeringen och Sida, men USA 

har inga planer på att tillåta en oberoende 

irakisk regering. Enorma militärbaser 

har byggts i Irak och dess grannländer. 

Avsikten är att behålla en stark 

militär utpost i den oljerika och strategiskt 

viktiga regionen. 

Irak har också påtvingats en ekono- 

vilket berövade irakierna deras egna 

resurser. 

Till alla dessa förfärliga förluster 

kommer en kulturförstörelse utan 

motstycke, attacker på nationella 

arkiv och monument som representerar 

det irakiska folkets historiska 

identitet. 

Tusentals kulturföremål försvann under 

”Operation Irakisk frihet”. Bland 

dessa föremål fanns inte mindre än 

15 000 ovärderliga mesopotamiska föremål 

från Nationalmuseet i Bagdad 

och många andra från de 12 000 arkeologiska 

fyndorter som ockupationsmyndigheterna 

lämnade obevakade. 

Sedan invasionen i mars 2003 har de 

USA-ledda styrkorna förvandlat minst 

sju historiska fyndorter till militära 

baser eller förläggningar, däribland Ur, 

27 

misk regim som inget suveränt land i 

världen skulle acceptera. 

Att först skövla landets tillgångar 

och sedan öppna Irak för amerikanskt 

och västligt storkapital utan att fråga 

Irak och dess folk är ett brott mot 

folkrätten. Sida hjälper nu svenska 

företag att delta i detta. 

”I allt stöd ska irakiska behov och 

prioriteringar vara vägledande och 

matchas mot svenska komparativa 

fördelar” heter det på sid. 3 i Sidas 

skrift och här anar man att handelsminister 

Ewa Björlings vision under ett 

besök i Irak att ”Bagdad is open for 

business” nu skall vara uppfylld. Sidas 

bistånd blir inkörsporten för 

svenska storföretag. 

Hittills finns det inget enda exempel 

på något land i världen som har 

gjort framsteg med den ekonomiska 

modell som innebär att ett lands 

tillgångar säljs ut och med våld tas 

över av ockupanter och utländska 

kapitalintressen. Det handlar om 

plundring kort och gott. 

Svenska företag ska nu – tack vare 

regeringens anpasslighet till USA:s 

krigspolitik – få vara med och som 

belöning dela på rovet i det som någon 

har kallat för det största rånet i världshistorien. 

Arne Hjorth 

Styrelsemedlem IrakSolidaritet 

en av de äldsta städerna i världen och 

Abrahams födelseort, och Babylon, 

där ett av USA:s militärläger har tillfogat 

den antika staden oersättliga skador. 

Dagens Irak är en fragmenterad pastisch 

av sekteristiska styrkor med den 

liberala demokratins och nyliberala 

ekonomiska strukturers formella utstyrsel. 

Vi kallar detta söndra-och-härska-tekniken, 

som används för att splittra 

och underkuva kulturellt sammanhängande 

regioner. 

Den regim som installerades av 

ockupationsstyrkorna i Irak har omformat 

landet längs splittrande sekteristiska 

linjer och upplöst den enighet 

som vunnits genom hård kamp i ett 

statsbyggnadsprojekt. Det resulterade 

i en politik av etnisk rensning.

28 

Stoppa massavvisningarna till Irak! 

DET ÄR EN SKAM att Sverige tvångsavvisar 

irakiska flyktingar till krigets 

och ockupationens Irak. Det sker i 

strid med rekommendationer från 

UNHCR, Amnesty och andra människorättsorganisationer 

att inte avvisa 

flyktingar, särskilt från Bagdad, 

Diyala, Kirkuk, Nineve och Saladdindistrikten. 

Ändå sänds de tillbaka, ofta 

under förnedrande former som handoch 

halsfängsel och ”spotthuva”, med 

motiveringen att de inte kan bevisa att 

de kommer att drabbas av personlig 

förföljelse när de kommer till Irak. 

Det folkliga uppror vi har framför 

våra ögon idag i Irak borde få Migrationsöverdomstolen 

att omedelbart 

fatta nya beslut och stoppa alla tvångsavvisningar. 

Sverige, Norge, Danmark och Storbritannien 

är de enda europeiska länder 

som inte i alla fall för tillfället stoppat 

avvisningarna. 

I det avtal om återvändande som 

slöts mellan Sveriges regering och Irakregimen 

2008 sägs att ”irakier som inte 

bedöms behöva skydd” och inte vill 

återvända frivilligt får ”beordras att 

lämna Sverige”. Men återvändandet 

ska ske ”stegvist, humant och under 

ordnade former”. 

FN:s medlemsmajoritet tar ställning mot DU-vapen, 

men inte USA eller Sverige 

FN:s generalförsamling har vid tre 

tillfällen, 2007, 2008 och 2010 med 

mycket stor majoritet antagit resolutioner 

där man ber att medlemsstaterna 

och relevanta internationella organisationer 

(WHO, IAEA, UNEP) informerar 

om forskning, effekter och användning 

av DU-vapen och har också 

röstat för sanering av bombade områden 

och kompensation till offren. (Resolutionerna 

har något olika text vid 

olika tillfällen). 

Fyra stater har röstat emot varje 

gång, nämligen USA, Storbritannien, 

Frankrike och Israel, medan Sverige 

tillhör en annan minoritet av stater som 

lagt ned sina röster varje gång. 

