Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
halvmiljon hektar av upp till 30 år gammal skog, och utgör en i tiden näraliggande betydande
råvarutillgång. Contortaodlingen i svenskt skogsbruk har möjliggjorts genom ett brett upplagt,
världsunikt forskningsprogram till vilket samhället givit omfattande bidrag.
90-talets skogspolitik, formulerad i 94 års skogsvårdslag med stark inriktning mot naturvårdshänsyn,
innebar en något modifierad typ av skogsskötsel. Ännu kan avstegen från tidigare praxis
inte säkert förutsägas, men ändå anas. På de orensade hyggena blev det säkert ofta svårare att
åstadkomma en acceptabel återväxt. Likaså svagt blev sannolikt i många fall föryngringsresultatet
under den mängd fröträdställningar, som p.g.a. stormfällning spolierats i förtid. Än
sämre kan föryngringsresultatet förväntas bli på de många hyggen med fröträd, som nu åter
började uppträda på för metoden välkänt omöjliga marker i Norrlands inland. Bekymmersamt för
framtidens skogstillstånd är också den ökade förekomsten av ungskog som lämnades oröjd under
90-talet.
Bilden av 90-talets skogsbruk har också bättre sidor. P.g.a. tidigare decenniers skogsanläggning
kunde nu allt större virkesmängder skördas genom gallring i tidigare röjd yngre och medelålders
skog. Tillväxten i denna skog överträffar vanligen med god marginal tidigare gjorda bedömningar.
Sådan gallrad välväxande ungskog breder i dag ut sig över allt större ytor i skogslandskapet.
Detta gäller inte minst marker som tillhör storskogsbruket. P.g.a. sina goda boniteter har
processen kommit längst i södra Sverige. Men gallrade ungskogar är nu vanliga ända uppe i
norr. Kunskapen om den ’nya skogens’ goda tillväxt är ett viktigt skäl till att prognoserna beträffande
den svenska skogens uthålliga virkesavkastning successivt har justeras upp.
Denna gynnsamma trend kan förväntas fortsätta. Särskilt om skogsbruket tillåts att effektivt
utnyttja existerande kunskaper i att producera virke. Dessutom måste den produktionsinriktade
skogsforskningen tilldelas behövliga resurser. Under det senaste årtiondet har omvärldens agerande
vad gäller skogsbruk främst inriktats mot att tillgodose miljöaspekten. Min känsla är att
detta på olika sätt kommit att missgynna det andra målet; hög virkesproduktion. Bl.a. har forskningsresurserna
omfördelats till produktionsforskningens nackdel. Vi arbetade oss under en 50årsperiod
upp till en tätplats vad gäller konsten att öka avkastningen från vår skogsresurs, basen
för landets viktigaste exportindustri. Den förmågan måste vi söka behålla. Ty den svensk skogsindustrin
kan se fram emot en fortsatt hård konkurrens med omvärlden. I denna konkurrens
spelar virkestillgång och virkeskostnad en mycket stor roll.
Som framgått av denna rapsodi måste vi beakta många omständigheter inom och kring
skogsbruket, som har haft betydelse för att forma dagens skogstillstånd. Detta vid sidan av
skogsbruket självt, som främst utifrån aktuella ekonomiska realiteter bestämt sin vardag på egen
hand. De första skogsvårdslagarna från seklets början skrevs inte minst för att förhindra uppenbar
vanhävd av skogen. Vid sidan härav kunde skogbruket självt staka ut färdvägen. Paradigmskiftet
vid 1900-talets mitt till förmån för trakthyggesbruket var storskogsbrukets beslut. Förändringen
möjliggjordes tack vare en starkt förbättrad ekonomi i näringen, samt de kunskaper som den
under lång tid bedrivna skogsforskningen nu levererade. Viktigt i sammanhanget var desslikes de
nya eller förbättrade skogsskötselkoncept som praktiskt verksamma skogsmän hade utvecklat.
Under de följande årtiondena finslipades den boreala skogsskötseln vidare. Den anpassades
kontinuerligt till förändrade förutsättningar och ny kunskap. Under hela denna tid bedrevs den
praktisk verksamheten i nära samarbetade med skogsforskningen. Den produktionsinriktade
forskningen var särskilt betydelsefull, men under den senare delen av tidsskedet började även den
unga naturvårdsinriktade forskningen påverka skogsskötseln.
De normer för själva skogsskötseln, som de senare årtiondenas skogsvårdslagar anvisar eller
accepterar, har till stor del satts av skogsbruket självt. Detta är naturligt, ty det är här som den
operativa kunskapen finns. Skogsvårdslagen har haft betydelse, framför allt genom att formulera
minimikraven. Utifrån dessa har sedan skogsvårdsorganisationen spridit budskapet inom privatskogsbruket.
Organisationens utbildning och rådgivning har därför säkert betytt mycket för att
forma delar av dagens skog.
Vid sidan härav har samhället påverkat verksamheten i skogsbruket genom olika stödåtgärder. De
under lång tid bedrivna beredskapsarbetena bidrog säkert till att dagens skog är mer välskött än
annars skulle ha blivit fallet. Detsamma gäller effekterna av 5§3-bidragen. Man skall emellertid
200