Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
Bilaga 1 - Statligt stöd - ett tidigt medel i
skogspolitiken
Allmänna medel för att stödja plantering på kala eller glest bevuxna marker i enskild ägo användes
från ca. 1860 främst i de södra och västra delarna av Götaland. Medlen utgick i form av kontantstöd
till plantorna eller till arbetskraften. Det förekom också att staten köpte kal mark, beskogade
området och sedan sålde markerna tillbaka till enskilda.
Skogsodlingsanslaget inrättas, 1890 - 1904
Vid 1889 års riksdag togs efter förslag från en enskild motionär beslut om ett extra anslag "å 25
000 kr för skogsodlingens befrämjande, avsett att i mån av tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,
som understödde enskilda skogsodlare genom tillhandahållande av skogsfrö
och plantor till billigt pris eller beredande av kostnadsfritt biträde vid skogsarbeten". Dock fick
statsbidrag inte utgå till något län med högre belopp än vad landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller ensamt anslog. Högsta statsbidrag per län var 2000 kr.
För åren 1890-96 utgick anslaget med oförändrat belopp, men höjdes sedan till 50 000 kr per år
för åren 1987-1901 och till 70 000 kr per år för åren 1902-04. Högsta belopp per län blev nu
4 000 kr.
Stödet en myndighetsuppgift för den nya Skogsvårdsstyrelsen, 1905-27
De nyinrättade skogsvårdsstyrelserna tilldelades redan från början särskilda medel för beviljning
till enskilda skogsägare under förutsättning att landstinget eller hushållningssällskapet i länet
också lämnade motsvarande bidrag. Bidrag utgick till skogsodlingsåtgärder på "av ålder kal
mark", röjnings- och rensningshuggningar, skogsdikning m.m. Den statliga delen höjdes 1905 till
totalt 100 000 kr per år. I de län där skogsvårdsstyrelse saknades( I-, AC och BD-län) tilldelades
landstinget eller hushållningssällskapet medel för beviljning. I dessa län fanns då en särskild
skogsvårdsnämnd för denna hantering. Anslaget var oförändrat under perioden 1905-1917 på
totalt 100 000 kr årligen.
1917 sänktes anslaget till 90 000 kr per år samtidigt som ett särskilt anslag om 98 000 kr inrättades
för att främja skogsvård( skogsodling, röjning, tidig gallring och dikning) i enskilda skogar i
Västerbottens och Norrbottens län samt Särna och Idre socknar. Bidragsmedlen tilldelades resp.
hushållningssällskap under förutsättning att sällskapet tillsköt bidragsbelopp med minst 1/3 av
statsbidraget. Bidrag utgick inte till bolagsägd mark. År 1924 försvann bidraget och ett nytt rent
statsbidrag om totalt 20 000 kr till "främjande av skogsvård å enskildes skogar" i Lappmarkerna
samt i Idre och Särna socknar tillställdes Domänstyrelsen för bidragsgivning.
1920 var det dags för nästa ändring, då anslaget sammanfördes med skogsvårdsstyrelsernas
driftsanslag. Samtidigt höjdes det nya anslaget, som kallades "Anslaget för skogsvårdens främjande"
till 150 000 kr per år. Samtidigt godkände riksdagen också ett detaljerat förslag till fördelning
av anslaget mellan länen. Tillämpningen av dessa regler visade sig redan 1923 vara "mindre
ändamålsenliga" och i samband med 1923 års skogspolitiska beslut förenklades reglerna så att
Kungl. Maj:t fick rätt att fördela anslaget efter behov( exv. arealen äldre kala eller glest bevuxna
skogsmarker ). Anslaget höjdes nu också rejält till 500 000 kr per år inkl. skogsvårdsstyrelsernas
driftsanslag.
Förutom "Anslaget till skogsodlingens främjande", som senare döptes om till "Anslaget för
skogsvårdens främjande" så disponerade skogsvårdsstyrelserna direkta anslag i form av inkomster
från skogsvårdsavgiften inom sitt landstingsområde. En naturlig följd av de regler som låg till
grund för skogsvårdsavgiften under denna period blev att skogsvårdsstyrelsernas inkomst kom att
238