Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
rad taxa. En uppgift som riksdagen lagt särskild vikt vid var skogsvårdsstyrelsens upplysningsoch
rådgivningsverksamhet. Av Lothigius(1945) framgår att medelstillgången under de första
åren utgjorde en begränsning i de ambitioner man hade i denna fråga. För att få ut kunskap om
återväxtarbetet gick man tillväga så att man sökte samarbetspartner framför allt inom olika skolor;
lantbruksskolor, folkhögskolor, men också i den vanliga folkskolan. 1919 förvärvade Skogsvårdsstyrelsen
i Kopparbergs län Rankhyttan och inrättade där en skogsvårdsgård. Året därefter
startade Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län liknande verksamhet på Trollebo.
De lokala skogsvårdskommittéerna var en annan kontaktyta mot omvärlden. De i avsnitt 3.2.4
nämnda lokala skogsvårdskommittéerna har beskrivits av Oscar Ad. Beer, länsjägmästare i Göteborgs-
och Bohus län(1909). Därefter har frågan om kommittéernas arbetsuppgifter och arbetssätt
tagits upp i skogslagstiftningskommittén 1918 samt i proposition till ny skogsvårdslag 1923. Beer
beskriver län för län de skogsvårdskommittéer som fanns 1908, sammanlagt 1 343 st., flest i P
län (101 st.) och minst i Malmöhus län (4 st.). Erfarenheterna är blandade. Med undantag för
Göteborgs och Bohus län motsvarade deras verksamhet inte vad lagstiftaren hade förväntat sig.
Främst ansågs det bero på att deras verksamhet var oavlönad. Vid en genomgång 1917 hade antalet
ökat i vissa län och minskat i andra. Då det fortfarande ställdes förhoppningar till dessa
lokala organs framtida förmåga förlängdes deras verksamhet även i 1923 års lag. Så småningom
försvann de dock i tysthet och 1960 togs de bort ur skogsvårdsstyrelseförordningen. I Jämtland
fungerade dock flertalet av dessa kommittéer ända in på 1950-talet(Sillerström 1980). Sannolikt
bidrog de, inte minst genom sitt sammanlagda medlemsantal på drygt 4000 personer, under
skogsvårdsstyrelsernas första tid till att göra återväxtfrågorna bekanta ute bland skogsägare och i
kommunerna. Kommittéerna nyttjades bl.a. som kanaler att sprida skogliga skrifter och att få till
stånd skogliga kurser för skogsägare och vid olika läroanstalter. De förtjänar att bli bättre uppmärksammade
i den skogshistoriska litteraturen än vad som varit möjligt i detta sammanhang.
Det som hittills beskrivits får ses som axplock ur skogsvårdsstyrelsernas breda verksamhet. Här
nedan i statistikavsnittet redovisas bl.a. skogsvårdsstyrelsens verksamhet med skogsvårdslagens
tillämpning.
3.2.5.3. Statistik 1906 – 1923
ÅR Överenskommelser
antal
Laga
Syner
antal
Avverkningsförbud
antal
Rättegångar,
antal
1906 1049 199 38 19
1907 629 200 21 46
1908 1288 137 10 36
1909 1924 151 20 24
1910 1591 189 23 49
1911 1693 117 16 29
1912 1330 153 19 37
1913 1667 107 10 28
1914 820 111 15 37
1915 783 64 12 30
1916 860 80 14 24
1917 1106 82 7 12
SUMMA 14740 1590 205 371
31
Tabell nr 3.2.5.3-1.
Skogsvårdsstyrelsernas arbete
med skogsvårdslagen
1906-17 på enskild skog, hela
landet utom Norr- och Västerbottens
län. (Skogsvårdsstyrelsernas
årsberättelser
1906-17).
Tabellen ovan visar skogsvårdsstyrelsernas arbete med skogsvårdslagen. Överenskommelserna
och de s.k. laga synerna rörde återväxtåtgärder på områden som avverkats efter lagens tillkomst.
Avverkningsförbuden rörde avverkning som "uppenbarligen äventyrade" föryngringen och slutligen
rättegångarna överträdelser mot avverkningsförbuden, reglerna kring avverkning eller fall
där överenskommelse om återväxter inte kommit till stånd. Arealuppgifter för överenskommelserna
saknas. Vid Skogsvårdsstyrelsernas möte 1908 påtalade flera talare vikten av att tillämpa
lagen för att man skulle få "trovärdighet i rådgivningsarbetet"(protokoll 1908).