Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
3.4. 1948 års skogspolitiska beslut
3.4.1. Problem
Sedan det förra större skogspolitiska beslutet togs 1923 hade mycket hänt som påverkat de
svenska skogarna. Blädningsepoken, beskriven ovan, hade satt tydliga spår. Krigsåren med avstängning
av import av fossila bränslen hade lett till omfattande vedhuggningar.
De problem man upplevde vid tillkomsten av 1948 års skogsvårdslag beskrivs dels i det
betänkande som föregick lagen och som på regeringens uppdrag utarbetats av Skogsstyrelsen
(1946) dels i proposition och riksdagsbeslut våren 1948. Ur betänkandet citeras följande beträffande
de problem som förelåg: Den nuvarande skogsproduktionen är ingalunda fullt tillfredsställande
utan behäftad med åtskilliga brister. Det förekommer hundratusentals hektar gamla
kalmarker, tras- och restskogar ävensom förvildade hagmarker, varå det kan anses befogat att
utföra skogsvårdsåtgärder av grundförbättrande natur. På många håll i landet - särskilt i de
nordliga delarna - är bestockningen i de växande skogsbestånden både kvantitativt och kvalitativt
otillfredsställande, medförande en nedsatt avkastning. Virkesförrådets anmärkningsvärda
minskning i vissa län eller länsdelar mellan de båda riksskogstaxeringarna bör även uppmärksammas.
Efterhand har det vidare blivit mer uppenbart, att man ofta litat alltför mycket på möjligheten
att erhålla naturlig föryngring å avverkade marker. Återväxtfrågan, som har mycket
stora dimensioner, kräver därför kraftåtgärder. De för skogsbörd tjänliga, dikningsbara sumpmarkerna
överstiger 1 miljon hektar. Ytterligare må tillfogas, att betning av hemdjur och alltför
riklig förekomst av vilt mångenstädes är till kännbart men för virkesproduktionen. Detta gäller
särskilt lövskogsbruket och framför allt i fråga om de ädla lövträden.
Vid sidan av de redan befintliga, fullt påtagliga bristerna förefinnas i vårt skogsbruk jämväl flera
osäkerhetsmoment. De innebära, att i sådana fall, där virkeskapitalet uppvisat markerade förbättringar
av ett eller annat slag, någon skälig garanti mot deras spolierande icke alltid föreligger.
(Man kan fråga sig om detta hypotetiskt uttryckta problem medtagits för att förstärka
behovet av ransonering, se nedan.)
Departementschefen instämde i Skogsstyrelsens problembeskrivning men tillade att en alltför
tidig slutavverkning i den unga skogen förhindrade ett fullständigt utnyttjande av markens produktionsförmåga.
Riksdagen instämde i propositionens problembeskrivning.
3.4.2. Mål
När man i efterhand försöker beskriva de mål som uppsattes 1948 underlättas förståelsen om man
vidgar perspektivet och beaktar de möjligheter som i efterkrigstiden förelåg för Sverige att öka
sin export baserad på industriell produktion. Skogsbruket hade trots de problem som ovan redovisats
på det hela taget utvecklats väl. Departementschefen uttalade därom följande: Under senare
tid och särskilt efter ikraftträdandet av 1923 års skogsvårdslag har otvivelaktigt avsevärda
framsteg gjorts på skogsvårdens områden. Insikten hos skogsägarna om betydelsen av skogens
rätta skötsel har efterhand ökat och bland skogsägarna finns nu också ett livligt intresse för
skogsvården och en utbredd förståelse för vikten av att skogsproduktion bedrivs planmässigt och
på lång sikt.
Men man hade ett högre mål. Att öka virkesproduktionen för att därmed säkra en industriell tillväxt.
Jordbruksutskottet är tydlig i denna fråga: Med hänsyn till den alltmer ökade betydelse
skogsbruket erhållit för vårt folkhushåll, icke minst beträffande våra möjligheter till handelsutbyte
med utlandet, är det av största vikt, att skogarnas produktionsförmåga utnyttjas i så stor
utsträckning som möjligt. En förbättrad skogsvård är en nödvändig förutsättning för en höjning
av avkastningen från våra skogar.
Den nya skogspolitikens mål uttrycktes i portalparagrafen till 1948 års lag på följande sätt:
Skogsmark med därå växande skog bör genom utnyttjande på lämpligt sätt av markens virkesalstrande
förmåga skötas så, att tillfredsställande ekonomiskt utrymme vinnes och, såvitt möjligt,
i huvudsak jämn avkastning erhålles.
54