Sveriges riksdag har vid några tillfällen 

avslagit motioner om förbud mot 

DU-vapen från medlemmar i Miljöpartiet 

och Vänsterpartiet. 

DET ÄR ETT HÅN att påstå att asylsökande 

får en human behandling. Behandlingen 

är inte heller rättssäker. 

Wikileaks avslöjanden om ministrarna 

Bildts och Billströms uttalanden 

om irakiska flyktingar är också ett 

hån. 

Irakier sänds tillbaka till Irak även 

om de kan bevisa att de kommer att 

dödas när de återvänder. 

Detta drabbar kristna, det drabbar Iraks 

minoriteter, men det gäller i högsta 

grad även den muslimska befolkningen. 

Till exempel har Bagdad i stor utsträckning 

etniskt rensats, sunnimuslimer 

har tvingats i flykt, shiamuslimer 

har tvingats lämna sina bostäder 

i sunnidominerade områden. 

Höga murar omger många kvarter i 

Bagdad och många städer. 

Det finns 1450 ”checkpoints” i Bagdad 

som stoppar vanligt folk, men det 

är fritt fram för miliser och terrorister. 

OCKUPATIONSMAKTEN är ansvarig för 

denna medvetna söndra och härskapolitik 

som driver irakier i flykt inom 

eller utanför landet. 

Det talas sällan om Iraks internflyktingar, 

men det är en humanitär katastrof. 

De är ”squatters” i utbombade 

hus, de har ingenstans att bo, de sväl- 

Aktiviteter mot DU-vapen 

i Sverige 

I Sverige har den kraftiga ökningen av 

cancer, spädbarnsdödlighet och missbildningar 

i framför allt Fallujah rapporterats 

ibland annat två korta referat 

i Läkartidningen 1 . 

En motion av undertecknad och elva 

medmotionärer till årsmötet i Svenska 

Läkare Mot Kärnvapen (SLMK), med 

3 000 medlemmar om ställningstagande 

mot rest-uran (”depleted uranium”, 

DU) avslogs under motivering att or- 

1 Romelsjö A. Kraftig ökning av 

barnleukemi I Basra. Läkartidningen 

2010;107:896, och Romelsjö A, Brahme 

A. Ökning av cancer, spädbarnsdödlighet 

och genetiska skador i Irak. 

Läkartidningen 2010;107:2631. 

ter, saknar arbete, saknar vatten. De 

ökar i antal och är runt 2,5 miljoner. 

Sommaren 2007 fattade Migrationsöverdomstolen 

beslutet att det ”inte 

råder inre väpnad konflikt i Irak”. 

Detta groteska beslut bygger inte på 

verkligheten i Irak, den bygger på viljan 

att skapa en ”legal” grund för avvisningarna. 

LÅT OSS KRÄVA att Migrationsöverdomstolen 

fattar ett nytt beslut som bygger 

på verkligheten och möjliggör en 

rättssäker asylansökan för alla irakiska 

flyktingar. 

De ska inte sändas tillbaka till världens 

våldsammaste land vars så kallade 

premiärminister nyligen för andra 

gången på kort tid avslöjats som chef 

för två hemliga tortyrfängelser. Han är 

personligen ansvarig för specialstyrkor 

som är regelrätta dödsskvadroner 

som driver folk i flykt. Alla meningsmotståndare 

är i fara. 

Väst hade utomordentligt goda förbindelser 

med Al Maliki. Precis som 

man hade med Mubarak och Ben Ali. 

Det kommer aldrig bli någon permanent 

lösning på flyktingkrisen så länge 

som Irak är ockuperat. 

Sigyn Meder 

ganisationen ej tar ställning i frågan 

om uranvapen (vilket den tyska organisationen 

gör). Man välkomnade en 

artikel i frågan till nästa nummer av 

tidskriften, vilken givetvis ska sändas 

in. 

Efter förfrågan har undertecknat sänt 

in en motion mot DU-vapen till årsmötet 

i mars för organisationen Läkare för 

miljön. Forskning i frågan planeras 

också. 

ARK (Aktionsgruppen mot radioaktiv 

krigföring) har en utställning om 

DU-vapen på Uppsala stadsbibliotek 

och har inlett uppvaktning av riksdagspartier. 

Anders Romelsjö 

Professor, Karolinska Institutionen, 

Institutionen för folkhälsovetenskap, 

avdelningen för socialmedicin.

Solidaritetskonferens inställd efter dödshot 

En planerad solidaritetskonferens 

i Gijón, Spanien, 18-20 juni 

2010 inställdes efter dödshot mot 

en av arrangörerna. 

Företrädare för lagliga organisationer 

i Irak som representerar det politiska 

demokratiska och legitima motståndet 

mot ockupationsmakten hade inbjudits 

att spela en central roll under konferensen 

och många betydande civila 

irakiska personligheter var inbjudna 

att tala. 

En gemensam deklaration om motståndets 

politiska ambitioner hade 

förberetts. 

Syftet med konferensen var att bryta 

den tystnad och isolering det legitima 

motståndet i Irak utsätts för och ge 

dem möjlighet till kontakter med Europa 

i samband med Spaniens ordförandeskap 

i EU. 

Organisatörerna i CEOSI (Spanska 

Kampanjen mot ockupationen och för 

Iraks suveränitet) och de lokala regeringarna 

i staden Gijón, i den autonoma 

regionen Asturien och befolkningen 

har mycket länge och entusiastiskt 

arbetat för denna konferens. Lokala 

media var djupt engagerade och förde 

en positiv debatt till försvar för rätten 

att göra motstånd, en debatt som återspeglades 

i media i hela landet. Pressens 

intresse för konferensen var 

enormt. 

