Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
168
Paragraftyngd skogsägare.
Teckning: Nils Forshed,
Skogen 1985:1
I detta sammanhang kan också redovisas en samordnad aktivitet från de borgerliga partierna i
riksdagen ( m, c och fp ) för att få en översyn och förenkling av skogsvårdslagen. Man ansåg att
lagen och dess tillämpningsföreskrifter blivit så komplicerade att de inte längre kunde överblickas
av en majoritet av landets skogsägare. Rädslan att ”göra fel” hade också lett till minskad
aktivitet hos många skogsägare. Vidare ansågs att det var för dyrt för samhället att kontrollera
och administrera regelsystemet. Som ett exempel på den utökade administrationen hänvisade
moderaterna till en undersökning, som visade att för personalgrupperna jägmästare och
skogstekniker hade tiden för administration i förhållande till totaltiden ökat från 20 till 36 %
mellan åren 1953 och 1983. Uppföljningen av den nya lagen medförde vidare att antalet råd och
anvisningar (RoA) samt även förelägganden hade ökat kraftigt. I tidskriften Skogen (1985:2) kan
man läsa under rubriken ”Motionen som sprack” att det i slutändan inte blev någon gemensam
motion. Representanter för de olika partierna säger sig dock vara överens om kravet på en översyn
och förenkling av skogsvårdslagen. Det skulle också visa sig att tankarna om förenklad produktionslag
skulle återkomma i den lag som togs fram i början av nästa decennium.
Skogsindustri i expansion ger nya möjligheter för skogen
Tidigare har påvisats hur de ökade skogstillgångarna gett utrymme för skogsindustrin att expandera.
För södra Sverige blev ”Barrskogstillgångarna och skogsindustriens råvaruförsörjning
”(Södra Sveriges Skogsindustriutredning, 1952) ett viktigt klarläggande vad gäller ökade avverkningsmöjligheter.
Det fanns utrymme för industrin att öka produktionen. Problemet för det
enskilda skogsbruket var den ojämna och särskilt för klenvirket mycket dåliga avsättningen. Industriutbyggnad
var därför en nyckelfråga.
På cellulosasidan var det SSSF, som tog initiativet genom att planera för en helt ny fabrik i sydöstra
Sverige. Det blev hela landets skogsägarerörelse, som ställde sig bakom projektet, och 1959
invigdes den nya Mönsteråsfabriken med en produktionskapacitet av 70000 ton sulfatmassa.
Fabriken kom senare att övertagas helt av SSSF. Underlaget för vidare expansion ökade genom
att SSSF 1964 fusionerade med Jönköpings-, Älvsborgs- och Hallandsföreningarna och bildade
Södra Sveriges Skogsägares Förbund, som senare ombildades till Södra Skogsägarna. I relativt
snabb takt nyetablerades cellulosafabriker både i Mörrum och Värö. Samtliga fabriker kom också
att efterhand öka kapaciteten genom utbyggnader. Fabriken i Mörrum fick särskild betydelse
genom att den ena av de två linjerna byggdes för produktion av lövmassa. Även genom den
privata skogsindustrin nyetablerades och byggdes ut för förädling i första hand av löv- och granmassaved.
Fortlöpande har också sågverksindustrin byggt ut och ökat sin produktion väsentligt.
Detta gäller såväl de skogsägareföreningsägda som köpsågverkens sågverk.
Industriutbyggnaden medförde väsentligt förbättrad avsättning. Genom de nya lövlinjerna blev
det en nästan helt ny marknad för lövmassaved. Detta fick mycket stor betydelse för
skogsskötseln. Främst stimulerade det till gallringar i ungskogarna, vilket främjade utvecklingen
av kvalitetsmässigt bättre och värdefullare bestånd. Sannolikt kom det också att mera än någon
annan faktor att öka tron på skogens långsiktiga värde och stimulerade därmed till mera intensiv
skogsskötsel och andra investeringar som skogsbilvägar m.m.