Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
Posten avgång består av fällt virke plus naturlig avgång och det är den svåraste posten att uppskatta.
Det har krävts speciella studier av kvarlämnat virke och av den naturliga avgången för att
skatta den totala avgången. När vi tidigt argumenterade för permanenta provytor vid riksskogstaxeringen
var ett av skälen att vi ville förbättra skattningarna av den naturliga avgången. Nu
finns det sådana data men knappast någon köpkraftig efterfrågan som motiverar speciella redovisningar.
I samband med studieboken Leva utan skog beräknades skogsbalansen för perioden
1970 -1979 till följande (miljoner skogskubikmeter):
Ingående virkesförråd + tillväxt - avgång = Utgående virkesförråd
2380 + 840 - 710 = 2510
Bruttotillväxten under denna tioårsperiod var sålunda runt 84 miljoner m3sk per år, i dagsläget
pendlar tillväxten förmodligen runt 100 miljonerstrecket. Jag minns att jag vid något tillfälle
under 1960- talet sade att tillväxten kunde förväntas vara 60 miljoner under detta årtionde, 70
miljoner under 70-talet, o.s.v. vilket skulle ge en tillväxt runt 120 miljoner m3sk runt år 2020.
Detta var i samband med en av finansdepartementens långtidsutredningar och jag visste inte då
att en långtidsutredning inom det departementet knappast sträcker sig så långt fram som fem år.
Under perioden 1950 - 1980 försköts sålunda kravet på riksskogstaxeringen från att beskriva
skogstillståndet till att belysa förändringar och trender. Inför "den nya riksskogstaxeringen - den
från år 1983" formulerade dåvarande chefen Björn Hägglund målet sålunda:
"Riksskogstaxeringen skall fortlöpande ge underlag för planering och kontroll av skogens utnyttjande
som naturresurs på riksnivå och regional nivå. Den skall också ge underlag för den
skogliga forskningen. Riksskogstaxeringen avser i första hand skogsmark, men skall även omfatta
annan mark, med undantag för urban mark. Jordbruksmarken inventeras dock endast i
begränsad omfattning. Redovisning av riksskogstaxeringens resultat skall belysa aktuellt tillstånd
samt inträffade och pågående förändringar."
Storskogsbruk och småskogsbruk
Den skogspolitiska debatten från 1950 - talet och framöver kom ofta att domineras av konflikter
mellan storskogsbruk och småskogsbruk, där träfacken oftast var lierade med storskogsbruket
och den kooperativa föreningsrörelsen, främst skogsägarrörelsen med småskogsbruket. Innan
bolagiseringen och utförsäljningen av domänverket ägde rum ägde storskogsbruket (kronan plus
bolag) cirka 50 procent av skogsmarksarealen och småskogsbruket ungefär lika mycket. Eftersom
privatskogarna (exklusive bolag) var mest lokaliserade till södra Sverige förfogade de över
runt 60 procent av produktionsförmågan. Den Per-Edvin Sköldska skogsmotionen (där Per Sköld,
domänverket, förmodades ha bidragit till den fackmässiga utformningen) ledde till att Skogshögskolan
fick i uppdrag att utreda "skogstillståndet inom olika skogsägarkategorier". Resultatet från
denna undersökning redovisades av Erik Hagberg i en SOU som lämnades till departementet
samma dag som han höll ett sedan länge annonserat föredrag i ämnet inför Skogs- och Lantbruksakademin.
(Eftersom jag varit involverad i det något hektiska slutskedet av detta arbete
renderade det mig senare en middagsbjudning hos Erik Hagberg med åtföljande teaterbesök.
Detta sagt inom parentes som kanske kan göra min framställning lite mera lättläst.) Resultatet av
undersökningen bekräftade en högre skogsbruksintensitet inom storskogsbruket men skillnaderna
var inte så stora som småskogsbrukets belackare kanske förmodade. Ett begrepp som kom att
myntas i sammanhanget var den så kallade "ljugfaktorn". Det förekom ju en rapportering av
skogskötselåtgärder avsedd att ingå i den offentliga statistiken och det befanns att rapporterade
arealer var mindre än de som kunde beräknas på riksskogstaxeringens material. Om jag inte
minns fel och det gör jag inte var domänverkets siffror närmast de "rätta", därefter kom bolagen
och sist småskogsbruket. Det är nödvändigt att sätta "det rätta värdet" inom citationstecken.
Medelfelet på rikstaxobservationerna var mycket höga, vilket är naturligt eftersom en så liten del
av arealen är berörd av skogsvårdsåtgärder. Skillnaderna befanns dock var någorlunda signifikanta.
Fredrik Ebeling, som vid denna tid (1959) var överjägmästare i domänverket, skrev en uppsats
om skogsbruket i Norrbotten och Västerbotten i jubileumsskriften "Domänverket 100 år". Jag har
"knyckt" två sidor diagram från denna uppsats. Den belyser den skogsbruksrevolution som inträf-
212