Spanska UD hade underrättats i god 

tid och var införstådda med att konferensen 

skulle äga rum. Alla irakiska 

gäster hade fått visum eller löfte därom. 

Men två veckor innan konferensen 

skulle äga rum kom Joe Biden, 

president Obamas vicepresident på 

besök till Madrid och den irakiska 

regimen hotade med uteblivna handelskontrakt 

om Spanien inte stoppade 

konferensen. Den spanska 

regeringen svängde. Alla viseringar 

drogs tillbaka. 

Det är klart och tydligt att USA och 

Europa inte ville ge det irakiska politiska 

motståndet en offentlig röst. 

Organisatörerna beslöt att genomföra 

konferensen med videolänkar. 

Vi, Christer Lundgren och Sigyn 

Meder, som besökte Gijón för IrakSolidaritets 

räkning, visste att konferensen 

hotades av den irakiska regimen 

och dess miliser, men blev naturligtvis 

29 

upprörda när vi på plats fick veta att 

konferensen inställts och att enskilda 

personer och deras familjer bland organisatörerna 

hotades till livet. Den 

spanska regeringen vägrade skydda 

konferensen som i praktiken tvingades 

att ställa in. 

Det bådar inte gott för yttrandefriheten 

i Europa att givna löften bryts 

och att representanter för det legitima 

politiska motståndet mot den 

olagliga ockupationen av Irak 

hindras att göra sina röster hörda 

i Europa. 

I ett uttalande beslöt vi representanter 

för solidaritetsrörelser från många länder 

som fanns på plats bland annat att 

fortsätta kräva ”ett villkorslöst, totalt 

och omedelbart tillbakadragande av 

alla trupper och legosoldater samt utbetalning 

av krigsskadestånd för de 

skador som förorsakats av kriget och 

ockupationen”. 

Vi uttalade att ”det är nödvändigt att 

bevara ett självständigt och enat Irak” 

och att ”ge stöd åt och bygga solidaritet 

med den irakiska motståndsrörelsen”. 

Christer Lundgren 

och Sigyn Meder 

Tänker USA verkligen lämna Irak? 

USA:s utrikesdepartement, 

State Department tar över militära 

uppgifter från Pentagon. 

Den jättebas som går under 

beteckningen ambassad kommer 

att spela en viktig roll för 

fortsatt militär kontroll över 

Irak. 

USA har 86 baser i landet och kommer 

att behålla några av dem. Legoknektar 

och ett antal amerikanska 

soldater kommer att stanna. Nato 

ska utöka sina insatser. Specialstyrkorna 

ska enligt många tidigare 

uppgifter stanna i Irak. 

Den avgående befälhavaren för 

USA:s och Nato:s träningspro- 

gram i Irak, Michael D Barbero, hävdar 

att en utökad Nato-mission kan stå 

som huvudman för en del av de amerikanska 

soldaterna, en del kan lyda 

under amerikanska ambassaden. Natos 

träningsprogram och olika uppgifter 

kommer att öka. Natos uppgift är 

bland annat att underlätta för den hårt 

ansträngda amerikanska militären som 

inte räcker till för alla krig. 

– Natos träningsstyrkor och den 

amerikanska militären skulle arbeta som 

en enda enhet med USA:s militära ledning 

på ambassaden, sade Michael 

Barbero. 

Al-Maliki vore omöjliggjord om han 

sade att USA:s militär måste stanna i 

Irak. Han spelar dubbelt. 

Enligt uppgift pågår hemliga förhandlingar 

om förlängning av säkerhetspakten 

SOFA. 

– I enlighet med andra bilaterala 

överenskommelser än säkerhetspakten 

kommer USA att ha en mycket 

kraftfull säkerhetsagenda, säger 

USA:s Irakambassadör James Jeffrey. 

Förutom fortsatt militär närvaro i 

Irak, kan USA slå till i Irak och regionen 

från alla Gulfstatsbaser med 

fler. 

Tror någon att USA skulle lämna 

Iraks olje- och gaskällor utan militär 

bevakning?

30 

Krigsvåren 2003 

vi rör oss allt närmare nu 

bort ifrån varandra 

på måndagarna träffas vi i offentliga rum och sprider 

uppgivenhet 

hoppas kanske men vågar inte tro 

tisdagarna som zombies förbi grönsaksdisken 

cocktailtomater från ockuperad mark 

blodiga konserver från krigszoner 

vi väljer att inte delta men 

kan inte bojkotta bort världen vi lever i 

onsdagarna med tv-flimmer och klusterbomber 

greppar vi inte omfånget borde vi inte 

en halv miljon spädbarn sätter ingen dagordning 

smarta bomber plötsligt ganska korkade 

faller in bland födande mödrar 

de här barnen fick aldrig komma till världen 

torsdagarna kommer med hastigt upptejpade protester, 

nya fredsrörelsen och meningsutbyten som spränger en 

i bitar: 

någon har satt en prislapp på rättvisan och priset är 

stigande – 

vems syster betalar vi med i morgon 

inte min 

fredagarna med solsken i parken 

krigsvåren föder motstånd i två riktningar 

sandstormarna är vårt sista hopp 

lördag och någon har satt vapen i guds händer, 

ber oss gå med i hans heliga korståg 

men andra sorters tåg längs stadens gator avväpnar vår 

tvekan 

kullerstenarna vibrerar, trycker hårt min systers hand 

de säger att bergen börjat röra på sig 

att priserna sjunker och att någon, 

någon på andra sidan jorden har vägrat att betala 

Irakdikter 

Av Jenny Wrangborg 

Jenny Wrangborg, född 

den 15 september 1984 i 

Kristianstad, är svensk 

poet, krönikör och kallskänka. 

