Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
3.5.4. Organisation
Genom 1979 års skogspolitiska beslut lades ett stort ansvar på skogsvårdsorganisationen. Samtliga
ägarkategorier låg nu under skogsvårdsstyrelsernas tillsyn. Vidare angavs i propositionen att
skogsvårdsstyrelsernas rådgivning var mycket viktig. Dessutom pekade departementschefen på
betydelsen av skogsvårdsstyrelsernas uppdragsverksamhet, särskilt i förhållande till skogsägare
som inte själva kunde utföra nödvändiga arbeten.
I den nya skogsvårdslagen togs den tidigare i denna rapport på flera ställen kommenterade bestämmelsen
om överenskommelse bort och ersattes med möjlighet för skogsvårdsstyrelsen att
utfärda förelägganden – och som hittills förbud. Det är dock tydligt att frivilligheten även fortsättningsvis
gavs en stor betydelse. För att markera detta angavs i lagen att föreläggande eller
förbud inte fick meddelas förrän det visats sig att skogsvårdsstyrelsens råd- och anvisningar inte
hade efterlevts. Förelåg brådska eller särskilda skäl kunde detta åsidosättas. 19
Skogsvårdsstyrelsen behöll i den nya lagen också möjligheten att kräva ekonomisk säkerhet för
återväxtåtgärdernas utförande. Skogsutredningen hade föreslagit ett obligatoriskt fastighetsvis
skogsvårdskonto, men regeringen och riksdagen ansåg att den här nämnda säkerheten var tillräcklig.
1981 förstatligades skogsvårdsstyrelserna och blev en med Skogsstyrelsen gemensam organisation
- Skogsvårdsorganisationen. Det handlade formellt om en stor förändring, men i praktiken
fortsatte verksamheten och kontakterna mellan Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna i allt
väsentligt som tidigare.
3.5.5. Åtgärder, effekter, slutsatser m.m.
3.5.5.1. Ändringar i politik och lagstiftning mellan 1980-1990
Även om riksdagsbeslutet om en ny skogspolitik i maj 1979 togs i förhållandevis stor enighet
igångsattes redan i slutet av samma år, alltså redan innan den nya skogsvårdslagen hade trätt i
kraft (1 jan 1980), en politisk verksamhet inriktad på att utvidga och förändra skogspolitiken.
Detta förändringsarbete skulle pågå nästan varje år under 1980-talet. Man kan lätt urskilja två
olika drivkrafter som utlöste dessa aktiviteter. Den ena av dessa, som gjort sig bekant redan under
1970-talet, handlade om industrins virkesförsörjning. Avverkningsbenägenheten hos de privata
skogsägarna ansågs i många fall vara för låg. Den andra drivkraften var de miljökrav som ställdes
på skogsbruket och den kunskap som nu började växa fram om olika skogliga åtgärders miljökonsekvenser.
Som det senare skulle komma att visa sig förelåg också ett starkt samband mellan
dessa drivkrafter och ökande produktionskrav ledde i sin tur till växande miljökrav. De här
nämnda förhållandena har uppmärksammats i många olika sammanhang. Något som däremot inte
rönt särskilt stort intresse är frågan om hur stor betydelse de olika partipolitiska intressena haft
när det gäller skogspolitikens mer frekventa förändringar under 1980-talet. Det ligger utanför
syftet med denna rapport att mer ingående granska denna fråga. Vi håller dock för sannolikt att
de relativt många regeringsbytena under denna tid också satte avtryck i de skogspolitiska besluten.
I detta delavsnitt anges, för de olika utredningar som initierades och de propositioner som
beslutades, vem som var ansvarig minister samt vederbörandes partitillhörighet.
3.5.5.2. Virkesförsörjningsutredningen SOU 1981:81
I september 1979 beslutade dåvarande industriminister – Erik Huss (fp) - om direktiv för en
kommitté som kom att benämnas "Virkesförsörjningsutredningen" och som avlämnade sitt betänkande
redan efter två år, i oktober 1981 20 .
Direktiven utgick från de problem som uppstått under senare år att försörja inhemsk skogsindustri
med råvara. Ambitionsnivån från 1979 års skogspolitiska beslut – åtminstone 75 miljoner
19 Det kan här vara på sin plats påminna om den överenskommelseform som på 1990-talet tagits i bruk för att
säkerställa olika miljövärden. Det handlar om naturvårdsavtal som överenskommes mellan skogsägare och
skogsvårdsstyrelsen och som används främst där miljövärdet gynnas av att vissa åtgärder utförs.
20 Lägg märke till att dessa direktiv lades redan innan 1979 års politik hade trätt i kraft.
80