Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
Var föds kunskapen om skog och skogsbruk? Ja den praktiska kunskapen uppstår och förs vidare
hos alla som arbetar inom skogsnäringen. Den vetenskapliga kunskapen uppstår inom högskolan.
Den akademiska kunskapen har under 1900-talet allt mer tagit över ansvaret att anvisa formerna
för skogsutnyttjandet. Det är också forskarna som förmår att på ett trovärdigt sätt belysa de framtida
effekterna av olika handlingsalternativ.
Det svenska skogsbruket och den skogsindustriella verksamheten är av äldre datum än vår skogsvetenskapliga
kunskap. Vår första akademiska skogliga institution (Kungliga Skogsinstitutet)
grundades år 1828 av Israel af Ström. Institutet hade flera uppgifter, utbildning, förvaltning av
allmänna skogar och i någon mån forskning.
År 1915 tillkom Kungl. Skogshögskolan, som 1962 sammanfördes med Statens Skogsforskningsinstitut.
Högre skoglig utbildning har historiskt sett haft som mål att förse skogsbruket och förvaltningen
med kunniga tjänstemän. Ett långsiktigt hållbart och ekonomiskt lönsamt skogsbruk har stått i
förgrunden för forskningen. I början på 1970-talet började ekologin få en starkare ställning i den
skogliga forskningen. Strax därefter vidgades perspektivet och olika miljöfrågor fick allt större
plats både i forskningen och i utbildningen. I detta sammanhang anlades också ett mer ifrågasättande
angreppssätt i skogsforskningen.
Sedan 1980-talet har kunskapstillförsel till skogsnäringen i ökande grad kommit från andra universitet
än Sveriges Lantbruksuniversitet (där Skogshögskolan sedan 1977 ingår). Fortfarande är
dock den Skogsvetenskapliga fakulteten vid detta universitet dominerande både när det gäller
forskning och utbildning av skoglig karaktär. Detta i enlighet med det sektorsansvar som angetts
av regeringen. När det gäller tillämpad forskning har Forskningsstiftelsen SkogForsk fått en stor
betydelse.
Israel af Ström anvisade redan från början trakthyggesbruket som varande det lämpligaste
skötselsättet för svenska förhållanden. Samma väg följde de olika skogsskolor som inrättades
senare under 1800-talet på olika platser i Sverige, t.ex. i Bergslagen och i Jönköping. Detta koncept
fick dock inte stå oemotsagt vare sig av skogssakkunniga eller av de privata skogsägarna,
som hade en annan tradition i sitt skogsbruk.
I Norrland fortsatte man både på statens och privat skogsmark långt in på 1900-talet att tillämpa
ett utglesnande gallringsskogsbruk med förhoppningen att ny skog skulle etableras genom självsådd.
På 1930-talet medförde en ovanligt djup lågkonjunktur att de ekonomiska förutsättningarna
för skogsodling försämrades och blädningen vann mark.
Sammantaget har dock under 1900-talet både skogstillståndet och skogslagstiftningens uppbyggnad
medverkat till att skapa förutsättningar för trakthyggesbrukets genomslag. Skogstillståndet på
det sättet att de kala och utglesade skogarna i södra Sverige inte medgav något annat alternativ att
inom rimlig tid skapa växtkraftiga skogar och i Norrland resulterade de tillämpade skogsbrukssätten
enbart i alltmer utglesade skogar med otillräcklig återväxt. Troligtvis uppfattade man också
i början på 1900-talet bergslagsskogarna, där trakthyggesbruket tillämpats i 50 år (se ovan), som
ett efterföljansvärt exempel. Skogslagstiftningen utgjorde också, genom sina bestämmelser om
återväxtskyldighet, samt senare även skydd för yngre skog och ransonering av äldre skog en
grund för ett skogsbruk byggt på likåldriga skogsbestånd. Den skogliga forskningen och utbildningen
har i allt väsentligt gett stöd för ett sådant skötselsätt.
Från 1950-talet och framåt har trakthyggesbruket fått ett närmast totalt genomslag i Sverige. Det
hade blivit tradition och var mans kunskap. Det är endast i fjällnära skog som blädningsliknande
avverkningsformer, s.k. fjällskogsblädning, har tillämpats, detta närmast som en ekonomisk eftergift.
Även i bebyggelsenära skog och ädellövskog har successiva avverkningsformer praktiserats.
Det råder nog ingen tvekan om att trakthyggesbruket, som skogsbrukssätt, är väl underbyggt
av vetenskaplig kunskap. I figur 2.3-1 nedan redovisas utvecklingen av skogsodling mellan 1910
och 1970. Den mycket kraftiga nedgången av skogsodlingen under 1930-talet visar indirekt blädningens
omfattning under denna tid. Figuren visar skogsodling på enskilda skogar, utvecklingen i
statens skogar var likadan.
16