Hon är politiskt 

aktiv och skriver för Tvärdrag, 

Arbetarbladet, Örnsköldsviks 

Allehanda och 

LO-tidningen. 

De två första dikterna 

skrev hon under krigsutbrottet 

2003. 

Dikten Solidaritet är relativt 

nyskriven. 

Regn 

förklara för mig 

hur vetet ska växa till mat på vårt bord 

när fälten är fyllda av kratrar 

säg mig 

hur fotoalbumen ska fyllas av barnbarn 

när våra söner dött av bröders vapen 

på andra sidan jorden 

berätta för mig 

meningen med ett krig 

när vi inte vässar våra vapen mot förtryckarna 

utan mot varandra 

snälla, var ärlig 

hur ska vi kunna gå framåt 

när våra döttrar blivit våldtagna 

av företagen som kom för oljan 

och låt mig berätta för dig att 

det är därför någon gråter mellan raderna i denna dikten; 

än lämnar kriget kroppar på gatorna i städerna, 

på fälten på landsbygden, 

i motståndet mot ockupanterna 

och när vi vaknar imorgon är vi fortfarande systrar och 

bröder, 

men också bara små skurar av överlevande 

Solidaritet 

Grundtanken är enkel; 

Om vi riktar våra blickar mot 

de mjuka kropparna 

så kan 

den hårda metallen 

inte punktera dem, 

blodet inte rinna ur dem, 

sångerna inuti ej tystna. 

Det är enkelt, 

vi kan se det hända. 

Men för att göra det måste vi lära oss 

att möta vår egen blick 

när någon annan tittar oss i ögonen.

Läsvärt om Iraks moderna historia 

Boken är en mycket läsvärd sammanfattning 

av Iraks moderna historia från 

första världskriget och det brittiska 

mandatet och fram till invasionen 2003 

och dess fruktansvärda följder. Förordet 

har skrivits av Benjamin B. Ferencz, 

en av huvudåklagarna i Nürnbergrättegångarna 

efter andra världskriget. 

I introduktionen tecknas dagens 

mycket farliga internationella situation, 

där den helt dominerande supermakten 

USA bestämmer dagordningen, 

ofta i strid mot internationella lagar, 

mot FN-stadgan och även mot den 

egna konstitutionen. Det är en cowboy-mentalitet 

som kan få förödande 

konsekvenser för oss alla om inte 

omvärlden säger ifrån, menar författaren. 

FN har reducerats till en allt tandlösare 

organisation som i efterskott 

legitimerar anfallskrig och brott mot 

folkrätten. Det som har styrt USA:s 

utrikespolitik efter andra världskriget 

är skyddandet av ”vitala intressen” 

för att säkra global dominans. 

Bilden tecknas av en Saddam Hussein 

som från början var USA:s man, 

men som till slut faller i onåd efter Iraks 

invasion av Kuwait 1990. Saddam kommer 

till makten som president 1979, 

samma år som revolutionen i Iran. Hans 

regim fick ett omfattande militärt stöd 

från USA och väst i krigföringen mot 

Iran 1980-88, men han lyckas ändå inte 

störta den iranska regimen som USA 

hade önskat. 

Väst levererade kemiska stridsmedel, 

som användes i stor skala när de 

iranska styrkorna gick till motoffensiv. 

Dessa ”weapons of massdestruction” 

(WMD) skulle senare spela en central 

roll i USA:s och Storbritanniens krigspropaganda 

inför anfallet 2003, trots 

att man mycket väl visste att lagringstiden 

för kemiska vapen är max fem år 

och att sanktionerna från 1990 och 

framåt hindrade Irak från att importera 

beståndsdelar för egen tillverkning. 

Washingtons alla lögner och manipulationer 

för att motivera invasionen 

2003 spreds okritiskt av västliga media. 

När kejsaren slutligen stod där 

Blood on our hands – The American 

Invasion and Destruction of Iraq 

Nicolas J.S Davies 

Nimble Books LLC, 2010 

naken plockades kortet med al-Qaida 

fram, men även det visade sig vara 

falskt. 

I västliga media sprids en rasistisk, 

anti-muslimsk bild av ett Irak sönderslitet 

av ”sekteristiskt våld” och 

”blodsfejder med månghundraåriga 

traditioner”. Davies visar att det är 

USA som har skapat och iscensatt 

våldet i avsikt att motivera sin egen 

närvaro – om USA helt lämnar landet 

utbryter ett ännu värre kaos är budskapet. 

Det är ett sedan länge känt kolonialistiskt 

knep. 

Davies redogör för det verkliga förhållandet: 

90 procent av attackerna 

från motståndsrörelsen är riktade mot 

ockupanten eller mot den av USA beväpnade 

och utbildade irakiska armén 

eller polisen. Detta rapporteras sällan 

eller aldrig i västliga media eller också 

ges en falsk eller tillrättalagd bild för 

hemmaopinionen. 

