Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
Det som kännetecknat förhållandet mellan jordbruket och skogen under tiden efter andra världskriget
är en fortlöpande marköverföring från jordbruk till skog samt att det kombinerade brukandet
har minskat. Idag är det bara omkring 1/3-del av jordbruken som brukas i kombination med
skogsbruk (Skogsstatistisk årsbok 2001). Detta i kombination med den fortlöpande nedläggningen
av enskilda jordbruk, som tog fart i och med småjordbrukens avveckling i början av 1950talet,
har lett till att stora områden i skogsbygderna mer eller mindre har avfolkats. Sannolikt är
denna avfolkning av större omfattning än när torparna lämnade sina bosättningar i början av
1900-talet.
Jordbrukets ändrade brukningsformer är, när det gäller Götaland och odlingsbygderna i landet i
övrigt, den enskilda påverkansfaktor som haft störst betydelse för skogarnas utveckling. Denna
bedömning gäller sammantaget de effekter som uppstått till följd av att jordbruket, framför allt
under 1800-talet, på olika sätt expanderade på skogens bekostnad samt på grund av de effekter
som uppstått, framför allt efter andra världskriget, när jordbrukets anspråk på mark och andra
nyttigheter från skogen fortlöpande har minskat.
Detta minskade beroende mellan jordbruket och skogens utveckling och nyttjande har också
avsatt sig i skogspolitiken och i annan markpolitik. Statsmakternas beslut om skogspolitik kan
från 1903 års beslut t.o.m. 1948 års politik bedömas som positiva i förhållande till bondeskogsbruket.
Stjernqvist(1997) gör bedömningen att detta i allt väsentligt gällde fram till slutet av
1950-talet. Kostnadsfri rådgivning, statsbidrag till vissa återväxtåtgärder, vägbyggnad och dikning
och inte minst lantbruksfastigheternas gynnade ställning i jordförvärvslagstiftningen är
exempel på detta. Lagen om ägofred (SFS 1933:269), som bl.a. gav möjlighet att förhindra att
plant- och ungskog skadades av betesdjur, kan dock ses som ett exempel på att omsorgen om en
framtida virkesförrådsuppbyggnad fått ett starkare politiskt stöd. Denna avvägning, mellan lokalt
agrart nyttjande av skogen och förväntat ökat industriellt nyttjande återkommer vi till på flera
ställen längre fram i denna rapport.
2.2. Industriellt nyttjande av skogsråvaran, teknisk och
ekonomisk utveckling
Det industriella nyttjandet av skogsråvaran har en lång historia i Sverige. Även om det agrara
nyttjandet dominerade långt in på 1800-talet hade virke från skogarna sedan länge använts i olika
industriella processer. Figuren här nedan beskriver den ekonomiska betydelsen av de varor som
på olika sätt framställts genom förädling av virke eller där skogsråvaran - t.ex. träkol - varit nödvändig
för produkternas framställning.
9
Figur 2.2-1 "Skogsbaserade"
varors procentuella andelar
av totalexportens värde under
vissa år mellan 1559 och
1928. ( Heckscher 1949 ). I
figuren saknas uppgifter om
pottaska som från 1600-talet
fram till 1800-talet var en
viktig exportprodukt
Det som kännetecknade dessa verksamheter var småskaligheten, som gav inkomster åt jordbruksbefolkningen.
Man kan säga att staten genom olika beslut generellt gynnade dessa verksamheter
på sådant sätt att de privata skogsägarna - bönderna - också kunde dra fördel därav.
Annorlunda förhöll det sig under lång tid med en annan del av skogspolitiken och det var statens
politik rörande ekskogarna. Ekvirket, som var värdefullt för byggnation av flottans skepp och