Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
återväxt inte var möjlig uppnå skulle ersättas av ett beslut av Skogsstyrelsen. Riksdagen godkände
inte detta utan framhöll att det var av synnerlig vikt att sådana frågor som hittills avgjordes av
en myndighet som i skogsägarnas ögon framstod som fullt opartisk (JoU 1948:10). Riksdagen
hade här, alltsedan sitt beslut i denna fråga 1903, hållit en konsekvent linje. Skogsvårdslagen var
uppbyggd så att åtgärderna i första hand skulle utföras frivilligt. Skogsägaren och skogsvårdsstyrelsen
skulle vid en prövning enligt skogsvårdslagen stå på en någorlunda jämbördig nivå.
3.4.5. Åtgärder, effekter, slutsatser m.m.
3.4.5.1. Ändringar i politik och lagstiftning mellan 1948 och 1979
1948 års skogspolitiska beslut stod sig i de mer principiella delarna ända fram till 1979. Under
dessa dryga 30 år kom dock mycket att hända både i fråga om skogliga åtgärder och i fråga om
lagstiftningen om skogarna. Det är därför, innan vi går över till att beskriva effekterna av 1948
års beslut, nödvändigt att redovisa viktiga förändringar som skett under denna period. Redovisningen
görs i kronologisk ordning där varje avsnitt inleds med en kort bakgrundsbeskrivning.
Dessförinnan lämnas dock följande starkt förenklade beskrivning av trender och förändringar i
det praktiska skogsbruket under den aktuella tiden.
1950-talet inleddes med en stark högkonjunktur med hög efterfrågan och god prissättning på
virke. Röjning, gallring och slutavverkning följd av skogsodling blev ett mönster som fick genomslag
i hela landet. 1960-talet präglades av låga rotnetton och svag ekonomi i hela skogsnäringen.
Stora kalhyggen och ett i flera avseenden schabloniserat skogsbruk blev lösningen på
dessa problem (jämför 1930-talet då skogsbruket istället valde blädning som kostnadssänkande
åtgärd). Några år in på 1970-talet kom nästa högkonjunktur som medförde en starkt förbättrad
lönsamhet i skogsbruket. Trots detta fortsatte skogsbruket med det agerande som man hade slagit
in på under 1960-talet. Detta ledde till stark kritik och konfrontationer från flera naturvårdsorganisationer
och de politiska instanserna reagerade på olika sätt. Tiden mellan 1965 och 1973
präglades också av tvära politiska kast i synen på skogsbrukets långsiktighet. Det är nog inte fel
att påstå att svenskt skogsbruk under denna period utvecklades mot ett ensyftesbruk där skogsindustrins
(ekonomisk tillväxt) råvarubehov stod i fokus. Mer om detta i de följande avsnitten.
3.4.5.2. Betänkandet: Mål och medel i skogspolitiken, SOU 1973:14
I juni 1965 beslutade regeringen om direktiv till vad som i efterhand kommit att kallas ”Den
skogspolitiska utredningen”. Direktiven visar de uppfattningar som statsmakterna under denna tid
hade om skogarnas långsiktiga nyttjande och om den skogspolitik som skulle bedrivas. 1960talets
svaga lönsamhet hade avsatt sig i mer pessimistiska tongångar i utredningsdirektiven.
Skogsnäringen ansågs som en åldrande näring som efter något decennium skulle ha gjort sitt.
Framtiden låg i annan industriell verksamhet (stål, varv, plast) och det lågförräntande skogskapitalet
kunde tillsammans med skogens arbetskraft göra en större samhällsinsats i andra branscher.
Skogsbruket befann sig i en genomgripande omdaningsprocess. Kostnadsrationalisering och ökad
avverkning var ledord i utredningsdirektiven. Avverkningsskyldighet borde övervägas. En annan
sak, som fördes fram i direktiven, var behovet av en omprövning av skogsvårdslagen. Skogsägarföreningarnas
Riksförbund hade 1963 föreslagit att skogsvårdslagen skulle ersättas med en vanhävdslag.
1964 hade Jordbruksutredningen föreslagit att skogsvårdsstyrelserna skulle sammanföras
med lantbruksnämnderna till en gemensam myndighet. Skogsarbetareförbundet och 18
inlandskommuner i Norrland ville ha avverkningsskyldighet. Alla dessa frågor anförtroddes den
skogspolitiska utredningen.
Utredningsordförande var Naturvårdsverkets chef Valfrid Paulsson. Tongivande inom utredningen
blev ekonomiprofessorn Karl G. Jungenfeldt. Han förfäktade att en mer övergripande, makroekonomisk
planeringsmodell borde användas och vann också gehör för detta. Utredningen presenterade
sitt betänkande med förslag till åtgärder i mars 1973.
Förslagen handlade i korthet om följande:
Uthållighetsprincipen borde överges. Den hade sitt berättigande i ett jordbrukssamhälle. Ett
fasthållande av uthållighetsprincipen skulle förhindra exploateringen av det existerande vir-
56