Det har också bevisligen förekommit 

våldsdåd som utförts under ”falsk 

flagg”. I Basra greps två brittiska soldater 

med utrustning i bakluckan för 

tillverkning av bomber. Berättelser om 

sådana händelser brukar avfärdas som 

”konspirationsteorier”, men är i själva 

verket en sedan länge känd och beprövad 

taktik för att ”härska genom att 

söndra”. Den taktiken tillämpades bl.a. 

under USA:s krig i Vietnam och i El 

Salvador. 

31 

Större delen av alla mord och våldsdåd 

riktade mot civila utförs av irakiska 

dödspatruller. Det kan vara polispatruller 

eller enheter ur den så kallade 

”vargbrigaden”, utrustade och tränade 

av USA, ibland i samarbete med den 

israeliska säkerhetstjänsten. Amerikanska 

”rådgivare” deltar i mordpatrullerna. 

Avsikten är att injaga skräck i befolkningen 

och minska det folkliga stödet 

för det legitima motståndet mot 

ockupationen, precis som skedde under 

det så kallade ”Phoenix-programmet” 

i Vietnam. 

Davies tecknar bilden av en allt arrogantare 

och farligare supermakt, som 

försöker bita sig fast i det strategiskt 

viktiga och oljerika landet Irak. 

Västliga media och politiker sprider 

nu myten att USA:s ”insats” är avslutad, 

trots att Förenta staterna har byggt 

upp enorma militärbaser med bombflyg 

och specialstyrkor, som kan slå 

till med kort varsel. 

Davies bok ger en mycket väldokumenterad, 

faktarik och samtidigt skrämmande 

redogörelse för hur förstörelsen 

av en hel nation kunde ske med 

brutalt militärt våld och en väloljad 

propagandaapparat. Läs alltså den här 

boken. 

Fler boktips: 

Arne Hjorth 

I förra numret av Brännpunkt recenserade 

vi boken Cultural Cleansing In 

Iraq – Why Museums Were Looted, 

Libraries Burned and Academics 

Murdered (Pluto Press 2010), som 

bland annat handlar om den omfattande 

kulturella förstörelsen av Irak och 

morden på intellektuella. Den beskriver 

också det medvetna utplånandet 

av Irak som statsbildning. 

En annan mycket bra bok som behandlar 

de förödande effekterna av 

sanktionerna mot Irak är Invisible war 

– The United States and the Iraq sanctions 

av Joy Gordon (Harvard University 

Press 2010).

32 

Det amerikanska militärhögkvarteret 

Pentagon har utökat åtalen 

mot 23-årige Bradley Manning. 

Manning är den underrättelseofficer i 

amerikanska armén som anklagas för 

att ha läckt hemliga dokument om Irak 

och Afghanistan till Wikileaks. 

Ett av många dokument som läckt ut 

tack vare Bradley Manning är videofilmen 

från en operation där amerikanska 

soldater i en Apachehelikopter 

skjuter ihjäl civila på en gata i Bagdad 

2007. 

Den unge soldaten Manning har 

sedan han greps i maj 2010 hållits fängslad 

och totalt isolerad på en militärbas 

Försvara Bradley Manning 

i Quantico, Virginia, i USA. Det är en 

mycket påfrestande form av psykisk 

tortyr, och vittnesmålen är många om 

den dåliga behandling han utsätts för. 

Nu skärps åtalspunkterna mot honom. 

Efter nio månader presenterade 

Pentagon 22 nya brottspunkter. Han 

åtalas bland annat för att ha ”bistått 

fienden”, en åtalspunkt som kan leda 

till dödsstraff. 

Pentagon försäkrar dock att han, om 

han döms, inte kommer att få dödsstraff 

utan istället livstids fängelse. 

Daniel Ellsberg som läckte Pentagonpappren 

om Vietnamkriget säger 

att Manning ”har visat mer omdöme 

genom att bidra till publicitet (om mord 

Wikileaks får upp regeringens 

undfallenhet för USA på dagordningen 

och det ”informella samarbetet” 

USA-Sverige kommer till 

ytan. Föga oväntat eller obekant, 

men skamligt. 

Lika skamligt är avslöjandet om Urban 

Ahlins (SAP:s utrikespolitiske företrädare 

i riksdagens utrikesutskott) 

och Mona Sahlins synnerligen förtroendefulla 

umgänge med krigsförbrytares 

representanter på amerikanska 

ambassaden i Stockholm. En björntjänst 

åt socialdemokratin. Olof Palme 

måste vrida sig i sin grav. 

* * * 

Skavlan och Tony Blair, pratshow 

på bästa sändningstid. Under hösten 

2010 myste Skavlan och krigsförbryta- 

Stoppa vapenexporten till USA! 

Svenska vapen i händerna på krigsförbrytare är djupt upprörande 

och måste stoppas! 

Inget svenskt stöd till ockupationen! 

Den unge Bradley Manning hotas 

med livstids fängelse, bland annat för 

att han avslöjat krigsförbrytelser. 

på oskyldiga) än de som höll detta 

hemligt för amerikansk och irakisk 

publik”. 

Fredsaktivister åtalade för drakflygning 

Åtalet mot tre fredsaktivister i 

Luelå tingsrätt är en juridisk och 

politisk skandal. I stället för att 

åtala de faktiska krigsförbrytarna 

åtalar man tre fredliga demonstranter 

som vågat opponera sig 

mot krigspolitiken. 

