Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
fortifikationen, betraktades därför som "regale" och undantogs fram till år 1830 från böndernas
nyttjanderätt. Även s.k. masteträd och bok har varit undantagna från fri förfoganderätt. Välbekant
för många och ett påtagligt bevis för ekvirkets betydelse är den nästan 400 hektar stora ekskog
som staten anlade med början år 1831 på Visingsö. Detta som en reaktion på att det statliga "ekservitutet"
på privat mark hade upphört.
De möjligheter som förelegat att på olika sätt dra nytta av skogsråvaran genom att förädla den i
enlighet med marknadens efterfrågan har varit av mycket stor betydelse för den svenska utrikeshandeln
alltsedan 1500-talet. I 250 år utgjorde träkolet basen för det svenska bergsbrukets utveckling
och möjliggjorde, som exempel på detta, att Sverige under 1700-talet var den dominerande
leverantören av smidesjärn på världsmarknaden. Under 1800-talets sista hälft nådde träkolsframställningen
sin höjdpunkt. Kartan här nedan utvisar gruvornas och stångjärnshammarnas
antal och lokalisering omkring år 1860. Lägg märke till att stångjärnshammarnas lokalisering
ligger ut mot periferin. Detta var en medveten planering som förklaras av att skogsråvaran annars,
med den tidens transportmedel, inte skulle ha räckt till. Om man antar att varje mila i medeltal
innehöll 50 kubikmeter ved, så brann vid denna tid inom det område som kartbilden redovisar
årligen 50 000 milor.
Masugnar
Stångjärnshammare
Figur 2.2-2 Stångjärnshamrar och masugnar i Bergslagen 1860.
(Skogen - Sveriges Nationalatlas 1990)
De ansvariga inom bergshanteringen insåg tidigt behovet av ett långsiktigt och planmässigt bedrivet
skogsbruk och byggde därför upp en egen skogsutbildning. "Brukssocietetens skogsinstitut"
som inrättades i början av 1840-talet utbildade fram till 1860, då skolan i Västsura lades ned,
47 skogstjänstemän. Föreståndare var den tyske jägmästaren CL Obbarius 1 . Han hade vid sidan
av utbildningen också uppdraget att indela skog till trakthyggesbruk på bruksskogarna. Detta
uppdrag kom att omfatta en väsentlig del av Bergslagsskogarna – 600 000 hektar av 1-2 miljoner
hektar – och därmed blev hans skogsbrukssätt normerande. (Brynte 2001). Baserat på tyska idéer
om trakthyggesbruk inleddes därmed en skogsskötselepok som satt tydliga spår in i vår tid. Begreppet
"Skogsskötselns vagga" härrör från detta. När den första riksskogstaxeringen (1923-
1929) redovisades skriver man följande "Bergslagsbygden företer bilden av ett skogsområde,
som visserligen i senare delen av förra århundradet var rätt starkt avverkat, men som tack vare
1 Även i en annan del av landet, i Jönköping, verkade en tysk jägmästare, H Gadamér, som föreståndare vid en av
landets första skogvaktarskolor. Här utbildades bl.a. för en starkt växande skogsindustris behov under tiden 1861-
1885 200 st skogvaktare (Ander 1998).
10