Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
utrett den föreslagna överavverkningens långsiktiga konsekvenser vad avser skogstillståndet.
Skogshögskolan, från vilken utredningen beställt sina avverkningsberäkningar, saknade ännu vid
denna tid instrument för att göra sådana överväganden.
Vi beslöt därför att utföra parallella konsekvensberäkningar under utnyttjande av SCA:s nya
datoriserade beräkningsmodell ”Hushållningsmodellen”. Med hjälp av denna kunde man få inblick
i ett vitt spektrum av konsekvenserna på kort och lång sikt vid val av olika skogsbruksalternativ.
Forskningen hade nu kommit så långt att man kunde göra relativt säkra utvecklingsprognoser
för skog av olika karaktär. Vår prognosmodell hade redan börjat användas av
några av de andra skogsföretagen.
Ingemar Axelsson, Munksjö AB, Erik Edlund, Uddeholms AB och jag själv bildade en arbetsgrupp
tillsammans med Bertil Hedlund, AB Skogsplanläggning. Vid Skogsvårdsförbundets årsmöte
under Skogsveckan 1973 redovisade jag följderna av virkesuttag på de nivåer, som utredningen
fastnat för. Man skulle på sikt åstadkomma en kraftig och uthållig nedgång i virkestillgången
i landets skogar. En stor andel av skörden skulle då vara klenvirke. En våldsamt
ökad areal av kalhyggen och ungskog skulle också komma att breda ut sig.
Vårt arbete bidrog säkert till att utredningen inte överlevde remissrundan utan i tysthet sopades
under mattan. Detta var mycket intressant för mig att uppleva. Det bekräftade min övertygelse att
den svenska folksjälen aldrig skulle acceptera någon annan politik än en som syftar till att åstadkomma
eller bevara ett gott skogstillstånd i landet. Detta oavsett hur mycket man än bevisar fördelen
med motsatsen genom räknemodeller, som gynnar handlandet i det korta perspektivet. En
skogspolitik, som hävdar en sådan linje, har ingen framtid.
Under sent 50-tal, men framför allt 60-talet, startade en genomgripande mekanisering inom
skogsbruket. Förändringen medförde viktiga anpassningar av skogsskötseln till en ny tid. En
ofrånkomlig följd blev ett starkt minskat behov av manuell arbetskraft. Det blev brist på jobb i
skogen. För att lindra verkningarna ingrep statsmakterna med olika sysselsättningspaket i skogsbygderna.
De s.k. ’beredskapsarbetena’, påbörjades år 1958 och fortgick ända till slutet av 80talet.
Under 60-talet sysselsattes framför allt friställda skogsarbetare. Senare kom beredskapsverksamheten
att omfatta betydligt fler kategorier arbetslösa. Verksamheten bestod främst av
hyggesrensning, plantering och röjning, men även gallring och återplantering av sorkskadade
kulturer. Den stora satsningen gällde röjning. Inte minst storskogsbruket drog under 60-talet, men
även senare, nytta av beredskapsarbeten och AMS-stöd. På så vis ökade arealerna av ung skog
som i dag snart är eller redan är gallringsbara.
Röjningar förlades också till medelålders skog, som p.g.a. tidigare utebliven skötsel var full av tät
underväxt, ett slags tusenbrödrabestånd av småträd. Det rörde sig ofta om tidigare illa belägen
skog, som nu var åtkomlig genom utbyggnaden av skogsbilvägar. Dessa var ofta delfinansierade
med statsbidrag. Underväxten i sådan skog tog sin ordentliga tribut av tillväxten. Om den avlägsnades
ökade dimensionsutvecklingen på huvudstammarna. I dagens äldre skog finns många bestånd
som en gång med statsmedel sanerades på detta sätt.
Vid slutet av 60talet var skogskonjunkturen dålig under några år. I det norrländska inlandet försvarade
virkesintäkterna ofta inte fullständiga föryngringskostnader. Staten gick då in och hjälpte
skogsägarna med bidrag så att det ändå skulle vara möjligt att fortsätta bedriva ett uthålligt
skogsbruk inkluderande skogsanläggning. Även dessa skogspolitiska åtgärder har ökat tillgången
på medelålders skog i dag.
Under årtiondet tog också skogsgödslingen fart. En följd blev att vi fick en särskild forskargrupp
för skogsgödslingsfrågor på det nyinrättade Institutet för skogsförbättring. Detta var framför allt
storskogsbrukets förtjänst. Vid institutet fortsatte man och utvidgade de försök med
skogsgödsling som skogsbruket redan inlett. Det gällde för forskarna att belysa centrala frågor,
såsom det volymmässiga utfallet av åtgärden, effekten av att använda olika gödselmedel, miljökonsekvenser,
o.s.v.
Staten har delfinansierat driften av Institutet för skogsförbättring alltifrån starten. Det utgör nu en
del av SkogForsk. Skogsgödsling är framför allt en storskogsbrukets angelägenhet. Verksamheten
har under årens lopp lett till en merproduktion av åtskilliga tiotals miljoner kubikmeter virke.
192