De tre, Bror Kajsajuntti, Gunnar Eriksson 

och Jan Viklund, protesterade 

mot att Sverige upplåter territorium 

för att USA:s flygvapen ska öva krig i 

Norrbotten. De åtalades för att de en 

dag i augusti flög drake utanför flygflottiljen 

F 21 – en anspelning på den 

afghanska filmen ”Flyga drake”. 

Avsikten var att genomföra en fredlig 

demonstration och samtidigt spela 

in en kortfilm. Åtalet gällde brott mot 

den nya lagen om skydd för samhällsviktiga 

anläggningar, som innefattar 

sabotage, terrorism och spioneri. 

Motiveringen är att de befann sig på 

det tillfälligt utökade skyddsområdet 

vid F 21. 

Skyddsområdet runt flygflottiljen 

hade utökats i samband med en två 

veckor lång övning där det amerikanska 

flygvapnet övade bombfällning. 

Att USA:s krigsmakt tillåts öva krig 

i Sverige väckte starka reaktioner. Flera 

demonstrationer genomfördes i 

Luleå och flera personer greps i samband 

med övningarna. 

Åtalet är en maktdemonstration 

från det etablissemang som ser genom 

fingrarna med krigsförbrytelser 

och vill skrämma fredsvänner 

till tystnad. 

Svenska skamligheter 

ren Blair ikapp en fredagskväll. Inte en 

enda kritisk fråga. Blair fick tala om sina 

känslor och fritt hävda att Irak tänkte 

skaffa kärnvapen. 

* * * 

Sveriges nye och bloggande ambassadör 

i Bagdad, Carl-Magnus Nesser, 

skriver i samband med ”Vredens 

dag” att ”Irak är ett av de mest demokratiska 

länderna i regionen”. 

Han har varit i Stockholm ett par 

dagar, skriver mycket om kylan i Stockholm 

och att det är sommar i Bagdad. 

Han hinner få med att valen i mars förra 

året var demokratiska och så förstås, 

pudelns kärna, välbesökta seminarier 

på Exportrådet om affärsmöjligheterna 

i Irak. 

Vår ambassadör och Sverige stöder 

privatiseringen av den statliga industrin; 

den är ett av våra ”ben” i Irak ”för 

vår strategi för utvecklingssamarbete”, 

skrev bloggarambassadören strax 

före nyår.

Brev till Svenska Journalistförbundet 

Stockholm 14 januari 2011. 

I samband med USA:s invasion i 

Irak den 8 april 2003 besköt amerikanska 

armén journalister på Al Jazeeras 

kontor, Abu Dhabis TV-kontor och 

Palestine Hotel varvid den spanske 

journalisten José Couso och Reuters 

kameraman Taras Protsyuk dödades. 

Den 12 juli 2007 angrep två Apachehelikoptrar 

förorten Al-Amin i Irak. 

Mer än 25 människor dödades, däribland 

två av Reuters medarbetare, förarassistenten 

Saeed Chmagh och 

krigsfotografen Namir Noor-Eldeen. 

Händelsen videodokumenterades från 

helikoptrarna, men trots Reuters begäran 

vägrade USA:s regering att släppa 

filmen. Det var först i april 2010 som 

den nådde allmänheten – tack vare 

Wikileaks – och detaljerna i förloppet 

blev kända. 1 

Reutersjournalisten Ibrahim Jassam 

satt 17 månader i amerikanskt fängelse 

i Irak utan åtal eller dom. Han 

släpptes i februari 2010 med beskedet 

att fängslandet av honom var ”ett misstag”. 

I maj 2010 mördades den 23-årige 

kurdiske journalisten Zardasht Osman 

efter att ha förts bort och torterats i 

Erbil (Hawler) i irakiska Kurdistan. 

Hans döda kropp kastades ut på gatan 

i staden Mosul. Hans familj och vänner 

liksom ett upprop undertecknat av 

75 kurdiska journalister, förläggare och 

Vredens dag 

Forts från sid 11 

14 sårades i kravaller i Anbarprovinsen. 

I Tikrit använde polisen chockgranater 

för att stoppa en folkmassa på 

cirka 1 000 personer. En människa dog 

i kalabaliken. 

I hamnstaden Basra, Iraks näst största 

stad, demonstrerade 4 000 människor 

framför guvernörens kontor. De 

välte betonghinder och krävde guvernörens 

avgång – och den lokala militärbefälhavaren 

meddelade senare att 

guvernören hade avgått. 

De största protesterna samlades, 

intellektuella anklagar de kurdiska säkerhetsstyrkorna 

för mordet. Zardasht 

Osman hade skrivit kritiska artiklar mot 

de ledande klan- och krigsherrepartierna. 

Detta är några exempel på den mycket 

farliga situationen för journalister i 

Irak. Enligt en utförlig sammanställning 

av BRussells Tribunal 2 har 316 

irakiska och 30 icke-irakiska namngivna 

medieyrkesarbetande dödats sedan 

USA invaderade och ockuperade 

Irak för snart åtta år sedan. 

I Sverige drivs en omfattande kampanj 

för den svensk-eritreanske journalisten 

Dawit Isaak som sitter fängslad 

i Eritrea. Mordet på den ryska journalisten 

Anna Politkovskaja har också 

fått berättigad uppmärksamhet. Men 

trots att Irak har betecknats som det 

farligaste landet i världen för journalister 

och har största antalet olösta mordfall 

på journalister ägnas morden på 

journalister i Irak förvånansvärt lite 

utrymme. 

