Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
vara medveten om att det är skogsbruket självt som betalat notan för dessa åtgärder. De har täcks
av transfereringar tillbaka till skogsägarna av till statskassan indragna skogsvårdsavgifter. Det
borde vara möjligt att uppskatta hur stora delar av den yngre skog vi har i dag, som anlagts och
röjts med statsbidrag. Likaså hur stora arealer restskogar som 5§3-bidragen restaurerade.
För bolagsskogsbrukets del har de egna skogsvårdsintressena det senaste halvseklet vanligen gått
hand i hand med de nationella. Detta särskilt så länge politikens utformningen var klart
produktionsinriktad. Ty bolagskogsbrukets uppgift är att uthålligt förse den egna industrin med
råvara och detta förutsätter i vårt land en bra och uthållig skogsskötsel. Det skall erkännas att
undantag finns i denna positiva bild. Men i stort sett, och i det långa perspektivet, har bolagen
varit rädda om sin skog. Statsskogsbrukets kurs var enligt min erfarenhet mer vacklande. Perioder
av mycket framåtsyftande skogsskötsel avlöstes av andra, då skogsresursen överutnyttjades
och återväxtåtgärderna var mindre väl valda. Rikspolitikens vindar växlade riktning och kraven
’från ovan’ på Domänverket påverkade dagskursen.
Vad gäller privatskogsbruket har skogsvårdsorganisationens insatser i det förgångna haft stor
positiv inverkan på skogstillståndet. Det gäller då framför allt tack vare skogsvårdsbidragen,
olika utbildningsinsatser, samt närvaron i bygderna av länsskogvaktarna/skogsvårdkonsulenterna.
Deras rådgivning till skogsägarna - ibland också deras förmaningar - gav stadga åt skogsskötseln.
201