Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
Utredningar om skogsvården på enskilda skogar
Som tidigare nämnts gjordes under 1950-talets slut utredningar för att belysa skogstillståndet på
de enskilda skogarna. I utredningen ”Skogsvården å enskilda skogar” (1958) visades att behovet
av skogsvårdsåtgärder var mycket stort. Man redovisar samtidigt att ”grunden bör vara skogsägarnas
känsla av ansvar för att de produktiva krafter, som genom äganderätten till skogen står
till deras förfogande, utnyttjas på bästa sätt”. Vidare föreslår man att det bildas samarbetsorgan.
Man framhåller också att de viktigaste hjälpmedlen är en på bred front insatt skoglig yrkesutbildning,
omfattande upplysning i skogsvårdsfrågor och en intensifierad skoglig rådgivning. Vidare
förordas en utökad verksamhet med att upprätta skogsbruksplaner.
Den här utredningen blev ett viktigt underlag för inriktningen av såväl Skogsvårdsstyrelsernas
som Skogsägareföreningarnas informations- och serviceverksamhet. Skogsägarerörelsen kunde
också samla sig för att utveckla idén om frivillig samverkan mellan skogsägare.
Skogsbruksområden startar på löpande band
Den skogspolitiska debatten i sig blev en starkt pådrivande kraft för att organisera samverkan
mellan skogsägarna. Skogsägareföreningarna hade redan en fältorganisation, som fram till mitten
av 1950-talet hade som huvuduppgift att förmedla virke och att vara rådgivare åt medlemmarna.
Efterhand hade skogsägarnas krav på service från sin förening ökat. Det gällde inte bara frågor
om virkesmarknaden utan också skogsskötsel, avverkningar, vägbyggen m. m. Vad gäller skogsskötsel
kunde man få råd och anvisningar även från länsskogvaktarna i Skogsvårdsstyrelsen. Men
det man nu krävde var att få en mera heltäckande service och man ville att skogsägareföreningen
skulle organisera detta. Man insåg också att det krävdes större insatser i skogen. Avfolkningen
från landsbygden försvårade samtidigt att få arbetskraft till skogen. Skogsarbetarna ställde krav
på jämnare sysselsättning och bättre arbetsvillkor. Motorsågar och även annan teknisk utrustning
började komma in i skogen. Inom SSSF hade man för att i första hand betjäna de självverksamma
skogsägarna organiserat en särskild redskapsservice. Uppgiften var att tillhandahålla skogsredskap
med bra utformning och kvalitet. Leveranser skedde från ett centralt lager medan service
även lämnades av verkstäder på olika håll inom verksamhetsområdet.
Modellen för den nya verksamheten blev skogsbruksområdena, som till en början var en parallell
organisation till den övriga fältverksamheten. Med hjälp av förtroendemän ute i bygderna
ordnades möten för att informera om hur verksamheten skulle byggas upp. Gensvaret var mycket
stort och så snart ett tillräckligt antal skogsägare inom ett visst geografiskt område bestämt sig
bildades ett skogsbruksområde. Alla skogsägare, som var med i ett skogsbruksområde, tecknade
ett avtal med sin skogsägareförening. Föreningen anställde sedan en skogsbruksinspektor, som
tillsammans med ett förtroenderåd fick leda arbetet. Verksamheten omfattade hela kedjan av
arbeten i skogen, som att upprätta skogsbruksplaner, lämna årsvisa förslag till avverkningar och
skogsskötselåtgärder. Efter beställning från skogsägaren utfördes stämpling, markberedning,
skogsodling, röjning, avverkning, dikning, skogsvägbyggnad m. m. Målsättningen var att främja
självverksamheten men också att kunna ställa upp med service efter varje skogsägares behov.
Skogsbruksområdet kom därför att efterhand anställa skogsarbetare, skaffa egen maskinutrustning
och senare i alltmer ökad omfattning anställa entreprenörer för avverkningar och skogsvårdsarbeten.
Ett mål i rådgivningen till skogsägarna var att intressera dem för skogsstudier, dels
på kurser ordnade av Skogsvårdsstyrelsen och dels på kurser och studiecirklar ordnade av föreningen.
Verksamheten i ett skogsbruksområde tidigt 1960-tal kan belysas av uppgifter 1961 för SSSF:s
skogsbruksområden. I genomsnitt samverkade då 52 skogsägare med tillsammans 3700 ha
skogsmark i ett skogsbruksområde och rapporterade följande:
13 skogsbruksplaner med 1100 ha
100 ha plantering, sådd, rensning och röjning
2300 m skogsbilvägsbygge
1300 m dikessprängning
90 stämplingsförrättningar
163