Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
goda naturliga förutsättningar - ett gynnsamt klimat och en i stort sett god skogsmark - under
skogsvårdens hägn företett en snabb utveckling. Det torde nu ha erövrat platsen som vårt lands
bästa skogsområde."
I figur2.2-3 redovisas hur virket använts sedan 1850-talet intill våra dagar.
Figur 2.2-3 Virkesförbrukning 1853-1990.(Arpi 1959, kompletterad av Skogsstyrelsen, 2000)
Här återges de olika industriella nyttjanden som nyss har kommenterats. Vad som emellertid är
påtagligt när det gäller sortimentsfördelningen är att andelen brännved fram till tiden efter andra
världskriget motsvarade halva årsavverkningen. Den mycket kraftiga och snabba nedgången i
brännvedsförbrukningen under efterkrigstiden förklaras av de fossila bränslenas genomslag. Ved
behövdes inte längre för uppvärmning. De fossila bränslena hade också betydelse på annat sätt,
då de tillsammans med genombrottet i den tekniska utvecklingen möjliggjorde en mekanisering
av transporterna. Detta ledde till en dramatisk minskning av den svenska häststammen från drygt
700 000 på 1920-talet till i storleksordningen 70 000 på mitten av 1960-talet (Furugren 1994).
Detta återverkade naturligtvis på behovet av jordbruksmark för foder och bete. Översiktligt beräknat
betyder detta att inemot 1 miljon hektar jordbruksmark blev överflödiga och därmed till
stor del återgick till att bli skogsmark.
Den markanta ökningen av brännvedsavverkningen under andra världskriget - som tydligt framgår
av figuren - fick också påtagliga och positiva effekter på skogstillståndet genom att vedhuggningen
till stor del genomfördes som skogsvårdande gallringar. I boken Våra skogar under ett
halvsekel (Minnesskrift vid skogsvårdsstyrelsernas 50-års jubileum), beskriver Nordquist( 1955 )
den stora betydelse för skogsvården som de omfattande vedavverkningarna haft under denna tid.
Från hösten 1939 till hösten 1948 avverkades årligen i genomsnitt 35-40 miljoner m³t brännved
mot endast 20-25 miljoner m³t åren före kriget..
Sedan 1950-talet dominerar helt det industriella nyttjandet av skogsråvaran. Massaindustrins
virkesförbrukning tog fart efter första världskriget. Sågverken har däremot varit en stor virkesförbrukare
ända sedan mitten av 1800-talet. Efterfrågan på sågat virke ökade då genom industrialiseringen
i England, Holland, Belgien och andra länder i Västeuropa. I Norge, som varit en
dominerande leverantör började de åtkomliga skogsresurserna att sina i början på 1800-talet,
varför intresset riktades mot Sverige. Därmed inleddes, med början i västra Sverige, en omfattande
sågverksutbyggnad som förhållandevis snabbt förflyttade sig norrut och vid mitten av 1800talet
nådde norra Sverige. I figuren nedan åskådliggörs hur den nordeuropeiska timmergränsen
förflyttade sig norrut över landet.
11