Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
12000 m3sk avverkning, huvuddelen i skogsägarens egen regi
Dessutom hade skogsbruksinspektoren medverkat till samordning mellan skogsägare i fråga om
vägbyggnad, vägunderhåll, dikning, skogsodling, arbetskraft. Inom varje skogsbruksområde
kunde man dessutom gemensamt utnyttja motorröjningssågar, markberedningsaggregat, motorsprutor,
bergborrmaskiner m.m.
Skogsbruksinspektoren blev en nyckelperson i arbetet inom skogsbruksområdet. Det blev ett
pionjärarbete att bygga upp verksamheten. I en del fall anställdes länsskogvaktare men oftast
nyexaminerade direkt från skogsskolan med fräsch utbildning i bagaget. Intresset och stödet från
skogsägarna gjorde att verksamheten snart fick fasta former och utvecklades mycket snabbt. Men
även om Skogsvårdsstyrelserna hade i sina reglementen att stödja samverkan mellan skogsägare
var det inte alla länsskogvaktare ( från 1964 ändrad yrkestitel till skogsvårdskonsulent ), som var
så positiva till den här utvecklingen. Det blev konkurrens om att få vara rådgivare åt skogsägarna.
Skogsbruksområdet har också kommit att få en viktig social funktion. Medlemsinflytande och
samverkan har stärkts genom val av förtroendemän inom varje skogsbruksområde. Aktiviteter
som exkursioner och möten med trivselinslag har fått stor betydelse för sammanhållning och
vikänsla på det lokala planet.
Skogsbruksområden i skogsägareföreningarnas regi blev den organisation som slog igenom över
hela landet. I denna organisation stärktes den enskilde skogsägarens ansvar och engagemang.
Skogsägaren har hela tiden tillgång till en skoglig rådgivare och kan i mån av behov få den
service han behöver för skogsvård, avverkningar m.m. Genom att skogsbruksområdet svarar för
de gemensamma resurserna kan även en mindre skogsägare utföra sina arbeten i skogen med de
mest ekonomiska och rationella metoderna. Skogsbruksområdena har för de enskilda skogsägarna
blivit en rationell och flexibel organisation för att lösa samverkan och därmed även ett svar på
de skogspolitiska krav som ställdes.
Bild 2 Skördare i arbete (Foto: Rottne Industri AB)
Nya skogsvårdslagar på 1970 och 1980-talet
Den skogspolitiska diskussionen under 1960-talet påverkades mycket av skogsindustrins utbyggnad
och de därmed ökade behoven av råvara. Debatten kom mycket att handla om hur skogen
skulle kunna förse industrin med råvara. Under perioden 1958 – 1971 ökade de totala avverkningsvolymerna
i Sverige trendmässigt även om variationerna mellan olika år kunde vara stora.
Det var de enskilda skogsägarna som svarade för ökningen i avverkningarna till och med högkonjunkturen
1973 – 75. Under de därpå följande lågkonjunkturåren sjönk åter de enskilda
skogsägarnas virkesuttag främst på grund av vikande priser och perioder av bristande avsättning.
Utvecklingen kännetecknades också av kraftigt höjt kostnadsläge, som medförde en allt snabbare
mekanisering av avverkningarna.
164