Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
ställt sig, utan hamnade mitt uppe i ett pågående skogsbruk, fullt med vägar, maskiner, avverkningar,
kalhyggen o.s.v.. Detta blev en källa till bekymmer för många av dem. Och när det sedan
stod klart att inte minst ’storkapitalet’ var involverat i allt detta störande så måste verksamheten
bekämpas. Upp till kamp, alltså, med protester, ockupationer och ibland t.o.m. otäcka sabotage.
Enligt den nya lagen skulle det övergripande skogspolitiska målet för skogsbruket vara en hög
och värdefull virkesavkastning under hänsynstagande till naturvårdens, kulturminnesvårdens,
rennäringens och andra allmänna intressen. I sina detaljer var det en lag ’i tiden’. Man införde
reproduktionsplikt för alltför gles, lågproducerande skog, som kom att benämnas 5§3- skog.
Detta gällde även överårig skog. Naturlig föryngring fick endast utnyttjas där metoden var
biologiskt säker. Trakthyggesskogsbruk skulle gälla som huvudregel. I efterföljande föryngringsåtgärder
skulle ingå hyggesrensning, markberedning och om så erfordras, skyddsdikning.
Det stadgades hur många plantor som minst skulle finnas efter beståndsanläggningen. Lövslyuppslag
skulle röjas bort. Röjningsplikt infördes som en sista beståndsvårdande åtgärd. Enligt
önskemål från departementschefen infördes dock av försiktighet begränsningsregler för contortaodling.
Dessa var till en början ej särskilt besvärande utan ungefär anpassade till skogsbrukets
uttalade behov. Senare skärptes de.
1979 års skogsvårdslag vilade med få undantag på det system för skogsskötsel och miljöhänsyn
som under de föregående 30 åren gemensamt utvecklats av forskning och praktik. Storskogsbruket
hade varit starkt pådrivande i denna process. Lagens föreskrifter och allmänna råd
utgjorde i stora stycken en handbok, som angav minimikraven för en produktionsinriktad boreal
skogsskötsel.
70-talets skogspolitik innebar att skogsvårdsorganisationen ägnade stora resurser åt att sprida
kunskapen till skogsbruket om den nya skogsskötseln och tillhörande styrmedel, framför allt till
det privata. Gallringsverksamheten var mycket låg i detta skede, inte minst i brist på lämplig
skog. Omfattande slutavverkningar inom storskogsbruket ledde till anläggning av stora arealer ny
skog, mest genom plantering. För första gången kunde nu genetiskt förädlat frö från fröplantager
börja användas i plantskolorna. Likaledes planterades avsevärda arealer med snabbväxande
contortatall. Detta var viktiga åtgärder till fördel för den framtida virkestillgången. Som resultat
växer dagens yngre skog, som härstammar från denna tid, i genomsnitt väsentligt bättre än den
naturgivna.
80-talet
Den nya skogsvårdslagen var mycket detaljerad i kraven på verksamhetens resultat. Dessutom
höjdes den skatt i form av en ’skogsvårdsavgift’ kraftigt, som alla skogsägare fått leverera in till
statskassan. För SCA:s del låg avgiften under 70-talet strax under en miljon kronor per år för att
under 80-talets första år pendla mellan 9 och 13 miljoner kronor. De indragna medlen dirigerades
delvis tillbaka till skogsbruket som bidrag till olika skogsvårdande åtgärder. Men bidragsreglerna
gynnade främst skogsbruket i norra och inre Norrland. Detta väckte irritation bland mer sydligt
verksamma skogsbrukare. De ansåg sig inte ha anledning subventionera verksamheten i andra
landsdelar.
Många möjligheter öppnades således för skogsägare i Norrlands inland att erhålla statligt stöd för
olika aktiviteter. År 1981 var t.ex. 13 olika åtgärder bidragsberättigade. Följden blev en
omfattande byråkrati för den som ville dra största möjliga nytta av stödet. För SCA, vars skogar
till stor del låg inom bidragsområdet, blev administrationen arbetsdryg och dyr. Det kändes inte
alltid så meningsfullt att ’jaga bidrag’ vid sidan av alla övriga sysslor. Dessutom beskrevs skogsskötseln
så utförligt i lagens anvisningar att den började uppfattas som normerande och inte som
minimikrav. Vi kände att de anställda måste delges SCA:s inställning till lagstiftningens
regelsystem, samt till bidragen. Därför infogades år 1982 ett särskilt avsnitt i skogsvårdsanvisningarna.
Detta kan vara värt att citera:
194