Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
4.6. Stig Hagner - Skogspolitikens betydelse för dagens
skogstillstånd. Hur beskrivs detta med erfarenheter från
storskogsbruket?
Inledning
Den senare halvan av 1900-talet präglades av omvälvande förändringar i svenskt skogsbruk.
Detta avseende såväl skogstillståndet som driftsformerna och synen på skogen som sådan. Under
huvuddelen av denna tid var jag en av dem som aktivt påverkade förändringsprocessen. Jag arbetade
först en 10-årsperiod inom skogsforskningen med inriktning på skogsföryngring. Därefter
hade jag det övergripande ansvaret för skogsvård och skogshushållning inom SCA, landets till
skogsinnehavet största bolagsskogsbruk. Under den senare delen av min aktiva tid verkade jag
också, parallellt med mina övriga plikter, som adjungerad professor i skogsskötsel vid SLU:s
Skogsfakultet. Under ca 20 år var jag ledamot av styrelsen för Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands
län.
Det gällde under min aktiva tid att anpassa skogsutnyttjandet till ekonomi och teknik, tillgången
på arbetskraft, lagstiftning mm. Men framför allt drevs utvecklingen fram av en successivt alltmer
fördjupad insikt i hur skogen fungerar biologiskt, samt utvecklingen av nya fundamenta för
skogsskötseln.
Vid 40-talets slut hade skogsforskningen och några praktiskt verkande föregångsmän stakat ut en
någorlunda lämplig färdväg för det stora skogliga restaureringsarbete, som just hade börjat. Men
mycket återstod att utveckla. Och få hade då klart för sig vilken gigantisk uppgift som väntade
under de närmaste årtiondena. Detta både vad gäller mobiliseringen av fysiska liksom av ekonomiska
resurser. Man anade inte heller vilken slumrande produktionspotential som fanns förborgad
i svensk skog och skogsmark. Den skulle snart komma i dagen och börja utnyttjas.
Detta var också den tid då man för första gången målmedvetet och på bred front började balansera
virkesuttagen mot kostnadskrävande åtgärder för att vidmakthålla eller öka skogsproduktionen.
Vad gäller den nordliga (boreala) skog, som omkransar vårt klot, var vi nordbor nästan ensamma
om detta. På andra håll; i Sovjetunionen, Kanada etc. avverkades då (liksom fortfarande) nästan
allt virke i urskogar och utan att följas av nämnvärda återväxtåtgärder.
Under så gott som hela min tid inom skogsbruket var verksamheten starkt inriktad mot att förse
skogsindustrin med virke. Vi försökte vara rationella och kostnadseffektiva. Och vi var mycket
framgångsrika med att öka skogens avkastning. Men vi understödde också och drog nytta av den
gryende naturvårdsinriktade skogsforskningen.
Författare: Professor STIG HAGNER
ledde under nära tre decennier skogsvårdsarbetet vid SCA, den största ickestatliga
skogsägaren i Europa. Han upprätthöll samtidigt en adjungerade professur
i skogsskötsel på Skogsfakulteten vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Hagner var
en av de personer som med kraft drev fram en ny produktionsinriktad skogsskötsel
i Norrland. Härigenom sattes inte bara de under föregående tidsskeden svårt sönderhuggna
skogarna i stånd, deras avkastningsförmåga höjdes dessutom avsevärt.
Stig Hagner hade många skogliga uppdrag både nationellt och internationellt.
Han är fortfarande aktiv som skribent och debattör i en tid av stora förändringar i
synen på skog och skogsbruk världen över. Ledamot av KSLA 1972-.
187