Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
växt sig starkare, att kraven på högre produktivitet i skogsbruket har ökat och att vissa av de i
skogsbruket använda skötsel- och avverkningsmetoderna har förändrats.”
I dessa korta citat tecknas väl de problem som förelåg. Dessa hade olika karaktär. Dels handlade
det om industrins virkesförsörjning både i ett kort och i ett längre tidsperspektiv. I det korta perspektivet
handlade det om att få fram tillräckligt med virke till industrin, i det längre perspektivet
förelåg risk för en virkessvacka. Virkessvackan kunde, om skogarnas tillväxt inte ökade, leda till
en nedskärning av industrikapaciteten inom något årtionde. Det andra problemet handlade om
avvägningen mellan virkesproduktion och naturvård. De brukningsmetoder som hade kommit till
användning under 1960- och 1970-talen var inte uthålliga i förhållande till miljöintressena.
De här beskrivna förhållandena framhölls redan i de direktiv som jordbruksministern i september
1973 meddelade till 1973 års skogsutredning. Direktiven angav också att den här nämnda utredningen
med förtur skulle behandla vissa frågor, bl.a. angående virkesbalanser. Utredningen återkom
redan 1975 med delbetänkandet Virkesbehov och virkestillgång (DsJo 1975:1) som efter
riksdagsbehandling resulterade i att en prognosavdelning inrättades vid Skogsstyrelsen 1976.
Samma år infördes också en statlig reglering av skogsindustrins utbyggnad (136a§ byggnadslagen).
Skogsutredningen avlämnade 1978 sitt slutbetänkande "Skog för framtid" (SOU 1978:6).
Detta betänkande låg till grund för den nya skogspolitiken..
3.5.2. Mål
Det finns mot bakgrund av de diskussioner som fördes under 1960-talet fram till början av 1970talet,
där en mer ifrågasättande och pessimistisk framtid för skogsnäringen tecknades, anledning
att här först citera några uttalanden av departementschefen i nyss nämnda proposition.
”Jag vill till en början framhålla nödvändigheten av att skogspolitiken ges en långsiktig inriktning.
Jag vill understryka att jag hyser tillförsikt för skogsnäringens framtid. Skogen är en av
de få förnyelsebara naturresurserna. Jag är övertygad om att skogen, oavsett de förändringar
som sker i det långa perspektivet, kommer att vara en viktig råvarukälla även i framtiden”.
Avsikten med dessa uttalanden kan inte ha varit någon annan än en markering av att bryta med de
tidigare nämnda tankegångarna. För att ytterligare förtydliga sin avsikt med den nya skogspolitiken
kommenterar jordbruksministern Industriverkets yttrande, som föreslog en defensiv politik i
likhet med den skogspolitiska utredningen ( SOU1973:14), genom att säga att han inte ställer sig
bakom detta. Den nya skogspolitikens mål framgår av 1§ 1979 års lag:
"1§ Skogsmark med dess skog skall genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerande
förmåga skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall
hänsyn tas till naturvårdens och andra allmänna intressen."
Riksdagen ställde sig utan invändningar bakom detta mål.
För att i framtiden nå det produktionsmål, som angavs till åtminstone 75 miljoner m³sk/år erfordrades
insatser av olika slag. För detta krävdes en avsevärt bättre anläggning av ny skog och en
utökad röjning av ungskog, där lövslyet skulle begränsas. Riksdagsutskottet instämde också i
detta, men var mer återhållsam i fråga om den föreslagna contortatallodlingen.
I beslutet om en ny skogspolitik gavs skogsvårdslagen rollen som ett viktigt medel både när det
gäller att uttrycka samhällets minimikrav, men också som ett verksamt medel att nå uppsatta
delmål. Ett annat medel som gavs stor betydelse i detta sistnämna sammanhang var det statliga
stödet. Vissa av den nya skogspolitikens delmål kommenteras i nästa avsnitt i anslutning till
aktuella bestämmelser i skogsvårdslagen.
3.5.3. Medel
1979 års skogsvårdslag skilde sig i några principiella avseenden från sin föregångare. För det
första sköts produktionsaspekten i förgrunden. Kriteriet om ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte
utmönstrades ur lagen. För det andra kom den att omfatta all skogsmark i Sverige. Statens
och kyrkans skogar låg nu under skogsvårdslagen. Vi hade därmed för första gången fått en enda
skogspolitiskt myndighet.
76