Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
stötande om Domänverket, som hade de största hyggena, hade ställts utanför de bestämmelser
som hade beslutats?
Vi lämnar detta riksdagsbeslut med konstaterandet att det nu var första gången som ett viktigt
skogspolitiskt beslut togs utan större samstämmighet. Det kan bl.a. från skogshistorisk synpunkt
vara intressant notera att anmälningsskyldigheten tillkom med hjälp av lottning i kammaren.
3.4.5.5. Skärpta bestämmelser om skogsskydd mot insekter
I januari 1978 trädde skärpta bestämmelser i skogsvårdslagen i kraft, som utvidgade de tidigare
gällande skogsskyddsbestämmelserna. Från 1978 kom således förebyggande skogsskydd att
regleras enligt skogsvårdslagen. Dittills hade åtgärder kunna utkrävas endast när en katastrof
inträffat eller om en sådan var förestående. Bakgrunden till de nya bestämmelserna, som togs i
full enighet i riksdagen och som stöddes av de flesta remissinstanser, var följande.
De sedan 1960-talet införda skogsbruksmetoderna med skogs- och bilvägslagring av obarkat rått
virke hade tillsammans med åretruntavverkning medfört kraftigt ökade barkborrepopulationer.
Stora stormfällningar av skog – t.ex. under 1969 – och snöbrottsskador i yngre skog hade ytterligare
förvärrat situationen. Under 1973 bedömdes den sammanlagda tillväxtförlusten i landets
tallskogar till 4 miljoner m³sk, motsvarande 600 miljoner kronor. Under perioden 1971-1974
dödades årligen mellan 0,5-1 miljoner m³sk granskog genom barkborreangrepp, vilket sammantaget
motsvarade en förlust om 400 miljoner kronor. Sammantaget bedömdes barkborreskadorna
medföra en årlig tillväxtminskning på i storleksordningen 5%. Värmland var hårdast drabbat.
Staten satsade stora belopp i bidrag till olika bekämpningsinsatser. Enbart under 1980 beviljades
27 miljoner kronor i statsbidrag. Samma år utsattes 360 000 tusen rörfällor. Dessa fångstfällor
apterades med feromoner, ett doftämne som lockade till sig barkborrarna.
Regeringen ansåg, mot bakgrund av vad här redovisats, att det förelåg behov av en skärpt lagstiftning.
Den innehöll bestämmelser om begränsning av den tid obarkat virke fick lagras, bestämmelser
om utforsling av obarkat virke och bestämmelser om högsta tillåtna mängd kvarlämnat
obarkat virke vid avverkning och röjning. Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna hade att
på olika sätt tillsammans med skogsbruket förverkliga dessa krav.
Figur 3.4.5.5-1. Feromonfällor för fångst av barkborrar. Foto: Rune Axelsson.
59