Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
och därmed sina egna intressen. Om den reglerade folkgruppen är liten och saknar stöd i det övriga
samhället - som fallet var med skogsexploatörerna - ser man inga hinder för att använda
legalt tvång. Men om den är av någon storlek - exempel de enskilda skogsägarna - framstår frågan
som mer komplicerad. Man har då att taga hänsyn inte bara till motståndet mot att ändra sina
intressen utan också till den känsla av social deklassering som tvångslagstiftningen för med sig
och som kan framkalla sociala oroligheter i samhället. För att bevara den sociala solidariteten är
det i dessa fall statsledningens uppgift att skapa en rimlig balans mellan de konkurrerande samhällsgruppernas
intressen och att inleda politiska förhandlingar för att väcka förståelse för lösningen.
Fråga är om 1980-talets skogspolitik levde upp till dessa förväntningar.
Den historiska översikten slutar 1990. Den nya skogsvårdslagstiftningen 1993 har i grund förändrat
läget. Rådgivar- och samarbetsstrategin har åter fått officiellt erkännande som eftersträvansvärt.
Frågan är emellertid om grundförutsättningen för en rådgivarstrategi är för handen, alltså
om man kan finna eller skapa motsvarigheter till de politiska naturvårdsmålen i skogsägarnas
egna intressen och målsättningar. Skogsvårdsstyrelserna kommer här att stå inför en ny uppgift.
Källhänvisning
Sakuppgifterna i denna artikel har hämtats från mina tidigare skrifter om skogspolitik och skogsbruk.
Beläggen finns alltså där. Skrifterna i fråga är följande;
Laws in the Forests. A Study of Public Direction of Swedish Private Forestry. Skrifter utgivna av
Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund LXIX, 1973.
Från enskild mot offentlig förvaltning i skogspolitiken. Statsvetenskaplig Tidskrift vol. 86, 1983.
Forest Treatment. Relations to Nature of Swedish Private Forestry. Studier utgivna av Kungl.
Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund 1991-1992:1.
Skogen och brukarna. Skogens behandling i enskilt skogsbruk. Lund 1997. (som är en sammanfattning
och uppdatering av resultaten i de föregående skrifterna).
233