Skogspolitisk historia
Skogspolitisk historia
Skogspolitisk historia
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Skogspolitisk</strong> <strong>historia</strong><br />
Som en viktig beståndsdel i den från 1903 införda skogspolitiken ingick skogsvårdsavgiften, som<br />
uttaxerades från jordbruksfastigheter med skog (inledningsvis förekom andra uttagssätt). De<br />
uttaxerade medlen återfördes genom skogsvårdsstyrelsernas försorg till skogsbruket, antingen i<br />
form av olika bidrag till långsiktiga investeringar eller i form av fritt (eller nedsatt kostnad för)<br />
biträde från skogsvårdsstyrelsen. Under de första decennierna på 1900-talet hade detta stor betydelse<br />
för att få igång skogsodling på de privata skogsfastigheterna. Härefter har dessa medel<br />
finansierat flera olika skogliga stöd; bidrag till utbyggnad av skogsbilvägnätet, skogsodling, röjning<br />
o.s.v. Under 1980-talet höjdes avgiften för att möjliggöra finansiering av återväxtåtgärder<br />
inom programmet för avveckling av lågproducerande skog och för att genomföra den översiktliga<br />
skogsinventeringen, ÖSI. Viss tillämpad skogsforskning finansieras också med dessa medel. I<br />
början av 1990-talet avvecklades skogsvårdsavgiften och därmed upphörde också de stöd samt<br />
vissa av de åtgärder som finansierats den vägen.<br />
Skogsvårdsavgiften har under hela 1900-talet, genom långsiktigt inriktade verksamheter som<br />
finansierats av denna avgift, haft en stor betydelse både när det gäller omfattningen av återväxtoch<br />
beståndsvårdande åtgärder och när det gäller kvaliteten i utförandet.<br />
1954 beslutade riksdagen att de privata skogsägarna, genom avsättning till ett skogskonto, skulle<br />
få möjligheten att fördela skogsintäkter över längre tid. Denna inkomst- och skatteutjämningsmöjlighet<br />
har utnyttjats i stor omfattning och har varit av stor betydelse för många privata skogsägare.<br />
Skogskontot har haft en gynnsam påverkan både på avverkningsintensiteten och återväxtåtgärderna.<br />
Under 1970 och 80-talen diskuterades flitigt den hämmande verkan som marginalskatterna ansågs<br />
ha på avverkningen. Då allt fler privata skogsägare hade fasta inkomster även från andra<br />
förvärvskällor än skog, uppfattades skogsintäkternas beskattning "på toppen av inkomsten" att bli<br />
orimligt hög. De reformer som riksdagen beslutade om i början av 1990-talet har till betydande<br />
del undanröjt dessa problem. Det var en allmän uppfattning att skattesituationen dessförinnan<br />
verkade hämmande på avverkningsnivån. (Hansson, Lönnstedt, Svensson 1988)<br />
Som en sammanfattande kommentar kan sägas att skatternas påverkan på skogsbruket i första<br />
hand handlar om intensiteten i skogsbruket och att detta gäller såväl avverkning som olika<br />
investeringar.<br />
2.6.4. Miljöpolitik<br />
1909 var ett märkesår för naturvården i Sverige. Då tillkom den första naturskyddslagen och då<br />
inrättades de första svenska nationalparkerna. Samma år bildades Svenska Naturskyddsföreningen.<br />
Det handlade om naturskydd, "som i inskränkt mening innebar ett statiskt bevarande av djur,<br />
växter och särskilt värdefulla naturområden"(Bra Böckers lexikon 1978 om begreppet "naturskydd").<br />
Under 1940 och 1950-talen insåg man att aktiva skötselåtgärder och en framsynt hushållning med<br />
naturresurserna också var nödvändig och ett nytt begrepp, naturvård 3 , växte fram. Allmänhetens<br />
och politikernas intresse ökade kraftigt och 1960-talet blev nästa genombrottstid. Då bildades<br />
Världsnaturfonden(WWF) och 1967 tillkom Statens Naturvårdsverk.<br />
3) "Okunnigheten om landskapets utveckling var långt in på 1900-talet häpnadsväckande stor"; ( Brusewitz<br />
1987). Det klassiska exemplet på detta är Ängsö, en av våra första nationalparker. Den avsattes för att man ville<br />
skydda ängslandskapet. Utan fortsatt hävd växte ängsmarken naturligtvis igen. En förgrundsperson i omvärderingen<br />
från naturskydd till naturvård var docenten i växtbiologi Sten Selander (författare, journalist, ledamot av<br />
svenska akademien och SNF:s ordförande 1936-1947). Han såg dynamiken i naturen och sambanden med människans<br />
långa nyttjande som fundament för naturvårdsarbetet. Några strofer ur hans lyriksamling Sommarnatten<br />
utgör än idag viktiga argument i denna fråga.<br />
Här går min väg, två gamla byars fälad<br />
är mer än bara mark med björk och sälg<br />
Den ligger tung av tid, den är besjälad<br />
av idog arbetsdag och stilla helg<br />
20