Det går att leva vidare.pdf

DET GÅR ATT LEVA VIDARE
En rapport om sorg, när någon som står oss nära tagit sitt liv
2002
Rapport nr 3
Att satsa på psykisk hälsa
- förebygga självmord och självmordsförsök

INNEHÅLL
FÖRORD ................................................................................................................7
BAKGRUND ...................................................................................................... 10
TANKAR OCH FUNDERINGAR ................................................................... 13
Historisk tillbakablick ...................................................................................... 14
Självmord eller suicid ....................................................................................... 16
Reflektioner ........................................................................................................ 18
Nollvision .......................................................................................................... 18
Det nationella programmet som försvann ...................................................... 19
Prevention lönar sig .......................................................................................... 20
Adoptivbarn ....................................................................................................... 20
Be om hjälp ......................................................................................................... 21
Suicidnära människor ...................................................................................... 22
När beslutet är fattat ......................................................................................... 22
Kan man hindra den som bestämt sig? .......................................................... 23
Suicidmeddelanden/signaler ......................................................................... 24
Bemötande .......................................................................................................... 24
Dödsbud ............................................................................................................. 25
Att se den döde .................................................................................................. 26
Kris- och sorgereaktioner .................................................................................. 27
Chock och förnekande ...................................................................................... 27
Reaktion och känsloutbrott .............................................................................. 29
Bearbetning ........................................................................................................ 32
Nyorientering .................................................................................................... 34
Tröst .................................................................................................................... 36
Många berörs ..................................................................................................... 37
Retrospektiv genomgång .................................................................................. 39
Att berätta om barn ........................................................................................... 41
Det här behövs ................................................................................................... 44
Hierarkin i vården ............................................................................................. 47
Att arbeta med empati ....................................................................................... 49
Empatisk kommunikation ................................................................................ 50
BERÄTTELSER .................................................................................................. 52
Carl ...................................................................................................................... 53
Att äntligen börja förstå .................................................................................... 61
Sonen M 20 år .................................................................................................... 69
KÄLLAN – tillgänglig för alla ......................................................................... 76
Min sons död ..................................................................................................... 85
Kjell ..................................................................................................................... 89
Stockholms Det går att leva läns vidare landsting ....................................................................................... 94
Institutet för psykosocial medicin

Ett ovärderligt nätverk ...................................................................................... 97
Sorgens resa ....................................................................................................... 98
Vi vet ingenting om morgondagen .................................................................. 99
Maria - min dotter............................................................................................ 101
Dotter M 23 år .................................................................................................. 107
Sussie ................................................................................................................ 112
Min sambo ........................................................................................................ 114
Sorgen efter min man ...................................................................................... 117
Att förlora min pojkvän .................................................................................. 118
Min mamma ..................................................................................................... 120
Levande trevande– att förlora en förälder .................................................... 139
Felicias pappa .................................................................................................. 141
Min pappa ........................................................................................................ 145
Min morfar ....................................................................................................... 147
Min lillasyster .................................................................................................. 148
Saknaden efter en bror .................................................................................... 151
Björn .................................................................................................................. 154
Suicidarvet ....................................................................................................... 160
MEDLEMMAR SKRIVER OM SPES .............................................................. 191
En bärande tanke ............................................................................................ 192
Självhjälp ..................................................................................................... 192
Stöd i sorgearbetet ....................................................................................... 192
Igenkännande och bekräftelse ................................................................... 193
Kunskap ....................................................................................................... 193
Samhällspåverkan ...................................................................................... 193
Stöd och prevention .................................................................................... 193
Det praktiska arbetet ....................................................................................... 195
Medlemmar .................................................................................................. 195
Kontaktpersoner ......................................................................................... 195
Stödjande medlemmar................................................................................ 195
Styrelsen ....................................................................................................... 195
Tidningen – förgätmigej .............................................................................. 196
SPES – en nödhamn ........................................................................................ 197
SPES – dess framväxt och betydelse .............................................................. 199
Föreningen REST bildas............................................................................. 199
REST blir SPES ............................................................................................ 199
SPES-möten .................................................................................................. 200
SPES’ betydelse ........................................................................................... 200
Kurs om sorg i litteraturen ......................................................................... 201

SPES - Historik ................................................................................................. 202
Inre arbetet ................................................................................................... 202
Yttre arbetet .................................................................................................. 202
Ge struktur åt det inre arbetet .................................................................... 203
Stå på egna ben ........................................................................................... 203
Projektsamarbete ......................................................................................... 203
NASP ............................................................................................................ 204
Ekonomin..................................................................................................... 204
Samverkan och utveckling ......................................................................... 205
Namnbyte .................................................................................................... 205
Remissinstans ............................................................................................. 205
Telefonjour ................................................................................................... 206
Hemsida och e-postadress ......................................................................... 206
INSS .............................................................................................................. 206
Ljusmanifestation ....................................................................................... 206
Nationella hjälplinjen ................................................................................ 207
Regionala nätverk ....................................................................................... 207
NÅGRA RÅD TILL VÄNNER OCH ANHÖRIGA ...................................... 208
NÄR DU BEHÖVER HJÄLP AKUT .............................................................. 212
Jourtelefon ........................................................................................................ 212
Andra du kan kontakta .................................................................................. 212
Future risk after an attempted suicide Rapport 2/99
LITTERATURLISTA ....................................................................................... 214

