Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
2.6.1. Politik om transportleder
Ett aktivt skogsbruk förutsätter en fungerande transportapparat. Den tidigare i denna rapport
beskrivna skogsindustriella utvecklingen möjliggjordes genom utbyggnaden av järnvägar,
flottleder och därefter landsvägsnätet. Kraftfulla ekonomiska samhällssatsningar ligger bakom
detta. Lika nödvändig har varit den lagstiftning som kopplats till detta infrastrukturbyggande. En
mycket betydelsefull del utgörs av skogsbilvägnätet. Här har skogsvårdsstyrelserna under lång tid
anförtrotts uppgifter av olika slag; expertkunskap i planering och samordning av skogsbilvägbyggandet
samt bidragshantering. Att skogsbilvägnätet utbyggdes på ett effektivt och ändamålsenligt
sätt uppfattades av statsmakterna som en angelägen skogspolitisk fråga.
2.6.2. Jordförvärvslagstiftning m.m.
Statens politik i jordförvärvsfrågor, som primärt har till syfte att skapa balans mellan olika ägarintressen
och i det sammanhanget gradera rättigheterna för olika ägarkategorier, har också haft
skogspolitiska effekter.
1906 års bolagsförbudslag (gällde från början Norrlandslänen, utbyggdes stegvis och från 1925
gällde en enhetlig lag hela landet som stadgade förbud för bolag och ekonomiska föreningar att
förvärva skogsmark, från 1932 även stiftelser), medförde att bolagens totala markinnehav sedan
dess inte påtagligt har förändrats. Genom sammanslagning och uppköp har antalet skogsindustriföretag
dock kraftigt minskat. Mellan 1965 och 1979, då träförädlande industri hade en gynnad
ställning vid markförvärv ökade bolagens markinnehav marginellt.
Även statens markinnehav har under 1900-talet i huvudsak varit oförändrat fram till senare tid då
det efter Domänverkets omstrukturering till AssiDomän och privatisering av detsamma skett en
kraftig minskning av den statligt ägda skogsmarksarealen.
Det privata skogsbruket - bondeskogsbruket - har genom bolagsförbudslagen och därefter genom
1945 års jordförvärvslag haft företräde vid jordförvärv. Man bör dock vid bedömningar av jordförvärvslagens
effekter komma ihåg att merparten av överlåtelserna sker som släktförvärv.
Karaktäristiskt för statens syn på jordförvärv under 1900-talet har varit att man på olika sätt har
sökt utestänga förvärv som varit av kortsiktig exploaterande karaktär.
Jordförvärvspolitiken har på flera sätt gynnat de skogspolitiska målen. Långsiktigheten i ägandet
är ett exempel på detta. Förvärvspolitiken har tillsammans med strukturpolitiken medverkat till
en bättre ägostruktur och till ökande storlek på de privata skogsfastigheterna. Detta har varit positivt
och underlättat skogsbrukets praktiska genomförande.
Ett uthålligt och långsiktigt skogsbruk förutsätter tydliga ägar- och ansvarsförhållanden. Riksdagen
insåg redan i början av 1900-talet vikten av detta då man lagstadgade att avverkningsrätter
fick löpa i högst fem år (från 1889 hade gällt 20 år, dessförinnan 50 år). Som ett annat exempel
på förtydligade ansvarsförhållanden kan nämnas riksdagens beslut 1989 om avveckling av dödsbo
som äger lantbruksfastighet.
Här förtjänar också virkesmätningslagen att omnämnas. Den tillkom 1935 med huvudmålet att
skapa balans mellan säljare och köpare. Skogsstyrelsen har från sin tillkomst 1941 varit ansvarig
tillsynsmyndighet. Tillämpningen av lagen är dock i allt väsentligt anförtrodd virkesmätningsföreningarna,
vilka utgörs av partssammansatta organ. Det är allmänt omvittnat att verksamheten
fungerar ändamålsenligt och trovärdigt. Man kan se virkesmätningen som ett bra exempel på vad
som brukar kallas den svenska modellen.
2.6.3. Skattepolitik
Skattepolitiken påverkar skogsbruket på flera olika sätt. Den fråga som under lång tid stått i fokus
i debatten och som statsmakterna tagit sig an genom generella eller för skogsbruket mer specifika
åtgärder, handlar om skattesystemets påverkan på aktivitetsnivån i skogsbruket. Detta
gäller såväl inkomstbringande avverkningar som investeringar av olika slag. Här ges några exempel
på skatt som påverkansfaktor.
19