Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
utspisades knattrade motorsågarna. Genom att avverka det mesta av skogen, men lämna kvar den
enstaka förekomsten relativt gröna klenare träd, hade beståndsresterna enligt beräkningsmodellen
förvandlats till utvecklingsbar skog. Nu krävdes inga restaureringsåtgärder, en ny ’utvecklingsbar
restskog’ hade sett dagens ljus.
Efter erfarenheter av detta slag utfärdades ny tillämpningsanvisningar till skogsvårdslagen, som
möjliggjorde en mer offensiv satsning på förbättrad skogsproduktion. Men exempel som dessa
medförde ändå att frågan om vad som i lagens mening kunde accepteras som ’utvecklingsbar
skog’ kom att bli omtvistad. För att klargöra detta krävdes nämligen en någorlunda tillförlitlig
uppfattning om vilken produktionsförmåga framtida skog kunde ha. Detta var lagtillämpningens
akilleshäl. Lagen skrevs i ett skede då förekomsten av uppvuxen acceptabelt skött skog var bristfällig,
och under alla omständigheter dåligt studerad. Kulturskog i dagens bemärkelse var det
likaledes mycket ont om.
Industrins virkesbehov ökade vid denna tid. Koreakriget medförde en aldrig skådad
högkonjunktur inom skogsindustrin. Skogens värde som råvaruresurs gick i höjden. Dess nationalekonomiska
betydelse likaså. Sin mer optimistiska tro på framtidsskogen grundade storskogsbruket
på de erfarenheter av skogskultur och från början skötta självföryngringar som
fr.o.m. 50-talet fanns tillgänglig i ökande omfattning. Nu gick skogsforskningen och praktiken
hand i hand. Professor Henrik Pettersson, Skogsforskningsinstitutet, publicerade produktionstabeller
för svensk planterad tall och gran. Anders Holmgren, f.d. överjägmästare i Domänverket,
redovisar ett omfattande material av gamla planteringar och sådder. Professor Lars Tirén, Skogsforskningsinstitutet,
startade undersökningar i yngre och medelålders norrländska skogskulturer.
Uppdraget överläts snart på sedermera professorn Sven-Olof Andersson, Skogsforskningsinstitutet,
som med tiden kunde utarbeta sina viktiga produktionstabeller för detta trädslag. Thorsten
Andrén, skogsvårdschef för MoDo AB, redovisar den uppseendeväckande snabba utvecklingen i
kulturskog av tall i Västerbotten.
Allt detta stödde uppfattningen om det berättigande i att avveckla den sönderhuggna
svagväxande restskogen och lämna alla former av luck- och blädningshuggningar därhän. Detta
för att i framtiden kunna utnyttja den överlägsna produktionen i svensk kulturskog. Nu krävdes
övergång till trakthyggesskogsbruk, eller om man så vill ’åldersklass-skogsbruk’. Även
skogspolitiken hängde med i galoppen. Motståndet mot förändringen fick den slutliga dödsstöten
när mekaniseringsvågen sköljde in över skogen fr.o.m. 50-talets senare del. Blädningsmetoden
hade nu inte ens i det korta perspektivet driftsmässiga fördelar jämfört med trakthuggningen.
60-talet
En ansats under 60-talet att omarbeta skogsvårdslagen blev inte heller så lyckad. Under sju år
arbetade en utredning under ordförandeskap av Valfrid Paulsson, blivande generaldirektör för
Naturvårdsverket. År 1973 framlades betänkandet med titeln ’Mål och medel i skogspolitiken’.
Även här stödde man sina slutsatser på en ekonomisk grundsyn. Utredningens tänkare i detta
avseende var nationalekonomen Karl G. Jungenfelt.
Politiken vacklade i detta tidsskede mellan öst och väst. Sannolikt påverkad av ett
planekonomiskt och i viss mån statsmonopolistiskt tänkande, samt under intryck av en dessbättre
tillfällig lågkonjunktur inom skogsbranschen, föreslog utredningen en snabb realisation av
landets äldre skog. Det där bundna kapitalet gav dålig förräntning och borde placeras om. Till
förmån för jättelika varv och stålverk - kan man tänka. Man höll också för troligt att plastsubstitut
mm. i framtiden skulle erbjuda en stark konkurrens med skogsprodukterna. För att rädda vad
som räddas kunde förslogs därför en likaledes snabb utbyggnad av skogsindustrin medan efterfrågan
ännu fanns på skogens produkter. Fr.o.m. slutet av århundradet skulle det sedan vara tid
att börja banta industrin.
Utredningens förslag hade lett till svåra inre motsättningar mellan ledamöter, sakkunniga och
experter. Betänkandet innehöll därför diverse reservationer och särskilda yttranden.
Inom skogsindustrin blev vi synnerligen oroade av utredningens närmast konfiskatoriska tankegångar.
Hos oss fanns framtidstron kvar. En svaghet i utredningen var att man inte tillräckligt
191