Skogspolitisk historia

”SCA:s skogsbruk och samhället:
Skogspolitisk historia
Skogen har en central roll för vårt lands ekonomi. I skogsvårdslagen har därför samhället anvisat
ramar inom vilka skogsbrukarna har att anpassa sina åtgärder för att nationens intressen
skall tillgodoses.
SCA är en stor och även nationellt sett betydande skogsägare. Vi förfogar över en väl utbyggd
industri för förädling av skogens virkesavkastning. Vi säljer huvuddelen av våra produkter på
den internationella marknaden.
SCA:s skogar bildar alltså en viktig bas för den egna verksamheten. Därför måste vi kontinuerligt
göra egna bedömningar om hur våra skogar bäst skall brukas. Regler måste utformas utifrån
egna utgångspunkter. Hittills har SCA:s grundsyn beträffande skogsbrukets lämpliga uppläggning
och inriktning visat sig ligga mycket nära i linje med samhällsintressena i övrigt, bl.a. uttryckta
i skogsvårdslagen.
Däremot kan SCA med tillgång till yrkesskickliga anställda och betydande resurser i övrigt arbeta
effektivare och nå längre i sitt skogsbruk än till de försiktigare mål som samhället ansett sig
kunna ställa upp. Inom ramen för gällande lagstiftning föreligger därför hos SCA ett behov av
egna riktlinjer – såväl principiella som praktiska – för skogshushållning och skogsvård.
Vidare lever SCA i öppen konkurrens med skogsbruk världen runt eftersom huvuddelen av våra
produkter exporteras. Inte minst därför måste det företagsekonomiska tänkandet prägla vårt
skogsutnyttjande på kort och lång sikt. Detta är särskilt viktigt att understryka i ett skede då
samhället – ofta av politiska och icke av skogliga skäl – upprättat ett regelsystem för skogliga
åtgärder kopplat till avgifter och bidrag som till sina konsekvenser blivit mycket svåröverskådligt.
”Bidragsskogsbruk” ’är sällan detsamma som ett ekonomiskt sunt skogsbruk. För SCA är det
givetvis nödvändigt att följa de spelregler som samhället skapat i detta hänseende. På samma
gång är det viktigt att se till att vårt skogsbruk inte förlorar kontakten med den äkta ekonomiska
verklighet som omger oss.”
Nytt i 1979 års lag var lagens §21 om hänsyn till naturvårdens intressen. Begreppet naturvård
hade nu också fått en mer modern infallsvinkel. För första gången tryckte man på naturvården
som viktig för växter, djur, vatten och klimat. Ty tidigare var begreppet naturvård i skogsbrukssammanhang
mest förknippat med åtgärder ägnade att tillgodose direkt mänskliga behov.
Skogsbruket fick nu ett lagstadgat naturvårdsåläggande att beakta, som var både omfattande och
detaljerat. Incitamenten till de nya reglerna kom framför allt från företrädare för den naturvårdsinriktade
forskningen. Denna var en ny forskningsdisciplin, som framför allt vuxit fram
under 70-talet. Verksamheten hade, och skulle även framdeles ha, delvis andra huvudmän än
övrig skogsforskning. Naturvårdsverket blev en betydelsefull mecenat. Därtill kom naturvårdsinriktad
forskning vid universitet och högskolor utan direkt skoglig anknytning. Parallellt
med de skogliga organen började naturvårdsverket också utarbeta önskescenarier för hur skogsbruket
borde bedrivas. Dessa avvek i vissa stycken från dem som skogspolitiken just hade anvisat.
Personligen upplevde jag 80-talet som en mycket intressant period. Jag hade redan tidigare känt
på mig att det rådande begreppet ’skogsvård’ behövde breddas. Detta m.h.t. de nya rön och synsätt,
som den naturvårdsinriktade forskningen sannolikt skulle producera. Utvecklingen av våra
skogsskötselkoncept hade alltid skett i nära samarbete med den pågående forskningen, och här
var något nytt på gång som vi borde ta till oss. Jag ville redan på 70-talet till bolaget knyta
specialkompetens i naturvårdsfrågor, men tiden var inte mogen.
För skogsvårdsorganisationen uppstod problem vid övervakningen av att lagens krav på naturvårdshänsyn
verkligen efterlevdes. Inte oväntat visade sig kunskapsnivån inom skogsbruket, alla
kategorier, vara minst sagt diminutiv när det gällde t.ex. flora- och faunavård av den omfattning
och karaktär, som nu krävdes. 80-talet kom därför att präglas av mycket ambitiösa utbildningskampanjer.
Skogsvårdsstyrelserna gjorde en jätteinsats inom privatskogsbruket. Skogsföretagen
såg till att alla skogsanställda - uppifrån och ner - drillades. I SCA:s fall rörde det sig om närma-
195