Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
hushållningsmålen. Bland företag som drivit en restriktiv och framåtsyftande skogshushållning i
det förgångna hade skogens tillstånd och skogsrörelsens lönsamhet förbättrats markant.
Tillkomna föryngringsytor präglades nu i större utsträckning än någonsin av olika rekommenderade
naturvårdshänsyn. Av samma skäl undantogs i åtgärdsplaneringen känsliga skogsavsnitt från
avverkning. Det rörde sig inom storskogsbruket om avsevärda arealer, som på detta sätt lades åt
sidan. Man räknade med att naturvårdshänsyn sammantagna minskade den annars uthålligt
tillgängliga avverkningskvantiteten med ca 10%. Inskränkningen var delvis självpåtagen, men
också en följd av opinionstrycket.
Enligt 94 års skogsvårdslag skall skogen skötas så att den uthålligt ger god avkastning samtidigt
som den biologiska mångfalden bibehålls. Mycket av det regelverk som den tidigare lagen satte
upp för skogsskötseln nedmonterades. Samhället kunde nu - ville man anse - lita på att skogsbrukarna
kunde sin sak och tog sitt ansvar. Detta förhållande togs också till intäkt för att samhällets
rådgivning och övervakning ansågs kunna minska.
De praktiska konsekvenserna av den nya situationen verkar ha blivit just de som redan på förhand
kunde förutses. Åtminstone av en som deltagit i en skogsvårdsstyrelses plena under ca 20 års tid.
Man kan i dag runt om i landet iaktta en ’mångfald’ i skogsbrukssätten, som säkert inte varit den
avsedda. Många skogsägare, stora som små, valde att spara på utgifterna i nuet utan att bekymra
sig om oundvikliga konsekvenser av ett sådant handlande i ett längre perspektiv.
Det skall i ärlighetens namn framhållas att merparten skogsägare även på 90-talet skötte sin skog
med den äran. Och att det bland ’avfällingarna’ säkert fanns många i skogsskötseln rätt
obevandrade, som intet ont anande bara rättade in sig i det för stunden mest fördelaktiga ledet.
Sammanfattande synpunkter
Generellt sett har vi i dag en svensk skog som utgör en historiskt sett unikt värdefull resurs för
vårt land. Till det positiva resultatet bidrar (1) en försiktig och framåtsyftande avverkningspolitik,
(2) beståndsvårdande åtgärder i form av röjning, gallring och gödsling, (3) målmedvetna investeringar
i ny skogsväxt och (4) god tillgänglighet i skogen p.g.a. ett nät av permanenta skogsbilvägar.
Genom växtförädling, ungskogsvård och nya trädslag har tillväxten kunnat ökas starkt i
den skog som i dag räknas till den unga och medelålders.
Denna nya skog är resultatet av ett till sin omfattning och karaktär helt unikt, nu mer än 50-årigt
landsomfattande skogsodlingsprojekt. Ty under denna period utvecklades i Norden det första
rationella och hållbara konceptet för borealt skogsbruk över huvud. Inom resten av det enorma
cirkumpolära barrskogsbälte, som vi kallar boreal skog, sker virkesfångsten fortfarande till
största delen i urskogar. I Sverige kan vi i stället bedriva ett uthålligt skogsbruk baserat på en
resurs av skog i alla åldrar.
Vid 1900-talets början präglades stora delar av det sydsvenska landskap, som nu bär skog, av
betesmarker och ljunghedar. De senare planterades med tiden igen. Betet upphörde gradvis och
skogen vandrade in med eller utan mänsklig medverkan. I det senare fallet stöddes arbete av
skogspolitiken, inte minst genom rådgivning, bidrag samt frö- och plantleveranser via den
dåvarande skogsvårdsorganisationen. I dag växer här landets mest produktiva skog. Skogen i norr
präglades vid samma tid av uttunnade urskogar. Utglesningen fortsatte under ytterligare flera
årtionden.
Men fr.o.m. slutet av 1940-talet började det i norr dominerande storskogsbruket utveckla en ny
typ av skogsskötsel. Bidragande till förändringen var säkert ägarkopplingen skog-industri, en
förbättrad lönsamhet och därmed framtidstro. Viktigt var att skogsforskningen, som resultat av
ett långdraget och mödosamt pionjärarbete, vid denna tid kunde börja anvisa mer offensiva metoder
att bedriva skogsbruk. Den nya skogsskötseln kom snart att tillämpas av alla skogsägare
inom så gott som hela det svenska barrskogsområdet.
Efterkrigstiden präglades inte av någon särskilt lyckat skogspolitiskt nytänkande vad gäller
lagutformning. Tillämpningen av 1948 års lag med sitt regelsystem, råkade snabbt in i en åter-
198