Skogspolitisk historia
Skogspolitisk historia
Skogspolitisk historia
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Skogspolitisk</strong> <strong>historia</strong><br />
I avsnittet om 1979 års skogspolitik här nedan kommer flera andra utbildningsaktiviteter under<br />
1980-talet att kommenteras mer ingående.<br />
3.4.5.11. Skogsvårdsorganisationens skogsbruksplanläggning 1948-1980<br />
Under den aktuella perioden blev skogsbruksplanläggning inom skogsvårdsorganisationen en<br />
verksamhet som ökade i omfattning. Olika statliga stödformer möjliggjorde att planläggningsverksamheten<br />
över långa tidsperioder nådde en sådan stabilitet att den kunde organiseras på ett<br />
rationellt sätt och bemannas med väl utbildad personal. Fram till och med 1968 redovisas statistiken<br />
uppdelad på ”enkel skogsvårdsplan” och ”fullständig hushållsplan”. Från 1969 och framåt är<br />
verksamheten uppdelad i ”områdesplaner” respektive ”fastighetsvisa skogsbruksplaner”. En<br />
skogsbruksplan innehåller i princip två delar. Dels en inventering av skogen som består av en<br />
karta och en okulärt upprättad beståndsbeskrivning. Den andra delen, som ingår i beståndsbeskrivningen,<br />
består av åtgärdsförslag som, beroende på vilken planprodukt det handlar om, är<br />
mer eller mindre kopplade till den enskilda skogsfastighetens totala skogliga situation.<br />
Det förutsätts här att de åtgärdsförslag som ges i skogsbruksplaner upprättade av skogsvårdsstyrelsen<br />
ligger i linje med gällande skogspolitik. Sett ur ett sådant perspektiv har skogsbruksplanläggningen<br />
under den aktuella perioden varit ett betydelsefullt skogspolitiskt medel, som nått<br />
många privata skogsägare. I samband med skogsbruksplanernas upprättande uppstod det också<br />
situationer då skogsvårdsstyrelsens rådgivning om återväxt och skogsskötsel kunde göras konkret<br />
och appliceras i en praktisk verksamhet.<br />
En skogsbruksplan brukar anses ha aktualitet i minst 10 år. I figur 3.4.5.11-1 redovisas dels den<br />
areal där skogsvårdsstyrelsen årligen upprättade skogsbruksplaner, dels den andel, i procent av<br />
den privatägda skogsmarken, som hade en aktuell skogsbruksplan upprättad av skogsvårdsstyrelsen.<br />
(Före 1960 är den sammanlagda mängden av ”aktuella skogsbruksplaner högst 10 år gamla”<br />
osäker).<br />
För privatskogsbruket upprättar även skogsägarföreningar och konsultbyråer skogsbruksplaner.<br />
Den sammanlagda arealen av dessa planer är okänd. Storskogsbruket, som av tradition har heltäckande<br />
skogsbruksplaner, upprättar dessa inom respektive företag eller köper dessa tjänster av<br />
något konsultföretag. Skogsvårdsstyrelsens verksamhet sträcker sig till och med godsskogarna, i<br />
undantagsfall till något skogsbolag eller någon kyrkligt ägd skog.<br />
60<br />
50<br />
40<br />
30<br />
20<br />
10<br />
0<br />
Av SVS årligen planlagd areal, hektar<br />
69<br />
Andel av privatskogen med aktuell skogsbrplan<br />
Figur 3.4.5.11-1. Skogsbruksplaner framställda av skogsvårdsstyrelserna 1952-1979.<br />
(Skogsvårdsstyrelsernas årsberättelser)<br />
Om man studerar figuren ovan och jämför den med den tidigare redovisade figuren över skogsvårdsstyrelsernas<br />
tillämpning av skogsvårdslagen under samma tid slås man av deras olikheter.<br />
800000<br />
700000<br />
600000<br />
500000<br />
400000<br />
300000<br />
200000<br />
100000<br />
0