Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
Bland de andra nytillkomna eller förändrade stadgandena i lagen är följande värda att här kortfattat
kommenteras.
3.5.3.1. Lågproducerande skog
Återväxtbestämmelserna skärptes i ett avseende. Tidigare hade återväxtåtgärder – utöver efter
avverkning och skada samt där mark låg outnyttjad – kunnat krävas om skogstillståndet var
uppenbart otillfredsställande. Detta ersattes med en skyldighet att anlägga ny skog om skogen är
så gles eller till så stor del består av för marken olämpligt trädslag att dess tillväxt är avsevärt
lägre än den tillväxt som är möjlig. Denna 5§3 om lågproducerande skog är den bestämmelse
som senare skulle bli så omtalad och även kritiserad. Mer om den lågproducerande skogen och
det statliga stöd som var kopplat till bestämmelserna finns under avsnitt 3.5.5.16.
3.5.3.2. Överårig skog
Ett annat helt nytt stadgande rörde den s.k. överåriga skogen (6§). Skogsvårdsstyrelsen fick rätt
att besluta om avverkning och beståndsanläggning i överårig skog, vars tillväxt var mycket låg
och tillväxtnedsättningen berodde på självgallring eller röta. 18
Det finns anledning att här på en gång – till skillnad från tillvägagångsättet i övrigt – slutbehandla
de förändringar, som under 1980-talet vidtogs beträffande denna bestämmelse. I samband
med riksdagens behandling av virkesförsörjningsutredningen 1981-1982 (se nedan) togs
kravet på att den låga tillväxten skulle bero på självgallring eller röta bort. Detta för att bestämmelsen
skulle bli mer effektiv och därmed bidra till virkesförsörjningen i landet. I riksdagsbeslut
1990 togs den på förslag från Skogsstyrelsen bort ur skogsvårdslagen.
Man kan nu i efterhand påstå att lagstiftningen om den överåriga skogen byggde på en myt. Uppfattningen
att det skulle finnas icke obetydliga arealer av överårig skog med ett utpräglat dåligt
skogstillstånd hade ingen verklighetsgrund. Skulle så ha varit fallet hade dessa skogar dessutom
oftast haft ett så stort miljövärde att en avverkningsskyldighet hade varit olämplig.
Eftersom paragrafens tillämpning krävde skogsvårdsstyrelsens beslut i det enskilda fallet kan
man utläsa omfattningen i statistiken. Under de tio år den var i kraft meddelades sammanlagt
endast 64 råd och anvisningar om att åtgärd borde vidtas. Inte i något fall utnyttjade skogsvårdsstyrelsen
möjligheten att besluta om att åtgärden skulle utföras.
Sannolikt skapade denna överåriga skog mer sysselsättning hos lagstiftarna och hos olika myndigheter
och bekymrade miljöorganisationer än ute i det praktiska skogsbruket.
3.5.3.3. Röjning
1948 års skogsvårdslag innehöll som en del av återväxtskyldigheten en ganska svagt uttryckt
skyldighet att vårda plantskog. I den nya lagen (1979) infördes, grundat på det stora röjningsbehovet
och i avsikt att garantera en god utveckling av den framtida skogen, en bestämmelse (9§)
som uttalade att plant- och ungskog skulle röjas i de fall produktionen av värdefullt virke väsenligt
hämmades. Mer om röjning under avsnitt 3.5.5.12.
3.5.3.4. Avverkning
Kommentarerna till de nya avverkningsreglerna inleds här genom ett citat av 12§ skogsvårdslagen.
18 Reglerna kring "överårig skog" behandlades redan inför 1948 års skogspolitiska beslut. Skogs- och flottningsarbetarförbundet
och Landsorganisationen föreslog då en skyldighet för skogsägare att avverka överårig skog.
Departementschefen Per Edvin Sköld avvisade förslaget bl.a. med motiveringen att den skulle få "mycket ringa
betydelse". (prop. 1948:34)
77