Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
I skogsbruket hade man vid den tiden att brottas med en utdragen lågkonjunktur med svag lönsamhet.
Detta ledde till ett schablonartat skogsbruk med stora kalhyggen. Både den ideella och
statliga naturvården gick till strid mot detta.
I boken "Skogsbruk och Ekologi" utgiven 1973 av fältbiologerna tecknas den syn som naturvårdsintressena
då hade på skogsbruket. I boken ställs följande krav på skogsbruket.
Stoppa skogsgödslingen.
Stoppa hyggesplöjningen.
Stoppa den kemiska lövskogsbekämpningen.
Stoppa de stora monokulturerna.
Stoppa användningen av insektsgifter.
Stoppa inplanteringen av nya arter.
Reglera kalavverkningen genom lagstiftning.
Figur 2.6.4-1.Hygge på Sörberget, Jokkmokk, Norrbottens län 1980-talets mitt. Foto: Olof Eriksson,
SLU
Sverker Sörlin och Anders Öckerman konstaterar i boken Skogshistorisk Forskning i Europa och
Nordamerika 1999 att fältbiologerna i stort sett på varje punkt fått igenom sina krav. Sörlin och
Öckerman fortsätter "det sistnämnda, alltså trakthyggesbruket, är fortfarande den dominerande
avverkningsformen, men sedan 1980-talet har också detta förändrats i riktning mot mindre hyggesstorlekar,
större andel kvarlämnad skog, större respekt för döda träd, kantzoner, trädgrupper,
underväxt m.m. som kan underlätta det biologiska livets anpassning också i avverkade områden."
Under 1980-talet då skogspolitiken, för att möta en befarad virkessvacka, fokuserades på produktionshöjande
åtgärder skärptes åter kritiken. Restaureringen av lågproducerande skog (det s.k.
5§3-programmet) blev en symbol för denna kritik.
Miljöpolitiken har steg för steg flyttat fram sina positioner. Idag är den en viktig och naturlig del
av skogspolitiken. Effekterna på skogsbruket har varit mycket påtagliga. Skogsbrukets omställning
har möjliggjorts genom en mycket omfattande utbildning av tjänstemän och skogsägare och
väsentligen underlättats av att marknaden ställt krav på en god miljöstandard.
2.6.5. Skogspolitik
De hittills redovisade politikområdena har sammantaget haft en stark påverkan på skogsbruket.
Utöver de uppräknade finns ytterligare områden som regionalpolitik, forskningspolitik, energipolitik,
rennäringspolitik, jaktpolitik etc. vilka påverkat och gett förutsättningar för skogarnas
21