Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
4.4. Kjell-Eric Ericsson - Skogspolitiken och de enskilda
skogsägarna
Den svenska skogen har utvecklats mycket väl under 1900-talet. Sverige anses vara en av de
främsta skogsnationerna i världen. Från ett mycket dåligt läge i början av 1900-talet har virkesförråden
byggts upp samtidigt som avverkningarna ökat. Detta har kunnat ske tack vare väsentligt
förbättrad skogsskötsel och framgångsrik teknisk utveckling av skogsarbetet. Skogens ökade
avkastning har på så sätt blivit underlaget för en successivt utbyggd skogsindustri, som hävdat sig
väl i en hård internationell konkurrens. Härtill har skogen varit en viktig reserv för oss under
avspärrningsperioder t ex under kriget, då den försåg oss med både bränsle och drivmedel för
bilar. Skogen har också utvecklat värdefulla miljöer för såväl människor som djur och växter.
Hur har då dessa resultat uppnåtts och vilken roll har skogspolitikens utformning och genomförande
spelat? Skogsvårdslagarna har givetvis varit centrala i skogspolitiken. Vilka andra
faktorer har haft ännu större betydelse? Har det funnits låsta positioner och andra hinder i skogspolitiska
debatten, som varit till nackdel för en bra utveckling i skogsbruket. Särskild betydelse
har frågan hur skogsvårdslagarna introducerats och hur de har accepterats av de enskilda skogsägarna.
Jag skall med dessa utgångspunkter och med mina erfarenheter från fältverksamhet i skogsägarerörelsen
under större delen av 1900-talets andra hälft redovisa mina synpunkter på en del av dessa
frågor. Genom nära kontakter med skogsägare och deras förtroendemän bedömer jag också att
jag kan tolka de stämningar, som funnits bland skogsägarna under olika skeden av den
skogspolitiska utvecklingen. Jag vill också försöka avläsa vilka effekter för skogen och dess utveckling
som såväl skogspolitiken som marknaden och andra omvärldsfaktorer haft.
Jag kommer att koncentrera mina analyser i första hand till perioden 1950 – 1990 samt till förhållandena
i södra Sverige. Dessutom kommer jag att ta upp olika skeden och händelser i ungefärlig
tidsordning men i den senare delen samla synpunkter till olika faktaområden. Frågor om
naturvårdshänsyn, som blivit en allt viktigare del i skogsvårdsarbetet och som fått en särskild
tyngd i skogsvårdslagen 1993, kommenteras ej närmare i denna uppsats. Vidare kommer jag att
genomgående använda termen ”enskilda skogsägarna” även om det i olika sammanhang talas om
bondeskogsbruket, småskogsbruket, privata skogsägarna, enskilda skogsägarna eller som nu
familjeskogsbruket.
Skogslagstiftning under 1900-talets första hälft
Skogstillståndet var vid seklets början mycket dåligt i hela landet. Under flera decennier hade
skogarna avverkats mycket hårt. De goda utländska konjunkturerna hade drivit fram en stark
utveckling av en skogsindustri i landet, framför allt vad gäller sågverk. Det blev efterfrågan på
virke och skogsägarna kunde sälja och få kontanta inkomster från sin skog.
Det var i första hand timmer som efterfrågades och de flesta valde därför att dimensionsavverka.
Det fanns ingen skyldighet att plantera eller att så ny skog och dessa åtgärder blev ofta försummade.
Den nya skogen som växte upp blev därför luckig och av dålig kvalitet och man kan i
många fall tala om ren skogsskövling. Men det fanns också skogsägare som skötte om sina skogar
väl och såg till att få ny skog efter avverkning. Särskilt godsskogarna hade en ordnad skogsskötsel.
Författare: KJELL-ERIC ERICSSON
f. 1929, civiljägmästarexamen 1957. Regionchef för Södra Skogsägarna
i Östergötland 1961-1994. Tidigare anställningar vid Skogsägarnas
Riksförbund, Stockholm samt Sydöstra Sveriges Skogsägares Förbund
i Växjö. Ledamot i styrelsen för Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland
1989-1994.
158