Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
3.2.5.5. Slutsatser
Statsmakterna hade vid tillkomsten av 1903 års skogspolitik två mål. För det första att återväxtarbetet
skulle förbättras och öka i omfattning. Så blev också fallet. Skogsvårdsstyrelserna lyckades
i gott samarbete med de enskilda skogsägarna och många andra organisationer både få till en
ökad verksamhet och, vilket var viktigt, bygga upp och förstärka normbildningen om skogsvårdsarbetets
nödvändighet. Riksdagens andra mål handlade om skogsvårdsstyrelserna, att denna
organisation med sitt, i det föregående beskrivna, förtroendeskapande arbetssättet skulle medverka
till en ny och mer framåtsyftande syn på hushållningen med skogsresurserna. Även i detta
avseende hade utvecklingen blivit lyckosam. Skogsvårdsstyrelserna hade under de första 20 årens
verksamhet uppnått ett brett förtroende både hos de privata skogsägarna, lokala och centrala
organisationer. Tydligast genomslag fick detta i södra Sverige.
Det kan dock konstateras att samtidigt som staten genom skogsvårdsstyrelserna driver på frågan
om en uthållig hushållning med skogens resurser inkl. återväxtkrav så genomför staten genom
Domänstyrelsen omfattande exploaterande avverkningar på sin egen mark i norra Norrland. Staten
var dock inte ensam om detta. Även på enskild mark, såväl i Lappmarken som i de två nordligaste
länens kustland, fortsatte dimensionsavverkningarna.
Av nästa avsnitt 3.3.1, problembeskrivning till 1923 års skogspolitik, framgår tydligt att 1903 års
skogsvårdslag genom sin karaktär av återväxtlag hade lämnat en del problem efter sig som fortfarande
var olösta. Trots detta har 1903 års skogsvårdslag av många uppfattas som epokgörande
(Nordström 1959, Eliasson & Hamilton 1999). 1903 års skogspolitiska beslut lade i fler avseenden
grunden för hela 1900-talets skogspolitik. Den uppsättning skogspolitiska medel , beskrivna i
avsnitt 3.2.3 och den organisation (Skogsvårdsstyrelsen) med sitt arbetssätt, beskriven i avsnitt
3.2.4, som inrättades redan 1903 står fortfarande kvar, men har naturligtvis fortlöpande anpassats
för att lösa nya uppgifter och moderniserats i takt med tidens utveckling.
Schager (1928) beskriver orsakerna till den acceptans som 1903 års skogspolitik fick på följande
sätt: "1903 års skogslag . . . var synnerligen väl anpassad för det skogspolitiska läget vid tiden
för dess tidpunkt. Denna snäva begränsning hos 1903 års lag (till återväxtskyddet förf. anmärkning)
var alltså ur folkpsykologisk synpunkt ett lyckat grepp, vilket från början gjorde vår svenska
skogslagstiftning i verklig mening populär".
3.3. 1923 års skogspolitiska beslut
3.3.1. Problem
1903 års lag blev en ren återväxtlag. Ambitionen att även skydda den växande skogen fanns i
förarbetena, men av taktiska politiska skäl fick de önskemålen stå tillbaka i riksdagsbehandlingen.
Knappt hade dock bläcket torkat på riksdagsbeslutet förrän krav på skydd för den växande skogen
åter ställdes. Vid 1908 års gemensamma konferens för landets skogsvårdsstyrelser höll länsjägmästaren
i Värmlands län Arvid Nilsson ett kraftfullt tal där han argumenterade för införande
av ett skydd för ungskogen och 1910 motionerades i riksdagens första kammare om ändringar i
den gällande lagstiftningen. I motionen pekade motionären på faran för ungskogarna som en följd
av den kraftigt ökande efterfrågan på klenare virke till massafabrikerna samt till "pitprops". Just
"pitprops" bedömdes t.o.m. som ett "farligt" sortiment( Albertsson1998 )
Även som återväxtlag hade 1903 års lag enligt många brister:
a) Den hindrade inte uppkomsten av glesa s.k. "skräpskogar",
b) Den krävde inte reproduktion annat än efter avverkning
c) Den saknade effektiva tillämpningsbestämmelser när det gällde att ingripa mot olämpliga avverkningar.
Resultatet av motionen 1910 blev den s.k. skogslagstiftningskommittéen som tillsattes i juni
1911. Arbetet kom emellertid att fördröjas genom det första världskriget. Under kriget ökade
konkurrensen om virkesresurserna och därmed även trycket på ungskogen. Detta ledde till att
virkespriserna steg kraftigt. Följden blev en utbredd handel med dimensionsavverkningar av all
37