Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
vändsgränd. Ty storskogsbruket hade tagit initiativet till en snabb övergång till ett fullskaligt
trakthyggesskogsbruk, vars konsekvenser lagskrivarna ej förutsett.
Inriktningen var en målmedveten sanering av de rikligt förekommande restskogarna följd av
fullständiga föryngringsåtgärder. Omläggningen innebar att fr.o.m. 50-talet stora arealer kulturskog
började breda ut sig. För att skogspolitiken skulle hänga med i den snabba utvecklingen fick
lagens tillämpningsanvisningar revideras i omgångar. Inte heller framgångsrikt blev arbetet på en
ny lagutformning, som påbörjades i mitten av 60-talet. Det blev underbetyg på betänkandet ”Mål
och medel i skogspolitiken”, som inte ens gick på remiss efter sju års utredande.
En nyhet i världsklass var den storskaliga skogsgödsling, som storskogsbruket införde fr.o.m. 60talets
början. Tilltron till en ljus framtid för skogen underbyggdes också genom de under perioden
begynnande arbetena med växtförädling av skogsträd. Den mer offensiva verksamheten
kunde ske inte minst tack vare ny kunskap, som bl.a. den helt eller delvis med statsmedel bedrivna
skogsforskningen levererade.
För att underlätta det enskilda skogsbrukets modernisering av skogsskötseln ökade
skogsvårdsorganisationen under 50-talet sin verksamhet med att anskaffa frö och producera
skogsplantor. Staten ingrep på 60-talet mycket aktivt med skogliga stödåtgärder. De var ägnade
att mildra de negativa konsekvenserna av friställningar p.g.a. skogsbrukets mekanisering, men
senare också av en övergående lågkonjunktur inom skogsindustrin då lönsamhet sviktande i
Norrlands inland. Härigenom anlades och röjdes stora arealer skog, som nu är i medelåldern.
Inte minst finns dessa skogar på marker tillhörande storskogsbruket.
70-talets skogspolitik ägnades bl.a. åt att utforma en ny skogsvårdslag ’i tiden’. Den utgick med
få undantag från det system för skogsskötsel och miljöhänsyn som gemensamt utvecklats av
forskning och praktik, då inte minst inom storskogsbruket, under de föregående 30 åren. Lagens
föreskrifter och allmänna råd var i stora stycken en handbok i produktionsinriktad boreal skogsskötsel.
Under årtiondet infördes anmälningsplikt vid slutavverkning. Skyddsföreskrifter utarbetades för
lagring av virke i skogen, liksom för åtgärder att motverka insektsangrepp på växande skog. Vi
fick skärpningar i naturvårdslagen. Skogsbrukets användning av kemiska medel för lövbekämpning
reglerades i omgångar. Man kan säga att allt detta var överordnade styrmedel, som
samhället ansåg nödvändiga för att det nya skogsbruket skulle fungera tillfredsställande över hela
fältet.
Under 70-talet fortsatte det storskaliga nyskapandet av skog. Den har nu vuxit fram till att bli en
värdefull resurs för de närmaste årtiondenas virkesuttag. Även tillgången i dag på äldre, virkesrik
skog kan för vissa skogsbolags del tillskrivas ett långvarigt systematiskt sparande av de bästa
bestånden under denna tid. Till förrådsuppbyggnaden har också skogsgödslingen bidragit, som i
storskogsbruket under årens lopp ökat virkesproduktionen med åtskilliga tiotals miljoner m3.
Under 80-talet började nya kunskaper, avsedda att värna om den biologiska mångfalden, att inlemmades
i skogsskötseln. Detta som en effekt av allmänt ökad miljömedvetenhet. Denna bars
fram, inte minst av den pågående skogsforskningen på miljöområdet. Miljötänkandet fick bl.a.
genomslag i 79 års lag genom dess §21. I storskogsbruket spreds kunskapen om ’den nya naturvården’
till de anställda genom omfattande utbildningskampanjer. Skogsvårdsorganisationen
riktade sin information till de privata skogsägarna.
All utbildning byggde till stor del på kurslitteratur som utarbetats genom Skogsstyrelsens försorg.
Den modifierade skogsskötseln bör ha givit positiva bidrag till skogsmiljön, framför allt i
dagens ungskogar.
Samtidigt fortsatte strävandena att genom statlig styrning omföra gles skog med dålig tillväxt till
ny mer välproducerande. Vid sidan härom gynnades skogsbruket i norra och inre Norrland av
statsbidrag till återväxtåtgärder över huvud. Dessa åtgärder har fått effekt bland alla ägarkategorier
i form av ökade arealer av i dag ung skog.
Stora arealer contorta planterades i Mellersta och Norra Sverige. Därmed fortsatte uppbyggnaden
sedan 70-talet av en unik resurs snabbväxande skog. Den täcker i dag totalt ca en
199