Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
15. Certifieringen och skogsbolagens anpassning mot en allt mer miljömedveten marknad.
16. Regeringens proposition ”Svenska miljömål”, 97/98 och därefter riksdagens beslut 1999 om
nationella miljömål. Samt avslutningsvis inte minst
17. Skogsstyrelsens ”Levande skogar, 1999. Redovisning av regeringsuppdrag om miljömål”.
Sammanfattning och slutsatser:
Skogsbruk/naturvård då, nu och sedan
Från sekelskiftet och fram till 1960-talet kunde skogsbruket bedrivas helt utan beaktande av
naturvårdsaspekter. Detta dels p.g.a. skogsbrukets skonsamma metoder, dels p.g.a. naturvårdens
svagare ställning. Det var först kring 1960 som vissa skogsbruksmetoder, kalhyggen och spridning
av kemiska preparat för lövslybekämpning, började ifrågasättas från naturvården och då
främst från Naturskyddsföreningen. Den offentliga naturvårdens juridiska, personella och
ekonomiska möjligheter att reglera vissa delar av skogsbruket och att skydda för naturvård värdefulla
skogar var mycket begränsade. Naturvårdsverkets ekonomiska resurser prioriterades, helt
riktigt och nödvändigt, till att bilda naturreservat för att begränsa exploateringen av några av
landets för friluftsliv betydelsefullaste stränder och skärgårdsområden. Den hänsyn till naturen
vid nyttjandet av dess resurser som var inskriven i naturvårdslagen (1964) hade ingen praktisk
effekt på skogsbruket. Naturvårdens möjligheter förbättrades dock något när en bokskogslag
trädde i kraft 1974, hänsynsregler infördes i skogsvårdslagen 1975 och skogsstyrelsen gick ut
med anvisningar till denna. Skogsutredningens betänkande 1978, talet om en framtida virkessvacka,
ett allt mera tekniskt inriktat skogsbruk, det geografiskt allt mera spridda trakthyggesbruket,
ökad användning av contortatallen, dikning och hyggesplöjning samt den omfattande
s.k. 5§3-satsningen för att ta bort ”skräpskog” ledde sammantaget ofta till konflikter skogsbruk/naturvård
under hela 80-talet. Som motvikt mot detta arbetade skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna
intensivt med råd och anvisningar, information och utbildning för ett mera hänsynsfullt
skogsbruk.
En ny skogspolitik, ändringar i skogsvårdslagen och naturvårdslagen, precisering av miljömål,
starkt ökade resurser för skydd av värdefulla skogar och biotoper, certifiering, sektoransvar och
början till övergång till ett mera ståndortsanpassat skogsbruk ledde så till 90-talets ”genombrott”;
ett starkt ekologiskt och naturvårdsinriktat skogsbruk parat med goda möjligheter att skydda de
för naturvård , friluftsliv och landskapsbild mest värdefulla skogsmarkerna. Med en utveckling
av detta skogsbruk är det min övertygelse, att de miljömål som nu ställts upp kommer att nås
fram till omkring år 2020, och då inte minst genom skogsbruket självt.
I april 2001 Rune Frisén
186