Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
m3sk i avverkning – skulle ligga fast liksom riktlinjerna i övrigt från detta beslut. Arbetet skulle
helt inriktas mot avverkningsfrågan och utredningen fick föreslå lösningar av lagteknisk, skattemässig
eller annan art. Utredningens ordförande blev generaldirektör Bo S Hedström.
Utredningens förslag låg inom tre områden.
Skogsvårdslagen. Införande av generell avverkningsskyldighet, lättnad i gällande ransoneringsregler
samt skärpning av bestämmelsen om avverkning av överårig skog.
Statligt stöd. Ökad satsning på avveckling av lågproducerande skog, skogsbilvägbyggande
samt skogsinventering och skogsbruksplaner (utredningen hade genom en enkät klarlagt att
det var en högre aktivitetsnivå på fastigheter med skogsbruksplan).
Förenkling och liberalisering av vissa skatter.
3.5.5.3. Skogspolitiken i riksdagen 1981 - 1982
I slutet av 1981 tog riksdagen, efter förslag i prop. 1981/82:30 med statsrådet Gustafsson (c) som
föredragande, beslut om kraftigt ökade statsbidrag till avvecklingen av lågproducerande skog (1,7
miljoner hektar skulle genom avverkning och efterföljande beståndsanläggning inom en 20 års
period överföras till mer produktiv skog). Detta skulle öka virkesförsörjningen både på kort och
lång sikt. Betydande ökningar gjordes också i det statliga stödet bl.a. med bidrag till skogsbilvägbyggnad
och upprättande av skogsbruksplaner.
Dessförinnan, under våren 1981, hade riksdagen på förslag av finansminister Rolf Wirtén (fp)
beslutat om ett tillfälligt avdrag vid inkomster i fråga om skogslikvider. För att finansiera detta
och vissa statliga stöd fördubblades samtidigt skogsvårdsavgiften, som beräknades uppgå till 340
miljoner kronor.
Våren 1982 var det ånyo dags för riksdagen att behandla skogspolitiken. Nu hade virkesförsörjningens
förslag remissbehandlats och remissutfallet var blandat när det gällde den generella avverkningsskyldigheten.
Jordbruksminister Anders Dahlgren (c) fastslog i propositionen att kraftfulla
åtgärder krävdes beträffande skogsvård, röjning och gallring. Han säger, som en kommentar
till att vissa privata skogsägare inte utnyttjar de avverkningsmöjligheter som finns, att "Ett sådant
uppträdande kan samhället inte acceptera" (prop. 1981:177). Han biföll dock inte utredningens
förslag om en generell avverkningsskyldighet, men föreslog en skärpning av 6§ om överårig skog
(behandlad ovan under 3.5.3.2) och en liberalisering i ransoneringsreglerna. Vidare anförde han
att contortatallodlingen skulle få öka marginellt.
3.5.5.4. Generell avverkningsskyldighet 1983
I mars 1983 presenterade regeringen genom jordbruksminister Svante Lundkvist (s) en proposition
(1982/83:145) som bl.a. innehöll
Generell avverkningsskyldighet utformad så att en viss minsta andel av den slutavverkningsmogna
skogen skulle avverkas inom en 10-års period. Dessutom en gallringsskyldighet
för skog där röjning hade eftersatts.
Ett obligatorium att upprätta skogsbruksplaner. Samtidigt drogs det statliga stödet till skogsbruksplanerna
in.
Som skäl för sina förslag anförde departementschefen att det ekonomiska läget var allvarligt och
att det var nödvändigt att stärka och bredda den industriella basen. I detta läget var det viktigt att
trygga skogsindustrins virkesförsörjning. Han anförde också att hittills vidtagna åtgärder – som
nästan uteslutande handlat om ekonomisk stimulans – inte hade haft effekt. Medveten om riskerna
för konflikter med naturvårdsintressena lade han ett ansvar på Skogsstyrelsen att agera så att
bestämmelsernas utformning och tillämpning inte skapade risker för att dessa intressen skulle
skadas.
Riksdagen fastställde propositionens förslag men var långt ifrån enig i sitt beslut.
81