Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
att skogsbruksvärdet har förräntats med 3 – 4 % under 80-talet. Hänsyn har inte tagits till då
gällande skogsvårdsavgift och ev. förmögenhetsskatt.
Diagram 2. Lönsamhetsutveckling i sydsvenskt skogsbruk (Södra Skogsägarnas årsredovisning 1990)
Vilka slutsatser kan man då dra av denna lönsamhetsanalys. För den aktuella perioden har det
varit vissa år med god lönsamhet men trenden är vikande. Om det inte går att höja priserna eller
möta kostnadshöjningar med rationaliseringar kan det bli svårt att upprätthålla lönsamheten. Om
man inte heller kan förvänta sig gynnsammare villkor vad gäller skatter och avgifter återstår
mindre kostnadskrävande skogsvård eller ytterligare försämrad lönsamhet. I varje fall under
vissa perioder kommer det sannolikt att medföra mindre intensiv skogsskötsel, särskilt om man är
tvingad att göra företagsekonomiska bedömningar på kort sikt. Slutsatsen blir alltså att viljan och
möjligheterna till skogsvårdsinsatser i hög grad är beroende av lönsamheten. Vid sämre lönsamhet
blir lagens minimikrav styrande medan bättre lönsamhet höjer ambitionsnivån.
Skattepolitiken bedöms också ha stor betydelse för avverkningarnas storlek och inriktning. Under
perioder med särskilt hög marginalskatt har den varit begränsande särskilt vad gäller slutavverkningar.
Skogskontona har dock fått positiv verkan särskilt vid större avverkningar, då man kunnat
fördela inkomsten över ett antal år. Liksom för andra mindre företagare har många skatteregler
ändå varit ogynnsamma för de enskilda skogsägarna Efter många påtryckningar har dock ändring
senare skett så att skogsägarna i stort kan göra resultatregleringar på samma sätt som andra företagare.
Skogsvårdsavgifterna har varit en annan återkommande historia i skogspolitiken. Denna avgift
har motiverats med att den skulle finansiera statens insatser i form av stöd och bidrag av olika
slag. Det system som slutligen utformades var att avgiften uttaxerades som en viss procent av det
taxerade skogsbruksvärdet. Avgiften blev allt tyngre för skogsägarna i takt med att skogsbruksvärdena
höjdes och att även procenttalet ändrades. Under år 1982 utgick därtill en särskild
skogsvårdsavgift för att finansiera gallringsstödet. Om det funnits irritation bland skogsägarna
tidigare så blev den nu ännu större. Utfallet av stöd resp. avgift hos varje enskild skogsägare blev
förstås mycket varierande. Därtill styrdes också pengarna från söder till norr. Skogsbruksvärdet
var och är högre i södra Sverige, medan huvuddelen av bidragen gick till Norrland. Protesterna
170