Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
Så blev också fallet och då bl.a. till följd av myndigheternas 1984 utgivna gemensamma riktlinjer
för samarbete mellan länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser.
Naturvårdsverket fann det 1983 åter angeläget att precisera sin syn på miljöproblem, miljöhänsyn
och miljövård i skogsbruket. Detta inte minst mot bakgrund av den nya skogsvårdslagen och den
angivna skogspolitiken. Detta skedde i dokumentet "Skogsbruket och miljön. Handlingsprogram”.
Det riktade sig till beslutsfattare och andra intressenter på central, regional och lokal
nivå. Från denna publikation vill jag här framhålla några principer som på ett bra sätt återspeglar
vilka problem som förelåg eller kunde föreligga vid denna tidpunkt, och där diskussioner och
överläggningar ofta var intensiva. Här anges bl.a. att risken för konflikter ökar:
- När skogsbruksåtgärder leder till minskad diversitet hos flora och fauna..
- När skogsbruksåtgärder vidtas på impediment, inom fjällnära skogar och i skärgårdsområden.
- När mark som inte tidigare varit skogbärande tas i anspråk för virkesproduktion.
- När skogsbruk bedrivs inom intensivt utnyttjade rekreationsområden.
- När kemiska bekämpningsmedel och gödselmedel används.
- När schabloniserat skogsbruk bedrivs.
I sitt handlingsprogram framför verket stora betänkligheter mot avverkningar av ”urskogar” och
annan överårig skog utan att det finns skogsbruksplaner och utan att det skett nära samråd med
naturvården. Vidare ifrågasätter verket hyggesplöjning, helträdsutnyttjande, stubbrytning och
användning av främmande trädslag där svenska kan ge samma avkastning. Verket uppmärksammar
också på bristande anpassning av hyggesstorlek och hyggesgränser. Verket föreslår också
bättre preciseringar av naturvårdsvärden med bl.a. inventeringar och skogsbruksplaner. Därtill
föreslår naturvårdsverket vissa ändringar i den gällande skogsvårdslagen och att företagsekonomiskt
ej lönsamma skogsbruksåtgärder inte utföres med hjälp av bidrag från staten eller på statlig
mark, när naturvårds- eller andra miljövärden kan komma till skada. I handlingsprogrammet
anges typer av områden där spridning av kemiska bekämpningsmedel inte bör ske.
Bild 5. Den av naturvården under lång tid ifrågasatta markberedningsmetoden hyggesplöjning, som
bl.a. användes i fjällskogar och upp mot kalfjället. (foto från Domänverkets arkiv)
Samma år,1983, utger skogsstyrelsen nya allmänna råd om hänsyn till naturvård; flora, fauna,
landskapsbild och rekreationsområden. Här anges också att hyggesstorleken bör begränsas och
hyggesformen anpassas till terrängen och den omgivande skogen. Impediment skall som regel
undantas från slutavverkning. Detta gäller även små produktiva områden som är av liten ekonomisk
betydelse om det är påkallat med hänsyn till floran, faunan eller landskapsbilden.
Skogsstyrelsen inför här en mera preciserad och bredare hänsyn till naturvården och landskapsbilden
än tidigare.
Hela 80-talet liksom de första åren på 90-talet vill jag beteckna som en period av allt tydligare
problem och i vissa fall motsättningar mellan det praktiska skogsbruket och naturvården. Detta
trots att de centrala verken preciserat sin syn på skogsbruk/naturvård, trots att vi fick en ädellöv-
182