Förord
”När man står med den ofattbara förlust som plötsligt slår livet i spillror, så
kommer också den frätande känslan av att denna katastrof drabbade just
mig av någon diffus skuldbelagd anledning. Då är det en vändpunkt att
kunna se och tala med andra människor, som trots att de blivit drabbade,
har kunnat fortsätta att leva ett meningsfullt liv. Denna insikt växer successivt
in i känslolivet och är en av de allra viktigaste medlen för att finna en
ny mening i tillvaron”.
Detta gripande citat kommer från SPES, som är en anhörigorganisation.
SPES står för Suicidprevention och Efterlevandes Stöd. Ordet kommer från
latinet och betyder hopp.
Sorgen efter ett naturligt dödsfall handlar ofta om djup besvikelse och en
känsla av att ha förlorat både framtiden och det som gav livet innehåll. Det
sägs att sorgen går över av sig själv, men tiden varierar för olika personer.
Sorgen efter ett förlorat barn, maka/make, sambo, flick-/pojkvän, eller
förälder på grund av självmord, går dock aldrig riktigt över även om de
överlevande/efterlevande kan leva ett normalt liv. Hågkomsten och återupplevelser
kan dyka upp när som helst och nästan utan undantag vid
minnesdagar.
Självmordet uppfattas av de flesta som en handling mot naturens ordning.
Detta väcker inte enbart ensamhets- och övergivenhetskänslor, oavsett hur
många man har att dela sorgen med, utan också mycket svåra skam- och
skuldkänslor. Tanken, att man kanske har förbisett någonting eller skulle
kunnat göra mer än vad man har gjort, är ofta tärande.
Att lära känna dessa känslostormar och svåra tankar är ett sätt att kunna
gå vidare i livet trots den svåraste förlust som någon kan drabbas av under
sitt liv, när den närmaste inte vill leva längre med oss, utan väljer döden.
Ett självmord väcker även stark osäkerhet och rädsla hos omgivningen, som
ofta inte vågar närma sig familjen eller erbjuda hjälp. En sådan reaktion
stärker ytterligare känslor av skuld och skam hos de efterlevande, som ofta
har ett stort behov av att ha någon eller några att kunna gråta hos och tala
med om det inträffade.

För att öka kunskapen om det svåra sorgearbetet räcker det inte att enbart
läsa vetenskaplig litteratur. Därför stimulerade jag uppkomsten av denna
rapport, som innehåller genuina berättelser om vägen att komma tillbaka
efter att ha förlorat en närstående person i självmord.
Sverige har traditionellt sett haft ett rykte som ett land med hög självmordsfrekvens.
Under tidigare decennier tog omkring 2 000 svenskar livet av sig
varje år och ungefär 20 000 gjorde allvarliga självmordsförsök.
År 1999 tog 1 518 personer livet av sig i Sverige. Självmordstalet, d.v.s. antal
självmord per 100 000 invånare över 15 år, är det numera lägsta sedan
nuvarande dödsorsaksklassifikationen infördes 1969.
Ändå är självmord fortfarande den vanligaste enskilda dödsorsaken i
åldrarna 15-44 år. I åldersgruppen 15-24 år fortsätter självmordstalet i stort
sett att vara oförändrat.
Det finns fortfarande en kvardröjande skygghet både när det gäller att
synliggöra problemen och att avsätta resurser, trots att det numera finns
erfarenhet av att förebygga självmord och självmordsförsök.
Självmord är inte ett uttryck för kontroll över sin livssituation eller för
självständighet. Självmord uppkommer i de flesta fall ur tvångssituationer
och när man har förlorat kontroll över sin psykiska hälsa och sin arbetsoch
familjesituation.
Självmordspreventiva åtgärder med åtföljande psykiatrisk och psykologisk
behandling räddar livet på många personer med långt framskridna
suicidplaner. 85-90% av dem som försökt ta sina liv väljer att leva vidare
och dör så småningom en naturlig död. Familjens, arbetsgivarens, sjukvårdens
och samhällets attityder är av utslagsgivande betydelse för om den
suicidala processen hos en individ skall leda till självmord eller om den
skall kunna bromsas.
Självmordsbeteende medför mycket lidande både för anhöriga, vänner och
bekanta. Sorgearbetet efter ett självmord är ofattbart svårt för de efterlevande.
Särskilt barn under 18 år drabbas extra hårt och kan behöva mångårigt
psykologiskt stöd. Barnen glöms ofta bort när de vuxnas sorg bearbetas.
Detta beror ofta på att de närstående är osäkra på hur de skall hantera
problematiken. Det är en utbredd tro att man skyddar barn från ytterligare
smärta genom att inte öppet och ärligt berätta om vad som har hänt. Det är
viktigt att lyssna till barnets egna funderingar kring händelsen och en

anpassad information och bearbetning ges numera även till mycket små
barn efter det att ett självmord har inträffat i familjen.
Min förhoppning är att denna rapport skall hjälpa både de efterlevande
som har förlorat en nära anhörig i självmord att få stöd och insikt i sin sorg,
men också de som möter självmordsnäta människor och deras anhöriga att
med ökad insikt och kunskap ge stöd och hjälp.
Danuta Wasserman
Professor i psykiatri och suicidologi vid Karolinska Institutet (KI)
Chef för Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk
ohälsa (NASP) vid Institutet för Psykosocial Medicin (IPM/KI) och
Samhällsmedicin (SLL), www.sll.se/suicid
Prefekt vid Institutionen för Folkhälsovetenskap, KI, www.ki.se