Skogspolitisk historia
Skogspolitisk historia
Skogspolitisk historia
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
1000 ha<br />
160<br />
140<br />
120<br />
100<br />
80<br />
60<br />
40<br />
20<br />
0<br />
1975<br />
1976<br />
<strong>Skogspolitisk</strong> <strong>historia</strong><br />
1977<br />
1978<br />
1979<br />
1980<br />
1981<br />
1982<br />
1983<br />
1984<br />
1985<br />
1986<br />
1987<br />
1988<br />
1989<br />
1990<br />
1991<br />
1992<br />
1993<br />
1994<br />
1995<br />
1996<br />
1997<br />
Figur 3.5.5.11-4. Andel och areal godkända skogsodlingar enligt Skogsstyrelsens återväxttaxering<br />
(2001)<br />
När naturvårdshänsynen infördes i skogsvårdslagen 1975 ålades skogsbruket en ny uppgift, att<br />
konkret överväga den anpassning som erfordrades vid varje enskild skogsbruksåtgärd. Detta var<br />
också en ny tillsyns- och rådgivningsuppgift för skogsvårdsstyrelserna, som genom den samtidigt<br />
införda anmälningsskyldigheten gavs möjlighet att ingripa tidigt i processen. Sett mot bakgrund<br />
av det skogsbruk som hade bedrivits under den närmast föregående 10- 15-årsperioden innebar<br />
detta en omställning både när det gäller åtgärdernas utformning och i fråga om synen på omvärlden<br />
och dess anspråk på hur skogsbruket borde bedrivas. Till en början gällde det att finna<br />
former för kontakt och samråd med myndigheter och andra och nya arbetsrutiner, som underlättade<br />
hänsynstagandets praktiska genomförande. Man kan i efterhand också se att 1975 års beslut<br />
om naturvårdshänsyn, inbyggd i skogsvårdslagen, också gav naturvårdsintressena fotfäste och<br />
legitimitet för fortsatta ansträngningar att påverka skogsbruket. Under 1980-talet fördes successivt<br />
miljöansvaret in som en alltmer tydlig del i skogsbruket och 1988 bekräftades genom riksdagens<br />
miljöpolitiska beslut skogsbrukets eget sektorsansvar för miljön. Utvecklingen dit följde två<br />
olika vägar. Den ena av dessa är den kunskapsväg som skogsbruket och skogsvårdsorganisationen<br />
slog in på. Detta har beskrivits tidigare i rapporten. Samtidigt med denna personalutbildning<br />
började skogsvårdsorganisationen och skogsbruket att anställa biologer, som kunde<br />
utveckla naturvårdsverksamheten inom organisationerna. Den andra vägen var lagstiftningsvägen,<br />
som även den på olika ställen har redovisats tidigare i rapporten. I enlighet med sektorsansvaret<br />
infogades merparten av den nya miljölagstiftningen i skogsvårdsorganisationens verksamhet.<br />
Det handlade om ädellövskog, skärpta regler om kemisk bekämpning, dikning, fjällnära<br />
skog, rennäring/skogsbruk etc.<br />
Under 1980-talet genomfördes flera olika studier och utvärderingar av den naturvårdshänsyn som<br />
hade införts från 1975. Ett pionjärarbete utfördes av Eckerberg (1986) som studerade avverkningar<br />
anmälda 1982-1984.<br />
I projektet "Grönska", (Skogsstyrelsens meddelande 4/1991), utvärderade Skogsstyrelsen tagen<br />
naturvårdshänsyn på slutavverkningar anmälda från 1989 till 1991.<br />
I Grönska-rapporten konstateras att det skett en förskjutning från krav som tillgodosåg rekreation<br />
och andra mänskliga behov mot krav som gynnade flora och fauna. Grönska-undersökningen<br />
visade för samtliga undersökta miljöfunktioner att 66 % av hänsynstagandet var ”minst tillräckligt”.<br />
Bäst var hänsynen till ”människors upplevelser”, 90 % var ”minst tillräcklig”. För natur-<br />
90<br />
100<br />
90<br />
80<br />
70<br />
60<br />
50<br />
40<br />
30<br />
20<br />
10<br />
0<br />
%<br />
Areal godk skogsodl, ha<br />
Andel godk areal % skogsodl
Change language