Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
Med boken "Beståndsvård och Produktionsekonomi" ville Skogsstyrelsen föra ut den kunskap
som behövdes för att anpassa skogsskötseln till en då förväntad genomgripande mekanisering
och en fortsatt svag lönsamhet. Nedanstående figur tagen ur läroboken motiverar författaren att
uttala nödvändigheten av radikala kostnadssänkningar. Det recept som skrevs ut i boken kan
sammanfattas i: Tidiga röjningar, få och hårda gallringar, korta omloppstider och stora avverkningstrakter.
Det var en bok i tiden, som präglades av storskogsbruksinriktad handlingskraft.
Figur 3.4.5.10-1. Årsavverkningarnas bruttovärde och rånettovärde per m3sk under perioden 1950-
1968. Relativa tal baserade på fast penningvärde och 1950 års penningvärde. (Skogsstyrelsens petita
1969).
Att tiderna förändrades en bit in på 1970-talet har tidigare kommenterats i denna rapport. Boken
Natur- och Landskapsvård kom då i rätt tid för att bygga under tillämpningen av de nya reglerna
om naturvårdshänsyn. Det kan vara av intresse att här återge något ur bokens förord, som visar en
tidig medvetenhet om den inriktning på naturvården som långt senare fick genomslag i skogspolitiken.
Man säger med en hänvisning till betänkandet "Naturen och Samhället" (SOU 1962:36)
att målen för den allmänna naturvården är följande:
Ett representativt och rikligt urval av de förekommande naturtyperna, så väl naturliga som
kulturpåverkade, bör bevaras och vårdas.
En art– och individrik fauna och flora bör bevaras eller återställas genom aktiva vårdinsatser.
Alla förekommande djur- och växtarter bör tillförsäkras fortsatt existens i sin naturliga miljö.
Naturområden bör säkerställas i tillräcklig omfattning för människans behov av rekreation
och rörligt friluftsliv samt iordningställas och vårdas på sätt som förhindrar nerslitning och
störande inflytande.
Attraktiva och värdefulla delar av landskapet bör skyddas och vårdas så att skador på landskapsbilden
kan undvikas eller avhjälpas.
Sådana naturtillgångar, som inte kan förnyas eller ersättas, skall ägnas särskild uppmärksamhet
till skydd mot förstörelse och i övrigt skall en långsiktig omdömeshushållning med alla
våra naturresurser eftersträvas.
Skogsvårdsstyrelserna hade genom de här beskrivna utbildningssatsningarna fått en god kunskapsbas
för sin rådgivning till skogsägare och andra. Det förhållandet att skogsbrukets huvudorganisationer
deltagit i förberedelser till de olika utbildningarna gjorde också att de råd som
gavs också uppfattades som vederhäftiga och därmed fick ett brett praktiskt genomslag.
68