Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
boniteten i norra Norrland var 2,98 m3sk per år och hektar mätt med Jonsons metod 1973-1977
och 2,84 m3sk per hektar och år mätt med H100- boniteten 10 år senare. Det har förekommit
kritik mot att det nya systemet skulle överskatta boniteten i södra Sverige. En kontroll som jag
gjort med utnyttjande av rapporten 1983 -1987 visar att den bästa bonitetsklassen i Götaland fullt
ut producerar på en nivå som svarar mot boniteten.
För att kunna beräkna "erforderliga virkesförråd" behöver jag alltså bestämma växttider och gallringsandel.
Detta är en uppgift som jag ofta ägnat mig åt i samband med olika avverkningsberäkningar
men avnämarna av sådana redovisningar har visat lite intresse för frågan. Med hjälp av
den relativa produktionskurvan och schabloner härledda från denna är det jämförelsevis enkelt att
demonstrera vilka de långsiktiga effekterna blir av olika strategier för skogshushållningen. Grunderna
är enkla att förstå men inte alltid så lätta att inse eller acceptera betydelsen av.
Att förkorta växttiderna genom stora slutavverkningar är en jämförelsevis smärtfri operation som
ger pengar i plånboken om än också stora utgifter för återbeskogning. Om man samtidigt minskar
på gallringarna kan man för en tid motverka en allt för stor förrådsminskning. Om man samtidigt
sköter återbeskogningen väl kan man i ett lite längre perspektiv åter få virkesförråden att stiga,
nota bene om den nya skogen är välsluten och med hög tillväxt i relation till boniteten och om
den gamla skogen som avverkats varit gles och med lågt bonitetsutnyttjande. Vid extremt låga
virkesförråd hos den gamla skogen, som varit fallet i stora delar av Norrland, säg tras- och skräpskogar
med medelförråd runt 40 skogskubikmeter, blev det förstås inte så mycket pengar i plånboken.
Det var nog snarare en fråga om att få det hela att gå runt. Stig Hagner kommer nog att
beröra det problemet i sin uppsats och samtidigt nämna om "tillväxtdifferensmetoden" för att
prioritera slutavverkningsbestånd. För egen del har jag, med arv från Tor Jonson, Arvid Modin
och Erik Hagberg, argumenterat för "bättre hälften" - ansatsen vilket bygger på samma tankegång.
Genom att målmedvetet i första hand avverka skog med låg slutenhet skulle man långsiktigt
höja tillväxten och produktionen. De sedermera så omdiskuterade 5§3 bidragen som kom
att uppröra världen genom att de användes för avverkning av igenväxande jordbruksmark med
hög biodiversitet i södra Sverige, var ett utskott av denna filosofi.
Att förlänga växttiderna innebär en mera långsiktig och krävande väg att vandra. Det innebär
under längre tid en lägre slut avverkningsnivå än som annars vore nödvändigt. Om man försöker
kompensera det med mera gallring slår det på sikt tillbaka med lägre slutavverkningsförråd. Som
framgått ovan är jag förvånad över att man inte oftare ställer frågan: "Hur mycket skog behövs
egentligen?" De räkneoperationer som redovisas nedan görs med samma förutsättningar i båda
fallen trots att det ligger tio år mellan de två redovisningarna. Under den tiden har genomsnittsförrådet
i riket ökat från 101 m3sk per ha till 111 m3sk per hektar d.v.s. med cirka en procent per
år.
Medelboniteten har samtidigt ökat från 4,51 m3sk per år och hektar till 5,05 m3sk per år och
hektar. Det är svårt att såga hur mycket av ökningen som beror på byte av bonitetssystem och hur
mycket som beror på ett förbättrar skogstillstånd. Som jag tidigare visat, bl. a. i Virkesbalansutredningen,
har vi haft en fortgående höjning av boniteten i landet. Det är svårt att säga hur
mycket som är en genuin förbättring och hur mycket som kan tillskrivas den gödsling som kommit
skogsmarken till del genom depositioner av luftföroreningar. När jag var en intresserad
studerande vid Skogshögskolans institution för skoglig marklära i början av 1950-talet uppgavs
kvävenedfallet i södra Sverige vara av storlekordningen 4 kg per och hektar, på senare år har jag
hört uppgifter om nedfall av storleksordningen 20 kg.
Alltnog, här kommer förutsättningen för mina beräkningar. De består av två algoritmer för växttid,
respektive gallringens andel i procent av den totalt producerade virkesförrådet under
växttiden. I förhållande till de algoritmer jag brukar använda för detta ändamål har jag gjort en
del förenklingar för att utesluta inflytande av trädslag, skogens ålder m. m. Jag har dessutom
introducerat en möjlighet att modifiera bonitetsinflytandet genom att upphöja boniteten till en
faktor något mindre än ett vilket ger ganska stor flexibilitet. Jag redovisar tre nivåer på både
växttid och gallringsandel för att belysa inflytandet och inbjuder var och en intresserad att göra
egna modifieringar. Sådana kan göras på nolltid när man gör det i form av en Excel-beräkning.
216