Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
Skogsdata i samhällsdialogen
Norrbottens läns storlek ger genom riksskogstaxeringen tillfredsställande säkerhet för övergripande
planering på länsnivån.
Behovet av skogsdata som ligger på nivåer mellan den objektbundna på fastighetsnivå och den
nivå riksskogstaxeringen kan presentera är stort i ett skogslän. Ett databehov som blivit allt
starkare som underlag för alla skogsanknutna frågor i takt med mångbruket, skogsbrukets omställningar
och dess inverkan på sysselsättning och miljö.
ÖSI och dess föregångare har haft avgörande betydelse för att kunna redovisa problem och möjligheter
inom privatskogen på ett med storskogsbruket likvärdigt sätt.
Löpande kontakter med skogssektorn och rollen som brobyggare mellan sektorn och komplexa
samhällskrav har hela tiden haft sin referensram i ett genom decennier aktivt planerings- och
uppföljningsarbete. Framtagning av 10 - åriga länsprogram och årlig uppföljning av utförda
åtgärder har gett stabila underlag för rullande dialoger inte minst på kommunnivå.
Ny teknik förlänger användbarheten
Den insamlade informationen har också en större livslängd än den tioårsperiod som varit de normala
omdrevet i skoglig planering. Många parametrar påverkas föga under en tioårsperiod.
Tack vare organisationens satsning på de geografiska informationssystem som IT - utvecklingen
erbjuder har sektorsmyndigheten möjlighet att på ett kostnadseffektivt sätt "halvsula" äldre inventeringsresultat
med färska satellitbilder och avsevärt förlänga samhällssatsningens avskrivningstid.
Utbildning, information och rådgivning
Förankring i vetenskap och beprövade metoder är grundkravet i den kunskapsförmedling som är
skogsvårdsorganisationens viktigaste instrument. Skogsforskningens insatser både inom det
skogsekologiska fältet och på skogsteknikens område har självfallet varit av största betydelse för
den inledningsvis anförda utvecklingen. Samarbete i olika former både vid fortbildning och försöksverksamhet
har gett nya kvalitetshöjande injektioner till kunskapsförmedlingen.
Den grundutbildning i skolform som bedrevs i organisationens regi ökade också kontaktnät och
förståelse för "det praktiska skogsbrukets" villkor.
Rådgivning i alla former har efter den pessimism som präglade 60 och början av 70-talet upplevt
en glädjande renässans. Kraftfulla kampanjer i samverkan med olika intressenter har avlöst varandra.
I Röj Din Skog, Lönsammare Skog och Ny Skog dominerade produktionsfrågor jämfört
med senare mer "gröna" kampanjer. Kampanjerna har varit barn av sin tid. Det kan ha sitt pedagogiska
värde att jämföra Lönsammare Skog med nu pågående Grönare Skog. Men det är olyckligt
om en sådan jämförelse uppfattas som moraliserande över hur man kunde bära sig åt förr.
Att sätta dagens värderingar på tidigare decenniers förutsättningar ger inte rättvis betygsättning
av tidigare insatser.
Den kraftsamling kring ett visst kampanjtema som ansågs nödvändig uteslöt inte insikten om att
andra insatser än det kampanjen satte strålkastaren på också var berättigade. I förordet till grundboken
för Lönsammare Skog - kampanjen anför Fredrik Ebeling:" Som framgår av titeln
"Beståndsvård och ekonomi" har bokens sakinnehåll strikt avgränsats att gälla beståndsvårdens
utformning för uppnående av en lönsam virkesproduktion i nuet och framtiden. Avsteg från denna
renodlat ekonomiska målsättning kan ur samhällets synpunkt i många fall vara motiverade av
natur- och landskapsvårdande skäl eller av andra miljöpolitiska orsaker. Dessa komplicerade
frågor faller emellertid utom ramen för framställningen, vilket på intet sätt får tolkas som förbiseende
av deras vikt och betydelse. Alla kvalificerade skogsvårdare är också sedan länge väl
medvetna om sitt ansvar i dessa sammanhang."
154