Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
landshövdingeberättelserna - handlade vid denna tid om farhågor för att den grova skogen i
Norrland skulle ta slut.
Figur 2.2-5 Timmerblädad skog i Ansjö kronopark i Jämtland. Foto: Överjägmästaren Anders
Holmgren.(Norrlands Skogsvårdsförbunds tidskrift1914).
Holmgren säger att skogen blädades 1898 när det inte fanns avsättning för annat än timmer och att
återväxt ännu saknades 1914.
I detta läge fick också den svenska massa- och pappersindustrin växtkraft. Den hade från början
haft en sydlig lokalisering, exempelvis fanns i Jönköpingstrakten år 1890 16 massa- och pappersfabriker,
(Kihlblom & Albertsson 2000). Industrins tyngdpunkt var vid 1800-talets slut lokaliserad
till Bergslagen där den ersatte järnbruken som vid denna tid fått lönsamhetsproblem och som
därmed fick avsättning för de skogstillgångar som många bruk hade.
I början av 1900-talet inleddes utbyggnaden av Norrlands massa- och pappersindustri. Det klenare
virket i Norrland fick därmed avsättning. Kolningen utgjorde ingen konkurrens då behovet av
träkol hade börjat avta. Under 1930-talet hade massaindustrins virkesförbrukning nått samma
nivå som sågverkens. Efter en viss nedgång under andra världskriget har sedan dess massaindustrins
virkesanvändning legat högre än sågverkens.
För Norrlands del var utnyttjandetrycket på virkestillgångarna hårdast vid slutet av 1800-talet och
början på 1900-talet, alltså samtidigt som det agrara trycket var hårdast i landets odlingsbygder.
Detta utlöste sammantaget behovet av statliga skogspolitiska insatser.
Genom olika skogshistoriska forskningsinsatser har man försökt att i faktiska termer beskriva den
förändring som skett i de norrländska skogarna. I figur2.2-6 här nedan redovisas virkesförrådets
utveckling i Norrlandslänen från 1871 fram till slutet av 1980-talet. Källmaterialet från 1871 är
en skogsutredning som byggdes upp från lokal nivå. Dessa uppgifter är betydligt mer osäkra än
riksskogstaxeringens uppgifter som utgör källmaterial för återstoden av perioden. Sammantaget
framgår ändå den trend som varit generell och som innebär att Norrlandsskogarna ännu inte återvunnit
den virkesförrådsnivå som gällde före industriskogsbrukets genombrott (Linder & Östlund
1992).
13