Den totala avsaknaden av pressfrihet 

i det ockuperade Irak är särskilt 

värd att uppmärksamma i samband med 

Unescos ”World Press Freedom Day”, 

som USA står värd för den 1-3 maj. 3 

Mot denna bakgrund undrar jag på 

vilket sätt Svenska Journalistförbundet 

reagerat på situationen för journalister 

i Irak. Jag hoppas också att förbundet 

aktivt ska hjälpa till att upp- 

enligt pressrapporterna, i den nordliga 

kurdiska staden Sulaimaniyah, mot den 

självstyrande regionens regering. 

I staden Kalar söder om Sulaimaniyah 

öppnade polisen eld då demonstranter 

närmade sig de styrande partiernas 

högkvarter. En demonstrant 

dödades och 25 sårades. 

Demonstrationer slås ner 

Demonstrationerna på ”vredens dag” 

var kulmen på de många stora demonstrationer 

under sommaren och hösten 

mot elbristen, som slagits ned brutalt. 

Nämnas bör också att fackföreningar 

inom offentlig sektor är förbjudna. 

33 

märksamma denna situation, till exempel 

genom ett uttalande inför åttaårsdagen 

av USA:s invasion. 

Med vänliga hälsningar, 

Christer Lundgren 

Medlem i Journalistförbundet 

och i Iraksolidaritet 

1 http://bit.ly/bznxMO 

2 http://bit.ly/i6vVL7 

3 http://bit.ly/gXNZpR 

Journalistförbundet svarar: 

... I sakfrågan kan jag berätta att vi 

tillsammans med IFJ, Internationella 

Journalistfederationen, driver ett projekt 

i Irak i syfte att bygga upp och 

utveckla det irakiska journalistförbundet 

och därmed stödja våra kolleger. 

Irak är naturligtvis ett svårt och riskfyllt 

område att arbeta och arbetet går 

inte fort, men detta är ett långsiktigt 

åtagande som förhoppningsvis kommer 

att pågå i flera år. 

IFJ uppmanar sina medlemsförbund 

att påminna om situationen just genom 

att uppmärksamma årsdagen den 

8 april varje år. Det kommer vi att göra 

i år också. 

Vänliga hälsningar 

Anita Vahlberg 

Senior Adviser 

Svenska Journalistförbundet 

Två journalister 

dödade 

En irakisk journalist som rapporterade 

för satellit-tv-stationen 

al-Ittijah befann sig bland 

dem som dödades i en explosion 

riktad mot firande i Ramadi 25 

februari. Hans namn har inte 

offentliggjorts. 

En vecka tidigare sköts en annan 

journalist till döds i Mosul av icke 

identifierade män, rapporterar The 

Guardian. 

Ett antal reportrar fängslades 

under och efter sin bevakning av 

massdemonstrationerna på Tahrirtorget 

i Bagdad. De uppgav sig 

ha blivit försedda med handbojor, 

slagna och hotade av säkerhetsstyrkor 

under de nio timmar de 

hölls fängslade.

34 

Samarbete för Irak mellan 

FiB och Miljöpartiet i Karlshamn 

Lördagen den 4 december 2010 genomfördes 

en gatuaktion i Karlshamns 

centrum för Fallujainsamlingen. 

Bakom aktionen stod Folket i Bild i 

samarbete med Miljöpartiet i Blekinge. 

Aktion för Fallujainsamlingen i 

Karlshamns centrum. 

Mina kära vänner! 

Jag beklagar att jag har mycket 

lite att rapportera som är positivt 

från antikrigsrörelsen och framgång 

för utrikespolitiken här i USA. 

Först och främst nådde antikrigsrörelsen 

en topp under sommarenhösten 

2005 efter att jag campade 

ute framför George Buschs ranch i 

Crawford, Texas. Många goda människor 

engagerade sig i rörelsen, 

men många andra människor tycktes 

bara vara engagerade för att få 

demokrater till makten och avsätta 

Bush. 

Nå, det uppnåddes och många 

människor i antikrigsrörelsen arbetade 

för att välja Obama, och var 

överlyckiga då han vann (det vet 

jag att också flera av er var). Nu två 

år senare har Obama mer än tredubblat 

USA:s närvaro i Afghanistan, 

och, fastän det tycktes vara ett 

tillbakadragande av trupp i Irak är 

fortfarande tiotusentals USA-trupper 

och legomördare förlagda i det 

landet. 

Obamas justitiedepartement förföljer 

såväl antikrigsaktivister som 

whisleblowers, medan internationella 

krigsförbrytare som George 

Bush, Condoleezza Rice och Donald 

Rumsfeld går fria. 

Antikrigsrörelsens beklagliga tillstånd 

i USA kan också spåras till 

Mycken information i frågan spreds 

genom flygblad, ”Brännpunkt Irak” 

och samtal och 700 kronor samlades in. 

Detta är inledningen på ett samarbete 

mellan organisationerna och fler 

insamlingsaktioner planeras på andra 

orter i Blekinge. 

Insamlade medel går nu oavkortat 

till att finansiera fortsatt forskning kring 

sambandet mellan USA:s bombningar 

med resturan och den kraftiga ökningen 

av missbildningar och cancer samt 

att stödja drabbade familjer. 

