Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
Virkesförsörjningsproblematiken hade en fortsättning men den behandlades då på det sättet att
statsmakterna vid något tillfälle tillförde skogsvårdsorganisationen extra resurser för rådgivning
om avverkning. Exempelvis tillfördes i detta syfte i maj 1986 (prop.1985/86:150) 8,5 miljoner
kronor samt 4.5 miljoner kronor i extra anslag till den översiktliga skogsinventeringen (ÖSI). I
detta sammanhang framfördes att ytterligare 5 - 7 miljoner m³sk skulle kunna tillföras skogsindustrin
inom en 10-års period om avverkningsskyldigheten efterlevdes.
3.5.5.5. Skogsvårdsavgiften
Här ovan har i anslutning till kommentarerna till 1979 års skogspolitiska beslut redovisats att
skogsvårdsavgiften höjdes av riksdagen. Efter detta höjde riksdagen flera gånger uttagsprocenten.
Denna avgift togs ut för att finansiera väsentliga delar av det statliga skogliga stödet. Efter hand
tillkom alltfler uppgifter, som avgiften skulle finansiera. Redan vid mitten av 1980-talet ifrågasattes
den i den politiska debatten och i samband med beslut om en ny skogspolitik 1993
avskaffades den. Här nedan redovisas de olika beslutstillfällen då riksdagen ändrade avgiften.
Tabell 3.5.5.5-1. Skogsvårdsavgiftens storlek vid olika tillfällen under åren 1979-83.
(Källa: SKU 1983/84:27).
År Avgift
1979 Ökning från 0,9 ‰ till 3 ‰
1981 Ökning till 6 ‰
1982 Sänkning till 5,5 ‰
1983 Ökning till 6,5 ‰ för 1985
1983 Ökning till 8 ‰ för 1986 och fortsättningsvis
3.5.5.6. Miljöfrågor, rennäring m.m. i riksdagsarbetet 1980-1990
Den avvägning som gjordes mellan virkesproduktion och andra intressen i 1979 års skogspolitiska
beslut kom ganska snart att ifrågasättas. Detta berodde dels på att en allt bättre kunskap i
miljöfrågor växte fram, men också på de här ovan beskrivna ökade insatserna för virkesproduktion
och virkesförsörjning. Riksdagen behandlade under den här aktuella tiden ett stort antal propositioner
och ett växande antal motioner med förslag på ändringar. Det finns inte utrymme inom
detta projekt att ge en fullständig bild av detta arbete. Några särskilt uppmärksammade beslut
som haft bestående verkan tas upp i det följande. I tillägg till detta kan sägas att miljöfrågorna
uppmärksammades allt mer och att riksdagen ofta konstaterade och ställde sig bakom initiativ
som Skogsstyrelsen tagit att i sina föreskrifter till skogsvårdslagen att ge miljöfrågorna ett ökat
utrymme. Exempel på detta är inskränkningar i den areal där contortatallen fick anläggas och
miljöbegränsningar vid avveckling av lågproducerande skog.
Riksdagen inledde också under andra hälften av 1980-talet en kraftig nedtrappning av det statliga
stödet. Detta gällde framförallt avveckling av lågproducerande skog, se tabell nedan under
3.5.5.16-1.
Man bör i detta sammanhang också uppmärksamma riksdagens beslut våren 1988 om en ny
miljöpolitik, vari de areella näringarnas sektorsansvar för miljön fastslogs.
3.5.5.7. Kemisk bekämpning av lövuppslag och insekter
Den kemiska bekämpningen av lövsly ökade som metod i storskogsbruket under 1960-talet. Ofta
skedde bekämpningen genom spridning av fenoxisyror från flygplan. Metoden väckte tidigt protester
inte minst från lokalbefolkningen, som kände oro för effekter på livsmedel som bär och
svamp. Debatten var stundtals hård.
Den kemiska lövbekämpningen hade med början 1971 varit föremål för riksdags- och myndighetsbeslut.
Då förbjöds användningen av fenoxisyror i skogsbruket. 1972 blev emellertid fenoxisyrorna
åter tillåtna i skogen - dock ej från luften - och förenade med vissa villkor. 1975 tilläts
åter flygbekämpning.
82