Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
4.5. Rune Frisén - Skogsbruk och naturvård under ett halvt
sekel, 1950 - 2000
Inledning
Med utgångspunkt från egna erfarenheter från 1950-talets mitt, och särskilt från 60-talet då jag
började arbeta inom den offentliga naturvården, skall jag försöka återge den utveckling som skett
vad gäller relationen skogsbruk/naturvård. Härvid kommer jag främst att belysa sådana problem
som vissa skogsbruksåtgärder, sett från en naturvårdares glasögon, har lett till under delar av eller
hela denna period. Genom denna fokusering kring problem kan framställningen uppfattas som
negativ gentemot skogsbruket och den naturresursanvändning som skogsbruket representerar. Jag
vill därför redan inledningsvis betona, att min och naturvårdens grundinställning är helt positiv
till ett omfattande, reversibelt och uthålligt nyttjande av naturresursen skog. Naturvården har
dock uppgiften och ambitionen att medverka till att skogsbruket och dess metoder utvecklas mot
en allt större ekologisk inriktning och med stort beaktande av naturens biologiska, hydrologiska
och landskapsestetiska värden samt betydelse för friluftsliv. Härtill har den offentliga naturvården
huvudansvaret för att de för naturvård mest värdefulla skogsområdena undantas från skogsbruk
och säkerställes som naturreservat eller i vissa fall som nationalparker.
Skogsbruket/naturvården under perioden 1905-1960
Genom främst litteraturstudier har jag dragit den slutsatsen att praktiskt taget hela denna period
präglades ensidigt av skogsnäringens egna frågeställningar och problem. Det gällde organisatoriska
frågor som att bygga upp en skogsvårdsstyrelse i varje län och att sätta en första skogsvårdslag
i kraft (1905). Det gällde att restaurera skogsmarker efter omfattande och i vissa fall
förödande avverkningar utan återbeskogningar på 1800-talet. Vidare gällde det val av avverknings-
och föryngringsmetoder, d.v.s. blädnings- eller hyggesskogsbruk med en uppföljning av
effekterna av alternativen, för att slutligen på 50-talet uppge blädning och dimensionshuggning
och välja hyggesskogsbruk. Det gällde också att öka skogsproduktionen med hjälp av statliga
bidrag till byggandet av skogsbilvägar, dikningar, skogsodling i Norrland och igenplantering av
odlingsmarker. Dessa och andra skogliga åtgärder utfördes också som beredskapsarbeten med
olika intensitet under olika konjunkturer.
Under 50-talet påbörjades mekaniseringen av skogsbruket, då motorsågen slog igenom och
specialbyggda traktorer ersatte hästen. Behandlingsenheterna blev allt större och skogsmetoderna
började bli allt rationellare. Herbicider började användas av några skogsbolag i syfte att förbättra
förutsättningarna för föryngring.
Flera steg i denna 50-åriga utveckling mot ett bättre nyttjande av marken för skogsproduktion har
varit positiva även för de intressen som naturvården av i dag representerar. I vissa delar hade det
Författare: RUNE FRISÉN
fil. lic. naturgeografi, biolog och geovetare. Naturvårdsintendent i
Malmöhus län (1965), naturvårdsdirektör i Hallands län, t.f. professor
SLU 1975/76, från 1976 till 2000 byråchef, avdelningschef och direktör
vid Naturvårdsverket. Ordf. i ArtDatabankens styrelse 1991-2000. Ordf.
i Stiftelsen Tyrestaskogen och ledamot av KSLA och dess Miljö- och
naturresursutskott.
175