Ulf Bjerén 

Hälsning från fredsaktivisten 

Cindy Shehan 

den dåliga ekonomin. Många aktivister 

har det finansiellt svårt i de 

bästa tider, så denna dramatiska ekonomiska 

nedgång tvingar verkligen 

många av våra kamrater att stanna 

närmare hemmet. 

Jag är fortfarande här och gör vad 

jag kan, men det är verkligen hårt och 

ensamt. Jag tycker att vi borde stödja 

den politiska kampen i och utanför 

de ockuperade länderna Irak och Afghanistan, 

som organisationen Afghaner 

för fred. 

Jag tycker att vi bör stödja modiga 

amerikanska soldater som menige 

Bradley Manning som såg en våldsam 

orättvisa och har suttit i fängelse 

i månader utan åtal eller rättegång 

för hans modiga handling. 

Med fred, kärlek och solidaritet. 

Cindy Sheehan 

www.CindySheehansSoapbox.com 

www.PeaceoftheAction.org 

”Våra problem beror på vårt accepterande 

av detta ruttna, smutsiga 

system.” 

Dorothy Day 

USA:s största krigsveteranorganisationer 

med Answer och andra föreningar 

manifesterar 19 mars mot 

krigen i Irak och Afghanistan och 

fackföreningsfolk i USA manifesterar 

mot antifackliga lagar. 

Insamling och flygbladsutdelning 

i Stockholm. 

8 års ockupation och 

krigsbrott! 

USA ut ur Irak! 

Protestmöte 

19 mars 2011 kl.13.00 - 16.30 

ABF Stockholm, Sveavägen 41 

USA:s krigsbrott och 

situationen i Irak 

Sabah Al-Mukhtar, ordförande i 

Arab Lawyers Association/GB 

Iraks ekonomi, olje- och 

utrikeshandelspolitik 

Marianne Laanatza, forskare och 

Mellanösternexpert 

Svensk flyktingpolitik 

Anita Dorazio, Asylkommittén, 

Läkare i världen 

Irakdikter 

Jenny Wrangborg, kallskänka 

och poet läser egna dikter 

Fallujas barn 

Lena Kallenberg, författare som 

nyligen mottagit Svenska 

Penklubbens Bernspris 

Final i solidaritetens tecken 

Skeppsholmens fredskör 

Arr: 

IrakSolidaritet i samarbete med 

Folket i Bild/K Stockholm 

och ABF

Övre bilden: Den irakiska musikgruppen Sumer med sin oud-spelande ledare Talal Ismail och den norska sångerskan 

Marianne Holmboe. Talarna Abdulmunaem Almula (företrädare för Malak Hamdan) och Pierre Schori samt moderatorn 

Olof Buckard. 

Fria Proteatern medverkade med sånger av Vysotskij. 

35 

Protestmöte mot ockupationen 

Lördagen 20 mars 2010 anordnade IrakSolidaritet och ABF 

i Stockholm ett protestmöte för att uppmärksamma sjuårsdagen 

av ockupationen av Irak. Mötet stöddes av Teater 

Tribunalen och Teater Galeasen. 

Melinda Kinnaman, Gustaf Skarsgård 

och Sofia Ledarp. 

Bilden till vänster: Peter Curman i 

talarstolen.

36 

8 år av ockupation 

Fallujainsamlingen 

Fallujainsamlingens alla insamlade medel går till offren för USA:s 

ockupation. Föreningen har bidragit med pengar till änkor och 

föräldralösa i Bagdad, flyktingar från Falluja och fattiga familjer i 

Mosultrakten har fått hjälp med mediciner. 

Just nu bidrar föreningen med insamlade medel till den oberoende 

forskningen om sambanden mellan de uranvapen USA använt i 

Falluja och på andra platser och de lavinartat ökande missbildningarna 

hos barn, cancer och andra sjukdomar. Föreningen har hittills 

bidragit med 40 000 kronor till den oberoende forskningen. 

Revisorer: Tomas Bolme och Bo Stenström. 

Sätt in ditt bidrag på pg: 116 73-1 

Kom med i solidaritetsarbetet 

Du behövs för att... 

… bidra till ett slut på ockupationen. 

… bemöta den desinformation som sprids om läget i Irak. 

… tala med människor, samla pengar till Fallujainsamlingen, sälja 

vår tidning, förbereda seminarier och annan opinionsbildning. 

… kräva att krigsförbrytare ska åtalas. 

Det irakiska folket behöver din solidaritet! 

Brännpunkt Irak ges ut av 

föreningen IrakSolidaritet i 

Stockholm. 

Iraksolidaritets plattform: 

- USA ut ur Irak – villkorslöst och 

omedelbart! 

- Ett fritt och självständigt Irak! 

- Stöd motståndskampen! 

- Inget svenskt stöd till ockupationen! 

Vill du bli medlem i föreningen 

IrakSolidaritet stödjer du vår 

plattform och betalar 200 kr/ 

år om du är förvärvsarbetande 

(annars 100 kr). 

Inbetalning sker till 

föreningens pg 40 96 92-1 

Kontakt: info@iraksolidaritet.se 

Hemsida: www.iraksolidaritet.se 

Tidningen ges ut av 

IrakSolidaritets styrelse. 

Ansvarig utgivare: Sigyn 

Meder. 

Redaktör: Christer Lundgren. 

Alla skribenter står för sina 

egna texter. 

Myran Grafiska 2011

här - IrakSolidaritet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?