Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
variera högst avsevärt mellan åren 26 . Detta medförde att endast mindre delar av dessa medel kom
att användas i arbetet att beskoga kala marker.
Utöver de statliga medlen så kom det alltså betydande bidrag från landsting och hushållningssällskap.
Dessa bidrag fanns, som tidigare påpekats i vissa län redan innan skogsvårdsstyrelserna
inrättades, men blev vanligare när styrelserna verkat några år och genom sin rådgivning stimulerat
skogsägarnas intresse för skogsvård. Under åren 1923-28 fick tjugo skogsvårdsstyrelser bidrag
från landsting och hushållningssällskap på i genomsnitt 127 167 kr per år och skogsvårdsstyrelse(
SOU 1929:27).
Bidrag lämnades endast till enskilda skogsägare( ej aktiebolag ) och utgick under denna period
till tre åtgärder, nämligen:
Skogsodling på av ålder kala ( dvs. kala sedan tiden före 1905 ) eller "därmed jämförliga
marker".
Rensnings- och röjningshuggningar på marker med hårt dimensionsavverkade eller eljest
glesa och oväxtliga bestånd, ( I vissa fall gavs bidrag, förutom till huggningarna, även till
efterföljande markberedning och kulturåtgärder, där så behövdes för att få nöjaktig återväxt. )
Gallringar i överslutna bestånd.
Tabell nr 1: Skogsodlad areal med bidrag 1905-28 (SOU 1929:27)
Gammal kal
skogsmark
Annan
skogsmark
Summa
areal
(1890-1904) 1905-09 1910-14 1915-19 1920-25 1926-28 SUMMA
(50000) 38410 22050 28820 14544 6492 110316
Fotnot: Siffrorna från perioden 1890-1904 är osäkra.
32040 58560 77655 94134 24576 286965
70450 80610 106475 108678 31068 397281
Resultatet att med bidrag förbättra skogstillståndet på över 400 000 ha under en dryg 20
årsperiod är imponerande och vittnar om den entusiasm med vilken skogsvårdsstyrelserna tog sig
an uppgifterna, även om man givetvis hade god draghjälp av den "skogsplanteringsrörelse" som
just då gick fram över framförallt södra och sydvästra Sverige.
Huvudsakligen skedde skogsodlingen genom sådd som dock gav ojämnt resultat. Bäst gick det då
skogsodlingen skedde i form av plantering. Betesdjur orsakade de största skadorna i planteringarna
och flera skogsvårdsstyrelser ville villkora bidragen med krav på hägnad, men så kunde inte
ske p.g.a. bidragsreglerna. Röjning av stavagransbestånd i Norrland ledde till påtagliga tillväxtökningar
i de gallrade bestånden.
I många län, men inte i alla, utgick det tidigt även bidrag för dikning. Under åren 1905-25 dikades
och bäckrensades sammanlagt 3 912 km (motsvarar en båtnadsareal om 24 450 ha) med bidrag
av över 4,5 milj kronor från skogsvårdskassan. Större delen utgick som direkta bidrag till
skogsägarna men även rådgivning och fri planläggning bekostades från kassan.
Utökat stöd till dikning och skogsodling 1927 och 1930
Den nystartade riksskogstaxeringen rapporterade med början från år 1924 om tillståndet ute i de
län som taxerats. Detta resulterade bl.a. i tre olika motioner till 1926 års riksdag i en utredning
om behovet av bidrag till dikning av "för skogsbörd tjänliga marker". Efter en snabb utredning
26 Under åren 1918-21 var medeltalet för debiterade skogsvårdsavgifter 3 771 784 kr, motsvarande medeltal för
åren 1922-28 endast 1 681 185 kr, ca. 50% mindre. Minskningen berodde på den kraftiga konjunkturnedgången.
27 Under åren 1918-21 var medeltalet för debiterade skogsvårdsavgifter 3 771 784 kr, motsvarande medeltal för
åren 1922-28 endast 1 681 185 kr, ca. 50% mindre. Minskningen berodde på den kraftiga konjunkturnedgången.
239